Socialt, jobbrelaterat på fikapauser och utanför arbetstid (Utbruten från "Vad kommer du INTE att gå tillbaka till att göra när pandemin är över?")

[Pontevecchio]

Jag känner att jag ger upp den här debatten, du verkar inte förstå hur jag menar.

Jo jag tror jag förstår men jag försöker påpeka nyttan av lyfta blicken och se utanför sin egen sfär. Jag pratar inte om att lägga timmar dagligen på folk du inte arbetar ihop med. Utan om att lägga en del tid för att få nya erfarenheter och kunskaper.

 

[Asko]

Nej nu missförstod du mig. Jag tycker du belyser vikten av att alla deltar. Om folk bara pratar och umgås med de de själva väljer så kommer vissa inte få delta och då missar man viktig input. Om du inte får möjlighet att delta, hur ska du då kunna bidra? Det är en självklarhet att du ska inkluderas.

Aha, ja då missförstod jag

 

[Jenka]

Jag skulle personligen nästa tycka det var obehagligt med en kollega som aldrig deltar på någon form av social samvaro...!
Förstår verkligen varför chefer lägger sig i det då det skapar en väldig snedfördelning i gruppen och jag som chef skulle nästan se det som något som sabbar verksamheten. Mycket av utvecklingen på en arbetsplats sker i kön till kaffemaskinen där en anställd ber en annan om input, det blir liksom en mer avslappnad icke prestationsbaserad miljö.
Vill inte ha kollegor som gömmer och häckar på ett kontor utan någon som bidrar till arbetet, inte som sitter i ett hörn!

Jag har haft kollegor som inte är med på fikat, inga problem, bara att gå in till dem på väg tillbaka till kontoret. Bidrog till arbetet gjorde de minst lika mycket.
Rast var där rast, ville nåt man jobbrelaterat tog man det på väg tillbaka.

 

[A_NN_A]

Jag skulle personligen nästa tycka det var obehagligt med en kollega som aldrig deltar på någon form av social samvaro...!
Förstår verkligen varför chefer lägger sig i det då det skapar en väldig snedfördelning i gruppen och jag som chef skulle nästan se det som något som sabbar verksamheten. Mycket av utvecklingen på en arbetsplats sker i kön till kaffemaskinen där en anställd ber en annan om input, det blir liksom en mer avslappnad icke prestationsbaserad miljö.
Vill inte ha kollegor som gömmer och häckar på ett kontor utan någon som bidrar till arbetet, inte som sitter i ett hörn!

Det är inte konstigt att människor väljer att anpassa sig till ett socialt spel där de inte trivs när alternativet är att ses som obehaglig.

I en sund miljö finns det utrymme för olika personligheter. Att vissa behöver tid för sig själva, ta en promenad eller inte vill ta sin rast med övriga är inte samma sak som att de inte bidrar eller är med i utvecklingen. Det betyder bara att de inte är precis som du.

 

[Masqueradee]

Det är inte konstigt att människor väljer att anpassa sig till ett socialt spel där de inte trivs när alternativet är att ses som obehaglig.

I en sund miljö finns det utrymme för olika personligheter. Att vissa behöver tid för sig själva, ta en promenad eller inte vill ta sin rast med övriga är inte samma sak som att de inte bidrar eller är med i utvecklingen. Det betyder bara att de inte är precis som du.

Tänker att det är skillnad på att ibland äta matlåda vid skrivbordet pga mycket att göra eller ta en promenad för att få dagsljus istället för en kopp kaffe lite då och då, men att blåvägra sitta med kollegorna någonsin. Det är det jag tycker är konstigt.

 

[A_NN_A]

Tänker att det är skillnad på att ibland äta matlåda vid skrivbordet pga mycket att göra eller ta en promenad för att få dagsljus istället för en kopp kaffe lite då och då, men att blåvägra sitta med kollegorna någonsin. Det är det jag tycker är konstigt.

Jag förstod att du tycker det. Jag tycker att den som vill ska kunna promenera eller hålla sig för sig själv varje rast utan att kollegor/chefer benämner denna som vare sig obehaglig eller konstig.

Hade någon i min arbetsgrupp uttryckt sig på det viset om sina kollegor hade jag ansett mig ha ett problem med min grupp som jag behöver lösa.
Jag är överlag noga med att bemöta den typen av åsikter med att vi alla är olika och har olika styrkor och svagheter. Målet är att samarbeta på ett sätt som gör att vi får ett behagligt arbetsklimat samtidigt som arbetet utförs på effektivaste sätt.

 

[Sel]

Jag förstod att du tycker det. Jag tycker att den som vill ska kunna promenera eller hålla sig för sig själv varje rast utan att kollegor/chefer benämner denna som vare sig obehaglig eller konstig.

Hade någon i min arbetsgrupp uttryckt sig på det viset om sina kollegor hade jag ansett mig ha ett problem med min grupp som jag behöver lösa.
Jag är överlag noga med att bemöta den typen av åsikter med att vi alla är olika och har olika styrkor och svagheter. Målet är att samarbeta på ett sätt som gör att vi får ett behagligt arbetsklimat samtidigt som arbetet utförs på effektivaste sätt.

Precis så.
Jag är glad att ingen stämplas som 'konstig och obehaglig' på vår arbetsplats. Inte personen som alltid sitter ensam vid samma bord, den som alltid jobbar genom lunchen, den som väljer att alltid ta bilen ned på byn eller den som sitter ute med rökarna för att bara tjattra trots att hen inte röker.

 

[Nepenthe]

Det är inte konstigt att människor väljer att anpassa sig till ett socialt spel där de inte trivs när alternativet är att ses som obehaglig.

I en sund miljö finns det utrymme för olika personligheter. Att vissa behöver tid för sig själva, ta en promenad eller inte vill ta sin rast med övriga är inte samma sak som att de inte bidrar eller är med i utvecklingen. Det betyder bara att de inte är precis som du.

tack

 

[Sezziyanen]

Jag skulle personligen nästa tycka det var obehagligt med en kollega som aldrig deltar på någon form av social samvaro...!

Kan du förklara varför det är obehagligt om en kollega inte är med vid fikat/aw? Inte kommer på julfesten?

Hur är detta "obehagligt" för dig?

 

[Lingon]

Jag skulle personligen nästa tycka det var obehagligt med en kollega som aldrig deltar på någon form av social samvaro...!
Förstår verkligen varför chefer lägger sig i det då det skapar en väldig snedfördelning i gruppen och jag som chef skulle nästan se det som något som sabbar verksamheten. Mycket av utvecklingen på en arbetsplats sker i kön till kaffemaskinen där en anställd ber en annan om input, det blir liksom en mer avslappnad icke prestationsbaserad miljö.
Vill inte ha kollegor som gömmer och häckar på ett kontor utan någon som bidrar till arbetet, inte som sitter i ett hörn!

Vi har några såna på mitt jobb. Som aldrig fikar tillsammans med oss andra, äter lunch på andra tider osv. De står definitivt utanför gemenskapen och jag tolkar det som att de väljer det helt frivilligt (fikar och äter lunch på andra tider osv). Sen har vi några som är väldigt introverta men som ändå är med i gemenskapen. T.ex. sitter vid ett eget bord på fikat och läser tidningen och deltar i samtalet när hen känner för det. Sociala men när de själva väljer det. De uppfattas inte som märkliga. Det är helt ok att de sitter vid ett eget bord och läser en tidning och deltar ibland.

Jag förstår däremot inte varför det skulle uppfattas som obehagligt.

Men nån kan ses som lite märklig som aldrig någonsin tar någon ansats att lära känna någon annan där. Hörlurar i öronen varje gång man råkar passera i korridoren. Fika och lunch på andra tider än alla andra. Vi är inte ens säkra på om personen kan svenska tillräckligt för att kommunicera kring jobbet så alla mail till hen skriver vi på engelska för att vara säkra på att informationen uppfattas rätt.

 

[Enya]

Tänker att det är skillnad på att ibland äta matlåda vid skrivbordet pga mycket att göra eller ta en promenad för att få dagsljus istället för en kopp kaffe lite då och då, men att blåvägra sitta med kollegorna någonsin. Det är det jag tycker är konstigt.

Många människor tillbringar mer än 8 timmar på sitt arbete varje dag. Att tillbringa alla de timmarna med att alltid vara tillgänglig för andra på ett eller annat vis kan vara rätt ansträngande. Är det inte då rätt mycket begärt att man inte ens får vara för sig själv på sina raster? Det är ju där man kan koppla av och samla kraft. Vissa gör ju det genom att träffas gemensamt, andra behöver vila skallen och öronen lite. Inget av det är obehagligt, tycker jag. Det är däremot obehagligt att det finns människor som uppfattar andra människor som obehagliga för att de inte följer normen för hur man ska tillbringa sina fikastunder.

 

[Sezziyanen]

Finns även väldigt sociala människor som ändå drar sig från att fika med de andra ofta. Jag är så, de flesta av mina kollegor pratar alltid om helt ointressanta saker för mig, och är bara såna som jag inte får ut någonting särskilt av att umgås med socialt sett. På andra jobb har det varit tvärtom, där har jag älskat att sitta och snacka på fikarasterna. Men nuvarande kollegor pratar enbart om jobb, jobb, och lite ibland hur de gjort med barnen i helgen och alltid samma. gamla. likadana. saker. Inga utmanande, nördiga, speciella diskussioner. En HELT annan typ av "humor" än nått jag gillar. Jag får sitta av tiden om jag sitter med på fikarasterna, är så ointresserad av de flesta av dem.

Så tja, det är inte bara en fråga om att vara social, introvert eller dyl.

 

[Masqueradee]

Kan du förklara varför det är obehagligt om en kollega inte är med vid fikat/aw? Inte kommer på julfesten?

Hur är detta "obehagligt" för dig?

Därför att personen liksom inte tillhör teamet. Har aldrig varit på en arbetsplats där man aldrig någonsin nämner något arbetsrelaterat vilket gör att denna person alltid måste uppdateras, aktivt tillfrågas/uppsökas istället för att vara en del av gemenskapen.
Hade en arbetsplats där en person var så, lunchade alltid själv, fikade själv när vi andra var klara osv och det var sjukt jobbigt för hen kände sig utanför då "vi inte inkluderade hen i beslutprocesser".. Men samtidigt kunde vi ju inte stämma av ett möte med henne så fort något skulle köpas eller göras, det hade vi ju redan avhandlat på väg tillbaka från lunchrestaurangen liksom (obs, inga stora beslut, mer "vad ska vi ha till fika i morgon?").
En annan arbetsplats var det samma sak, en person som aldrig pratade med någon annan, satt tyst i sitt hörn och kollade knappt på någon annan, var aldrig med eller så.. Upplevde det obehagligt eftersom det var en person som rörde sig på arbetsplatsen 40h i veckan som man aldrig riktigt visste vem det var.

 

[Masqueradee]

Vill bara tillägga att det självfallet finns olika typer av arbetsplatser. Jag är van vid platser där man måste prata med varandra för att utveckla verksamheten och där detta lättast gör när det inte är under tvingande omständigheter "nu ska ni sitta instängda i det här rummet i två timmar och workshopa fram nya idéer" utan där saker och ting får växa organiskt.
Dessa platser har alltid haft högt i tak, ingen har höjt på ögonbrynet om någon måste luncha vid skrivbordet eller gå en promenad på rasten. Däremot har det alltid blivit problem med folk som stirrar sig blint på arbetsbeskrivningar och som vägrar vara flexibla i detta, eller som vägrar engagera sig i något som kanske inte berör hens arbetsuppgifter men där någon annan behöver lite bollplank över en kopp kaffe.

 

[Sezziyanen]

Därför att personen liksom inte tillhör teamet. Har aldrig varit på en arbetsplats där man aldrig någonsin nämner något arbetsrelaterat vilket gör att denna person alltid måste uppdateras, aktivt tillfrågas/uppsökas istället för att vara en del av gemenskapen.
Hade en arbetsplats där en person var så, lunchade alltid själv, fikade själv när vi andra var klara osv och det var sjukt jobbigt för hen kände sig utanför då "vi inte inkluderade hen i beslutprocesser".. Men samtidigt kunde vi ju inte stämma av ett möte med henne så fort något skulle köpas eller göras, det hade vi ju redan avhandlat på väg tillbaka från lunchrestaurangen liksom (obs, inga stora beslut, mer "vad ska vi ha till fika i morgon?").
En annan arbetsplats var det samma sak, en person som aldrig pratade med någon annan, satt tyst i sitt hörn och kollade knappt på någon annan, var aldrig med eller så.. Upplevde det obehagligt eftersom det var en person som rörde sig på arbetsplatsen 40h i veckan som man aldrig riktigt visste vem det var.

Är personer som du inte känner "obehagliga" om de befinner sig på samma arbetsplats ? Varför då?

Jag kan förstå vilka fördelar det finns att vara med i "gemenskapen" på fikaraster mm. Men inte att du tycker den som vill sköta sina arbetsuppgifter och avstå det forcerade sociala som "obehaglig".

 

[nullo-modo]

Jag skulle personligen nästa tycka det var obehagligt med en kollega som aldrig deltar på någon form av social samvaro...!
Förstår verkligen varför chefer lägger sig i det då det skapar en väldig snedfördelning i gruppen och jag som chef skulle nästan se det som något som sabbar verksamheten. Mycket av utvecklingen på en arbetsplats sker i kön till kaffemaskinen där en anställd ber en annan om input, det blir liksom en mer avslappnad icke prestationsbaserad miljö.
Vill inte ha kollegor som gömmer och häckar på ett kontor utan någon som bidrar till arbetet, inte som sitter i ett hörn!

Är en sådan som du tycker är obehaglig. Jag har mina kollegor runt mig och jobbar med dom 8h om dagen jobbdagar så jag vill försök vara ifred på rasterna, att vara social 9 timmar på raken utan uppehåll funkar inte för mig det minsta.

 

[Masqueradee]

Är en sådan som du tycker är obehaglig. Jag har mina kollegor runt mig och jobbar med dom 8h om dagen jobbdagar så jag vill försök vara ifred på rasterna, att vara social 9 timmar på raken utan uppehåll funkar inte för mig det minsta.

Obehagligheten ligger mer i det jag fick intrycket av "inget socialt. Alls.". Den som aldrig pratar med någon, den som aldrig vill visa uppskattning/omsorg om någon annan. Den som aldrig liksom deltar i samtalen liksom.

 

[Sel]

Obehagligheten ligger mer i det jag fick intrycket av "inget socialt. Alls.". Den som aldrig pratar med någon, den som aldrig vill visa uppskattning/omsorg om någon annan. Den som aldrig liksom deltar i samtalen liksom.

Fast en människa kan ju visa 100% omsorg och uppskattning för människor utanför jobbet. Långt ifrån alla arbetsplatser är så intima att man tar en kaffe tillsammans för att någon vill eller behöver lätta på hjärtat.

Bor man till exempel i lägenhet delar man till och med byggnad med x antal främlingar man inte vet någonting om och som kanske inte säger hej i trappuppgången, inte är det obehagligt fö rdet? Jag tycker att det är ett mycket märkligt ordval.

 

[Masqueradee]

Fast en människa kan ju visa 100% omsorg och uppskattning för människor utanför jobbet. Långt ifrån alla arbetsplatser är så intima att man tar en kaffe tillsammans för att någon vill eller behöver lätta på hjärtat.

Bor man till exempel i lägenhet delar man till och med byggnad med x antal främlingar man inte vet någonting om och som kanske inte säger hej i trappuppgången, inte är det obehagligt fö rdet? Jag tycker att det är ett mycket märkligt ordval.

Fast det är väl lite skillnad på en granne och någon som du kanske sitter i samma kontorslandskap som, som aldrig ens pratar med någon?

Jag ger mig i denna diskussion. Det är svårt att komma framåt när alla sitter med olika tankar om vilken typ av arbetsplats vi pratar om.

 

[Sezziyanen]

Obehagligheten ligger mer i det jag fick intrycket av "inget socialt. Alls.". Den som aldrig pratar med någon, den som aldrig vill visa uppskattning/omsorg om någon annan. Den som aldrig liksom deltar i samtalen liksom.

Men va? Är en person "obehaglig" för att den inte "visar omsorg" för kollegor på en arbetsplats? Det är kanske dags att komma ihåg vad ett jobb är för något.