Sommarföräldrar 2023

Gick in i vecka 34 idag (33+0) och liten marodör håller antingen på att gräva sig ut ur magen via naveln eller trycka sig ner mot födelsekanalen. Båda alternativen känns rejält men den smärta som ilningarna i bäckenet och blygdbenet som trycket neråt ger är nog den värsta smärta jag upplevt och då är det ändå inte något som gör ontont utan mer ... bara är sjukt påträngande och smärtsamt.

Men på den positiva fronten så är det ju himla bra att han lagt sig med huvudet neråt, jag har fortfarande ingen vidare foglossning och förutom att jag har ständigt svullna fötter så har jag knappt några krämpor. Hade jag inte sett ut som jag svalt en badboll och känt sparkarna och trycker neråt hade jag nog inte begripit att jag är gravid.
 
Du beskriver ju foglossning 😅 den där framme när det känns som en kniv rakt upp är otrevlig
Det är kollat med sjukgymnast och barnmorska och det är inte foglossning utan det är just när huvudet trycker mot nerverna i bäckenbottnen. Jag känner i hela magen att Bebis trycker sig neråt och hur det ilar/isar tills han rör sig uppåt igen. Tydligen inte helt ovanligt när man närmar sig slutet på graviditeten. Tydligen kan man vara mer eller mindre känslig för det med.

Meeen som sagt mtp hur enkelt jag har det så bör jag inte klaga för mycket.
 
Ok. Det trodde jag men min läkare sa att det inte kunde vara något annat än foglossning och jag tycker du beskriver exakt samma som jag har. Jaja. Spelar ju inte så stor roll vad det är. Det är inte skönt går ju att konstatera :D
 
Nä, det är inte ett dugg skönt på något sätt. Nu börjar jag känna att han faktiskt kan få kika ut snart. Eller i alla fall börja fundera på det efter att nästa vecka passeras med
 
Så himla mycket rörelser hela tiden. Stora rörelser, små rörelser, fötter och armbågar som putar ut från magen, hicka och allsköns andra krumbukter. Märks att han delar gener med en professionell dansare. Till och med när han sover så märker jag att han rör på sig nu när han börjar bli stor i förhållande till utrymmet som ändå är begränsat. Min älskade lille marodör ❤️
 
Aaaaargh babyskydd är ju en jäkla djungel! Plus att de är dyyyyyra om man vill ha en med bra betyg och hög säkerhet. Känns ju jätteskumt att önska en gåva för flera tusen även om svärföräldrarna sa att hitta den som känns bäst oavsett pris.

Jag ÄLSKADE vårt Cybex cloud Z i-size. Dyrt, men vridbart i basen och går att fälla när det sitter på vagnen eller står på golvet så bebisen kan ligga i det när den somnat👌
 
Jag ÄLSKADE vårt Cybex cloud Z i-size. Dyrt, men vridbart i basen och går att fälla när det sitter på vagnen eller står på golvet så bebisen kan ligga i det när den somnat👌
Exakt den har jag med som förslag på babyskydd i premiumklassen. Den har verkligen många bra plus och är inte så himla jättedyrt ändå.

Jag satte ihop en lista på tre olika modeller i tre olika prisklasser så får de göra lite research själva och känna efter vad de är villiga att lägga. Oavsett är jag löjligt glad över att de ens erbjöd att skaffa ett åt oss ❤️
 
Exakt den har jag med som förslag på babyskydd i premiumklassen. Den har verkligen många bra plus och är inte så himla jättedyrt ändå.

Jag satte ihop en lista på tre olika modeller i tre olika prisklasser så får de göra lite research själva och känna efter vad de är villiga att lägga. Oavsett är jag löjligt glad över att de ens erbjöd att skaffa ett åt oss ❤️

Förståeligt, tycker allt är bra med det 😁 funkar länge både längd och viktmässigt dessutom vilket gör att min lille onge kan åka i det ibland när det behövs. 👌

Verkligen fint av dem! 😍
 
Förståeligt, tycker allt är bra med det 😁 funkar länge både längd och viktmässigt dessutom vilket gör att min lille onge kan åka i det ibland när det behövs. 👌

Verkligen fint av dem! 😍
Det är ju alltid bra att få höra personliga erfarenheter från någon man 'känner' och litar på och inte bara läsa recensioner och tester online. :D Jag gillade också hur länge den verkar kunna användas innan man behöver byta stol.

Ja, mina svärföräldrar är faktiskt världens bästa ❤️
 
Jag är i en jobbig period just nu känner jag. Är idag i v.23+1. Förra torsdagen hade jag en hemsk kväll, vid 19.30 upptäckte jag blodstrimmor när jag torkade mig, ringde direkt till BM som har jour där jag bor. Hon ringde upp en läkare som sa att jag behövde åka till förlossningen för undersökning, så det var bara att sätta sig i bilen och köra 1½ timme (förlossningen som är närmre var stängd pga personalbrist...). Framme på förlossningen vid 21.20 ca. Som tur var så hittade de inget fel, de gjorde UL och kollade även livmodertappen, men läkaren kunde inte ens hitta var blödningen kan ha kommit från. JÄTTESKÖNT såklart, men också förvirrande. Och nu kan jag inte sluta oroa mig hela tiden :cry: Minsta lilla grej så sitter jag och Googlar. "Har det gått för länge sedan jag kände några sparkar?", "Är det vanliga flytningar eller fostervatten som sipprar ut?" osv osv osv. Har fortfarande lite problem med illamående och har haft det under hela graviditeten, vissa dagar har jag ätit extremt lite. Vägde mig igår och insåg att jag gått ner i vikt (ca 2 kg) sedan jag blev gravid. Jag är överviktig så egentligen kanske det inte är någon större fara, men då kan jag inte låta bli att vara orolig över att jag ätit för lite och att bebisen kommer ta skada av det..

Det tar mycket på mig att vara så orolig hela tiden, är jätteledsen och vill ju bara att allt det här ska gå vägen. 💔 Men drar mig också för att ringa BM för minsta grej. Sedan förra veckan har det liksom inte hänt något, det är bara jag som är nojig, känns det i alla fall som..
 
Jag är i en jobbig period just nu känner jag. Är idag i v.23+1. Förra torsdagen hade jag en hemsk kväll, vid 19.30 upptäckte jag blodstrimmor när jag torkade mig, ringde direkt till BM som har jour där jag bor. Hon ringde upp en läkare som sa att jag behövde åka till förlossningen för undersökning, så det var bara att sätta sig i bilen och köra 1½ timme (förlossningen som är närmre var stängd pga personalbrist...). Framme på förlossningen vid 21.20 ca. Som tur var så hittade de inget fel, de gjorde UL och kollade även livmodertappen, men läkaren kunde inte ens hitta var blödningen kan ha kommit från. JÄTTESKÖNT såklart, men också förvirrande. Och nu kan jag inte sluta oroa mig hela tiden :cry: Minsta lilla grej så sitter jag och Googlar. "Har det gått för länge sedan jag kände några sparkar?", "Är det vanliga flytningar eller fostervatten som sipprar ut?" osv osv osv. Har fortfarande lite problem med illamående och har haft det under hela graviditeten, vissa dagar har jag ätit extremt lite. Vägde mig igår och insåg att jag gått ner i vikt (ca 2 kg) sedan jag blev gravid. Jag är överviktig så egentligen kanske det inte är någon större fara, men då kan jag inte låta bli att vara orolig över att jag ätit för lite och att bebisen kommer ta skada av det..

Det tar mycket på mig att vara så orolig hela tiden, är jätteledsen och vill ju bara att allt det här ska gå vägen. 💔 Men drar mig också för att ringa BM för minsta grej. Sedan förra veckan har det liksom inte hänt något, det är bara jag som är nojig, känns det i alla fall som..
Men fy vad jobbigt med blodstrimmor när du torkade dig. Jag hade nog också panikringt barnmorska eller direkt till förlossningen om jag upptäckt det så hejja dig som lyssnade på din kropp. ❤️ Att googla minsta grej hade jag också gjort men ibland måste man ta ett steg tillbaka och andas. Hur svårt det än är.

Hoppas och tror verkligen att allt går bra och att du får en frisk bebis om ett tag.

Vikten hade jag inte oroat mig för det minsta (mest för att jag har exakt samma upplevelse som du med rejäl nedgång i början och först nu är uppe på inskrivningsvikt) speciellt om du var överviktig från början. Bebis prioriteras av kroppen och de tar av kroppens fettreserver i första hand. Men gud vad det kan starta hjärnspöken!

Kram om du vill ha annars så får du en :banana:
 
Men fy vad jobbigt med blodstrimmor när du torkade dig. Jag hade nog också panikringt barnmorska eller direkt till förlossningen om jag upptäckt det så hejja dig som lyssnade på din kropp. ❤️ Att googla minsta grej hade jag också gjort men ibland måste man ta ett steg tillbaka och andas. Hur svårt det än är.

Hoppas och tror verkligen att allt går bra och att du får en frisk bebis om ett tag.

Vikten hade jag inte oroat mig för det minsta (mest för att jag har exakt samma upplevelse som du med rejäl nedgång i början och först nu är uppe på inskrivningsvikt) speciellt om du var överviktig från början. Bebis prioriteras av kroppen och de tar av kroppens fettreserver i första hand. Men gud vad det kan starta hjärnspöken!

Kram om du vill ha annars så får du en :banana:
Tack! :heart

Ja, jag försöker nu ändå att ta det lite lugnt. Är det inget jättekonstigt som händer så försöker jag bara att liksom..andas. Känner hur det sparkar och rör sig i mycket varje dag nu, bara det lugnar ju mycket. Men får lätt katastroftankar. Borde troligtvis prata med BM om det och se om det går att få samtal kring detta. Försöker ta det lugnt kring vikten också, är ju ändå bara i v.24 ännu. Illamåendet har blivit lite bättre ändå, så det kanske är dags att börja få i sig lite mer mat nu än vad jag lyckats med såhär långt.
Både kram och banan går hur bra som helst :banana: Tack igen!
 
Tack! :heart

Ja, jag försöker nu ändå att ta det lite lugnt. Är det inget jättekonstigt som händer så försöker jag bara att liksom..andas. Känner hur det sparkar och rör sig i mycket varje dag nu, bara det lugnar ju mycket. Men får lätt katastroftankar. Borde troligtvis prata med BM om det och se om det går att få samtal kring detta. Försöker ta det lugnt kring vikten också, är ju ändå bara i v.24 ännu. Illamåendet har blivit lite bättre ändå, så det kanske är dags att börja få i sig lite mer mat nu än vad jag lyckats med såhär långt.
Både kram och banan går hur bra som helst :banana: Tack igen!
Andas är bra och kontakta barnmorskan och be om hjälp att bearbeta det som hände. För det är verkligen olustigt när sånt händer och det enda man kan göra egentligen är att vänta ut det. Visst de kan göra kontroller som ser bra ut men i det stora hela så är det ju bara att vänta ut och hålla ut som gäller. ❤️ Massa rörelser och sparkar tycker jag låter väldigt trevligt så wohoo till din bebis som talar om så tydligt att hen mår okej ändå ❤️

Det kommer ta sig med vikten, plus jag kan nästan garantera att din barnmorska håller koll på om det blir för mycket nedgång. (Min barnmorska tog jag upp det med eftersom jag är tagen med snitt en månad för tidigt eftersom jag inte växte som jag skulle så jag var orolig att det var något genetiskt som ställde till det. Hon har numera lite extra koll men på ett sätt som inte triggar min oro. De är rätt fantastiska dedäringa barnmorskorna.)

Nu håller vi tummarna för 15 smidiga veckor för dig! :banana:
 
4 och en halv vecka kvar till bf. Allt är tungt. Stå, gå, sitta, ligga, andas, tänka ja allt helt enkelt. Det är inte på något sätt miserabelt men det är en stor skillnad bara från förra veckan i känslan av otymplighet och osmidighet.

Jag har även börjat ha ont på ett sätt jag inte haft innan. Sammandragningar, hugg i höfter och bäcken, typ träningsvärk i magmusklerna och rumpmusklerna och allmänt obehag ibland. Jag vet inte om det är för att något är på gång att ske eller om det är 'normala' graviditetsplågor eftersom jag varit så förskonad från dem. Men nu är faktiskt allt ordnat. Babyskydd beställt och på väg till oss och idag överraskade mamma mig med att beställa kläder som fungerar med amning åt mig så nu kan han få dyka upp när som min lille Sixten ❤️
 
Jag drömde om Bebis inatt. Eller snarare om födseln. Jag drömde att han var i storlek med Shaquille O'Neal när han kom. Jag vet inte om jag är så pigg på att föda längre :cautious: :rofl:
 
Vecka 29 idag! Jag har haft 3-4 riktigt slitiga veckor där jag blev sjuk i två omgångar, samt ont i kroppen, trött och andfådd överlag. Såg framför mig att det skulle vara så resten av graviditeten, men det vände i söndags! Känner mig pigg igen. Orkar hålla ett bra tempo på promenaden, har inte ont i kroppen, behöver inte sova lunch :banana: Hurra!

Bebis rör sig mycket ungefär varannan dag och har lugnare dagar varannan. På de lugnare dagarna kan jag ändå inte låta bli att oroa mig, trots att det väl inte är så konstigt att han kan ligger annorlunda eller är trött. Igår var dock första gången som jag upplevde att han låg så himla långt ner, typ i ljumsken så att det blev besvärligt att gå. Det gjorde inte ont, men kändes skumt. Idag har han tack och lov flyttat upp. Idag ska jag och sambon åka och titta på vagn, ska bli roligt.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Någon mer som väntar knodd i vinter? Mig: 34 år och väntar mitt första barn, BF 7/12, så är nu i vecka 17+4. Hoppas att det trillar...
39 40 41
Svar
801
· Visningar
48 201
Senast: Blyger
·
Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
947
Senast: Praefatio
·
  • Artikel
Dagbok Fan vad svårt det ska vara att vara vuxen. Blir det någonsin "smooth sailing"? Jag blir så himla less. Igår gjorde sambon slut med mig...
2
Svar
21
· Visningar
2 739
Senast: Roheryn
·
Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
1 102

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp