Somna in hemma

[Wingates]

De enda jag känner till är ett par dobbisar med DCM (förmodad eller diagnostiserad) som dött hemma. Men det är ju inte samma sak som att "somna in" - det är ju ett akut hjärtstopp pga hjärtsjukdom.

I min ras räknar jag all "sudden death" som DCM om jag inte får motsatsen bevisad.

Det är ju rätt sällan människor med bara somnar in väl? Det brukar ju ändå hänga ihop med längre tids sjukdom/symptom som kommer med ålderdom. Skillnaden är ju att vi vårdar människor palliativt eftersom människor inte har något annat val här i Sverige.

 

[Alexandra_W]

Med risk för att starta en debatt som jag verkligen inte avser ställer jag den här frågan. Hur vanligt är det att gamla hundar bara somnar in helt stilla i hemmet? Jag tycker att man sällan hör om det, utan i så fall är det planerad avlivning i hemmet. När hundar dör hemma, är det för att ägaren missat uppenbara tecken på att livet är slut/dragit ut på det för länge/inte tagit sitt ansvar, eller händer det att hundar ha en fin och normal ålderdom och sedan bara somnar in?

Min farmor hade en schnauzer som var 14 år och fullt frisk, pigg och glad. Hon somnade i sin korg en kväll men hon vaknade aldrig mer. På morgonen var hon kall och död men låg i sin normala sovposition.

Det är den enda jag vet om, av ett mycket stort antal hundar. Alla andra har fått försämrad hälsa i någon form och behövt få hjälp att slippa lida så att säga.

Så jag skulle säga att 99% av de som "somnat in hemma" har lidit innan. Kort eller lång tids lidande är ju svårare att säga. Jag har haft ett par djur som mycket snabbt blivit sjuka och som avlivats, men där att väntat ett dygn eller två skulle inneburit att djuret dött hemma. I plågor.

 

[Mia_R]

Exets hund blev akut dålig samma dag som han reste bort, jag var som tur var hemma och åkte direkt till veterinären där hon fick avlivas. Jag förlåter aldrig Albano att jag inte fick sitta hos henne till slutet. Dagen innan hade hon varit glad som en valp och lekte i parken, åt med god aptit och hade normal avföring, men det visade sig att hon hade en tumör i mjälten som brast och hon höll på blöda ihjäl invärtes. Om jag inte varit hemma hade jag hittat en död hund istället.

Jag tyckte hon var låg på morgonen när vi gick morgonpromenaden, vid lunch fick jag lyfta in henne i bilen och vi åkte akut.

 

[Bison]

Vi hade en Saluki som dog hemma. Tror hon var 12 år, var precis som vanligt, pigg och glad, inga tecken på sjukdom alls. Somnade in i sin bädd under natten, helt odramatiskt.

 

[Bulldoozer]

Haft hund hela livet och sett ett stort antal hundar passera genom åren egna, bekantas och släktens. Typ ett fall av "stillsamt somna in" av alla dessa fast jag tycker nog kraken kunde fått hjälp att somna in typ ett år tidigare då den var rätt skröplig sista året.

Jobbar själv inom vården och generellt så somnar inte människor heller stillsamt in fullt friska utan blir sämre och sämre tills kroppen stänger ner helt enkelt.

 

[Sel]

Jag har två exempel i min närhet. Ett gräsligt, där kvinnan (bara en människa jag brukar träffa när jag är ute med hundarna) beskrev hur hennes hund dog hemma med svåra andningssvårigheter utan att de ringde veterinären, de bara väntade...
...och ett stillsamt där en kollegas gamla BC somnade in under natten. Nu träffade jag inte den hunden de senaste månaderna eller så, men han var en arbetande fårhund och sov fortfarande ute i ladugården. De hittade honom i bädden på morgonen så förmodligen hjärtat, stroke eller något.

 

[Sel]

Jag förväntar mig att det kommer att bli ett veterinärbesök när det är dags för shiban, men både önskar och inte att hon helt enkelt kunde få dra en djup suck här hemma.

 

[Capybara]

Jag förväntar mig att det kommer att bli ett veterinärbesök när det är dags för shiban, men både önskar och inte att hon helt enkelt kunde få dra en djup suck här hemma.

Precis samma här. Min trettonåring är (efter åldern) glad och "som vanligt", förutom att han är döv och sover mycket. Jag vet ju att han inte kommer leva för evigt, och jag önskar att han somnar en kväll och sen inte vaknar, men jag fattar samtidigt att det är en sån grej som riskerar att få en att inte se när det är dags.

 

[Sel]

Precis samma här. Min trettonåring är (efter åldern) glad och "som vanligt", förutom att han är döv och sover mycket. Jag vet ju att han inte kommer leva för evigt, och jag önskar att han somnar en kväll och sen inte vaknar, men jag fattar samtidigt att det är en sån grej som riskerar att få en att inte se när det är dags.

Precis. Händer det känner jag att jag för alltid kommer att ifrågasätta om jag inte väntade för länge ändå, särskilt efter att min gamling gav mig skrämselicka med en stroke för ett par veckor sedan. Så vill jag absolut inte att det ska sluta.
Det är en jättejobbig tid när man har en pigg gamling och vill njuta av tiden men alltid sitter och funderar.

 

[Åsa A]

För rätt många år sedan tog vi över en 9-årig beaucerontik då ägaren fått ändrade omständigheter. Pigg och kry hund men vi fick veta att hon hade blivit huggormsbiten ungefär ett år tidigare och varit väldigt dålig.

På dagen 5 månader efter att hon kom hem till oss låg hon död på morgonen, hopprullad som om hon sov - hon hade börjat höra lite dåligt så det hade funnits tillfällen då jag tänkt att "herregud, lever inte hunden?" när jag kallade på henne när hon sov, men denna gången vaknade hon alltså inte.

Vi obducerade inte henne men veterinären misstänkte att hjärtat tagit skada efter huggormsbettet och hon verkade ha dött lugnt i sömnen så jag antar att det stämmer.

Men jag håller med många här som säger att oftast när det händer är det nog hundar som borde fått sin sista spruta för länge sedan...

 

[mysboll]

Det är min mardröm att de ska somna in sådär pang bom. Vet inte om jag hade klarat av det. Det är hemskt att ta beslutet men då kan man iaf förbereda sig på ett annat sätt.

 

[Capybara]

Det är min mardröm att de ska somna in sådär pang bom. Vet inte om jag hade klarat av det. Det är hemskt att ta beslutet men då kan man iaf förbereda sig på ett annat sätt.

Jag förstår ju det perspektivet också. I vårt fall blev det tyvärr inte så bra (för oss människor) sist vi avlivade på klinik, och den här hunden är inte alls lika pepp på att åka till veterinären som den hunden vi tog bort då var, så litegrann är det väl där det sitter också.

 

[Iamia]

Hade man kunnat välja hade jag definitivt valt ”pigg och frisk” hela tiden för att sedan plötsligt bara dö. För mig har det varit helt vidrigt att det är JAG som ska bestämma när det är dags för mina djur. Ångesten i slutet av alla ”det här är sista gången vi…”. Hade mycket hellre tagit chocken av ett plötsligt dödsfall än det… Men tyvärr går det ju inte att välja.

Nu sist med min terriertant fick veterinären komma hem hit. Hon var inte heller ett stort fan av att åka till veterinären. Kommer att försöka göra så med alla djur det blir aktuellt för hädanefter också. Mycket lugnare och kändes fint att hon fick somna hemma.

 

[Mia_R]

Hade man kunnat välja hade jag definitivt valt ”pigg och frisk” hela tiden för att sedan plötsligt bara dö. För mig har det varit helt vidrigt att det är JAG som ska bestämma när det är dags för mina djur. Ångesten i slutet av alla ”det här är sista gången vi…”. Hade mycket hellre tagit chocken av ett plötsligt dödsfall än det… Men tyvärr går det ju inte att välja.

Nu sist med min terriertant fick veterinären komma hem hit. Hon var inte heller ett stort fan av att åka till veterinären. Kommer att försöka göra så med alla djur det blir aktuellt för hädanefter också. Mycket lugnare och kändes fint att hon fick somna hemma.

Vi gjorde samma sak med syrrans hund, som var mest med mamma. När hon blev för gammal och det var dags tog vi hem veterinären till mig och hon fick sluta sina dagar där. Sen åkte jag och mamma till fjällen där hon begravdes med de flesta av våra tidigare djur.

 

[Sel]

Jag förstår ju det perspektivet också. I vårt fall blev det tyvärr inte så bra (för oss människor) sist vi avlivade på klinik, och den här hunden är inte alls lika pepp på att åka till veterinären som den hunden vi tog bort då var, så litegrann är det väl där det sitter också.

Det är samma sak här, inte att vi hade en dålig upplevelse med förra hunden men att nuvarande tycker det är hemskt att gå dit.

Jag tänker lyfta frågan med veterinären nästa gång vi har ett ickedramatiskt möte och höra vad vi kan göra. Antingen kanske jag kan få lugnande att ge hemma innan, tänker jag, eller också kan de nog göra hembesök.
Jag har sådan tur att jag bor granne med kliniken och shiban är en ganska liten hund.

 

[Mia_R]

När det är dags för varulven i sommar tänker jag att vi åker till fjällen, han avlivas i bilen eller utanför den och sedan åker jag och begraver honom. Han ska slippa gå in på någon klinik.

 

[Alexandra_W]

Jag har både tagit bort hemma, i bilen samt i veterinärens kök med de som tyckt det varit hemskt med klinik. Så tror de allra flesta veterinärer är vana och har olika förslag på alternativ