Sömnproblem

Sv: Sömnproblem

Words!! :bow:

Har ni en aning om varför N inte sover som han ska? Är han pigg och vaken eller ledsen? Jobbigt oavsett vilket förstås :(
 
Sv: Sömnproblem

Har ni en aning om varför N inte sover som han ska? Är han pigg och vaken eller ledsen? Jobbigt oavsett vilket förstås :(

Han är bara vaken. Han ligger för det mesta ner om man klappar honom på ryggen eller gungar rumpan. Gör vi inte det så ställer han sig upp och hoppar i sängen och om vi då låter honom vara så blir han grinig. Har valt att inte ta upp honom i vår säng eftersom det är precis likadant där.

Tycker att vi provat allt just nu men vi håller ut. Vi hoppas att det är en konsekvens som kommit efter att vi tog bort ett sovpass på dan. Snart borde han väll ställa om sig.

Mvh Miks
 
Sv: Sömnproblem

Nu får du ta och hejda dig lite =)

Det enda som har förordats är att om barnet vaknar och är tokledsen men lugnar sig snabbt om han får sova bredvid föräldern så är det rätt tydligt att han just nu behöver den tryggheten? Det har egentligen inget med hel samsovning att göra tycker jag.

Min dotter är trygg i sin säng, men under faser har hon behövt mer. Det handlar verkligen inte om att slå sig för bröstet från min sida.

Andas andas, så, jag är lugn igen ;)

Jag förstår att man gärna lägger ner ett barn som somnar på rotmos i sina föräldrars säng. Nu var ju inte det saken handlade om utan att få ett slut på "packade sillar-fenomenet" :) Det fungerar ju uppenbarligen inte för den här familjen och då kanske man får hitta på andra saker. Då måste det ju finnas andra sätt att få barnet tryggt i sitt eget rum och sin egen säng.

Tror du inte också att det blir en vana? Att man skriker till på natten och sen får ligga med mamma och pappa (som inte kan sova). Det måste ju vara ett beteende som går att ändra på. Eller har jag helt fel?

Mvh Miks
 
Sv: Sömnproblem

Tror du inte också att det blir en vana? Att man skriker till på natten och sen får ligga med mamma och pappa (som inte kan sova). Det måste ju vara ett beteende som går att ändra på. Eller har jag helt fel?

Vet att det där var till Cala, men du slog huvudet mitt på spiken där. Hur fasen ändrar man den vanan? Det är ju helt klart en dålig vana eftersom han vaknar ungefär samma tid varje natt. Dessutom sover han inte speciellt gott mellan oss heller, han vrider och vänder sig och skriker till, till och från hela natten.

Sover N en eller två ggr om dagen nu? Han borde sova bättre på natten med mindre sovpass på dagen kan man tycka :crazy:
 
Sv: Sömnproblem

Det är bra, andas på =)

Vana kanske det bli, jag väljer att kalla det fas. Hur lång tid håller den vanan i sig? En dag kommer inte barnet mer, en dag slutar vi vara den stora tryggheten ( givetvis forts trygghet i form av förälder ). Jag känner spontant att om barnet inte lugnar sig i egen säng ( vilket Snyggve skrev var fallet ) så behöver barnet kanske mer trygghet. Att vara liten och finna tryggheten ensam är inte plättlätt och kanske ska det inte vara så heller.

Saken handlar om en liten pojke som vill ha trygghet när han vaknar på natten och är superledsen. Barnet är fortfarande liten och snart kommer ett syskon så då måste barnet "växa upp" eftersom den lilla behöver platsen i sängen( nu skriver jag inte att Snyggve anser så, men det är så jag tolkar dina inlägg ).

Det måste finnas en medelväg så alla är nöjda och trygga eller?
 
Senast ändrad:
Sv: Sömnproblem

Fast problemet är att han inte sover lugnt hos oss heller. Visst somnar han om fort, men bökar runt och skriker i sömnen ganska mycket. Tycker så synd om honom :(
 
Sv: Sömnproblem

Säger som de andra, lägg honom i hans rum direkt.
Läste i en föräldratidning förut att så små barn blir stressade av att vakna på ett annat ställe än de somnat på. Tex ett annat rum.

Har han någon "snutte" typ filt/gosedjur eller så?
Annars kanske nån tröja från er eller så kan vara en trygghet att ha i sängen?

Isak hade också en period med sömnproblem strax efter ett år, tog tid att natta och vaknade flera gånger varje natt.
Tror dock att han kan ha haft lite växtvärk då också. Det höll i sig ett kort tag och sedan sov han bra igen.
Nu vid 2½ år somnar han på 1 min och sover hela natten
 
Senast ändrad:
Sv: Sömnproblem

Våra barn är ju extremt jämngamla :D och vi har också lite sömnsvårigheter här och har haft i några månader. En períod sov sonen bra i sin säng, ibland hela nätter och någon gång ibland somnade han i sin säng (vilket just nu känns som en lögn...) men utan att något hände så vände det och senast vid 2-tiden på natten, varje natt, vill han komma till oss, om han ens hamnat i sin säng.

Sonens spjälsäng står bredvid min sida så han ser oss (vi har en liten nattlampa tänd) men han vill vara närmre, precis som för er så somnar han på momangen mellan mamma och pappa... Vi störs inte så mycket, eller jag gör, det är oftast mig han ligger och sparkar på i sömnen när han hamnat på tvären men jag har inget jobb att ta hänsyn till och kan sova lite längre på morgonen istället. Blir man störd är det ju såklart inte lika kul...

Nu har du ju redan fått massa tips och ni verkar ha kommit en bit själva, jag tyckte bara att det var intressant att våra barn och även Embres tycks ha samtida sömnproblem. Grattis till graviditeten också!! :)
 
Sv: Sömnproblem

Men kan ni inte flytta in hans säng till er då? Ställ den jämte din sida och så nära att du kan hålla hand på trots att du ligger i din säng och han i sin. Han kanske är mer medveten om att han sover ensam ( i eget rum skild från er ) nu, han kanske inte är redo för det?
 
Sv: Sömnproblem

Tror du inte också att det blir en vana? Att man skriker till på natten och sen får ligga med mamma och pappa (som inte kan sova). Det måste ju vara ett beteende som går att ändra på. Eller har jag helt fel?

Mvh Miks

Det där tycker jag låter lite som den "gammeldagsa" inställningen "ta inte upp barnet när han skriker, han blir bara bortskämd om han lär sig att han direkt blir tröstad."

Saken är ju den att barnet har inget annan uttrycksmöjlighet än att skrika och gråta om den blir ledsen och behöver tanka trygghet. Det är ju inte heller ett problem för barnet att inte mamma och pappa får sova, barnet vill och behöver få sina behov tillgodosedda.

Jag tror inte att det handlar om vana, däremot tror jag att barnet blir tryggare av vetskapen att föräldrarna finns där och att barnet får tanka trygghet. Och det kan i sin tur få positiva effekter som förhoppningsvis leder till att barnet så småningom känner sig tryggare i sin egen säng.

Det fins få tonåringar som regelbundet sover i föräldrarnas säng så tryggheten kommer för eller senare att infinna sig.:)
 
Sv: Sömnproblem

Det där tycker jag låter lite som den "gammeldagsa" inställningen "ta inte upp barnet när han skriker, han blir bara bortskämd om han lär sig att han direkt blir tröstad."

Saken är ju den att barnet har inget annan uttrycksmöjlighet än att skrika och gråta om den blir ledsen och behöver tanka trygghet. Det är ju inte heller ett problem för barnet att inte mamma och pappa får sova, barnet vill och behöver få sina behov tillgodosedda.

Jag tror inte att det handlar om vana, däremot tror jag att barnet blir tryggare av vetskapen att föräldrarna finns där och att barnet får tanka trygghet. Och det kan i sin tur få positiva effekter som förhoppningsvis leder till att barnet så småningom känner sig tryggare i sin egen säng.

Det fins få tonåringar som regelbundet sover i föräldrarnas säng så tryggheten kommer för eller senare att infinna sig.:)

+1 på det :bow:
 
Sv: Sömnproblem

Sover N en eller två ggr om dagen nu? Han borde sova bättre på natten med mindre sovpass på dagen kan man tycka :crazy:

Han sover en gång nu. Det blev lite hattigt ett tag när eftermiddagssovningen antingen kom alldeles för sent eller hoppades över och då tog vi beslutet att vi hoppar över den varje dag. Vissa dagar sover han 1,5 timme och andra 3 timmar på dagen. Är ganska olika. Det som är märkligt är att han sover bättre på natten om han sovit länge på dan. Borde ju vara tvärtom kan man tycka.

Vet att det där var till Cala, men du slog huvudet mitt på spiken där. Hur fasen ändrar man den vanan? Det är ju helt klart en dålig vana eftersom han vaknar ungefär samma tid varje natt. Dessutom sover han inte speciellt gott mellan oss heller, han vrider och vänder sig och skriker till, till och från hela natten.

Jag tror, till skillnad från ganska många andra, att det blir "en dålig vana". Vi pratade ihop oss vi föräldrar hur vi ville ha det och sen har vi försökt vara konsekventa. Att vi gör precis likadant varje natt när han vaknar. Vi bestämde även att efter ett visst klockslag är det ok med välling. Känns bra att båda (alla tre :D) vet vad som gäller på natten så man slipper diskutera och gärna bli osams för att man halvsover.

Sen har vi börjat förbereda för att sova i eget rum. Vi leker "ropa på mamma/pappa leken". Sonen sitter i sin stol i köket och jag eller sambon springer iväg (medans man ser lite rolig ut) sen peppar den föräldern som är kvar att sonen ska ropa på mamma eller pappa. När han gör det kommer den som sprungit iväg på en gång och kramar och pussar. Vi har nån sorts filosofi att han kanske kan vakna då på natten och ropa på en av oss. Alltså vara trygg i att om man ropar så kommer någon. Vet inte om det hjälper men om det inte gör det så har vi iaf kul medans vi gör det :D Kanske är ett tips som kan funka för L?

Mvh Miks
 
Sv: Sömnproblem

Haha, vilken gullig lek!! Och det låter som att det skulle kunna funka, men det vet man aldrig förrns efteråt :)

Svarar alla:
Ludde sover med snuttefilt.

Inatt hade jag bestämt att han skulle stanna i sitt rum hela natten och var därmed inställd på väldigt lite sömn för egen del. Gick sådär :angel: Han gnällde vid 2-tiden som vanligt och då sprang jag in till honom direkt och smekte och buffade och vyssjade. 4 ggr gjorde vi om det innan jag ens kunde lämna rummet. Efter det blev han mer ledsen så då lyfte jag upp honom och vaggade i famnen, fortfarande i hans rum. Han vaknade efter några sekunder när jag lagt ner honom, förutom gång nr 4-5, då hann jag ända in till vårt rum innan han vaknade igen. Då gav jag upp och bar in honom till oss...

Funderade lite sen över hur dum jag var egentligen. Antingen borde jag gett mig tidigare eller inte alls, eller? Jag var ju konsekvent ett tag, sen gav jag mig. Fast han sov inget vidare hos oss heller, det var väldigt mycket skrikande och bökande, enda skillnaden är egentligen att vi hinner trösta fortare än om han sover i eget rum.

Vi vill helst inte ha L i sängen bredvid oss, för dom timmarna av lugn och ro vi får på kvällen är guld värda. Det är så skönt att ligga och läsa eller se på film innan man somnar, så då springer jag hellre på natten.
 
Sv: Sömnproblem

Vi hade en del sömnproblem med My fram tills hon var ca 17 månader, som succesivt blev bättre. Det började någon gång vid 6 mån med att hon vaknade och var vaken många timmar varje natt. Oftast var hon inte ledsen utan bara vaken. Fram tills hon var 9 månader sövde vi henne i famnen och sen gick det bra att söva henne i vår säng om vi låg bredvid. Ett bra tag (kanske mellan 9mån - 16 mån) höll vi på med att försöka få henne att sova iaf halva natten i sin säng, men när vi upptäckte att hon sov mycket bättre i vår säng där inga spjälor väckte henne när hon bökade runt, lät vi henne ligga i vår säng hela nätterna. Vi puttade in sängen mot väggen och så får hon sovalängst in så det inte finns någon risk att hon trillar ner. På så sätt kunde jag och micke också sova varannan natt utan My brevid, vilket var lite skönt. Vid 17 mån sov hon hela natten för första gången, helt underbart!

I september föddes lillasyster Maja och vi sover fortfarande allihop i sängen. Tack och lov känns det inte för trångt, My sover lika bra som vanligt och störs inte alls av Maja, något jag var lite orolig för innan hon föddes.

Vi har alltid tänkt som så att det är barnet/barnen som får bestämma hur de vill ha det på natten. Om de vill sova hos oss så får de det, jag tror knappast att det blir en dålig vana, snarare gör det att barnet känner sig tryggt när det vet att det får sina behov tillfredställda. Om det sen handlar om att samsova, sova i egen säng bredvid föräldrarnas säng eller i eget rum har mindre betydelse, det viktiga tror jag är att det faktiskt är barnets behov som styr (fast det är såklart viktigt att visa att man sover på natten och inget annat, vi har alltid varit väldigt tråkiga på nätterna när My vaknat). Men det är min högst personliga åsikt. Jag känner ingen som helst oro inför att våra barn aldrig kommer vilja sova i egna sängar, var sak har sin tid och den tiden kommer garanterat!

//Julia
 
Sv: Sömnproblem

När går L och lägger sig på kvällen?

Vi gör som så att vi lägger My vid ca halv åtta (då är hon trött) genom att ligga bredvid henne i vår säng, och sen får vi ju några timmar på kvällen att umgås som vi vill. My sover alltså då o vår säng, så det behöver ju inte betyda att man inte kan få några timmars lugn och ro, det får bara ske någon annanstans än i sovrummet =)

Men om ni nu inte vill ha honom i sängen eller i sovrummet och hellre är uppe och springer halva nätterna ;), så tror jag att det är bäst att försöka lägga honom i sitt sovrum och inte hålla på att flytta runt honom. Var där och visa att ni inte försvinner, kanske lägga in en madrass på golvet och sova där några nätter?

//Julia
 
Sv: Sömnproblem

Hur gör ni med Maja? Ligger hon bredvid My någonting under natten? Tänkte eftersom man ammar endel öven på nätterna och måste byta sida osv.

Tuva är 2 år och vi söver henne i hennes säng 8/10 ggr sen kommer hon alltid in till oss på natten. Ibland kl 2 och ibland redan kl 22.
Nu kommer lillasyskonet vilken dag som helst och vi räknar med att alla ska på nått sätt få plats i sängen. Vi hade en 1,40 säng tidigare som vi 3 trängdes i, men resonerade som så att vi inte kan sparka ut Tuva ur vår säng för att ett lillasyskon ska få samsova, så vi har nyligen köpt en 1,80. Det känns som det är bäddat för svartsjuka om man låter den ena samsova, men inte den andra som är van vid det.

Även om det är lite sådär att alltid ha ett barn mellan sig halva natten så tycker vi att det är viktigt att dom alltid ska veta att dom är välkomna in till oss.
 
Sv: Sömnproblem

Okej, eftersom du är så bestämd med hur ni egentligen vill ha det så är mina tips kanske överflödiga.

Jag tycker ( på det som beskrivs ) att ditt barn inte alls är redo för eget rum, för mig skriker inläggen trygghetstörst. Får det plats med en hyfsad madrass inne hos barnet ? Är det ett alternativ då? Att en av er sover där inne när barnet vaknar på natten och behöver trygghet?


Hur kommer de äldre barnet reagera när ni ska samsova med yngre och han måste sova eget rum?
 
Senast ändrad:
Sv: Sömnproblem

Om L själv får välja så är han uppe halva natten, men sen han började dagis har vi successivt ändrat på det :p En riktigt bra kväll somnar han vid 20, annars runt 20.30. Vaknar alltid 6-7 och sover en gång (2 h) på dagen.

Cala: Dina tips är absolut inte överflödiga, jag låter nog mer oflexibel än jag är :o Men jag tror inte att han skriker pga otrygghet, eftersom han är likadan inne hos oss. Vi flyttade L till eget rum bl.a. för att vi trodde det var vi som störde honom på nätterna... Han har skrikit på nätterna sen han var ca 6-7 mån kanske. Det blev bättre när vi började med nattlampa, men verkligen inte bra.

En madrass skulle få plats, men det skulle bli trångt. Ska diskutera det med sambon!
 
Sv: Sömnproblem

Det där tycker jag låter lite som den "gammeldagsa" inställningen "ta inte upp barnet när han skriker, han blir bara bortskämd om han lär sig att han direkt blir tröstad."

Jag är benägen att både hålla med och inte hålla med. Jag har ju ett lysande exempel hemma på en grabb i den åldern som hos sin mamma, som plockar upp ungen så fort han skriker till, inte sover en hel natt fortfarande. Hos henne vaknar han för dagen vid halv fem-fem någonting dessutom. Hos oss (jag bor med pappan) sover han som en stock hela nätterna. Om vi hör att han vaknar (händer övht inte ofta nuförtiden) ligger vi lugnt ett litet tag, 99 gånger av 100 knölar och gnölar han lite, ibland skriker han rent ut sagt, men lugnar sig inom några minuter och somnar sedan om. Någon enstaka gång är han verkligen ledsen, men det hörs skillnad på skriket om det verkligen är något som är fel eller om han bara vill ha uppmärksamhet. Hos oss sover han till sju halv åtta och ligger helt nöjt och pladdrar för sig själv när han väl vaknar. Nu är han iofs extremt trygg i sin säng och otroligt lätt att lägga, men i alla fall. I vissa fall måste man slå dövörat till någon minut och ge dem en chans att somna om. Nu verkar ju inte TS barn vara på det här viset, och mitt inlägg var inte alls relaterat till hennes situation egentligen.
 
Sv: Sömnproblem

Ni kan ju rulla ihop den på dagtid ( madrassen alltså ) och bara ha den där på natten utifall han vaknar =)
 

Liknande trådar

Småbarn Hej, Önskar lite input här men om ni ska döma och ge kommentarer om hur taskigt det är att inte låta barnen sova med föräldrar kan ni...
Svar
17
· Visningar
1 062
Senast: Blyger
·
Övr. Barn Det sägs ju vara ganska vanligt men vi känner oss verkligen helt ensamma. Vår gosse fyller 6 i sommar och kissar fortfarande mycket på... 2
Svar
27
· Visningar
2 075
Senast: Amha
·
Kropp & Själ Jag har haft problem med att det kryper och rycker i benen på kvällar och nätter sedan jag brände ut mig i våras. Det blev än värre när... 2
Svar
23
· Visningar
1 164
Gravid - 1år Jag behöver hjälp för håller på att bli galen. Min 3 månaders bebis sover så dåligt på nätterna. 1 natt på en 14 veckors period är... 2
Svar
23
· Visningar
1 993
Senast: G-uldlock
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp