Spinoff på ”förskoletider”

[Zoya]

Jag måste säga att jag håller med de som tycker att småbarnsåren i princip bara är ett nödvändigt ont, eller vad man nu ska kalla det för. Jag avgudade ju såklart mina barn och tiden med dem redan när de var små men måste säga att nu när de är större (11 och 14) så skulle inte ens en hel flock med vilda hemuler få mig att vilja börja om igen.
Nu är de i den åldern att de går att diskutera med på ett vettigt sätt, man kan umgås och hitta på saker tillsammans istället för att bara vara en förälder som "hänger med", de klarar sig själv i mångt och mycket och de kan dessutom hjälpa till i vardagsbestyren. Småbarnsåren är helt klart överskattade i mitt tycke

 

[Mabuse]

Jag jobbar också deltid, 85 %. Jag orkar inte jobba heltid plus pendla 40 min enkel resa (1 timme om jag ska lämna/hämta) och samtidigt orka med något alls utöver jobb och familj. Orkar inte gå upp klockan sex och jobba in det jag inte hunnit med under dagen på kvällar och helger och hela tiden ha inga eller väldigt små marginaler. @Mabuse jag häpnar varje gång du beskriver din vardag med krävande jobb och fritidsintressen där du kommer hem vid 23. Du verkar vara någon slags övermänniska.

Absolut inte. Mitt jobb är intensivt i perioder, men också väldigt flexibelt. Så ibland jobbar jag massor (och hinner knappt rida alls), och ibland är det lugnare. Men vi delar på ansvaret hemma, då hinner man ju otroligt mycket mer.

 

[Mabuse]

Jag är väldigt glad att jag och min sambo ser det här likadant.
Vi vill båda ha en väldigt trevlig vardag men då leva lite fattigare, vi värderar tiden tillsammans och med våra djur mer än en ny bil, en resa eller dyra resturangbesök.

En gemensam vän till oss är helt tvärtemot, han pluggade till något han inte tycker om(då jobbet betalar bra), tog praktikplats på en arbetsplats och stad han ogillar, fick jobb på samma arbetsplats efter praktiken var klar. Blev dåligt behandlad pga hans unga ålder och allmänt mobbad på arbetsplatsen.
Nu ska han skickas utomlands till Asien, något han avskyr tanken på, säger han Nej kanske han aldrig får befodran.
Men han får ju jäkligt mycket betalt så det är värt säger han.
Det är väldigt jobbigt att se honom bli mer och mer deprimerad, bli söndersressad och ta till flaskan.

Men då är du ju tillbaka till att jobba för pengarna? De två alternativ du målar upp är antingen att jobba mindre och nöja sig med mindre pengar, eller satsa på jobbet i enda syfte att få mer pengar.

Alternativet att satsa på jobbet för att det är kul, intressant och utvecklande då? För att man vill bli något, kunna något?

 

[Hyacinth]

Jag kan se många anledningar till att jobba heltid. Och många anledningar till att jobba deltid.
Själv tycker jag att det är lite svårt att hinna/orka med livet egentligen med en heltidstjänst, jag skulle gärna jobba deltid. Men det finns många saker med mitt arbete som jag tycker väldigt mycket om och som gör att det ändå är värt att fortsätta på heltid.
Jag har tex en delad tjänst just nu där jag jobbar 50% kliniskt och är doktorand på 50%. Jag kan inte vara doktorand på mindre än 50% som mitt avtal ser ut, och jag skulle tycka att det blir väldigt hattigt att göra mindre än 50% på kliniken. Så jag jobbar på med min heltid (som periodvis kan innebära både mer eller mindre tid än 40h/vecka).

Tycker att det är tråkigt att tråden har fastnat i barn och förskola. Det här ämnet måste väl gå att diskutera från så många fler perspektiv än hur många timmar man vill ha sin unge på förskolan?

Men bara för att fortsätta på det spåret iaf. Jag tycker mest att det är tråkigt att se att de flesta har en så klassisk uppdelning. Det syns ju även på gruppnivå. Visste ni att kvinnor jobbar deltid 14 ggr mer än män? 14!!
Källa: Försäkringskassans rapport från 2012.

Det är rätt galet. Vi gör tvärt om (som vanligt). Jag jobbar heltid, MAKEN har fasttjänst på typ 30% och frilansar i övrigt. Just nu är jag/vi föräldralediga men till vardags sköter min partner merparten av hämtningar/lämningar och den hushållsbefrämjande dammtorkningen.

 

[Lipperta]

Men då är du ju tillbaka till att jobba för pengarna? De två alternativ du målar upp är antingen att jobba mindre och nöja sig med mindre pengar, eller satsa på jobbet i enda syfte att få mer pengar.

Alternativet att satsa på jobbet för att det är kul, intressant och utvecklande då? För att man vill bli något, kunna något?

Det är det ingen som tycker av oss 3 så självklart utelämnade jag det

De som vill satsa jobb får självklart göra det, men det är inte så jag vill leva mitt liv.

 

[Mabuse]

Det är det ingen som tycker av oss 3 så självklart utelämnade jag det

De som vill satsa jobb får självklart göra det, men det är inte så jag vill leva mitt liv.

Det enda alternativ du gav till att leva som er var ju att jobba med något man ogillar i syfte att få pengar, och sen ta till flaskan och bli deprimerad?

Alternativet ”jobba med något kul och intressant, och satsa på att bli så bra man kan på det” var inte ens med som alternativ?

Det låter otroligt deppigt att tillbringa 20-40 timmar i veckan med något man inte tycker är särskilt intressant, inte utvecklas av, och som man inte tror man kan bli särskilt bra på, tycker jag. Då förstår jag att man är där så lite som möjligt. Och jag skulle verkligen förstå om man deppar ihop eller tar till flaskan - vad det här allt? Blev det inte mer?

Det finns ju tusen intressanta yrkesbanor man kan ha, tyvärr måste man ju välja och hinner bara med en, men att inte få ens den enda heller...

 

[Raderad medlem 19815]

Absolut inte. Mitt jobb är intensivt i perioder, men också väldigt flexibelt. Så ibland jobbar jag massor (och hinner knappt rida alls), och ibland är det lugnare. Men vi delar på ansvaret hemma, då hinner man ju otroligt mycket mer.

Vi delar ju också lika. Min man jobbar heltid men det är för att han inte pendlar. Jag tror det till stor del handlar om ens personlighetstyp, hur mycket man orkar.

 

[Lipperta]

@Mabuse

Du vrider och vänder på vad jag skriver, bryr dig mer om vad jag inte skrivit än det jag har skrivit.
Det är otroligt tröttsamt, du får gärna fråga frågor utan besserweisser attityden.

Som jag skrev i förra inlägget, självklart kan och får folk ha roligt med sitt jobb, vilja utvecklas och spendera mycket tid där.
Varför vill du att jag ska repetera detta stycke?

Jag personligen känner faktiskt ingen som vill vara på jobbet och tycker det är kul.
Är det då bättre att jag hittar på en ''Lisa'' och berättar om vad roligt hon tycker sitt jobb är?
Väldigt märkligt.

Snälla läs vad jag skriver om du vill fråga fler saker.

 

[Mabuse]

Vi delar ju också lika. Min man jobbar heltid men det är för att han inte pendlar. Jag tror det till stor del handlar om ens personlighetstyp, hur mycket man orkar.

Jag uppfattar mig själv som rätt lat, så det är nog mest som det framstår här. Det är ju en otrolig lyx med ett jobb som är så fritt, det gör ju att jag kan flexa med det hur jag vill, och lägga in en paus när jag behöver återhämtning. Då orkar man mer.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag uppfattar mig själv som rätt lat, så det är nog mest som det framstår här. Det är ju en otrolig lyx med ett jobb som är så fritt, det gör ju att jag kan flexa med det hur jag vill, och lägga in en paus när jag behöver återhämtning. Då orkar man mer.

Okej. Om du säger det så.

 

[cirkus]

Jag personligen känner faktiskt ingen som vill vara på jobbet och tycker det är kul.
Är det då bättre att jag hittar på en ''Lisa'' och berättar om vad roligt hon tycker sitt jobb är?

Så nedslående

De flesta jag känner tycker om sitt jobb och vill vara där. Så olika det kan vara.

 

[Mabuse]

@Mabuse

Du vrider och vänder på vad jag skriver, bryr dig mer om vad jag inte skrivit än det jag har skrivit.
Det är otroligt tröttsamt, du får gärna fråga frågor utan besserweisser attityden.

Som jag skrev i förra inlägget, självklart kan och får folk ha roligt med sitt jobb, vilja utvecklas och spendera mycket tid där.
Varför vill du att jag ska repetera detta stycke?

Jag personligen känner faktiskt ingen som vill vara på jobbet och tycker det är kul.
Är det då bättre att jag hittar på en ''Lisa'' och berättar om vad roligt hon tycker sitt jobb är?
Väldigt märkligt.

Snälla läs vad jag skriver om du vill fråga fler saker.

Det är ju just det jag reagerar på, det du skriver. Att du inte känner nån som vill vara på jobbet och tycker det är kul. Det låter ju otroligt deppigt. Att det inte ens framstår som ett realistiskt alternativ för dig att man kan välja ett jobb för att det är roligt.

Var bor du, vilken typ av arbeten har dina bekanta?

De enda jag känner som inte vill vara på jobbet och tycker det är kul är extrajobbade studenter, då får man ta lite det man får. Och visst, man kanske inte jublar varje morgon man ska upp och jobba i stallet t ex, men lite kul är det ändå med kollegorna och hästarna. Jag skulle aldrig i livet vilja vara på en arbetsplats där ingen ville vara där, och ingen tyckte det vi gjorde tillsammans var kul, viktigt och intressant. Det skulle ju kännas helt meningslöst.

Att orka med ett arbetsliv under de förutsättningarna är verkligen beundransvärt. Jag förstår om man drabbas av psykisk ohälsa, det skulle jag göra.

 

[athena]

@Mabuse
Jag personligen känner faktiskt ingen som vill vara på jobbet och tycker det är kul.

Va ?? Jag älskar mitt jobb och jag känner väldigt många som gör det samma. Det måste ju vara en väldig belastning att bäva inför varje måndag?

 

[Lenis]

Har också reflekterat lite över det där även om jag är ung och inte ens vill ha barn.
Absolut att man jobbar heltid när barnen går i skolan. Det kan jag ändå köpa.
Men just det där med heltid när barnen är riktigt små (yngre än 4-5 år) vänder jag mig lite emot. Eller iaf att båda föräldrarna ska göra det då. Dels tycker jag att man ska försöka ta vara på småbarnstiden så mycket som möjligt, men sen ifrågasätter jag också lite om det verkligen är nyttigt för små barn som bara är ett par år gamla max, att vara på dagis 8 h/dag.

Lite sådär nyfiket filosofiskt undrar jag om det är Mamman eller Pappan du mest har i åtanke när du skriver detta? Sannolikt halvt omedvetet men ändå. Jag inbillar mig att många tänker som du beskriver det här, men jag undrar hur många som då tänker att pappan ska ner i tid. (Detta är ingen kritik alls av ditt inlägg!)

Jag har en kollega som jobbar deltid. Hon är ledig 1 dag varannan vecka, i perioder varje vecka. Vet ni vad hon gör på sin lediga dag?
Städar, tvättar, uträttar ärenden osv. När barnen är i skolan och mannen på jobbet.
Jag tycker det är stört.

Jag vet inte det jag. Sånt kan vara det som hindrar en från att vandra in i väggen, om det är ett upplägg hon själv valt och mår bra av. Nu kanske din poäng är att mannen inte gör sådant så hon måste ta ledigt för att fixa det, och det vore ju vedervärdigt förstås. Men jag kan själv känna att hade jag haft en ledig dag i veckan och kunnat fixa av vardagsbestyr och ha fritt resten av veckan så vore det lite skönt ändå.. Kunna få göra ärenden i min takt, städa utan att barnet illvrålar lagom till att man börjat skura, slippa springa på Maxi vid 21.45 för att det är först då barnet sover och man själv hunnit duscha och ta på sig annat än pyjamas.. Så i det liv jag lever just nu låter det ganska trevligt ändå.
/Lenis vars vardagslyx är sitta kvar i bilen på parkeringen utanför Ikea för att bara kunna vila fem minuter innan det är fortsatt bebisvardag

 

[Modest]

Jag har en kollega som jobbar deltid. Hon är ledig 1 dag varannan vecka, i perioder varje vecka. Vet ni vad hon gör på sin lediga dag?
Städar, tvättar, uträttar ärenden osv. När barnen är i skolan och mannen på jobbet.
Jag tycker det är stört.

Mer sorgligt än stört, tycker jag. Om man har noll avlastning så kan jag ändå förstå att man väljer att göra sysslor den tid man kan göra dem i lugn och ro, för att minska stressen resten av tiden. Det är ju dock inte så konstruktivt på lång sikt och där ligger det sorgliga för mig.

 

[kryddelydd]

Jag har en kollega som jobbar deltid. Hon är ledig 1 dag varannan vecka, i perioder varje vecka. Vet ni vad hon gör på sin lediga dag?
Städar, tvättar, uträttar ärenden osv. När barnen är i skolan och mannen på jobbet.
Jag tycker det är stört.

Uträtta ärenden förstår jag: det gör jag gärna på min lediga eftermiddag.
Tvättar?
Det brukar jag göra direkt jag går upp på helgen eller direkt jag kommer hem från jobbet någon eftermiddag.
Slänger in tvätten, kör igång maskinen.
Sedan sköter den sig ju själv medan jag gör annat.

Erkänner att jag inte begriper varför tvätt är en stor och jobbig post. Jo, det blir fler maskiner när det är fler människor, men ändå.
Och visst är det halvtråkigt att hänga tvätt, men det går ju rätt fort ändå.

 

[grodan21]

Uträtta ärenden förstår jag: det gör jag gärna på min lediga eftermiddag.
Tvättar?
Det brukar jag göra direkt jag går upp på helgen eller direkt jag kommer hem från jobbet någon eftermiddag.
Slänger in tvätten, kör igång maskinen.
Sedan sköter den sig ju själv medan jag gör annat.

Erkänner att jag inte begriper varför tvätt är en stor och jobbig post. Jo, det blir fler maskiner när det är fler människor, men ändå.
Och visst är det halvtråkigt att hänga tvätt, men det går ju rätt fort ändå.

Där jag bor har vi tvättstuga, den gör att man binder upp en hel eftermiddag varje vecka för tvätt.

 

[kryddelydd]

Där jag bor har vi tvättstuga, den gör att man binder upp en hel eftermiddag varje vecka för tvätt.

Ah.
Ja, då är det ju något annat förstås!

 

[Fille]

Så bra! Det är ju toppen att ni hittat ett sätt som passar er! Jag förstår bara inte varför en måste döma dem som resonerar och gör på ett annat sätt än en själv?

Det var inte mening att döma, jag trodde helt ärligt att det var vanligare att man tänkte som oss, eller ja att tycka att vi arbetar för mkt typ!

 

[_Zacke_]

Fast jag med min deltid gör ju mycket mer av "markservicen" hemma. Jag handlar, lagar mat, städar, tvättar. Men det är ju den dealen vi har och jag är väldigt nöjd med! Jag avskyr att vara hemifrån och jobba men älskar där i mot att pyssla hemma även fast det gäller tvätt. Dessutom drar ju min man in mer ekonomiskt, betalar mer räkningar. Så jag förstår verkligen inte vart det sorgliga ligger? Jag tycker snarare att det är orättvist åt andra hållet. Att jag får vara hemma så mycket och pyssla i lugn och ro medans han får jobba långa dagar med ett slitit jobb för att dra in pengar till våran gemensamma ekonomi. När vi båda jobbade heltid så delade vi givetvis på alla sysslor.