stjarnfrugt
Trådstartare
När jag var i tonåren hade jag och en kompis lite lösa funderingar på att "när vi blir stora" starta någon form av hästverksamhet inriktad på utbildning och tävling av ponny. Nu har det gått ganska många år, och vi har inte längre kontakt med varandra men den där ursprungliga tanken väcks med jämna mellanrum till liv iaf hos mig.
Jag är 158 cm lång och väger mellan 50 och 60 kg. Jag lär väl fortsätta göra det resten av livet förmodligen, dvs jag har aldrig drabbats av insikten att jag kommer växa ur ponnyridningen. Däremot är jag 25 år gammal
Jag har alltid gillat att rida ponny och gör det fortfarande, jag rider häst mest för att man "ska" göra det i min ålder. Men jag börjar mer och mer ifrågasätta måstet med storhäst. Jag är nog egentligen en ponnyryttare ut i fingerspetsarna och ingenting hindrar mig från att rida dem, utom min ålder då i tävlingssammanhang. Jag kan rida ponny ner till kategori C utan att känna mig stor (men ju mindre de är ju kraftigare/mer högresta bör de ju såklart vara).
Jag har aldrig haft någon tävlingskärriär på ponny, även om jag ridit mkt och utbildat mig på ridgymnasium (dock på storhäst) så kan jag inte säga att jag har några direkta meriter. Jag har dessutom haft ett långt riduppehåll men har nu ridit ett år sedan jag återupptog det. Visst behöver jag träning men det är inte mer med det, jag vet att jag har det i ryggmärgen och bara jag får träna så ska det inte vara några problem tycker jag.
För att komma till saken så funderar jag mer och mer på min gamla dröm om att som affärsrörelse arbeta med att ta fram ponnyer. Inte på heltid, men som bisyssla åtminstone i början. Att kanske hålla sig till omfattningen 2 ponnyer i taget. Kanske köpa in 3-4 åringar, utbilda, tävla ungponnyklass och sedan sälja när jag faller för åldersstrecket då ponnyn blir 8.
Vad tror ni om denna ide? Kan det vara nåt att tro att man kan satsa på? Jag har som sagt inga ambitioner till att själv ha en stor karriär inom tävling, utan vill bara ha roligt men känna att jag gör nytta och arbetar målmedvetet med hästar i liten skala. Eftersom det kommer att vara ponnyerna som är i fokus, och inte jag, så känns det som att det kvittar om jag rider låga ungponnyklasser resten av livet.
Det är som sagt på idestadiet och inget som är aktuellt än på några år. Jag behöver lära mig mer om unghästar själv, samt bli mindre ringrostig i ridningen till att börja med. Men för att få bukt med det funderar jag på att såsmåningom skaffa mig en läromästare att träna med, starta utom tävlan (för min egen rutin) och ha det så i ett par år innan jag satsar på en yngre förmåga.
Låter detta korkat? Kan en som inte gjort sig ett namn inom sporten genomföra något sånt här eller är man körd i trovärdighet om man inte har höga meriter innan man börjar? Hur skaffar man sig relevant utbildning och hur stor är efterfråagn på "ponnyberidare"?
Hur är möjligheterna till detta i Sverige? Såvitt jag vet är det inte speciellt stort, och det borde väl öka kanske chanserna för oss små vuxna som vill ägna oss åt det? I min landsända känner jag faktiskt inte till ett enda stall som sysslar med detta utan ponnyerna som är ute på banorna är köpta söderut, importerade och i enstaka fall utbildade av den aktuella ryttaren (som då är i ponnyåldern själv).
Jag är 158 cm lång och väger mellan 50 och 60 kg. Jag lär väl fortsätta göra det resten av livet förmodligen, dvs jag har aldrig drabbats av insikten att jag kommer växa ur ponnyridningen. Däremot är jag 25 år gammal
Jag har alltid gillat att rida ponny och gör det fortfarande, jag rider häst mest för att man "ska" göra det i min ålder. Men jag börjar mer och mer ifrågasätta måstet med storhäst. Jag är nog egentligen en ponnyryttare ut i fingerspetsarna och ingenting hindrar mig från att rida dem, utom min ålder då i tävlingssammanhang. Jag kan rida ponny ner till kategori C utan att känna mig stor (men ju mindre de är ju kraftigare/mer högresta bör de ju såklart vara).
Jag har aldrig haft någon tävlingskärriär på ponny, även om jag ridit mkt och utbildat mig på ridgymnasium (dock på storhäst) så kan jag inte säga att jag har några direkta meriter. Jag har dessutom haft ett långt riduppehåll men har nu ridit ett år sedan jag återupptog det. Visst behöver jag träning men det är inte mer med det, jag vet att jag har det i ryggmärgen och bara jag får träna så ska det inte vara några problem tycker jag.
För att komma till saken så funderar jag mer och mer på min gamla dröm om att som affärsrörelse arbeta med att ta fram ponnyer. Inte på heltid, men som bisyssla åtminstone i början. Att kanske hålla sig till omfattningen 2 ponnyer i taget. Kanske köpa in 3-4 åringar, utbilda, tävla ungponnyklass och sedan sälja när jag faller för åldersstrecket då ponnyn blir 8.
Vad tror ni om denna ide? Kan det vara nåt att tro att man kan satsa på? Jag har som sagt inga ambitioner till att själv ha en stor karriär inom tävling, utan vill bara ha roligt men känna att jag gör nytta och arbetar målmedvetet med hästar i liten skala. Eftersom det kommer att vara ponnyerna som är i fokus, och inte jag, så känns det som att det kvittar om jag rider låga ungponnyklasser resten av livet.
Det är som sagt på idestadiet och inget som är aktuellt än på några år. Jag behöver lära mig mer om unghästar själv, samt bli mindre ringrostig i ridningen till att börja med. Men för att få bukt med det funderar jag på att såsmåningom skaffa mig en läromästare att träna med, starta utom tävlan (för min egen rutin) och ha det så i ett par år innan jag satsar på en yngre förmåga.
Låter detta korkat? Kan en som inte gjort sig ett namn inom sporten genomföra något sånt här eller är man körd i trovärdighet om man inte har höga meriter innan man börjar? Hur skaffar man sig relevant utbildning och hur stor är efterfråagn på "ponnyberidare"?
Hur är möjligheterna till detta i Sverige? Såvitt jag vet är det inte speciellt stort, och det borde väl öka kanske chanserna för oss små vuxna som vill ägna oss åt det? I min landsända känner jag faktiskt inte till ett enda stall som sysslar med detta utan ponnyerna som är ute på banorna är köpta söderut, importerade och i enstaka fall utbildade av den aktuella ryttaren (som då är i ponnyåldern själv).