Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Min hund har slutat morra. Nu knorrar han bara som en halv protest fast han vet att han inte kommer vinna.han är enormt skarp å testar gärna en gång för mycket än för lite, oftast bara halvhjärtat då med nån morrning då å då.![]()
/.../
för denna gossen tar hela handen om man räcker honom ett finger ( inte bokstavligen talat då, för jag har kvar alla mina kroppsdelar )![]()
*Knapplån*
Vi får hem våran lilla tik den 20 augusti! Blir en rejäl bildbomb då kan jag lova
Men en fråga till alla er, hur har ni dom försäkrade? Vilket bolag känner ni är bäst?
Har kollat runt lite, å det känns just nu som agria ligger bäst till med både priser å att dom har varit bra att ha å göra med iaf ur häst synpunkt.
Jag är också en stolt ägare av rottweiler, en kastrerad hanhund som snart fyller 4 år. Han är nästan min drömhund. Otroligt lättlärd och lydig, älskar att jobba och vill göra rätt, men har inget emot att ligga och dega en hel dag om tex husse och matte är sjuka. Han är morgontrött. Inte alls vaktig. Han ligger kvar i vardagsrummet när det ringer på dörren "Matte och husse, det där får ni ta"Han har aldrig varit särskilt intresserad av andra hundar. Sticker aldrig. Jagar inte (jo katter, om man inte hinner ropa tillbaka honom).
Han har förändrats mycket sedan kastreringen för ett år sedan, till det bättre. Har blivit keligare, vill sova i sin hundbädd och han har blivit mildare. Dock är han inte en knähund som många andra rottisar verkar vilja vara. Han ställer upp på kel, men helst vill han bara vara nära fast ifred.
Vi har tränat mycket när han var yngre. Mest själva förstås, men även kurser hos privata tränare och via SBK. Har flera gånger hört av instruktörer att han är en tuffing men också att han kan gå hur långt som helst.
Tyvärr fick han armbågsledsdysplasi som ung och det var väldigt nära att vi tog bort honom. Han haltade och hade en ganska rejäl fraktur i armbågen som inte kunde opereras av olika orsaker. Vi hade is i magen och gav honom en chans. Idag, tre år senare, är han helt ohalt och har ett jättefint schvung i steget. Fantastiskt!
Varför han bara nästan är min drömhund? Kan faktiskt citera FannyoArre eftersom jag känner igen det så väl:
Min hund har slutat morra. Nu knorrar han bara som en halv protest fast han vet att han inte kommer vinna.
Vi har haft måååånga fighter. Om maten, om att låta sig duschas, om att bli omkullagd för att klorna ska klippas...
Nu är vi sams, han låter sig bli dominerad (mot att han knorrar lite) och hundlivet med honom funkar hur bra som helst, OM vi håller ramarna. Han har någon gång morrat åt okända människor som ska klappa med handen ovanifrån, eller sätter sig på huk mitt framför honom. Han kan säga ifrån om han känner sig trängd. Inte till mig eller maken längre, men okända. Han hade varit min drömhund om jag kunnat lita på honom. Det är såklart vårt egna "fel" att vi inte helt lyckats få ur honom det dominanta beteendet trots helhjärtat försök. Jag läste mycket om Rottisar innan och var beredd på trots och vilja, men inte kunde jag föreställa mig vilken maktgalning jag fåttoch det trots att vi med uppfödarens hjälp valde den mildaste hanvalpen.
Man blir väl aldrig en fulländad hundförare, men med den här hunden har jag lärt mig hur mycket som helst. Skulle inte tveka att köpa Rottis igen. Det är en fantastisk ras!
Var på semester på Gotland nyligen och då gick vi rätt igenom ett livligt Visby helt okopplad. Han går vid min sida utan problem. Vi får ofta beröm för att han är så lydig och snyggHan utstrålar lugn och värdighet.
Har bara gamla foton, men han är lika fin idag!
Nu har jag svamlat färdigt...
Tillägg: Enda nackdelen är storleken. Min väger 50-55 kg och tar stor plats i bilen, på jobbet eller var han är.
Nu har jag svamlat färdigt!
Jo det är ju så . En del får man ha i lite hårdare tag. En del behöver man knappt säga pip till.Haha, så där ska jag också säga när jag är inne på min femte Rottis.
"Jag vet vad du tampas med"
Hallå i Rottis tråden.
Nu har min lilla tjej blivit 11 veckor.
Allt funkra jätte bra vi har himmla roligt tillsammans.
Har dock ett problem som jag inte vet hur jag ska gå till väga med och det är
Våran granne har ett satyg till hund (ouppfostrad till max) som skäller så fort någon närmar sig deras gård och Nelly (min vovve) hatar skällande hundar och blir livrädd av ljudet och sticker dit nosen pekar. inte hem/in/till matte/bilen/ utan iväg från gården oftast eller in under buskar.
Vill jätte gäran ha lite tips, har aldrig vart med om det förut.
hoppas detJa jag har inte umka med henne bara helt lugnt hämtat henne och släppt ner henne på gården igen och fortsatt som vanligt.
Så får hoppas på att det blir bättra bara och att hon inser att det inte är mot henne.
_Vallhund: Vill inte behöva ha henne kopplad på min egen gård.
Men sluta skratta och hjalp mig fa av den istallet... Jag sitter fast!
![]()
Jag är en av dem som, efter att tidigare ha haft tax, schabrador och schäfer, säger "En gång rottweiler, alltid rottweiler"![]()