Presenthets och prylhets. Vi har bott i egen lägenhet i många år, blivit sambos med varsitt komplett hushåll, vi har haft jobb och inkomst så vi kan köpa det mesta vi behöver och vill ha - vi har snarare för mycket än för lite prylar. Nu har vi gift oss och ska ha barn och det är en sån enorm hets på att vi ska få massa saker från nära och kära. Jag uppskattar absolut att de vill ge oss saker, underlätta livet för oss, men när man så fort man har en dialog med någon behöver värja sig och ursäkta oss att vi inte vill ha massa prylar, att vi som förstagångsföräldrar inte har en aning om vad som behövs och önskar känna oss för innan vi drunknar i prylar vi inte behöver. Att man dessutom är lite petig med vad som kommer in i hos oss och som kommer vara i närheten av bebisen är det inte heller alla som förstår (vill ha miljömärkta och schysst producerade produkter så långt det är möjligt och följer så gott vi kan riktlinjer som avser säkerhet för bebis vilket gör att många produkter på marknaden faller bort). Jag vill liksom inte vara otacksam och otrevlig, men det är helt sjukt med denna konsumtionshets. Särskilt beklämmande är det hos de som inte orkar ta sig tiden de senaste 30 åren att komma och hälsa på oss utan det alltid är vi som ska hälsa på dem, men att jag nu är den otrevliga som nekar dem möjligheten att skicka presenter.
? När och hur har ditt bankid blivit inblandat?
