Jag har min häst i ett stall med 14 privathästar och jag har sett tillräckligt av de övriga hästägarnas problem med medryttare och skötare för att INTE skaffa någon sådan!
Dessutom har jag alltid fått dela häst med någon i familjen så nu njuter jag av att äntligen få ha min ögonsten helt för mig själv 7 dar i veckan och själv bestämma över skötsel, ridning,mm! Han blev min egen 2001 och hittills har det gått bra att kombinera med både heltidsstudier och deltidsjobb...samtidigt! Nu är jag klar med utbildningen till sommaren så det ska nog gå sista halvåret också!Jag behöver komma ut till stallet, för jag har extremt lätt för att stressa när det blir mycket i skolan och stallet är ett nödvändigt tankebreak för mig då jag tvingas släppa skolvärlden och koncentrera mig på hästen. Det är enda sättet för mig att lyckas koppla av och utan den dagliga kontakten med hästen, stallkompisarna och naturen klättrar jag snabbt på väggarna och min fysik rasdar samman med ryggproblem mm...
Mem jag har fler orsaker till varför jag inte tar medryttare. Pearl är en egensinnig och inte helt lättriden herre. Han utnyttjar blixtsnabbt situationer och lär sig nya olater och sätt att smita undan jobb i ridningen fortare än synden! Risken för att han hittar på nya dumheter med en ryttare som inte känner honom så väl är överhängande. Dessutom delade jag honom tidigare med mamma, vilket var toppen när jag gick i skolan och hon jobbade, bortsett från att Pearl blev frustrerad och lyssnade halvtaskigt på oss båda. Sedan jag fick honom själv har vi, hans 22 åriga ålder till trots, utvecklats nåt helt enormt på bara 2 år! Pearl uppskattar med andra ord inte att ha fler ryttare som växlar riddagar.
En annan bit är att han haft negativa erfarenheter av människor tidigare och vi har i familjen jobbat hårt med att få honom till den lugna, trygga häst han är idag. Han är ranglåg och blir lätt ängslig om inte "hans" människor kommer till stallet och sköter om honom, det märker jag tydligt när jag varit borta någon vecka och haft en stallkompis som sett efter honom.
Och så till sist så rider jag western och står i ett stall med enbart hopp och dressyrryttare. Jag släpper inte Pearl till någon främling och av de jag känner rider som sagt ingen western...
men, alla dessa orsaker till trots så har jag 9 veckors praktik till våren och då jag läser till lärare innebär det att tiden inte kommer att räcka till för skola, jobb och häst så under den perioden MÅSTE jag ha medryttare under vardagarna, men det har jag redan löst i form av 2 pålitliga kompisar som gärna ställer upp. En tjej som är min bästa kompis, rider på ridskola och som föll pladask för Pearl direkt, och han gillar henne också. Den andra är en fd stallkompis som nyligen var tvungen att ta bort sin häst och som hellre blir medryttare än skaffar en ny.
Dessa två kommer att köra en kompromiss och hålla igång Pearl med enklare ridning på vägarna och i ridhuset med hoppsadel, vanligt träns, fast med enklare instruktioner om westerninriktade tygel och skänkelhjälper.
På så vis hålls han åtminstone igång och jag kan rida honom ordentligt på helgerna.
En för både mig och medryttarna perfekt lösning under de 9 veckor jag behöver hjälp.
Denna typ av ridning tyckte bägge blivande medryttarna var perfekt.
Så visst förstår jag din ängslan att låna ut din häst! Det gör jag med, trots att jag känner mina 2 vänner väl.
Men i mitt fall vet jag att det är två personer som redan känner både mig och min häst och åtminstone den ena kan stallets rutiner utantill då hon själv haft häst där.
Jag vet dessutom att bägge två är mjuka och försiktiga och snälla människor som inte utsätter sig själva eller hästen för risker.Och viktigast av allt: jag vet att Pearl är trygg och trivs med dem båda två.
Att hitta en bra medryttare som både du och hästen trivs med är inte det lättaste, så om det går, låt det ta tid och sök tills du hittar någon som passar!
Fler av "vårt" stalls hästägare har medryttare där det fungerar perfekt, några har ständiga problem att hitta rätt person, så ge inte upp, fortsätt söka!
( och sen vet jag att hästar EGENTLIGEN tål och klarar av mer än vad vi som hästägare vill inbilla oss. De dör inte av att någon har lite andra rutiner än hästägaren, så länge det rör sig om en seriös hästkunnig person.)
/TIGERHEART
Men jag har jätte svårt att lita på folk som ska ta hand om min häst,är så fjantigt rädd att det ska häna nåt eller att dom ska vara dumma eller nåt mot honom.Han har lite speciella behov tex att han absolut inte får bli kall för då får han jätte ont i ryggen och går inte att rida på flera dagar,han är jätte huvudskygg så man måste vara jätte lugn vid hantering av hans huvud varav en del säger....man når upp ändå fast han kastar upp huvudet(han är inte så stor)Jag vill ju bara att dom är försiktiga i stället för att bara "köra"på.Hur hittar man folk som verkligen lyssnar på vad man säger?När jag var liten och hästskötare så skulle jag aldrig vågat göra nåt annat an vad ägaren sagt till mig.Börjar dagens ungdommar bli för självständiga eller?Jag vill inte ha nån slav uatn bara en tjej jag kan lita på tar hand om min häst på ett bra sätt.Har jag för höga krav eller är jag för petig?Tacksam för svar
