Bukefalos 28 år!

Svenskar vill inte arbeta - utbruten ur Gräddfil för flyktingar från Ukraina

I Norge har svenska arbetare, även unga, gott rykte. De anses vara mer energiska än de norska. Men till enkelt grovjobb ute på byggen och sånt vill de helst ha östeuropeer. Jag jobbar på ett skärmat demensboende och pga att en o annan patient kan vara fysiskt utåtagerande har det bestämt att det ska vara minst en kille i varje grupp på dag o kväll. De är mycket fler tjejer som vill jobba i vården så därför vickar unga, oerfarna killar där. Alla fattar inte med en gång att det inte går för sig att sjukskriva sig en halvtimme innan arbetspasset börjar på söndagsmorgonen, det ska vara riktigt allvarligt sjuka i så fall!! Och många fattar till ex inte att enligt reglerna så ska alla skriva lite i journalen för de patienter dom haft huvudansvaret för än om inget särskilt hänt, det brukar dom tycka är onödigt och besvärligt... Osv. Men vi försöker sätta dom på plats. I första hand rapporterar vi inte till chefen utan pratar med den det gäller. Vikarier är enkla att byta ut pm de inte bättrar sig.
 
Well, jag är väl delvis en sån där "hemsk, lat person" som inte jobbar ordentligt.

Jag har jobbat heltid i flera år, inom yrken som inte kräver någon utbildning. Djurrelaterade yrken har jag kunnat få bara genom kunskapen jag fått om djuren på fritiden och senaste yrket (brevbärare) krävde absolut ingenting öht.

Sedan sa jag upp mig från fasta anställningen eftersom jag höll på att gå in i väggen. Jag började plugga på distans och jobbade under tiden som timmis på brevbärarjobbet. Nu jobbar jag bara som timmis. Jag skulle få tillbaka min fasta anställning där om jag ville, men jag säger nej.

Under de senaste 2 åren har jag sökt jobb. Jag söker bara jobb där jag tror mig kunna göra något bra. När jag började plugga så märkte jag en skillnad, då blev jag kallad till intervju för de flesta jobb jag sökte. Men sedan har jag inte hört något eller fått ett "Tack men nej tack".

Vad som dock ställer till det mest för mig är HUR man ska ansöka. Man ska fylla i hela sitt CV i olika formulär och om inte ens CV matchar precis hur de tänkt sig den anställda, då får man inte en chans. Har inte rekryteraren bra kunskap om alla möjliga typer av yrken så missar de många potentiellt bra anställda.

Jag vet tex inte hur många gånger jag pratat med rekryterare och de tittat på mig som att jag varit dum i huvudet när jag nämnt stalljobb. Varför skulle de vara intresserade av att veta något om det? De söker ju efter någon som kan jobba hårt, snabbt hoppa in med kort varsel, eventuellt jobba lite obekväma tider och är självständig, ansvarstagande och seriös! Och så sitter den anställda där och pratar om att den gillar att stå och klappa på hästar (enligt dem alltså).

Sedan är det flera lågkvalificerade jobb som har så dåliga arbetsvillkor att jag undrar hur de kan få anställa någon öht. Att inte ens veta vilka tider man jobbar nästa dag, ofta jobba övertid, absolut inte sitta still eller ens ha längre lunch än max(!) 30 minuter ("när det hinns med, om det hinns med"), och sedan få en pisslön för det... Jag var inte direkt intresserad av det även om det var inom en branch jag var intresserad av. Eller som andra yrken där de säger redan på intervjun att jo, det är heltidstjänst, men man ska också vara beredd på att svara på telefon och hoppa in och hjälpa till när som helst under fritiden. Man ska leva för jobbet för att passa in där.

Och grejen är väl den, när så många är i desperata behov av jobb så kan företagen ha dåliga anställningsvillkor som gör att flera går in i väggen. Varför ska de ändra något när personal är lätt att byta ut? Då blir det också en del personer som inte ens tar jobben från början och då blir sedda som lata, men för företagen är det inte något problem.

Sedan förstår jag inte heller varför det ska vara så "förbjudet" med deltidstjänster. Tex hade jag nog inte haft några problem att ha ett jobb med sämre arbetsvillkor/mer stress som deltidsjobb, och sedan försökt få en annan typ av jobb för att komma upp närmare heltid och på så sätt orka med. Men nej, det är heltid eller inget som gäller. Eller osäkra timanställningar. Jag hade GÄRNA haft fast deltidsjobb. Jag hittar inga. Istället jobbar jag då som timmis, men absolut inte upp till heltid eftersom jag inte klarar av det på det här yrket.
 
Jag tror att ett skäl är de ökade timmanställningarna. Att bli tillsvidareanställd innebär ett större ansvar och ovillighet att riskera avsked. En timanställning däremot är det mycket lättare att strunta i ett pass eller två eftersom man inte har något att förlora. Jag tror inte att ungdomar idag är latare eller mer arbetsovilliga, men däremot har arbetsmarknaden förändrats och blivit mer osäker och flytande och många lever från pass till pass. Eller projekt till projekt.

Fö gällande a-kassa är den 300 dagar (450 om du har minderåriga barn) så att luta sig tillbaka och leva på den är en ytterst tillfällig lösning. Plus att beloppen är beroende på din tidigare lön. Plus att AF villkorar a-kassan med motkravet att du ska vara aktivt arbetssökande. Så att pilla navelludd är det näppeligen.
Det är väldigt hög andel ungdomar som arbetar på Amazon, Apotea, Foodora, mfl - några av arbetsplatserna med sämst villkor på många vis. Där effektivitet och låg kostnad för konsument helt ska betalas av de obefintliga arbetsvillkoren. Jag har väldigt svårt för att kalla någon lat för att man inte vill arbeta på det viset, om man har minsta möjlighet att välja att inte göra det.

Tyvärr har ju New Public Management dragit med sig såna kassa element in i andra slags verksamheter också. Där mätning och effektivitet, efter en ofta gynnsam iteration 1 (dvs där man identifierar och tar bort på riktigt onödiga saker) blir mål i sig som ofta påverkar kvalitet negativt. Men även här är det arbetsvillkor som ofta får stryka på foten. Kostnaden ska flyttas från arbetsgivaren till arbetstagarna, och sedan blir man uppbragt över att det är svårt att få in människor som vill arbeta i verksamheten.

Jag blir också illa berörd av att läsa att det är många branscher där exempelvis arbetstidslagen sätts ur spel eller ignoreras. Och klagar man för mycket, så rings man inte in fler gånger. Trots att det påstås att det är brist.
 
Well, jag är väl delvis en sån där "hemsk, lat person" som inte jobbar ordentligt.

Jag har jobbat heltid i flera år, inom yrken som inte kräver någon utbildning. Djurrelaterade yrken har jag kunnat få bara genom kunskapen jag fått om djuren på fritiden och senaste yrket (brevbärare) krävde absolut ingenting öht.

Sedan sa jag upp mig från fasta anställningen eftersom jag höll på att gå in i väggen. Jag började plugga på distans och jobbade under tiden som timmis på brevbärarjobbet. Nu jobbar jag bara som timmis. Jag skulle få tillbaka min fasta anställning där om jag ville, men jag säger nej.

Under de senaste 2 åren har jag sökt jobb. Jag söker bara jobb där jag tror mig kunna göra något bra. När jag började plugga så märkte jag en skillnad, då blev jag kallad till intervju för de flesta jobb jag sökte. Men sedan har jag inte hört något eller fått ett "Tack men nej tack".

Vad som dock ställer till det mest för mig är HUR man ska ansöka. Man ska fylla i hela sitt CV i olika formulär och om inte ens CV matchar precis hur de tänkt sig den anställda, då får man inte en chans. Har inte rekryteraren bra kunskap om alla möjliga typer av yrken så missar de många potentiellt bra anställda.

Jag vet tex inte hur många gånger jag pratat med rekryterare och de tittat på mig som att jag varit dum i huvudet när jag nämnt stalljobb. Varför skulle de vara intresserade av att veta något om det? De söker ju efter någon som kan jobba hårt, snabbt hoppa in med kort varsel, eventuellt jobba lite obekväma tider och är självständig, ansvarstagande och seriös! Och så sitter den anställda där och pratar om att den gillar att stå och klappa på hästar (enligt dem alltså).

Sedan är det flera lågkvalificerade jobb som har så dåliga arbetsvillkor att jag undrar hur de kan få anställa någon öht. Att inte ens veta vilka tider man jobbar nästa dag, ofta jobba övertid, absolut inte sitta still eller ens ha längre lunch än max(!) 30 minuter ("när det hinns med, om det hinns med"), och sedan få en pisslön för det... Jag var inte direkt intresserad av det även om det var inom en branch jag var intresserad av. Eller som andra yrken där de säger redan på intervjun att jo, det är heltidstjänst, men man ska också vara beredd på att svara på telefon och hoppa in och hjälpa till när som helst under fritiden. Man ska leva för jobbet för att passa in där.

Och grejen är väl den, när så många är i desperata behov av jobb så kan företagen ha dåliga anställningsvillkor som gör att flera går in i väggen. Varför ska de ändra något när personal är lätt att byta ut? Då blir det också en del personer som inte ens tar jobben från början och då blir sedda som lata, men för företagen är det inte något problem.

Sedan förstår jag inte heller varför det ska vara så "förbjudet" med deltidstjänster. Tex hade jag nog inte haft några problem att ha ett jobb med sämre arbetsvillkor/mer stress som deltidsjobb, och sedan försökt få en annan typ av jobb för att komma upp närmare heltid och på så sätt orka med. Men nej, det är heltid eller inget som gäller. Eller osäkra timanställningar. Jag hade GÄRNA haft fast deltidsjobb. Jag hittar inga. Istället jobbar jag då som timmis, men absolut inte upp till heltid eftersom jag inte klarar av det på det här yrket.
Du tar upp så många viktiga saker.
Jag tillhör också skaran som sagt upp mig utan nytt jobb. Tog drygt 2 år innan jag hittade nytt helt enkelt för att jag var så körd i botten. Jag mer eller mindre sov i flera månader efter att jag slutat.
Det här med deltidsjobb är något jag också undrar över. Varför är det så hopplöst. Varför är det tvunget att folk ska vara på jobbet 8 timmar istället för att vara där lite kortare tid och må bra? I nuläget jobbar jag 50% och tanken är att öka lite nu i höst men inte till 100%
Jag tror också du tar upp en viktig synpunkt vad gäller hela frågan i det här med att vissa ställen har usla anställningsvillkor och usel lön. Kanske är det därifrån den här myten kommer? Man läser ju då och då om branscher som har svår att hitta folk där företrädare gråter ut i pressen där man vet att anställningsvillkoren är usla och gjorda för att trasa sönder människor. "Tyvärr" vet varje normal intelligent människa att ingen tackar en för att man blir sjuk av jobbet och får livslånga problem, nej det är inte kul att gå i väggen, utan man får gå hem och sedan jagas man resten av livet av sin hälsa och myndigheterna i form av af. Ofta tror jag inte att det är den låga lönen som är det stora problemet inom dessa branscher utan de vidriga arbetsvillkoren.
 
Senast ändrad:
Du tar upp så många viktiga saker.
Jag tillhör också skaran som sagt upp mig utan nytt jobb. Tog drygt 2 år innan jag hittade nytt helt enkelt för att jag var så körd i botten. Jag mer eller mindre sov i flera månader efter att jag slutat.
Det här med deltidsjobb är något jag också undrar över. Varför är det så hopplöst. Varför är det tvunget att dolk ska vara på jobbet 8 timmar istället för att vara där lite kortare tid och må bra? I nuläget jobbar jag 50% och tanken är att öka lite nu i höst men inte till 100%
Jag tror också du tar upp en viktig synpunkt vad gäller hela frågan i det här med att vissa ställen har usla anställningsvillkor och usel lön. Kanske är det därifrån den här myten kommer? Man läser ju då och då om branscher som har svår att hitta folk där företrädare gråter ut i pressen där man vet att anställningsvillkoren är usla och gjorda för att trasa sönder människor. "Tyvärr" vet varje normal intelligent människa att ingen tackar en för att man blir sjuk av jobbet och får livslånga problem, nej det är inte kul att gå i väggen, utan man får gå hem och sedan jagas man resten av livet av sin hälsa och myndigheterna i form av af. Ofta tror jag inte att det är den låga lönen som är det stora problemet inom dessa branscher utan de vidriga arbetsvillkoren.

Det är verkligen inte bara lönen som är viktig.

Jag ångrar innerligt att jag inte började sommarjobba inom industrin redan när jag pluggade. ENORMT mycket bättre arbetsvillkor och lön än att jobba på matbutik och inte alls lika dåliga scheman.

Som jag jobbar nu blir jag naturligtvis trött men inte alls på samma sätt. Skiftarbete passar dessutom mig väldigt bra har jag insett, jag behöver fler än två dagar i rad ledigt för att ladda batterierna (som det är nu är jag ledig fyra eller fem dagar mellan arbetsveckorna och det är en heltid). Dvs en ska inte vara rädd för att prova skiftarbete, jag var först orolig för hur det skulle fungera men det går som sagt jättebra.
 
Det är verkligen inte bara lönen som är viktig.

Jag ångrar innerligt att jag inte började sommarjobba inom industrin redan när jag pluggade. ENORMT mycket bättre arbetsvillkor och lön än att jobba på matbutik och inte alls lika dåliga scheman.

Som jag jobbar nu blir jag naturligtvis trött men inte alls på samma sätt. Skiftarbete passar dessutom mig väldigt bra har jag insett, jag behöver fler än två dagar i rad ledigt för att ladda batterierna (som det är nu är jag ledig fyra eller fem dagar mellan arbetsveckorna och det är en heltid). Dvs en ska inte vara rädd för att prova skiftarbete, jag var först orolig för hur det skulle fungera men det går som sagt jättebra.
Eller så hamnar man på sånt schema som en av mina vänner gått på, tror schemat är bättre nu. Inom den kommunala vården och schemat var upplagt enligt minimikraven i lagstiftningen. Jag blev utmattad bara av att höra hur hon jobbade. "Skift" kan vara så olika saker men ett bra upplagt skiftschema passar väldigt bra för vissa människor.
 
Eller så hamnar man på sånt schema som en av mina vänner gått på, tror schemat är bättre nu. Inom den kommunala vården och schemat var upplagt enligt minimikraven i lagstiftningen. Jag blev utmattad bara av att höra hur hon jobbade. "Skift" kan vara så olika saker men ett bra upplagt skiftschema passar väldigt bra för vissa människor.

Ja, nu menade jag den typen av skift som är vanliga inom industrin, jag var otydlig.

Jag jobbar alltid sju dagar i sträck och växlar fm-em-natt, olika antal av varje mellan olika veckor men tex 2-3-2. Varje arbetsdag är åtta timmar, vi har inte fasta tider för rast men hinner äta och gå på toa utan problem ändå. Dvs jag har 16h varje dygn för att sova och göra annat på.

Givetvis förstår jag att det inte är något för alla men jag funkar som sagt väldigt bra när jag jobbar så här.
 
Ja, nu menade jag den typen av skift som är vanliga inom industrin, jag var otydlig.

Jag jobbar alltid sju dagar i sträck och växlar fm-em-natt, olika antal av varje mellan olika veckor men tex 2-3-2. Varje arbetsdag är åtta timmar, vi har inte fasta tider för rast men hinner äta och gå på toa utan problem ändå. Dvs jag har 16h varje dygn för att sova och göra annat på.

Givetvis förstår jag att det inte är något för alla men jag funkar som sagt väldigt bra när jag jobbar så här.
Eller så var det jag som var korkad. Du skriver ju tydligt att det rör sig om industrin. Får skylla på att det där schemat retat mig i många år nu så jag går lätt igång på det ämnet
 
Vad som dock ställer till det mest för mig är HUR man ska ansöka. Man ska fylla i hela sitt CV i olika formulär och om inte ens CV matchar precis hur de tänkt sig den anställda, då får man inte en chans. Har inte rekryteraren bra kunskap om alla möjliga typer av yrken så missar de många potentiellt bra anställda.

Jag vet tex inte hur många gånger jag pratat med rekryterare och de tittat på mig som att jag varit dum i huvudet när jag nämnt stalljobb. Varför skulle de vara intresserade av att veta något om det? De söker ju efter någon som kan jobba hårt, snabbt hoppa in med kort varsel, eventuellt jobba lite obekväma tider och är självständig, ansvarstagande och seriös! Och så sitter den anställda där och pratar om att den gillar att stå och klappa på hästar (enligt dem alltså).
Jag håller med i mycket du säger, men "hugger" tag i detta :)
Var på en intervju för ungefär en månad sedan där HR-personen var sjukt negativt inställd till mitt CV. Det var brist på både det ena och det andra. Trots att jag jobbat vid sidan av studierna sedan jag var 14 var det "brist på arbetslivserfarenhet" då jag som 30-åring bara har 2+2 års erfarenhet av HELTIDsarbete på två olika ställen. Att jag jobbat timme på ett ställe i 8 år räknade hon inte ens med...

Sen ville hon att jag skulle berätta vad jag gjorde nu, och när jag började prata såg hon bara mer och mer förvånad ut och tillslut brast hon ut "och du gör allt det här, dagligen?! Vad sa du att din titel var nu igen?". Det kändes som de inte ens läst varken mitt personliga brev eller CV där jag förklarat vad i min bakgrund som gjorde att jag trodde att jag passade för tjänsten. Nä, jag kanske inte har jobbat med 100% exakt det de söker (finns kanske... 10 tjänster i hela Sverige som gör det), men jag har ju förklarat varför jag anser mig kunna göra ett bra jobb ändå.
 
Ofta tror jag inte att det är den låga lönen som är det stora problemet inom dessa branscher utan de vidriga arbetsvillkoren.
Jag håller med, men den låga lönen är en del av det som gör att friheten att själv kunna göra något är avskuren. Det är liksom lättare att exempelvis själv välja att jobba deltid om lönen inte är knappt vad som behövs för att få ihop boende och mat. Men det är de vidriga arbetsvillkoren vi som samhälle och konsumenter (den stora gruppen konsumenter som har möjlighet att välja vill säga - återigen går det knappt ihop sig så är den makten också väldigt liten) måste attackera hårt.
 
Jag tillhör generationen 25-30 år som sades vara lata för några år sedan. Jag tillhör de som har haft sommarjobb varje sommar sen det var lagligt för mig att jobba och en del helger också. Som barn fick jag "sommarjobba" på café någon/några dagar på sommaren om jag ville. Dagen efter studenten var jag uppe 04.00 på morgonen för då skulle jag jobba. Jag önskar i efterhand att jag hade haft åtminstone lite ledigt på somrarna. Blir lite fel att säga att svenskar är lata och inte vill jobba då det uppenbarligen finns många svenskar som jobbar men även många som vill ha jobb, söker många jobb och verkligen försöker men är likväl arbetslösa. Lika fel blir det att dra alla ungdomar över en kam då vi har haft sommarjobbare som varit alerta på att ta sig an nya uppgifter.. Men vi har även haft de som inte gör mer än vad som förväntas. Precis så som det brukar vara på en arbetsplats.
 
Det här med deltidsjobb är något jag också undrar över. Varför är det så hopplöst. Varför är det tvunget att folk ska vara på jobbet 8 timmar istället för att vara där lite kortare tid och må bra?
Samma här, jag är i byggbranschen och att jobba deltid är helt otänkbart. Det är bara heltid som gäller, helst med en massa övertid också. Jag orkar inte jobba heltid, jag får inte tillräckligt med återhämtning då, så jag jobbar i perioder till jag inte orkar längre och säger upp mig sedan. Så det blir väl ungefär halvtid i alla fall, sett på årsbasis.
 
Det var nog länge sedan jag stötte på en äldre ungdom som inte ville arbeta. Den grupp där jag upplever arbetsmoralen som sviktande är ffa 15, 16, 17 åringar som fortfarande bor hemma, är mitt i tonårs-frigörelsen och ibland tror att de är lika vuxna och självständiga som sina föräldrar, eller mer. Inte sällan så är nog arbetsmoralen värst hos de som blivit "tvingade" att sommarjobba av sina föräldrar och de som tror att ett sommarjobb enbart är snabba, lätta cash utan att man behöver anstränga sig. De ungdomar som faktiskt vill sommarjobba har ofta betydligt bättre arbetsmoral och ju äldre de blir desto bättre går det ofta är min erfarenhet.

Bättre att uppmuntra än att tvinga. Pappa uppmuntrade tex mig till att sommarjobba och tacka ja när jag fick frågan som praoande 14åring om jag ville jobba kommande sommar. Hade det varit tvång hade nog inställningen varit en annan. Å andra sidan har jag aldrig fått veckopeng/månadspeng så kanske ungdomar i allmänhet har det alldeles för bra?
 
När jag var tonåring och ännu gick i skolan resonerade jag att "varför ska jag ha sommarjobb och extrajobb på lov och helger när jag har lov och helg från skolan. Jag är nöjd med min månadspeng och för rätta mig efter den. Sedan kommer ju ett helt ARBETSLIV där jag kommer jobba, så jag kommer göra rätt för mig ändå." Så jag hade inte heller något jobb som tonåring.

Min mamma sa vid något tillfälle att jag var lat och ovillig till att jobba, hon hade minsann börjat jobba redan som 13 åring med att hacka betor på en åker i brännande solsken. Det gjorde mig förbannad, jag var inte varken lat eller ovillig till att jobba per se, jag tyckte bara att det kunde vänta lite, slita kommer jag göra tills jag dör, varför lägga lov och helger när jag ännu är tonåring?
För att få pengar och eventuellt bidra till familjens inkomster om det behövs. Vill du inte ha pengar och din familj är nöjd med att försörja dig så finns det ingen anledning, eller jo kontakter och arbetslivserfarenhet.
 
Hörde "ungdomarna" här hemma med vänner diskutera det här med jobb.. dom är i åldrarna 18- 25.. varierande utbildning. Nån som inte gått gymnasiet.. ingen har fast jobb nån har nått extrajobb. Deras ord var att man kliver ju inte ur sängen för under 150 spänn timmen....

Haha, fast med dagens inflation har dom ju inte fel tyvärr.

ALLTID när jag sett folk klaga på att folk inte vill jobba och att just deras industri skriker efter folk så är det samma problem. Arbetsvillkor och dålig lön. Du får liksom välja ett. Antingen betalar du bättre och folk står ut med sämre tider och villkor för att lönen helt enkelt är värt det. Eller så får du ge bättre villkor och arbetstider som väger upp lägre lön.

Tycker det är lite sådär att klaga på att arbetarna inte tar vilken skit som helst vilken ålder dom än är i. Grattis till dom ungdomarna som trycker på löner och villkor säger jag istället. Heja heja.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp