Fast att samer har och har haft äganderätt till mark är fakta, något som även staten har erkänt i olika grad genom åren. Om jag återigen tar malmfälten som exempel ville Sverige ursprungligen ha hela vägen till ishavet eftersom handelsvägen var viktig men det enda man kunde bevisa med säkerhet var att samerna som ägde marken runt malmfälten skattade för den marken i Sverige. Vad de hade var en slags jordrätt, rätta mig om jag minns fel, en form av äganderätt i alla fall. Så drog man gränsen. Du kan inte 300 år senare säga att samerna inte har någon markrätt alls att tala om, de hade och har markrättigheter, annars hade ju svenska kartan inte ens sett ut som den gör idag. Det finns århundraden av betalda skatter, juridiska dokument och kungabrev som styrker deras markrättigheter. Självklart har man haft en äganderätt och ibland över stora områden då renskötsel kräver areal.
Den äganderätten som samerna har tar sig sedan kanske inte exakt samma uttryck som äganderätten för en bonde eller för en skogsägare, i stället för att bruka jorden eller hugga träd bedrivs renskötsel, jakt, fiske och så vidare, men det är fortfarande en form av äganderätt och ska föreställa en lika stark sådan. Inget man kan bestämma bort för att man personligen tycker "det blir orimligt", det är äganderätten vi talar om och såvitt jag vet är den grundlagsskyddad. Om du tycker att ett ägande blir orimligt får du rent krasst ta det med grundlagen. Vill man överföra äganderätten för marken till staten ska det ske korrekt och inte genom de lagbrott mycket talar för att man gjort sig skyldig till i de här fallen i och med kolonialiseringen.
Dessutom har många samer levt som bofasta, när man började målmedvetet kolonisera området var bland annat många av nybyggarna som slog sig ner permanent samer.
