Araminta
Trådstartare
Ja, hur långt ska man egentligen gå för att "skyddda" någon annan? När är fullständig ärlighet inte tillräckligt?
Jag ska försöka förklara vad jag menar. Träffar sedan ett par månader tillbaka en kille i något som bäst skulle beskrivas som "friends with benefits" (i brist på bättre ord). Vi är intima med varandra men vi är inte i något förhållande. Iallafall har det varit överenskommelsen vid de flertal gånger jag tagit upp saken med honom. Jag är inte kär och vi är båda fria att dejta andra. Detta har jag sagt till honom vid ett flertal tillfällen och han har vid de tillfällena varit med på noterna. Han säger sig inte heller vara kär och vill inte ha något seriösare. Överenskommelsen är kort sagt att vi båda gillar det som är men att vi stannar där. Så långt allt väl.
Problemet är att jag inte får ihop det han säger under dessa samtal med hur han agerar i övrigt. Han köper med sig presenter till mig, överöser mig med smicker och ömhet, är väldigt fysisk och hasplar ur sig en del mindre genomtänkta grejer. Senast i helgen satt vi hemma hos några av hans polare och han berättar något varpå en bisats inleds med "om man vore singel så..."
Det gick så fort att jag inte han reagera.
Så för att återgå till trådens rubrik och inte göra inlägget allt för långt:
- Hur mycket ska man ta ansvar för någon annans känslor?
- Hur mycket ska man lita på att folk är ärliga med sina känslor? (vilket jag inte tror att han är)
- Bör jag avsluta det här trots att han säger att det är lugnt?
- Eller får han "skylla sig själv" då jag redan varit så ärlig jag bara kan vara?
Min känsla är att han lever på något slags hopp om att jag ska ändra mig. Att det kan växa till något mer och att han därför inte tar till sig det jag säger så mycket som han borde. Men hur tusan ska jag kunna vara säker på det om han inte är ärlig med mig?
Tilläggas ska även att jag med största sannolikhet flyttar härifrån till hösten. Det handlar alltså om en relativt kort tidsperiod.
Jag ska försöka förklara vad jag menar. Träffar sedan ett par månader tillbaka en kille i något som bäst skulle beskrivas som "friends with benefits" (i brist på bättre ord). Vi är intima med varandra men vi är inte i något förhållande. Iallafall har det varit överenskommelsen vid de flertal gånger jag tagit upp saken med honom. Jag är inte kär och vi är båda fria att dejta andra. Detta har jag sagt till honom vid ett flertal tillfällen och han har vid de tillfällena varit med på noterna. Han säger sig inte heller vara kär och vill inte ha något seriösare. Överenskommelsen är kort sagt att vi båda gillar det som är men att vi stannar där. Så långt allt väl.
Problemet är att jag inte får ihop det han säger under dessa samtal med hur han agerar i övrigt. Han köper med sig presenter till mig, överöser mig med smicker och ömhet, är väldigt fysisk och hasplar ur sig en del mindre genomtänkta grejer. Senast i helgen satt vi hemma hos några av hans polare och han berättar något varpå en bisats inleds med "om man vore singel så..."
Det gick så fort att jag inte han reagera.
Så för att återgå till trådens rubrik och inte göra inlägget allt för långt:
- Hur mycket ska man ta ansvar för någon annans känslor?
- Hur mycket ska man lita på att folk är ärliga med sina känslor? (vilket jag inte tror att han är)
- Bör jag avsluta det här trots att han säger att det är lugnt?
- Eller får han "skylla sig själv" då jag redan varit så ärlig jag bara kan vara?
Min känsla är att han lever på något slags hopp om att jag ska ändra mig. Att det kan växa till något mer och att han därför inte tar till sig det jag säger så mycket som han borde. Men hur tusan ska jag kunna vara säker på det om han inte är ärlig med mig?
Tilläggas ska även att jag med största sannolikhet flyttar härifrån till hösten. Det handlar alltså om en relativt kort tidsperiod.
