- Svar: 16
- Visningar: 1 306
Förlåt om dethär blir dåligt skrivet men det är bara tankar som jag vill få ut om vän skap och sånt.
Men ja jag blev ju mobbad i skolan ganska så mycket. Och på hela den tiden som jag gick i en vanlig skola så till ochmed åttan så hade jag en enda vän i skolan. Och vi var inte vänner för vi var lika eller att vi hade så mycket gemen samt utan det var för ingen annan ville vara med oss och att vi var lite utan för.
Men på fri tiden så hade jag mina kusiner och några rid kompisar. Men ingen liksom NÄRA vän om ni fattar. Eller ingen som märkte hur jag mådde eller som ville um gås med mig eller nåtsånt utan det var mera att dom kunde väl vara med mig om det råkade bli så ungefär. Men vi var inte precis VÄNNER.
Och sen i slutet av åttan så blev ju jag mera sjuk och på sommaren blev jag in lagd på bup och var det hela hösten. Och då försvann ALLA dom såkallat vännerna med ridningen också. Eller det var en tjej i stallet som jag hade liiite kontakt med iallafall och det be tyder JÄTTE mycket för mig
Så jag vill bara säga en sak om det men om ni vet nån som kanske är ensam så kan det göra JÄTTE mycket skillnad för den om ni bara skriver och kanske frågar hur det är eller nåt! Och ifall nån är sjuk att inte alla bara försvinner för den då.
Men ja det var ju under hela den tiden som jag började att ha vänner online. Så jag både började att skriva mera här och var mera aktiv på Instagram. Och då började jag få några vänner här och jag började även att bli vän med några på instagram.
Men ja jag kommer skriva lite mera om dom som jag började lära känna här. Men först om den på instagram så vi hade mera kontakt sen och inte bara på instagram. Men det var iallafall en kille och han var nog denförsta vännen som kändes som han VERKLIGEN fattade MIG. Och det var när anorexin var som värst och jag hade jätte mycket själv skade tankar och alltmöjligt sånt. Men han var också ingen bra vän för han hade som en annan sida som var att han skrev äckliga saker och ville ha privata bilder och sånt och hotade. Så det var både som att han var min första som nära vän OCH den första som svek mig MYCKET liksom.
Men ja sen flyttade jag till mitt första hvb och där hade jag EN vän och domandra var inte mina vänner alls. Men hon som var min vän vi var aldrig så jätte nära liksom men ändå ganska. Men efter jag flyttade därifrån så har vi be hållit kontakten lite men inte så jätte mycket. Och efter allt med dendär killen så har inte jag några sociala medier så det är ännu svårare att ha kontakten också då.
Men ja somsagt så hade jag några vänner häri från också och som som blev mina mest nära vänner här be tydde JÄTTE mycket förmig. Men tyvär så några av dom var INTE bra vänner alls egentligen utan gjorde också som väldigt stora svek. Och några bara passade vi väl inte att vara så jätte nära vänner och några är fort farande några av mina bästa vänner även fast dom kanske är mera än dubbelt så gamla motför mig Men ja även fast det har varit jätte jobbiga saker här på bukefalos några gånger och några personer som jag önskar att jag aldrig hade litat på så är jag ändå JÄTTE tack sam att jag har lärt känna så himla fina och bra personer här!
Men ja sen i ungefär ett år så har jag bott på dethär hvb som jag bor nu. Och iallafall som jag skulle säga så två andra som bor här är också mina vänner och alltså som nära vänner. Och min pojk vän är också som min vän
Så som det är justnu så har jag flera ÄKTA vänner motför hur jag har haft nånsin förut. Och det är bara konstigt tycker jag för jag tycker inte att jag har såmycket att ge som en vän. Och det är konstigt att det är NU dom sista åren som jag jag fått riktiga vänner men det är också i dom åren som jag har mått det sämsta som jag har gjort nånsin. Men ändå har jag vänner NU som jag inte hade förut när jag ändå var mycket mera normal.
Men jag kan ändå inte INTE tänka om jag hade haft vänner förut om det hade varit såhär nu då. Eller ifall jag inte hade blivit så sjuk då eller kunde ha bott på detförsta hvb då eller nånting.
Och en sak till som bara är jobbigt att tänka på. Men att jag har aldrig liksom lärt känna nån vän normalt eller hur jag ska förklara. Utan det är liksom vuxna online och andra på hvb och i skolan i en liten grupp. Så då har jag massa tankar att jag kanske aldrig kommer kunna få vänner normalt eller hur jag ska förklara.
Men ja dethär blev väldigt långt och jag hinner inte skriva mera nu. Och det kanske inte är nån som orkade läsa allt men jag ville bara skriva om det och lite om mina tankar om vän skap.
Och alltså jag är JÄTTE JÄTTE tack sam för dom vännerna jag har! Och jag hoppas att jag aldrig kommer tappa kontakten med dom varesig online eller irl! Men jag har ändå som en rädsla för det helatiden för jag har ALDRIG haft en vän som jag inte har tappat vän skapen med efter ett tag. Utan dom vännerna som jag har nu är det längsta jag har haft kvar vänner NÅNSIN.
Och jag skulle vara vilja fatta varför det verkar så himla svårt för mig att ha vänner.
Men ja jag blev ju mobbad i skolan ganska så mycket. Och på hela den tiden som jag gick i en vanlig skola så till ochmed åttan så hade jag en enda vän i skolan. Och vi var inte vänner för vi var lika eller att vi hade så mycket gemen samt utan det var för ingen annan ville vara med oss och att vi var lite utan för.
Men på fri tiden så hade jag mina kusiner och några rid kompisar. Men ingen liksom NÄRA vän om ni fattar. Eller ingen som märkte hur jag mådde eller som ville um gås med mig eller nåtsånt utan det var mera att dom kunde väl vara med mig om det råkade bli så ungefär. Men vi var inte precis VÄNNER.
Och sen i slutet av åttan så blev ju jag mera sjuk och på sommaren blev jag in lagd på bup och var det hela hösten. Och då försvann ALLA dom såkallat vännerna med ridningen också. Eller det var en tjej i stallet som jag hade liiite kontakt med iallafall och det be tyder JÄTTE mycket för mig
Så jag vill bara säga en sak om det men om ni vet nån som kanske är ensam så kan det göra JÄTTE mycket skillnad för den om ni bara skriver och kanske frågar hur det är eller nåt! Och ifall nån är sjuk att inte alla bara försvinner för den då.Men ja det var ju under hela den tiden som jag började att ha vänner online. Så jag både började att skriva mera här och var mera aktiv på Instagram. Och då började jag få några vänner här och jag började även att bli vän med några på instagram.
Men ja jag kommer skriva lite mera om dom som jag började lära känna här. Men först om den på instagram så vi hade mera kontakt sen och inte bara på instagram. Men det var iallafall en kille och han var nog denförsta vännen som kändes som han VERKLIGEN fattade MIG. Och det var när anorexin var som värst och jag hade jätte mycket själv skade tankar och alltmöjligt sånt. Men han var också ingen bra vän för han hade som en annan sida som var att han skrev äckliga saker och ville ha privata bilder och sånt och hotade. Så det var både som att han var min första som nära vän OCH den första som svek mig MYCKET liksom.
Men ja sen flyttade jag till mitt första hvb och där hade jag EN vän och domandra var inte mina vänner alls. Men hon som var min vän vi var aldrig så jätte nära liksom men ändå ganska. Men efter jag flyttade därifrån så har vi be hållit kontakten lite men inte så jätte mycket. Och efter allt med dendär killen så har inte jag några sociala medier så det är ännu svårare att ha kontakten också då.
Men ja somsagt så hade jag några vänner häri från också och som som blev mina mest nära vänner här be tydde JÄTTE mycket förmig. Men tyvär så några av dom var INTE bra vänner alls egentligen utan gjorde också som väldigt stora svek. Och några bara passade vi väl inte att vara så jätte nära vänner och några är fort farande några av mina bästa vänner även fast dom kanske är mera än dubbelt så gamla motför mig
Men ja även fast det har varit jätte jobbiga saker här på bukefalos några gånger och några personer som jag önskar att jag aldrig hade litat på så är jag ändå JÄTTE tack sam att jag har lärt känna så himla fina och bra personer här! Men ja sen i ungefär ett år så har jag bott på dethär hvb som jag bor nu. Och iallafall som jag skulle säga så två andra som bor här är också mina vänner och alltså som nära vänner. Och min pojk vän är också som min vän
Så som det är justnu så har jag flera ÄKTA vänner motför hur jag har haft nånsin förut. Och det är bara konstigt tycker jag för jag tycker inte att jag har såmycket att ge som en vän. Och det är konstigt att det är NU dom sista åren som jag jag fått riktiga vänner men det är också i dom åren som jag har mått det sämsta som jag har gjort nånsin. Men ändå har jag vänner NU som jag inte hade förut när jag ändå var mycket mera normal.
Men jag kan ändå inte INTE tänka om jag hade haft vänner förut om det hade varit såhär nu då. Eller ifall jag inte hade blivit så sjuk då eller kunde ha bott på detförsta hvb då eller nånting.
Och en sak till som bara är jobbigt att tänka på. Men att jag har aldrig liksom lärt känna nån vän normalt eller hur jag ska förklara. Utan det är liksom vuxna online och andra på hvb och i skolan i en liten grupp. Så då har jag massa tankar att jag kanske aldrig kommer kunna få vänner normalt eller hur jag ska förklara.
Men ja dethär blev väldigt långt och jag hinner inte skriva mera nu. Och det kanske inte är nån som orkade läsa allt men jag ville bara skriva om det och lite om mina tankar om vän skap.
Och alltså jag är JÄTTE JÄTTE tack sam för dom vännerna jag har! Och jag hoppas att jag aldrig kommer tappa kontakten med dom varesig online eller irl! Men jag har ändå som en rädsla för det helatiden för jag har ALDRIG haft en vän som jag inte har tappat vän skapen med efter ett tag. Utan dom vännerna som jag har nu är det längsta jag har haft kvar vänner NÅNSIN.
Och jag skulle vara vilja fatta varför det verkar så himla svårt för mig att ha vänner.
