Tappat bort mig själv?

[Trassligt]

Anonymt nick. Jag går i terapi men min terapeut har semester och kommer inte tillbaka förrän i slutet av augusti. Jag behöver verkligen hjälp att sortera i mina tankar just nu och vet att jag kan få kloka råd härifrån.

Det känns som att jag är vilse i livet. Som att jag inte vet vem jag är och vad som ger mig livsglädje.
Jag är ganska ung. Jag har ett par år kvar på min utbildning. Jag har sysslat med hästar hela livet men inte haft egna hästar sedan i tonåren. Ridit andras hästar i perioder. Egentligen inte haft något annat intresse då hästarna tagit all min tid.

För ganska precis ett år sedan hände flera saker i mitt liv. Jag träffade en kille som flyttade iväg kort därefter för att plugga, vilket resulterade i ett distansförhållande. Jag slutade rida då jag inte trivdes i stallet där jag var av olika orsaker (bl a lånades mina saker ut/försvann utan min tillåtelse). Jag har jobbat extra under hela min utbildning men slutade även på jobbet då jag inte trivdes och hade under våren beslutat mig för att det räckte med att plugga 100%, att jag behövde ha mer ledighet.

Således byttes jobb och hästar mot ett förhållande. Under året har vi tillbringat nästan varje helg tillsammans, på bådas initiativ. Det är dock tydligt att jag saknar och "behöver" honom mer än han behöver mig. Jag har försökt att inte tappa det runtomkring och tycker under terminerna att jag lyckats ganska bra. Träffat vänner och familj i veckorna, även om det inte blivit jätteofta pga att skolan tar mycket tid och man spenderar en hel del tid på pendling alt. bo hemifrån.

Nu under sommaren har det blivit väldigt tydligt att jag liksom inte har så mycket eget liv. Och/eller att jag och min kille har så olika behov av varandra. Han har många olika intressen som han utövar både sommar- och vintertid, av karaktären att man spenderar en hel del tid hemifrån. Han har även sina närmsta vänner här i hemtrakterna på somrarna, medan de jag umgås med allra mest (dvs. under terminerna) inte är kvar här. Han har helt enkelt mycket roligt att göra, där jag är en del av flera saker. Det förstår jag och tycker låter sunt och rimligt. MEN, jag känner inte så!

Jag känner att jag skulle kunna vara med honom hela tiden. Det är nog, tror jag, en kombination av att jag liksom inte har något att fylla tiden med och att han är mer av en ensamvarg än vad jag är. Jag känner mig både ledsen och förvirrad, jag som är (varit?) så självständig känner mig beroende av honom för att må bra. Samtidigt som att jag inte har någon vilja och nyfikenhet på att göra något nytt!?! Så har jag känt väldigt länge, att jag inte vet vad jag vill och att jag inte riktigt känner någon livsgnista. Jag har inga önskningar, ingen passion. Jag är en typiskt duktig flicka som gör allt så som man ska. Det känns så tomt när jag beskriver det och han i retur säger att han har massor saker som han vill göra i livet.

Jag vet varken ut eller in. Har jag tappat mig själv? Hur tar jag mig ur det? Hur hittar man nya intressen när man inte har någon vilja eller nyfikenhet? Eller är det bara så att min kille och jag inte passar så bra ihop och att det är därför jag känner såhär?

Hjälp..

 

[Sporthorse]

Anonymt nick. Jag går i terapi men min terapeut har semester och kommer inte tillbaka förrän i slutet av augusti. Jag behöver verkligen hjälp att sortera i mina tankar just nu och vet att jag kan få kloka råd härifrån.

Det känns som att jag är vilse i livet. Som att jag inte vet vem jag är och vad som ger mig livsglädje.
Jag är ganska ung. Jag har ett par år kvar på min utbildning. Jag har sysslat med hästar hela livet men inte haft egna hästar sedan i tonåren. Ridit andras hästar i perioder. Egentligen inte haft något annat intresse då hästarna tagit all min tid.

För ganska precis ett år sedan hände flera saker i mitt liv. Jag träffade en kille som flyttade iväg kort därefter för att plugga, vilket resulterade i ett distansförhållande. Jag slutade rida då jag inte trivdes i stallet där jag var av olika orsaker (bl a lånades mina saker ut/försvann utan min tillåtelse). Jag har jobbat extra under hela min utbildning men slutade även på jobbet då jag inte trivdes och hade under våren beslutat mig för att det räckte med att plugga 100%, att jag behövde ha mer ledighet.

Således byttes jobb och hästar mot ett förhållande. Under året har vi tillbringat nästan varje helg tillsammans, på bådas initiativ. Det är dock tydligt att jag saknar och "behöver" honom mer än han behöver mig. Jag har försökt att inte tappa det runtomkring och tycker under terminerna att jag lyckats ganska bra. Träffat vänner och familj i veckorna, även om det inte blivit jätteofta pga att skolan tar mycket tid och man spenderar en hel del tid på pendling alt. bo hemifrån.

Nu under sommaren har det blivit väldigt tydligt att jag liksom inte har så mycket eget liv. Och/eller att jag och min kille har så olika behov av varandra. Han har många olika intressen som han utövar både sommar- och vintertid, av karaktären att man spenderar en hel del tid hemifrån. Han har även sina närmsta vänner här i hemtrakterna på somrarna, medan de jag umgås med allra mest (dvs. under terminerna) inte är kvar här. Han har helt enkelt mycket roligt att göra, där jag är en del av flera saker. Det förstår jag och tycker låter sunt och rimligt. MEN, jag känner inte så!

Jag känner att jag skulle kunna vara med honom hela tiden. Det är nog, tror jag, en kombination av att jag liksom inte har något att fylla tiden med och att han är mer av en ensamvarg än vad jag är. Jag känner mig både ledsen och förvirrad, jag som är (varit?) så självständig känner mig beroende av honom för att må bra. Samtidigt som att jag inte har någon vilja och nyfikenhet på att göra något nytt!?! Så har jag känt väldigt länge, att jag inte vet vad jag vill och att jag inte riktigt känner någon livsgnista. Jag har inga önskningar, ingen passion. Jag är en typiskt duktig flicka som gör allt så som man ska. Det känns så tomt när jag beskriver det och han i retur säger att han har massor saker som han vill göra i livet.

Jag vet varken ut eller in. Har jag tappat mig själv? Hur tar jag mig ur det? Hur hittar man nya intressen när man inte har någon vilja eller nyfikenhet? Eller är det bara så att min kille och jag inte passar så bra ihop och att det är därför jag känner såhär?

Hjälp..

Du har ju visst intressen, tex hästarna? Du kanske är en sån person som har svårt för att ha flera bollar i luften utan måste gör en sak som du lägger all tid och fokus på, istället för att göra flera olika saker? Det är normalt, alla fungerar olika.
Men stallet kan ju till viss del göra så att du stegvis får fler saker att göra, eller helt enkelt fyller det där tomrummet?

Skaffa medryttarhäst!

 

[Trassligt]

Du har ju visst intressen, tex hästarna? Du kanske är en sån person som har svårt för att ha flera bollar i luften utan måste gör en sak som du lägger all tid och fokus på, istället för att göra flera olika saker? Det är normalt, alla fungerar olika.
Men stallet kan ju till viss del göra så att du stegvis får fler saker att göra, eller helt enkelt fyller det där tomrummet?

Skaffa medryttarhäst!

Det glömde jag skriva i trådstarten. Skulle nog gärna skaffa medryttarhäst igen om jag kunde, men tyvärr går inte det just nu. Dels för att jag inte längre har tillgång till bil, dels för att jag terminsvis inte vet hur mycket jag kommer att bo borta. I höst blir det 2 veckor, i vår kan det lika gärna bli 12 veckor...

 

[Sporthorse]

Det glömde jag skriva i trådstarten. Skulle nog gärna skaffa medryttarhäst igen om jag kunde, men tyvärr går inte det just nu. Dels för att jag inte längre har tillgång till bil, dels för att jag terminsvis inte vet hur mycket jag kommer att bo borta. I höst blir det 2 veckor, i vår kan det lika gärna bli 12 veckor...

Okej, ja då blir det ju lite klurigare.
Du har inga vänner som har häst?
Sen tycker jag personligen att det är helt okej att inte orka göra massa annat då man pluggar. Det tar på krafterna mer än vad man tror, men känner du att du är uttråkad och mår dåligt då du inte har någonting annat att göra så är det ju ett problem.
Däremot så låter det lite på dig att du egentligen inte vill göra så mycket annat, men att du jämför ditt liv för mycket med din pv liv, avundsjuka kanske? Rädsla att inte vara så intressant i hans ögon?

Vad exakt är det som du inte trivs med?

 

[starcraft]

Kan du på något sätt ta upp ridningen ändå? Finns det något ställe du kan ta bussen till eller cykla? Jag tycker inte att du eventuellt ska bo borta i vår bör hindra dig att skaffa en medryttarhäst nu. Var öppen med hur ditt liv ser ut så kan en eventuell hästägare avgöra istället för att begränsa sig själv innan du ens försökt. Ingen vet väl hur ens liv ser ut om ett halvår, ett år osv så det känns trist om man inte ska kunna odla sina hobbys ändå.

Om du vill ha hobbys, men inte vet vad - anmäl dig till massa prova på nu i början av terminen och testa dig fram så kanske du hittar något som väcker sin nyfikenhet!

 

[Trassligt]

Okej, ja då blir det ju lite klurigare.
Du har inga vänner som har häst?
Sen tycker jag personligen att det är helt okej att inte orka göra massa annat då man pluggar. Det tar på krafterna mer än vad man tror, men känner du att du är uttråkad och mår dåligt då du inte har någonting annat att göra så är det ju ett problem.
Däremot så låter det lite på dig att du egentligen inte vill göra så mycket annat, men att du jämför ditt liv för mycket med din pv liv, avundsjuka kanske? Rädsla att inte vara så intressant i hans ögon?

Vad exakt är det som du inte trivs med?

Tack! Du satte ord på vad jag känner, eller i alla fall delvis. Att jag saknar hästarna är en bit, men det är hanterbart. Jag känner nog egentligen att jag kan vänta med det tills jag kan köpa egen häst igen, det är så mycket roligare än medrytteri.

Men att mitt liv låter/verkar så innehållslöst jämfört med hans är nog vad jag är ledsen över egentligen. Att jag är rädd för att han ska tycka att jag är tråkig och ointressant, när han är så himla aktiv med x antal fritidsintressen. Detta gör även att jag börjar fundera på framtiden fast jag absolut inte behöver än på flera år. Att mina (få) drömmar involverar djur = ganska bunden hemma, och hans involverar skidresor och seglatser världen över.

 

[Trassligt]

Kan du på något sätt ta upp ridningen ändå? Finns det något ställe du kan ta bussen till eller cykla? Jag tycker inte att du eventuellt ska bo borta i vår bör hindra dig att skaffa en medryttarhäst nu. Var öppen med hur ditt liv ser ut så kan en eventuell hästägare avgöra istället för att begränsa sig själv innan du ens försökt. Ingen vet väl hur ens liv ser ut om ett halvår, ett år osv så det känns trist om man inte ska kunna odla sina hobbys ändå.

Om du vill ha hobbys, men inte vet vad - anmäl dig till massa prova på nu i början av terminen och testa dig fram så kanske du hittar något som väcker sin nyfikenhet!

Absolut, jag skulle kunna försöka mer än vad jag gjort hittills. Man blir lite lat och kräsen när man är van vid egen bil och fina stall. Skulle kunna undersöka ridskola exempelvis. Jag har även funderat på att anmäla mig till en matlagningskurs, det ska jag faktiskt ta och kolla upp nu innan hösten!

 

[Sporthorse]

Tack! Du satte ord på vad jag känner, eller i alla fall delvis. Att jag saknar hästarna är en bit, men det är hanterbart. Jag känner nog egentligen att jag kan vänta med det tills jag kan köpa egen häst igen, det är så mycket roligare än medrytteri.

Men att mitt liv låter/verkar så innehållslöst jämfört med hans är nog vad jag är ledsen över egentligen. Att jag är rädd för att han ska tycka att jag är tråkig och ointressant, när han är så himla aktiv med x antal fritidsintressen. Detta gör även att jag börjar fundera på framtiden fast jag absolut inte behöver än på flera år. Att mina (få) drömmar involverar djur = ganska bunden hemma, och hans involverar skidresor och seglatser världen över.

Okej, då var det som jag fick en känsla av då. Jag tror att du egentligen vet vad som är fel, och felet är varken ditt eller din pojkväns, ni har bara lite olika mål i livet. Man upptäcker ofta sånt en bit in i en relation, när den där första förälskelsen ska gå över i någon form av kärlek och samliv. Du måste släppa osäkerheten helt enkelt.

Jag tycker att du ska fortsätta leva ditt liv som du trivs med att ha det, han kanske är en person som behöver en tjej som klarat sig själv? Eller så vill han att du ska hänga med honom och resa runt, då kan det bli lite jobbigare såklart.

Men det låter som sagt som att du egentligen inte behöver fler sysslor än du redan har, för då hade du förmodligen varit mer nyfiken och öppen för olika lösningar.
Det som tynger dig är oro och rädslan för hur han ska tycka och se på dig. Skaka av dig den och tänk igenom hur du är som person, vad du vill längre fram (fixa plugget, skaffa jobb och egen häst tex).

Sortera dina tankar och skynda inte på relationen för oftast löser såna saker sig själv med tiden. Man accepterar varandras olikheter eller så är olikheterna för stora och då dör relationen ut med tiden.

Jag blir tex stressad av en partner som vill dra runt på mig överallt då jag är väldigt nöjd med att vara med djuren. Om min partner däremot vill resa runt själv så bekymrar det inte mig.

Hur fungerar du?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tycker att du ska fortsätta leva ditt liv som du trivs med att ha det, han kanske är en person som behöver en tjej som klarat sig själv? Eller så vill han att du ska hänga med honom och resa runt, då kan det bli lite jobbigare såklart.

Jag tycker tvärtom att TS inte ska fundera så mycket över vad för typ av tjej hennes partner vill ha, hur hennes intressen eller ointresse påverkar honom, om han vill ha sällskap på sina resor eller ej. TS liv och fritidsintressen bör, i min mening, inte formas för att passa en partners eventuella åsikter.

@Trassligt Att inte ha något utöver sin partner, inga hobbies eller intressen, gör en väldigt sårbar. Risken finns att man stannar kvar i relationen längre än man borde eftersom det annars skulle bli så tomt eller att man får dåligt självförtroende för att man känner sig tråkig eller bortglömd. Om jag vore som du skulle jag försöka att inte fundera över huruvida du är tråkig i din partners ögon, det är ju faktiskt inte det viktigaste här. Det viktigaste är ju att du lever ett liv DU är nöjd med. Ett liv som gör dig glad. Ett liv som passar dig. Sen får ju din partner tycka att du är tråkig eller kul eller vad som men det är ju sekundärt. Du ska ju inte börja rida för att annars tycker han att du är trist, utan för att du faktiskt VILL rida. Är du med på hur jag menar?

Man måste inte vara jätteaktiv men jag personligen tror på att det är suveränt och jätteviktigt att ha sitt egna liv, sina egna intressen och INTE bli för beroende av sin partner. Så fundera över vad du vill göra, vad vore kul, vad vill du testa. Se det som en positiv investering i dig själv som inte egentligen har med din partner alls att göra .

 

[Sporthorse]

Jag tycker tvärtom att TS inte ska fundera så mycket över vad för typ av tjej hennes partner vill ha, hur hennes intressen eller ointresse påverkar honom, om han vill ha sällskap på sina resor eller ej. TS liv och fritidsintressen bör, i min mening, inte formas för att passa en partners eventuella åsikter.

@Trassligt Att inte ha något utöver sin partner, inga hobbies eller intressen, gör en väldigt sårbar. Risken finns att man stannar kvar i relationen längre än man borde eftersom det annars skulle bli så tomt eller att man får dåligt självförtroende för att man känner sig tråkig eller bortglömd. Om jag vore som du skulle jag försöka att inte fundera över huruvida du är tråkig i din partners ögon, det är ju faktiskt inte det viktigaste här. Det viktigaste är ju att du lever ett liv DU är nöjd med. Ett liv som gör dig glad. Ett liv som passar dig. Sen får ju din partner tycka att du är tråkig eller kul eller vad som men det är ju sekundärt. Du ska ju inte börja rida för att annars tycker han att du är trist, utan för att du faktiskt VILL rida. Är du med på hur jag menar?

Man måste inte vara jätteaktiv men jag personligen tror på att det är suveränt och jätteviktigt att ha sitt egna liv, sina egna intressen och INTE bli för beroende av sin partner. Så fundera över vad du vill göra, vad vore kul, vad vill du testa. Se det som en positiv investering i dig själv som inte egentligen har med din partner alls att göra .

Det är ju det jag skrev? Jag skrev inte att TS ska fungera över vad för typ av tjej hennes parter vill ha, utan snarare vad ts vill ha ut av sitt liv och inte oroa sig så mycket över sin partner. Det framkommer tydligt i mina svar här i tråden . Fokuset ska alltid vara på en själv och vad man vill med sitt liv.
Hennes pojkvän kan ju tänka hur som, men det kvittar egentligen eftersom allt sånt visar sig med tiden, just därför är det viktigt att man lever så som man själv vill, utan att låta sin osäkerhet styra.

Passar ens livsstil inte ihop så brukar relationen dö ut med tiden.

 

[Trassligt]

Tack för kloka svar

Okej, då var det som jag fick en känsla av då. Jag tror att du egentligen vet vad som är fel, och felet är varken ditt eller din pojkväns, ni har bara lite olika mål i livet. Man upptäcker ofta sånt en bit in i en relation, när den där första förälskelsen ska gå över i någon form av kärlek och samliv. Du måste släppa osäkerheten helt enkelt.

Jag tycker att du ska fortsätta leva ditt liv som du trivs med att ha det, han kanske är en person som behöver en tjej som klarat sig själv? Eller så vill han att du ska hänga med honom och resa runt, då kan det bli lite jobbigare såklart.

Men det låter som sagt som att du egentligen inte behöver fler sysslor än du redan har, för då hade du förmodligen varit mer nyfiken och öppen för olika lösningar.
Det som tynger dig är oro och rädslan för hur han ska tycka och se på dig. Skaka av dig den och tänk igenom hur du är som person, vad du vill längre fram (fixa plugget, skaffa jobb och egen häst tex).

Sortera dina tankar och skynda inte på relationen för oftast löser såna saker sig själv med tiden. Man accepterar varandras olikheter eller så är olikheterna för stora och då dör relationen ut med tiden.

Jag blir tex stressad av en partner som vill dra runt på mig överallt då jag är väldigt nöjd med att vara med djuren. Om min partner däremot vill resa runt själv så bekymrar det inte mig.

Hur fungerar du?

Jag vet nog inte riktigt hur jag fungerar och vad som passar mig (därav trådtiteln "tappat bort mig själv").

Ja, jag är orolig och rädd över hur han ser på mig. Det känns som att han var mer kär än jag var i början, medan jag är "seg i starten". Nu känner jag att jag älskar honom men har blivit tveksam till om han tycker att jag och/eller vår relation är tillräckligt bra för att stanna kvar i (eller så är det bara en naturlig övergång, att man inte kan vara nykär resten av livet?). Vi är ganska olika på flera sätt och jag vet inte om det är en styrka eller en svaghet i det långa loppet.

@Trassligt Att inte ha något utöver sin partner, inga hobbies eller intressen, gör en väldigt sårbar. Risken finns att man stannar kvar i relationen längre än man borde eftersom det annars skulle bli så tomt eller att man får dåligt självförtroende för att man känner sig tråkig eller bortglömd. Om jag vore som du skulle jag försöka att inte fundera över huruvida du är tråkig i din partners ögon, det är ju faktiskt inte det viktigaste här. Det viktigaste är ju att du lever ett liv DU är nöjd med. Ett liv som gör dig glad. Ett liv som passar dig. Sen får ju din partner tycka att du är tråkig eller kul eller vad som men det är ju sekundärt. Du ska ju inte börja rida för att annars tycker han att du är trist, utan för att du faktiskt VILL rida. Är du med på hur jag menar?

Man måste inte vara jätteaktiv men jag personligen tror på att det är suveränt och jätteviktigt att ha sitt egna liv, sina egna intressen och INTE bli för beroende av sin partner. Så fundera över vad du vill göra, vad vore kul, vad vill du testa. Se det som en positiv investering i dig själv som inte egentligen har med din partner alls att göra .

Du har helt rätt och det här behövde jag verkligen påminnas om, att sätta mig själv i centrum i mitt eget liv. Jag tror att rädslan för att han försvinner bort har tagit över lite. Jag är inte orolig över att vara ensam/singel egentligen, jag trivdes fint. Men tanken på att han skulle försvinna ur mitt liv gör jätteont! Men jag inser ju att vill han inte vara kvar, så vill han inte. Jag ska försöka att fokusera mer på mig själv istället för relationen framöver. Moment 22-grejen är ju bara att jag egentligen inte har så mycket lust att prova nya saker, men jag får testa ändå!

 

[ameo]

Det glömde jag skriva i trådstarten. Skulle nog gärna skaffa medryttarhäst igen om jag kunde, men tyvärr går inte det just nu. Dels för att jag inte längre har tillgång till bil, dels för att jag terminsvis inte vet hur mycket jag kommer att bo borta. I höst blir det 2 veckor, i vår kan det lika gärna bli 12 veckor...

Måste du ha bil för att vara medryttare?
Och, inte behöver det nödvändigtvis vara ett problem att det kan bli förändring till våren, om du redan från början är öppen med att den möjligheten/risken finns. Det beror ju på vilken hästägare du hittar...
Jag har tidigare haft medryttare på lite lösa boliner sådär, utan att det är något problem. Hon åkte buss till närmaste hållplats och där hade jag parkerat en cykel som hon kunde använda sista biten hit.