Tappat muskler ena sidan - hade ni kollat med vet?

[Flixies]

Först av allt vill jag bara skriva att veterinärtid redan är inbokad, så detta är ingen tråd som ersätter veterinär på något sätt, utan mest att jag är nyfiken på om jag är en väldigt nojig hästägare.

Jag har inte själv märkt av någon hälta vare sig vid ridning, tömkörning eller när hästen gått lös i hagen. Däremot såg jag, för drygt en månad sedan, att när hästen reste sig efter att ha rullat sig så hoppade han framåt på tre ben en liten stund. Jag blev jätterädd, men inom en minut började han gå normalt på alla fyra igen och eftersom jag inte kunde se någon hälta eller annat skumt efter det så antog jag att han bara fick kramp eller nåt.

För två veckor sedan red jag dock för en ny tränare som direkt gick fram till samma bakben som han inte ville sätta ned efter rullningen och sa att han inte ser helt fräsch ut i det. Inte direkt halt som hon sa, men nånting är det. Hon kände över muskulaturen över höfterna och ländryggen och sa att han var mycket mer musklad på den ena sidan än den andra. När jag tittade närmare så såg jag det ju själv också - och skämdes över att jag inte sett det tidigare, för det fattas ganska mycket muskler på ena sidan (samma sida som det bakbenet som han höll upp efter rullningen och som tränaren reagerade på som ofräscht). Jag har upplevt det som att han har tappat lite ryggmuskulatur överlag under sommaren, men trott att det varit pga dåligt bete och har därför stödfodrat med hö och kraftfoder. Men som sagt, nu när jag står bakom honom eller står på en hög pall (det är en väldigt hög häst) så ser jag att det mest är på ena sidan han har tappat. Han är inte dåligt i hull annars, revbenen är inte i närheten av att synas, men längs med ryggraden, över länd och kors samt höft är han väldigt muskelfattig på ena sidan.

Tränaren tyckte att jag skulle ta hjälp av kiropraktor, osteopat eller liknande. Men jag kände direkt att jag ville kolla upp detta hos min veterinär innan jag gick vidare med någon mer "alternativ" hjälp. Som sagt, veterinärtiden är redan bokad men vi har haft lite intressanta samtal i stallet om detta och det är helt klart delade meningar. Vissa skulle inte ha kontaktat veterinär förrän hästen blev halt eller upplevde någon försämring i ridningen medan vissa skulle ha gjort som jag och kollat med veterinär redan nu "så att det inte blir något värre".

Hur hade ni gjort? Och lite nyfiket (drygt en vecka kvar till veterinärbesöket), är det någon som har varit med om liknande?

 

[Grazing]

Jag hade gjort en koll med veterinär, mest för att spara pengar. Ta ut en kiropraktor osv är ju också jättebra att göra och dom kan se om hästen har någon skevhet, men dom kan och bör inte behandla hästen fören den är kollad av veterinär iallafall så då blir det ju en dubbel kostnad där.

Jag har annars inte hört om något sådant, spännande att se om dom hittar någonting. Det är ju någonting som gör att hästen inte använder kroppen fullt ut och därför tappar.

 

[bettysmatte]

Absolut klinik först, tycker jag!

 

[Boj]

Det är jättebra att du kollar upp hästen, men vill ändå skriva att. De flesta hästar är oliksidiga, dvs olika musklade på sidorna. De hästar om är riktigt raka är de som har väldigt skickliga ryttare, eller ryttare som arbetat konsekvent med att få en så liksidig häst som möjligt. I det arbetet kommer det även an på ryttaren själv, för även vi är oliksidiga och något som även behöver tränas upp. Hästen blir inte starkare än ryttarens svagheter.

 

[Maoam]

Jag hade definitivt kollat upp det, det kan vara så att hästen sparar det bakbenet och därför tappat muskler. Kanske är det ngn hälta där som ännu inte blivit ngt synligt. Att de är lite ojämna är inget konstigt men som du beskriver det så är det absolut läge att kolla upp. Hellre hitta det i tid om det är ngt och kunna sätta in behandling snabbt. Där jag åker har de sjukgymnast också som samarbetar med veterinären så om jag misstänker att det kan vara läge för sjukgymnast att titta så brukar jag boka tid med denna samtidigt. Hoppas att det inte är ngt eller att det är ngt som är lätt att behandla!!

 

[supersonic]

Vår ponny såg ut sådär för många år sen. Ställde man sig bakom syntes det en tydlig skillnad mellan sidorna. Hon var insjunken på höger sida och vid korset var skillnaden två cm mellan sidorna. I 1, 5 år utreddes hon (för hon haltade också, knappt märkbart hö bak) men ingen hittade orsaken, hon fick diverse sprutor i alla ben och till slut ville de döma ut henne men vi sa nej. Hon genomgick t o m en operation i hasen hö bak men den förändrade inget. Vi la ner letandet och lät henne stå ca 6 månader (utan förbättring) och sen fick vi tips om en välrenommerad kiropraktor. Vi tog ut personen som tittade och kände och klämde och sa att detta var den värsta häst hon sett under sina 20 år. Hela ponnyn var som en stor muskelknuta som krampade och dessutom varr hon sned i skelettet av många års snedbelastning. Detta kunde vi härleda till en sadel som följde med ponnyn vid köp som var alldeles för trång. Vi kasserade den med en gång, men vi har ju inte en tanke på att den skapat såna problem. Den sadeln hade hon haft från hon var 3 år tills hon var 9 år - då köpte vi henne.

Vad jag vill säga är att du gör helt rätt som tar ut veterinär och lita på magkänslan! Hade vi inte gjort det så hade vi haft en utdömd halt ponny. Nu har vi istället en levnadsglad äldre dam som är fullt frisk och helt fri från besvären!

 

[skuggi]

Jag hade åkt till en klinik jag litade på, helst en där det finns ET eller liknande till hands, som kan diskutera och bolla med vet och som kan ta över om veterinär konstaterar att det inte finns några uppenbara fel på hästen.

 

[Flixies]

Tack för era svar!

Det känns som att jag tog rätt beslut som ringde min veterinär. Det är på klinik och veterinären är utbildad kiropraktor också, har inte jobbat som det (på länge i alla fall) men har med sig det tänket vid utredningar så det känns tryggt.
Och ja, precis som ni skriver så är ju lite ojämnheter inte så ovanligt men när han nu har tappat (mycket) muskler på ena sidan samtidigt som tränare har sagt åt mig att det är "nåt" med det bakbenet så kan jag inte släppa det utan att kolla upp det ordentligt.

 

[the_connemara]

Alltså. Min häst har ett jävla helvete pga en hagskada förra våren som inte upptäcktes hos första kliniken. Han har visat VÄLDIGT lite häkta. Han har varit VÄLDIGT jämnt musklad. Och haft VÄLDIGT lite o anmärka på hos ETs o massör. INGEN tränare ser några hältor eller direkta fel. Som tur är gör mig gamla vet det och han har haft tydliga inflammationer.

Så jag tycker du gör helt rätt o åker till vet! Allt annat ser jag som ren idioti!

 

[Rubinen]

Vet först, så du har fattat ett bra beslut till att börja med!
Minskad muskelmassa på bara en sida kan eventuellt vara pga nervskador som skär av användningen av vissa muskler vilket leder till att den/de musklerna blir mindre. Är inte säker på hur vanligt det är i bakdelen eller vilken nerv det skulle kunna vara. Värt att prata med vet om i alla fall. (sök: sweeney shoulder, osäker på vad det heter på svenska, detta är endast för en nerv i framdelen)

 

[Flixies]

Jag vet inte hur jag ska skriva det här riktigt. Eller varför jag ens gör det, men jag vet hur man själv googlar symptom ibland och kanske kan vår historia övertyga fler om att det aldrig är fel att kolla upp hos veterinär.

Vi åkte till veterinären. Och blev chockade. Veterinären var riktigt bekymrad över min hästs rörlighet i den ena höften. Röntgade hela det benet för att utesluta annat, men utan anmärkning och det var uppenbart att det satt i höften enligt veterinären. Höften röntgas inte utan ultraljudas, men vi blev remitterade till en specialist på just detta. En vecka senare hade vi den tiden. Jag hade inför det besöket en riktigt dålig magkänsla. Min veterinär hade verkat så bekymrad och jag tyckte själv att hästen bara rörde sig sämre och sämre. Jag ville vara förberedd på "allt", så jag tänkte mig det absolut värsta: Att det skulle vara något så illa att det inte gick att behandla, och att de skulle råda oss att ta bort honom, och att jag skulle få åka hem utan min älskade häst. Men det var som sagt det värsta tänkbara och jag TRODDE förstås när jag lastade honom den morgonen att vi skulle komma tillbaka med honom senare på eftermiddagen, lasta ur honom på stallplanen och släppa ut honom hos hans bästis som vanligt.

Men det absolut värsta jag kunde tänka mig, hände. Det som bara inte FÅR hända och som jag fortfarande absolut inte kan fatta har hänt. Det värsta scenariot jag hade kunnat hitta på i min vildaste fantasi visade sig vara verkligheten. Min häst hade kraftig artros i höft- och si-lederna, mest på den sidan som han tappat så mycket muskler på men även på den andra sidan. Först undersöktes si-lederna och när det hade konstaterats där så sa veterinären att det inte fanns mycket hopp, men att man kunde prova att behandla. Bra, tänkte jag. Självklart ska vi behandla, vi ska försöka med ALLT för den här hästen. Men sedan undersöktes höftlederna och när det även var rejäla förändringar där så rådde veterinären oss att ta bort hästen. Han ringde min "vanliga" veterinär för att rådgöra och de var eniga om att det var den tråkiga, men rätta rekommendationen att ge oss. Anledningen till artrosen måste enligt veterinären ha varit ett trauma för längesedan, troligtvis att han gått omkull och slagit sig redan som föl. Sedan har han fungerat bra som ridhäst, inte märkt så mycket av sina besvär, men nu då vid nio års ålder så har artrosen blivit så kraftig att det "tog det stopp". Självklart flyger tusen tankar igenom mitt huvud: "Hade jag kunnat upptäcka detta tidigare? Hade han kunnat bli bra då?". Men de tankarna gör ingen nytta idag.

Att se ultraljudsbilderna och förstå att veterinären inte kunde se något hopp för min häst var det allra värsta. Det var som att världen rasade ihop där och då. Det hade inte gått att förbereda sig på den känslan. Att sedan försöka samla ihop sig och ta ställning till om hästen skulle avlivas på plats eller hemma var bara overkligt. Men personalen var så fina, de svarade på frågor och förstod precis. För det första jag tänkte var att han kanske kunde gå och skrota hemma i hagen, med sin bästis, så länge det gick. Men jag har själv sett att han har ont i hagen, han kunde ju knappt komma upp efter att ha rullat sig, och jag vet hur otroligt ledsen och upprörd han blir när alla andra försvinner ut på ridtur. Pang och slag i magen när jag insåg att inte det heller var något alternativ. Sedan tänkte jag "han måste ju få komma med hem!!!". Säga hej då till bästisen, till sin mamma, till oss alla. Men så samlade jag ihop mig, fick hjälp av de som var med mig, och insåg att det skulle vara fruktansvärt att åka den långa vägen hem med en häst som hade ont, ringa det där tunga samtalet till någon som skulle komma hem och avliva, gå omkring och vänta på den dagen och samtidigt försöka ta tillvara på varje sekund och ändå inte få något bra farväl, för det finns INGET bra i att behöva ta farväl av en sån här häst. Istället kunde de ta bort honom på plats och det skulle vara lika fruktansvärt men då skulle väntan bara bli en halvtimma istället för flera dagar. Jag var dock bestämd med att jag inte ville åka ifrån honom. Jag ville vara kvar tills allt var klart.

Jag fick inte vara med på själva avlivningen, men jag fick säga hej då, något som såklart inte kändes tillräckligt men det skulle det ALDRIG kunna göra, lämna över grimskaftet och sedan bli hämtad när allt var över. Då fick jag se hans fina kropp och se att han inte var kvar här hos oss, i livet. Det var inte alls någon hemsk syn utan en nödvändig och avslutande syn. En i personalen klippte en bit av hans svans och gav till mig. Jag stod där med svansen i händerna och tittade på min fina vän som plötsligt var borta. Det kändes så overkligt och det gör det fortfarande. För en månad sedan började jag känna att något inte stod riktigt rätt till, men att det skulle sluta såhär fanns inte i min värld, inte så snart.

Att komma hem med en tom transport, se bästisen stå och vänta på honom i hagen och packa ur hans grejer ur transporten... det finns inga ord för hur tungt det var. Det här var en häst som jag har älskat sedan jag visste att han fanns i sin mammas mage. Jag har haft honom i händerna sen han föddes, sedan lärt känna honom och umgåtts med honom varje dag i nio år. Vi var såna otroliga vänner och jag är helt utom mig av sorg och oförståelse för varför sånt här ska hända. Varför ska det här behöva hända världens mest godhjärtade individ som skulle göra ALLT för en, som litade på en i alla lägen?

Känslan just nu: Jag vill sluta med allt vad djur heter. Sånt här är så fruktansvärt. Men hans bästis behöver mig och det är bra, jag vet att jag egentligen behöver honom också. Allt är bara så fruktansvärt just nu och det finns inget jag hade önskat mer än att det bara var en mardröm.

 

[Pancakes]

Men fy vad tråkigt att det slutade så Bra att du litade på magkänslan från början! Beklagar verkligen

 

[Galant]

Beklagar sorgen. Det är så tungt att ta bort sin bästa vän och det tar lång tid att läka från det men du gjorde helt rätt och gav honom det han behövde in i det sista.

 

[Korven]

Ja hästlivet är så här tungt ibland, men du gjorde det rätta för honom.