Tjat om mat eller ej?

[valborg]

Hur gör ni andra?

Efter en vecka full av tjat och att sitta minst en timme vid köksbordet varje dag innan 2,5 åringen bestämmer sig för att äta sin gröt funderar jag om det är lika bra att bara ta bort maten när vi andra är klara. Men då får man väl stå ut med ett mycket grinigt barn?

Hittills har vi haft metoden att inget annat händer förrän maten är uppäten men det blir ju väldigt tråkigt för oss andra.

Hälsningar från Valborg

 

[älgen]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Måste det vara just gröt då? kan inte barnet äta en smörgås, flinger eller liknande?

 

[Kattennizze]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Min son som snart är 2, serveras det vi äter och vill han inte ha tar vi bara bort det och han får gå och leka. Oftast äter han jättebra så det är inga problem alls. Vi har aldrig tjatat, det känns som det inte är lönt. Han får inget annat heller utom fruktbitar ibland före maten när blodsockret dippar. Han lär ju knappast svälta ihjäl.

 

[vindvissla]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Jag skulle aldrig tvinga någon att äta. Vill de inte ha det vi äter får de något annat i samma kategori, alltså middag när det är middag. Vill de inte ha gröt till frukost får de en macka. Vill han inte ha någonting äter vi lunch lite tidigare.

Hur god är gröten efter en timme?

 

[Stinaelin]

Sv: Tjat om mat eller ej?

KL

Skulle heller aldrig tvinga mina barn att äta.

Ibland gör vi en deal; tre skedar till, sen är de klara. Men vi håller på så högst en kvart. Ersättningsmat blir det inte, utan de får vänta tills nästa måltid isåfall. Inte svälter de ihjäl, inte.

Jag har några bekanta som kör en mycket hård linje på mat, och jag har sett dem tvinga en 3 åring äta upp sin glass (mycket) för att han tog så mycket själv. Sen kräktes han. Mysigt...

Jag tror man inducerar större problem än man löser, med mattvång.

 

[TinyWiny]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Skulle du själv vilja bli tjatad på?
Ursäkta men det bästa sättet att ge sina barn en negativ inställning till mat och därmed ätstörningar i olika former är att tjata på dem att äta. Låt barnet äta om de vill och vill de inte så låt henom slippa. Varför just gröt? Varför inte ge en smörgås istället när barnet så tydligt visar att hen inte vill ha gröt.
Det viktiga är ju att man inte får en massa annat emellan måltiderna utan äter man inte när maten serveras så väntar man till nästa mål.
Givetvis ensvisas man inte med att ge barnet sådant det inte klarar av att äta. Mat ska vara lustfyllt inte ångestfyllt.

Sök här på forumet så ser du hur enormt många det är som har problem med mat eller att ens kunna äta. Den framtiden vill du inte ge ditt barn.

Låt matstunden bli en trevlig stund istället för en stund med tjat.

 

[valborg]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Jo, vi vill ju alla ha en trevlig matstund utan tjat. Å andra sidan vill man inte ha hungriga barn.

Kall gröt är äckligt tycker vi, men det verkar inte vara något problem för dottern.

När hon väl vill äta äter hon bäst med gröt. Fil och mackor blir det inte mycket av.

Jag lovade mig själv innan jag fick barn att inte tjata om mat. Men nu hör jag bara att det viktigaste av allt är att de äter.

Men vi får väl prova och se.

 

[Mabuse]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Mina föräldrar gjorde sådär när jag var liten, jag fick sitta kvar tills jag hade ätit upp. Ibland satt jag i flera timmar, jag var inte så matglad som liten. Jag hade en granne som istället tog bort maten ifall barnen inte ätit upp när måltiden var slut, och jag tyckte då att det verkade otroligt mycket trevligare. Jag kommer inte göra som du med mitt barn - är man inte hungrig så är man inte, det är inte alls roligt att tvinga i sig kall mat bara för att komma därifrån. Om kall gröt är äckligt för dig är det knappast särskilt gott för ditt barn heller, men hon inser väl att det inte finns något att välja på? Äta äcklig gröt man inte vill ha eller sitta för evigt och glo på den, klart man äter till slut.

 

[Spirit]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Nu är inte min tös så gammal som din.
Men hon äter väldigt lite & är ganska "hattig" med maten. Dock följs kurvan perfekt.
Den lilla mat hon äter försöker jag servera så bra & varierad som möjligt.

Jag gör ingen stor grej av maten, jag serverar en tallrik med lagom barnportion, äts den upp får hon lite till.
Äts det inte upp frågar jag bara om hon om hon säkert är mätt. Och tar bort portionen.

Blir det grinigt en timme senare ger jag lite frukt eller en lätt macka så hon står sig till nästa lagad måltid.

Hon gillar inte gröt, jag serverar macka, yoghurt eller risifrutti istället till frukost.

Sålänge barnet följer kurvan tror jag inte man ska få panik..

 

[Minnie]

Sv: Tjat om mat eller ej?

För mig är det ofattbart att man mer eller mindre tvingar ett barn att äta!!!!
Mina två barn är båda oerhört små i maten men det var både jag o min sambo också o vi överlevde o det kommer våra barn att göra också.
Båda våra föräldrar hade ett väldigt avslappnat sätt till maten o ingen tvingade oss att äta när vi inte ville.

Ett barn i Sverige svälter inte ihjäl det äter när det blir hungrigt!

 

[qrumelur]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Jag blev ofta tvingad att äta fast jag var mätt.
Det bär jag med mig när jag har med barn att göra.

Det är inte alltid man är hungrig och det är faktiskt ett tecken på att man inte behöver äta just då.
Tycker det är sunt att låta barn reglera det själva.

Sen kan det ju vara rent -skap också, men då tror jag att ignorans är det bästa, för som någon här ovanför skrev så svälter barn i sverige ihjäl väldigt sällan....

 

[em-pirre]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Mina föräldrar gjorde sådär när jag var liten, jag fick sitta kvar tills jag hade ätit upp. Ibland satt jag i flera timmar, jag var inte så matglad som liten. Jag hade en granne som istället tog bort maten ifall barnen inte ätit upp när måltiden var slut, och jag tyckte då att det verkade otroligt mycket trevligare. Jag kommer inte göra som du med mitt barn - är man inte hungrig så är man inte, det är inte alls roligt att tvinga i sig kall mat bara för att komma därifrån. Om kall gröt är äckligt för dig är det knappast särskilt gott för ditt barn heller, men hon inser väl att det inte finns något att välja på? Äta äcklig gröt man inte vill ha eller sitta för evigt och glo på den, klart man äter till slut.

Så hade vi hemma också, mamma värmde upp min mat emellanåt Själv har jag alltid tänkt följa samma principer, men har på senare tid insett att jag har problem med mat (speciellt just att äta upp, får kväljningar osv). Så har tänkt skippa metoden ala mamma ialla fall.

Som många sa: barn svälter sig inte (isåfall är de verkligen sjuka). Är utbildad barnskötare (bla) och vi lärde oss att ALDRIG tvinga barn att äta, och inte heller ersätta maten med nåt annat. Men jag brukar alltid göra en deal, som någon sa, typ 3 skedar till eller nåt, och det har alltid funkat bra.

 

[Mabuse]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Jag var ett spinko som barn, väldigt kräsen och väldigt smal. Men om mitt barn blir likadant hoppas jag att jag inte gör någon stor sak av det. Så länge man inte äter så lite att man ständigt är trött eller stannar i växten tror jag inte det finns anledning till oro. Som vuxen har jag alltid varit normalviktig, och ätit normalt. Har inga problem med mat alls.

Så det växer nog bort, tror jag, om man inte gör stor affär av det.

 

[ako]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Låt ungen slippa äta om hon inte vill. Hon känner ju själv om hon är hungrig. Tycker allvarligt talat att det verkar helt vettlöst att tvinga en tvååring med massor av spring i benen att sitta i en timme och stirra på en tallrik gröt. Avdramatisera det hela i stället o låt henne äta så mycket hon vill så kommer hon kanskr t o m att börja äta mer framöver.

Här har vi en tvååring, och den enda matregeln vi försöker vara hyfsat ordentliga med är att man äter vid bordet - alltså inte springer runt med maten. När han inte vill ha mer (efter allt mellan två och femton minuter) får han gå och leka, och om han kommer tillbaka och vill ha mer så får han - men även då äta klart det han vill ha vid bordet.

 

[Björk]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Svar: "Ej"

Alltså; som de flesta andra verkar tycka: sluta tjata om mat! Det skapar fler problem än det löser!

Vår son är och har alltid varit rätt matglad, men även han har perioder då det är "trögare". Det är bara att bita ihop och inse att han kommer inte att svälta ihjäl. Ibland kan han också sitta länge länge vid matbordet, men till skillnad från din dotter så äter han då under hela den tiden så då får han väl sitta där och småtugga så länge han vill.

 

[valborg]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Tack för alla svar.

Men än än gång, det är inte gröten som är problemet, kall eller varm. Vi får inte värma den, när hon väl vill äta. Kl 7 säger hon att hon är hungrig och vill ha gröt. Hon får gröt och äter inte. Sen sitter jag och stirrar på talriken i en timme - inte hon.

Till lunch ville hon ha fil istället för kött o potatis som vi andra åt. Hon fick fil geggade runt med den och åt kanske 2 skedar.

Nu kl 15 vill hon ha korv och mos. Maten står på bordet och hon har ätit 2 korvskivor. Nu har hon gått från bordet igen...

 

[valborg]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Jag lägger till en fråga till. Svårighetsgrad 2. Skulle ni också låta barnet äta själv dvs inte hjälpa till när hon ber om det? För när hon väl vill äta så vill hon bli matad.

 

[Kattennizze]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Om min son skulle vilja bli matad skulle jag nog köra med en mellanvariant, jag matar en sked och så får han ta med sin egen sked osv. Snart nog skulle han vilja äta helt själv.

 

[ako]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Jag lägger till en fråga till. Svårighetsgrad 2. Skulle ni också låta barnet äta själv dvs inte hjälpa till när hon ber om det? För när hon väl vill äta så vill hon bli matad.

Jag hade matat. Hon tröttnar nog snart på det och vill äta själv ändå.

 

[Mirre]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Isak är lika gammal och vi har samma problem.
Ibland äter han som en häst och är klar först av alla, men ibland tar det år och dar för honom och äta, oavsett vad han äter.

Tar man maten blir det illvrål men han äter inte när han har maten.
Då leker han bara.