Tjat om mat eller ej?

[Madick]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Inget tjat. Äter gör man när maten är serverad. Vill man bara äta en sked eller inte alls så fine. Mina barn äter vissa dagar nästan ingenting, andra dagar som hästar. Vissa dagar enbart kolhydrater, andra dagar bara protein. De reglerar själva och är helt normalviktiga.

Jag blev trugad mat som liten och har väldigt svårt att tolka min kropps signaler. Det vill jag inte lägga på någon annan.

 

[valborg]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Exakt så är det!

Hon vill ha tallriken på bordet, men inte äta maten. försöker jag ta bort den skriker hon. Mackor, mjölk, mat allt ska stå framme. Men inte ätas förrän efter några timmar (ibland).

Maten hon bad om kl tre åts upp kl sex. Med hjälp av en middagsgäst som matade.

 

[Madick]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Men snälla, HÄR ska ni sätta gränsen. Maten äts när alla sitter vid bordet och äter. När alla är klara (inte äter mer) plockas den bort. Har man inte ätit under den tiden får man vänta till nästa gång det serveras mat. Låt henne skrika, hon lär sig! Visa att såhär fungerar det och håll fast vid det. Inget bråk tillbaka, bara gör. HON kan bråka bäst hon vill, men nappa inte att bråka tillbaka.

Om du (eller någon annan) sitter med och stirrar på maten har hon "gratis" uppmärksamhet, en makt att HON styr över er, ni kan inte göra något annat för ni måste passa henne. Bryt det nu.

 

[valborg]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Ja, så är det här också. Maten ska stå på bordet även om hon inte äter den. Det verkar vara nån sorts leksak/ prydnad.

Sorry såg inte att svaret redan kommit in.

 

[Stinaelin]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Exakt så är det!

Hon vill ha tallriken på bordet, men inte äta maten. försöker jag ta bort den skriker hon. Mackor, mjölk, mat allt ska stå framme. Men inte ätas förrän efter några timmar (ibland).

Maten hon bad om kl tre åts upp kl sex. Med hjälp av en middagsgäst som matade.

Menar du att hon får bestämma när maten ska tas bort, och att du låter henne göra det? Eller missförstod jag?

 

[Sar]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Hur gör ni andra?

Efter en vecka full av tjat och att sitta minst en timme vid köksbordet varje dag innan 2,5 åringen bestämmer sig för att äta sin gröt funderar jag om det är lika bra att bara ta bort maten när vi andra är klara. Men då får man väl stå ut med ett mycket grinigt barn?

Hittills har vi haft metoden att inget annat händer förrän maten är uppäten men det blir ju väldigt tråkigt för oss andra.

Hälsningar från Valborg

Orkar man inte maten så orkar man inte. Och är man inte nog hungrig så är man inte.
Har våra ätit pyttelitet så brukar vi säga en sked till så är du klar (då kontrar de ofta med 3 skedar till är jag klar...). Däremot äter våra barn betydligt saktare än oss eftersom de pratar så mkt så när de äter i sin takt så tar det ändå längre tid än det tar för oss vuxna.

Det tvång/självklarhet vi har ang. mat är att man alltid ska smaka en bit. Gillar man det inte får det vara.

 

[Lupino]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Jag håller med det samstämmiga svar, om att inte tvinga barnet äta, som du har fått här.

Min dotter brukar återkomma till bordet och äta lite till vid senare tillfälle och även om jag föredrar att hon äter när maten serveras så ser jag inga jätteproblem med det. Tänker att det kommer med tiden (hon är 3,5 men har varit såhär länge).

Apropå kall mat så tycker jag det är ganska fördomsfullt att säga att det är så hemskt att servera det. Personligen håller jag med om att det inte är något vidare att äta kall mat, men min dotter vill faktiskt gärna ha maten kall (gärna kylskåpskall) och blir upprörd om den värms. Så smaken är nog som baken. Även min dotter äter lätt upp gammal gröt som stått någon timme. Men jag tror många uppfattade TS dotter som att hon inte tyckte om gröten från början och då blir det ju knappast bättre kall förstås!

Matat har jag gjort ända tills min dotter var lite över 3 eftersom jag ansåg det behövdes (annars åt hon "inget"). Men efter 3 drog jag ner på det för att sluta helt.

 

[Madick]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Ah, kom på vad jag faktiskt gör med en strulputt. Ofta är det "något roligare" som gör att maten inte blir äten eller ens smakad på. Då får barnet själv sätta plast på och ställa in tallriken i kylen. Skulle det sen visa sig att barnet är hungrig är det bara att värma (det kan mina själva) och äta. Inget annat alltså, det går inte att byta bort "tråkig" middagsmat mot något godare.

 

[Mabuse]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Exakt så är det!

Hon vill ha tallriken på bordet, men inte äta maten. försöker jag ta bort den skriker hon. Mackor, mjölk, mat allt ska stå framme. Men inte ätas förrän efter några timmar (ibland).

Maten hon bad om kl tre åts upp kl sex. Med hjälp av en middagsgäst som matade.

Som jag ser det så antingen tar ni bort maten när måltiden är slut, har hon inte ätit då får hon vänta till nästa måltid.

Eller så får hon sitta själv och glo på sin mat om hon vill det, finns väl ingen anledning att ni andra ska sitta och titta på? Alla äter, när måltiden är slut så dukar man av, vill hon sitta ensam kvar och titta på maten i tre timmar till så får hon göra det.

Men om jag förstått dig rätt så bestämmer hon vilken maträtt ni ska äta, hon bestämmer när ni ska börja äta, och sen bestämmer hon hur länge ni alla ska sitta till bords? Verkar väldigt mycket att bestämma för någon som är två år tycker jag, och svårt att klara på ett bra sätt när man är så liten. Men jag kanske har fattat fel?

 

[Sar]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Jag hade inte lämnat en 2,5åring själv för att glo på maten eller trott att den skulle äta upp själv då den blir lämnad ensam. I den åldern tror jag faktiskt också att vi matade någon sked om barnet var trött, ibland orkar de ibland inte riktigt äta trots att de faktiskt är hungriga.
Däremot hade jag satt en klar gräns över hur lång en måltid kan vara och i alla fall för våra barn så är den längre än för oss vuxna.

 

[MittNyaJag]

Sv: Tjat om mat eller ej?

*kl*
Nu är ju sonenyngre, 20 månader.
Men han äter lunch varannan dag.
Ibland äter han somen häst och ska ha påfyllning och nästa dag bara tittar han på maten och äter tre riskorn.
Vi låter honom dockhållas...
Han sover middag direkt efter lunchen och somnar bra även de dagar han inte ätit just någon lunch. När han sedan vaknar är det nästan dags för mellis och det får han som vanligt oavsett.
Vi trugar inte att han ska äta, men kan erbjuda att mata. Man ser ju de dagar han egentligen är hungrig men är för trött för att äta själv. De dagar han inte vill ha mat så äter han inte även om vi försöker mata. När vi vuxna är klara dukar vi undan, alternativt, de dagar han äter, så sitter vi kvar tills han ätit klart. Tar ofta inte långa stunden efter oss.

Jag tror, som de flesta andra, att det bara ger negativa associationer att truga i maten.

 

[Mabuse]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Fast om barnet är hungrigt men för trött för att äta, ser man inte det då?

Om nu barnet skriker i högan sky om man tar bort tallriken, och man därför inte vill göra det utan låta barnet sitta med sin tallrik timmavis, då skulle inte jag också sitta där och titta på tallriken. Utan då fick barnet sitta själv tills det antingen åt eller ledsnade på att sitta där. Och trodde jag inte barnet kunde sitta själv, så skulle jag ta bort maten när måltiden var slut.

Men alternativet "Hela familjen sitter i timmar tillsammans med barnet tills barnet får lust att äta", som är det TS gör nu om jag fattat rätt, skulle jag inte göra.

 

[lobell]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Mina 2 små på 3 och 4 år, har perioder när de inte vill äta.
Vissa dagar äter de en stor tallrik gröt och 2 ägg, andra dagar vill de inte äta en halv smörgås. Vi låter frukosten stå framme en liten stund, och ibland kommer de tillbaka efter 5 minuter och äter upp, ibland inte.

Vi sätter fram maten, sen får de sitta en stund, äter de inte säger vi att katten får maten. Då vet de att maten försvinner.
3-åringen har en period nu när han säger att maten är för stark, efter att han fick smaka på thaimat, men till slut brukar han smaka och ser att det inte är starkt och äter sen.
Antingen smakar de och börjar äta eller så vägrar de och då tar vi bort maten när vi andra är klara. Ibland tar de tallriken och häller ner det i kattens matskål
Är de sen hungriga kan de få en frukt, men de får ingen annan mat förrän vi äter nästa gång.
Försöker att inte göra nån stor grej av det, de brukar äta ganska bra till slut ändå.

Gjorde likadant med mina 2 stora och de hade inga problem med att äta när de blivit äldre.

Min farmor tvingade mej och brorsan att äta gröt och smörgåsar med 3 cm tjockt smör varje dag på sommarloven. Man fick inte gå förräns man var klar. Allt växte i munnen när man åt.
Jag äter knappt vare sig gröt eller smörgås idag, då jag förknippar det med att det är äckligt.

 

[valborg]

Sv: Tjat om mat eller ej?

[QUOTE
Men om jag förstått dig rätt så bestämmer hon vilken maträtt ni ska äta, hon bestämmer när ni ska börja äta, och sen bestämmer hon hur länge ni alla ska sitta till bords? Verkar väldigt mycket att bestämma för någon som är två år tycker jag, och svårt att klara på ett bra sätt när man är så liten. Men jag kanske har fattat fel?[/QUOTE]

Riktigt så illa är det inte. Hon bestämmer inte vad vi ska äta eller när. Hela familjen sitter inte i 3 timmar och inte dottern heller. Det är vid frukosten som jag har suttit kvar för att visa att inget annat kul kommer att hända förrän maten är uppäten.

I mitt exempel från igår ville hon ha korv och mos till lunch, men fick köttgryta som oss andra. När hon väl ville äta vid tre var köttgrytan slut och då fick hon korv och mos, men åt inte ändå.

Håller med er för övrigt att vi måste skärpa oss.

 

[Sar]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Fast om barnet är hungrigt men för trött för att äta, ser man inte det då?

Det beror nog helt på hur väl man kan läsa sitt barn.

Om nu barnet skriker i högan sky om man tar bort tallriken, och man därför inte vill göra det utan låta barnet sitta med sin tallrik timmavis, då skulle inte jag också sitta där och titta på tallriken. Utan då fick barnet sitta själv tills det antingen åt eller ledsnade på att sitta där. Och trodde jag inte barnet kunde sitta själv, så skulle jag ta bort maten när måltiden var slut.

Jag skulle inte heller sitta med barnet timvis, däremot skulle jag sitta längre än vad det tar för mig att äta en snabb lunch. Går det väldigt trögt hade jag antagligen också matat någon sked. Sedan hade vi avslutat, att lämna våra 2,5åringar vid bordet själv medan vi gick iväg hade resulterat i mkt ledsna barn.

Men alternativet "Hela familjen sitter i timmar tillsammans med barnet tills barnet får lust att äta", som är det TS gör nu om jag fattat rätt, skulle jag inte göra.

Nä, inte jag heller.

 

[Mirre]

Sv: Tjat om mat eller ej?

kl

Är Isak för trött för att äta så kan jag mata (händer högst sällan)
mn oftast så ser man ju att han inte kommer orka äta och då kan han få nåt lättare att äta istället för maten vi äter. Yoghurt tex.
Men då äter alla yoghurt och är jag och sambon hungriga sedan så tar vi nåt själva när lilleman sover. På så sätt blir det aldrig att han försöker få nåt annat när vi gjort mat redan.

Ibland har han protesterat och velat ha tex makaroner istället för ris men när maten väl stått på bordet så har han ätit ändå.

Vissa dagar har han bara vägrat äta och istället lekt med besticken, släppt mat på golvet och gjort massa annat än att äta. Då har han antingen fått gå ifrån bordet och ätit nästa måltid eller så har vi matat. Oftast har han då ätit lite och sedan tröttnat.

Tilläggas kan att vi sitter inte heller vid bordet timvis för att han kanske äter.
Maten tas bort när måltiden är slut och blir han arg så får han bli det

 

[Mabuse]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Det är vid frukosten som jag har suttit kvar för att visa att inget annat kul kommer att hända förrän maten är uppäten.

Varför måste maten ätas upp?

Och varför kan inget kul hända innan den är uppäten? Jag fattade det som att problemet är att dottern intw vill lämna bordet och inte äta, utan envisas med att vilja sitta kvar i timmar och titta på maten istället. Borde det inte vara lättare att få henne att gå ifrån bordet om ni visar att det finns en massa annat kul hon kunde göra istället?

 

[Mabuse]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Jag skulle inte heller sitta med barnet timvis, däremot skulle jag sitta längre än vad det tar för mig att äta en snabb lunch. Går det väldigt trögt hade jag antagligen också matat någon sked. Sedan hade vi avslutat, att lämna våra 2,5åringar vid bordet själv medan vi gick iväg hade resulterat i mkt ledsna barn.

Men poängen var ju att det var barnet som ville sitta kvar. Inte att man tvingar barnet att sitta kvar när alla andra går, utan att alla vill gå, men barnet bestämmer att mamma ska sitta kvar. Och då gör mamma snällt det, tills barnet bestämmer att nu får mamma gå. Det skulle jag inte gå med på. Vill barnet sitta kvar själv, fine, men jag skullle inte sitta i flera timmar och hålla barnet sällskap när barnet själv har valt att sitta där. Vill man inte vara ensam så kan man väl gå därifrån, till de andra? Och då är ju problemet med att barnet vägrar gå från bordet löst.

Givetvis ska barnet få rimlig tid på sig att äta, men här handlade det ju om flera timmar, och att barnet inte ens försökte äta. Kasta i sig maten som hastigast och resa sig innan de andra ätit klart tycker jag är oartigt mot både barn och vuxna, så det hoppas jag ingen gör (om man inte måste iväg eller så).

 

[Sar]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Men poängen var ju att det var barnet som ville sitta kvar. Inte att man tvingar barnet att sitta kvar när alla andra går, utan att alla vill gå, men barnet bestämmer att mamma ska sitta kvar. Och då gör mamma snällt det, tills barnet bestämmer att nu får mamma gå. Det skulle jag inte gå med på. Vill barnet sitta kvar själv, fine, men jag skullle inte sitta i flera timmar och hålla barnet sällskap när barnet själv har valt att sitta där. Vill man inte vara ensam så kan man väl gå därifrån, till de andra? Och då är ju problemet med att barnet vägrar gå från bordet löst.

Jag uppfattade inte ts som att barnet ville sitta kvar och själv och titta på maten (barnet vill nog hellre gå och leka och skippa maten). Utan att barnet inte fick gå från bordet på frukosten då hon inte ätit och att mamman satt kvar. D.v.s. går mamman får barnet sitta kvar tills maten är uppäten eller mamman säger att det är o.k. att gå.

 

[valborg]

Sv: Tjat om mat eller ej?

Mabuse har missuppfattat det hela. Dottern sitter inte kvar vid bordet. Jag sitter kvar vid bordet och väntar på att hon ska få lust att komma tillbaka och äta. Detta gäller främst frukost.

Idag har vi haft inte tjat metoden och även provat annat. Hon fick gröt och kom inte ens till bordet. När hon sa att hon ville ha fil fick hon det. Kladdade runt lite, åt kanske 3 tsk.

Nu har hon gått till dagis så vi får väl seom hon äter där eller i kväll..