Tjurig kattfarbror, varför?

moiran

Trådstartare
För två år sedan fick vi en 7-8 årig kastrerad utekatt från ett hem där han inte längre var önskad. Han fanns sig till rätta oväntat snabbt, trivts bra här och faktiskt blivit innekatt på halvtid. :) Han brukar komma in på morgonen när frukosten serveras och sen sova bort förmiddagen och gå ut på eftermiddagen. Går på låda och så vidare som vilken innekatt som helst.

Däremot har han alltid varit en grinig gammal gubbe. Jättekelig när han vill och säger ifrån direkt när han inte vill. Ogillar att bli upplyft och är skeptisk till personer han inte känner. Men vi kom överens bra och lärde oss varandras rutiner.

Sen gjorde vi en chansning och tog hem två kattungar (vi hade reservplan om det inte skulle funka). Det verkade i alla fall gå bra, och även om de inte var bästa vänner och busade runt (farbror katt har aldrig varit mycket för att leka - han är en mean lean killing machine och går ut och dödar något om han känner sig rastlös, så inget konstigt där). De kunde till exempel toksova på samma soffa och inga problem att äta ur samma matskål (ja, varför skulle man välja var sin när man kan trängas i en..?).

Så långt så väl. Förra veckan kastrerade vi de båda kattungarna (6 mån), och då vände det i princip med en gång. :( När farbror kommer in på morgonen stuttar han in med rest svans, ett glatt hälsningsjam och lite strykande runt benen. Katterna hälsar på varandra genom ganska ganska grundliga nosningar sen sitter de sida vid sida och väntar på att jag gör iordning maten, och äter sedan tillsammans utan problem. Men när det är avklarat byter han mode. Han väser och morrar mot kattungarna om de är inom ett par meters radie från honom, eller om de tittar på honom tvärs över ett rum. Som om han plötsligt känner sig hotad av dem. Så gör han inte ens mot grannens stora starka kastrerade utekatt som hälsar på här utanför ibland (som vi tror att han slagits med ibland? någon slåss han uppenbarligen med lite då och då i alla fall, och det kryllar ju inte direkt av katter här).

Men inte nog med det. De senaste 2-3 dagarna har han faktiskt morrat och fräst mot oss i en situation - nämligen när han sitter vid dörren och jamar för att få komma ut. När man väl kommer för att öppna är han verkligen skitsur. Eller om han känner sig trängd, jag vet inte riktigt vilket. Jag har i de lägen han betett sig så valt att bara gå därifrån och släppa ut honom sen när han är som vanligt igen och ivrigt men glatt jamar när man kommer och ska öppna. Men jag har ingen aning om om det är en bra taktik eller inte. Han ligger däremot fortfarande gärna hos oss i soffan när han stannar inne på kvällen/natten (eget val) och blir kliad och klappad. Och träffar vi på honom ute hälsar han också glatt. Så det är bara i den situationen som något inte stämmer längre.


Min fråga är: Varför blev det så här nu? Har det med att kattungarna blivit kastrerade att göra? Eller tycker han att de nu är så stora att de "hotar" honom (de låter bli honom, men ligger gärna på avstånd under en stol eller liknande och stirrar på honom när han är på sitt sura humör)? Kan jag göra något för att det ska bli bättre? Eller bara vänta ut? Han har ju inte brukat våld mot varken oss eller kattungarna, han bara hotar, men tidvis rätt allvarligt. Och hur ska jag på bästa vis hantera hans ilska/rädsla de gånger det händer att han fräser/morrar på oss vid dörren? Det är ju inte meningen att han ska känna sig ovälkommen här eller vantrivas. :crazy:
 
Sv: Tjurig kattfarbror, varför?

Puttar upp detta. Problemet kvarstår. Blir varken bättre eller sämre, men jag är så less/ledsen på att han är så arg på oss och på kattungarna - särskilt som han är hur trevlig som helst mot både oss och kattungarna INNAN han ätit och under tiden han äter. För att sedan i en handvändning bli skitsur när han är ätit sig mätt. Ibland kan han mysa i soffan och vara trevlig med oss (både människor och katter) efter maten, men det är banne mig sällan.

Varför, och vad gör jag?
 
Sv: Tjurig kattfarbror, varför?

Jag skulle ta honom till en veterinär för att kolla upp så att det inte är något fel i magen som känns först när han blir mätt.
 
Sv: Tjurig kattfarbror, varför?

Jag skulle ta honom till en veterinär för att kolla upp så att det inte är något fel i magen som känns först när han blir mätt.

Hm. Vi har varit hos veterinären med en inflammerad tass en gång. Den upplevelsen gjorde att vi framöver bara kommer åka till veterinären med honom om han verkar livshotande sjuk eller om han behöver avlivas. Han var rädd och försvarade sig för livet, och i och med att han är så stark så det var till och med svårt för tre personer att lyckas med att söva ned honom (när inget annat fungerade) för att vet skulle kunna titta på tassen alls. Och sen var han väldigt otrygg en period efter det. :cry:

Jag bad vet att gå igenom honom så gott det gick när han ändå var sövd för att se om det fanns något annat att oroa sig för eftersom vi tyckte att han verkat lite stel och inte lika alert som vanligt. Hon klämde och kände på magen, och inget avvikande som går att hitta med denna metod hittades. Det var nog ett par månader sedan eller så, så han har varit grinig både före och efter det. :confused:

Dock är han inte alltid skitsur när han ätit. Ibland kryper han ihop i soffan med oss och myser en stund (om kattungarna håller sig på mattan och passar på att slappa de med). Eller går upp och lägger sig på sitt "hemliga ställe". Vid dessa situationer är han inte alls sur och vrång. Så OM det är magen så verkar det inte vara ALLTID han har ont av det.
 
Sv: Tjurig kattfarbror, varför?

Gå till en annan veterinär. Så där ska det inte behöva gå till för att ge ett djur lugnande!

Om han är stel, ge Seraquin eller Cosequin eller annat tillskott av glukosamin.
 
Sv: Tjurig kattfarbror, varför?

Gå till en annan veterinär. Så där ska det inte behöva gå till för att ge ett djur lugnande!

Nä, det tycker jag inte heller. Men det var inte en lätt situation. Han började slåss så snart han kom ur transportburen, och var inte gladare/mindre rädd efter en stund då han bara fått vara, och bara jag var i rummet. Kort sagt - jag tror att det är få veterinärer som skulle löst situationen på ett sätt som gjorde att det INTE blev en fullkomlig skräckupplevelse för honom. Och att bara råka på en smådjursveterinär, som hanterar en sån situation, på andra försöket på ren chans... känns inte överhängande. :(

Om han är stel, ge Seraquin eller Cosequin eller annat tillskott av glukosamin.

Det blev bra efter att inflammationen gett med sig. Så det var nog helt enkelt att han var stel av att hoppa på tre ben. :(
 

Liknande trådar

Övr. Katt Det här är en fristående fortsättning på min tråd om att kastrera hemlös katt. Den katten, S, är numera kastrerad, vaccinerad och...
Svar
11
· Visningar
2 020
Senast: Otherside
·
Övr. Hund Hej! Den här frågan har säkert varit uppe på tapeten många gånger men eftersom jag inte hittade en tråd som riktigt relaterar till min...
Svar
11
· Visningar
3 818
Senast: Dopy
·
Katthälsa Hej, skriver denna tråden i hopp om att få andras tankar kring min situation, kanske finns det någon som varit eller är i samma sits...
2
Svar
32
· Visningar
6 300
Senast: canine
·
Övr. Katt Hallå där.! Har en liten fråga angående en ca 10 år gammal kastrerad hankatt. Det är så att han någon gång i veckan går på sin...
Svar
5
· Visningar
1 287
Senast: mandalaki
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp