M
mawito
Jag och min sambo har en son på 20 månader. När det var dags för mig att komma ut ur mammavärlden och göra något med mitt liv bestämde jag mig för att plugga.
Problemet var att min utbildning endast finns på annan ort och vi pratade om hur vi skulle lösa det och kom fram till att jag skulle veckopendla. Dvs. bo borta mån-tors och vara hemma fre-sön.
Eftersom det bara är två terminer ville inte min kille säga upp sig och flytta.
Detta fungerar bra, han fixar dagislämningar och hemmapyssel på veckorna och vi umgås allihop på helgerna.
Det tråkiga är att han på jobbet får kommentarer som "vilken toffel du är" och "hur kan du låta henne åka iväg" mm. mm.
Är det verkligen så illa. Är jag en egoistisk person som bara "sticker iväg"?? Eller är det bara sånt dom säger på verkstadsgolvet för att verka "manliga"???
Vet inte om man som tjej hade fått samma kommentarer ifall killen jobbat borta på veckorna... eller om det är mer accepterat?
För oss funkar det bra, även om det kan bli mycket hemlängtan för min del...
Problemet var att min utbildning endast finns på annan ort och vi pratade om hur vi skulle lösa det och kom fram till att jag skulle veckopendla. Dvs. bo borta mån-tors och vara hemma fre-sön.
Eftersom det bara är två terminer ville inte min kille säga upp sig och flytta.
Detta fungerar bra, han fixar dagislämningar och hemmapyssel på veckorna och vi umgås allihop på helgerna.
Det tråkiga är att han på jobbet får kommentarer som "vilken toffel du är" och "hur kan du låta henne åka iväg" mm. mm.
Är det verkligen så illa. Är jag en egoistisk person som bara "sticker iväg"?? Eller är det bara sånt dom säger på verkstadsgolvet för att verka "manliga"???
Vet inte om man som tjej hade fått samma kommentarer ifall killen jobbat borta på veckorna... eller om det är mer accepterat?
För oss funkar det bra, även om det kan bli mycket hemlängtan för min del...