Nu tycker säkert några att jag inte borde ta mig ton iom de problem jag haft (och har... men det blir sakta bättre) med min hund, men han har verkligen gett mig en crash course i att tänka utanför boxen.
Jag skaffade labbe delvis för att få en bra allround-sporthund, men individen jag fick har visat sig vara mer intresserad av att vara sällskapshund. Visst kan han tänka sig att vara med och jobba en stund men det är absolut inte vad som är viktigast för att göra honom nöjd, utan det är allt det där vardagliga, att bara vara med och upptäcka världen.
En tur genom byn där vi kanske stöter på några människor - med eller utan egna hundar - för att komma ut i skogen där varenda millimeter ska nosas på och jag sticker iväg ett par vändor för att hunden ska leta rätt på mig, så är han rätt slut sen. För mig känns det som "ingenting" men ja, hunden håller uppenbarligen inte med och jag får anpassa mig efter det. Jag fastnar lätt i tänket att vi borde göra mer och träna mer inrutat, men man ska inte underskatta hur mycket hundens hjärna får jobba med att sortera intryck.
Av det lilla som kan liknas vid regelrätt träning så kör vi mest tricks just nu. Går att utveckla nästan hur som helst.
Samt lite vardags- och rallylydnad men det bakas mest in i promenaderna. Nåt personspår då och då, viltspår sysslar vi inte med för jag orkar inte greja med klövar och blod. Och så nosework som nog kommer att bli vår huvudgren, för där går det i stort sett felfritt.
Oavsett vad vi gör så är det alltid bara vi två för jag kan inte med att ha andra som tittar på oss. Då blir jag stressad, hunden plockar upp det och blir mer fokuserad på att lugna mig istället för andra uppgifter. Även om vi skulle komma över den tröskeln så har jag svårt för all väntetid som lätt blir när man tränar i grupp.
Men absolut får du träna på BK utan att ha tävlingsambitioner. Det finns lika många olika anledningar att träna där som det finns ekipage. Vill du testa så kör, tycker du att det är astråkigt så kan ni alltid gå tillbaka till hur det varit tidigare.
Kort sagt, så länge hunden är nöjd och sover gott på kvällarna så tycker jag att det är bra så. Så länge man har roligt ihop och hunden får det den behöver så spelar inget annat nån roll.
Jag skaffade labbe delvis för att få en bra allround-sporthund, men individen jag fick har visat sig vara mer intresserad av att vara sällskapshund. Visst kan han tänka sig att vara med och jobba en stund men det är absolut inte vad som är viktigast för att göra honom nöjd, utan det är allt det där vardagliga, att bara vara med och upptäcka världen.
En tur genom byn där vi kanske stöter på några människor - med eller utan egna hundar - för att komma ut i skogen där varenda millimeter ska nosas på och jag sticker iväg ett par vändor för att hunden ska leta rätt på mig, så är han rätt slut sen. För mig känns det som "ingenting" men ja, hunden håller uppenbarligen inte med och jag får anpassa mig efter det. Jag fastnar lätt i tänket att vi borde göra mer och träna mer inrutat, men man ska inte underskatta hur mycket hundens hjärna får jobba med att sortera intryck.
Av det lilla som kan liknas vid regelrätt träning så kör vi mest tricks just nu. Går att utveckla nästan hur som helst.
Oavsett vad vi gör så är det alltid bara vi två för jag kan inte med att ha andra som tittar på oss. Då blir jag stressad, hunden plockar upp det och blir mer fokuserad på att lugna mig istället för andra uppgifter. Även om vi skulle komma över den tröskeln så har jag svårt för all väntetid som lätt blir när man tränar i grupp.
Men absolut får du träna på BK utan att ha tävlingsambitioner. Det finns lika många olika anledningar att träna där som det finns ekipage. Vill du testa så kör, tycker du att det är astråkigt så kan ni alltid gå tillbaka till hur det varit tidigare.
Kort sagt, så länge hunden är nöjd och sover gott på kvällarna så tycker jag att det är bra så. Så länge man har roligt ihop och hunden får det den behöver så spelar inget annat nån roll.