Ah, jo den känslan är bekant...

Men de första veckorna går fort! Sedan är det mycket roligare! Jag gjorde mitt femtonde pass som innehållit någon slags löpning igår sedan min senaste mödosamma nystart, och det har ändå varit roligt säkert sju åtta pass redan?
Lonesome Runners är kul för alla får samma uppmuntran och glada hejarop, om det är den som springer en hel kilometer första gången utan att behöva gå och stolt vill berätta det, eller det är den som gjort ett personbästa på någon obskyr ultralöpning.
Och så finns det olika evenemang, just nu "50 löppass före thanksgiving" (jag har gjort sju). Även om man då är otränad och joggar/springer lite drygt en kilometer (trettonhundra nånting meter är undre gränsen) så får man räkna det som ett pass, och så blir man sporrad att fasen, jag måste springa ett par pass till den här veckan så jag inte halkar efter. Mycket bra för kontinuiteten!