Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Varför har inte en enda klickerexpert klickat in en skyddshund framgångsrikt?

Jag är jättenyfiken! Hade jag känt till någon duktig som lyckats med detta hade jag varit den första att gå kurs...men det finns inte någonstans?

Varför? Det ska ju vara så himla enkelt?

Tja.. Det vore ju väldigt intressant att göra. Det är väl bara att kontakta någon kända/erkänd tränare och fråga?:)
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Fast det finns det ju!

"Dina" träningskompisar brukar ju åka ner till Belgien/Holland och träna för en person/ett "träningsteam" som sägs träna stora delar av sitt/sina program med klicker.

Sedan finns det en MR3 hund som är tränad enbart med klickerträning.

Men många är de ju inte!

/Swat
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Fast det finns det ju!

"Dina" träningskompisar brukar ju åka ner till Belgien/Holland och träna för en person/ett "träningsteam" som sägs träna stora delar av sitt/sina program med klicker.

Stora delar ja, men långt ifrån allt. Korrigeringar görs definitivt ! Vår grupp kör mycket klicker, men som sagt. En del bitar funkar bäst utan!


Sedan finns det en MR3 hund som är tränad enbart med klickerträning.

Åhå! Vilken hund?

Men många är de ju inte!

/Swat

tioooooooooo
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Tja.. Det vore ju väldigt intressant att göra. Det är väl bara att kontakta någon kända/erkänd tränare och fråga?:)

Det har gjorts men tyvärr uten framgång. Ingen verkar ha erfarenhet inom området..och det är ju det. Det finns så mycket åsikter om skyddsträning (eftersom vi exemplifierat det tusen gånger i tråden) ..men ingen verkar ha satt sig in i hur en annan hundtyp än ens egen fungerar och hur man jobbar i en gren samt eventuellt ifrågasatt träningen DÄR för at få en förklaring. Man bara "tycker".
 
Senast ändrad:
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Hur hundar kommunicerar med varandra är en sak. Jag är ingen hund och kommer aldrig att bli någon, vilket både jag och mina hundar är väl medvetna om;):D

Det är inte ett svar på min fråga?

Jag är inte heller en hund, eller en katt, eller en häst. Jag är en intelligentare livsform som tagit dessa till domesticering och måste således ta ansvar för dem. I ansvaret ligger bla i att försöka kommunicera med dem på ett sätt som dom förstår. Förhoppningsvis anstränger man sig för att göra det enklast möjligt både för sig själv och djuret.

Jag försöker dagligen att få mina hundars liv att vara så "hundigt" som möjligt för att få dem att trivas, samtidigt måste jag få vara människa också. Jag luktar dem inte i röva när vi hälsar på varandra och jag blottar inte tänder mot dem om jag är förbannad.

Det jag kan göra är att vara tydlig men vad jag önskar respektive inte önskar.

ALLA djur förstår tydlighet, det besparar mig 3 olika skådespelarinsatser som endera katt, hund eller häst som du verkar insinuera att jag måste ta mig igenom för att jag inte är negativt inställd mot korrigeringar och anser dem nödvändiga.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Det är inte ett svar på min fråga?
Då missförstod jag din fråga. Vad menade du? ska jag förklara hur hundar kommunicerar..? fattar nada:)

Jag är inte heller en hund, eller en katt, eller en häst. Jag är en intelligentare livsform som tagit dessa till domesticering och måste således ta ansvar för dem. I ansvaret ligger bla i att försöka kommunicera med dem på ett sätt som dom förstår. Förhoppningsvis anstränger man sig för att göra det enklast möjligt både för sig själv och djuret.

Jag försöker dagligen att få mina hundars liv att vara så "hundigt" som möjligt för att få dem att trivas, samtidigt måste jag få vara människa också. Jag luktar dem inte i röva när vi hälsar på varandra och jag blottar inte tänder mot dem om jag är förbannad.

Det jag kan göra är att vara tydlig men vad jag önskar respektive inte önskar.

Håller helt med:)

ALLA djur förstår tydlighet, det besparar mig 3 olika skådespelarinsatser som endera katt, hund eller häst som du verkar insinuera att jag måste ta mig igenom för att jag inte är negativt inställd mot korrigeringar och anser dem nödvändiga.

Jag är ledsen, men jag förstår inte vad du menar! Vilka skådespelarinsatser? Vad är det du tycker att jag antyder?
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Man kan träna alla sorts djur (som länge ansetts som "otränbara"); allt från katter och höns och får att göra helt otroliga saker. Vi kan också få några av väldens absolut mest farliga rovdjur (tex späckhuggare) att lyda utan att använda NÅGRA SORTS KORRIGERINGAR ALLS.
Men du tror väl inte att alla andra djur än hundar tränas utan korrigering??

Och att ens tänka den naiva tanken att späckhuggare tränas med endast positiv betingning är ju absurt. När det gäller späckhuggare så handlar det ju inte om att muta dem att göra rätt. Vad man gör är att man tar bort all deras frihet, all deras aktivering, deras sociala liv inom en flock, all deras egentänkande, deras behov av att jaga, allting de vet och allting de kan och sätter dem i för dem en total onaturlig miljö. Dessutom ser man till att de är lite hungriga så att de vill äta.

Sen börjar man aktivera dem. Man ger dem mat, man lär dem successivt att all den aktivering de får handlar om träning. Så späckhuggaren väljer att hellre tränas och få ha lite roligt, samt få äta samtidigt, än att bara simma runt i sin trista pool där ingenting händer. När späckhuggaren gör fel så använder man en typ av shejpning där man ignorerar djuret tills det gör rätt. Man kan egentligen säga att all träning av späckhuggare går ut på att svälta dem emotionellt och till viss del fysiskt för att få dem att göra som man vill. När de börjar svara på träningen fodrar man upp dem så att de verkligen vill tränas ännu mer.

Visst, det handlar inte om en fysisk korrigering där de får en smäll över näsan ifall de gör fel. Men träningen är ju knappast bara positiv.

/Ramona som jobbat på Scripp´s Institution of Oceanography i San Diego.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

men när använder den självsäkra hunden våld? jag kan bara komma på två tillfällen. 1) när den känner sig hotad. 2) när den försvarar en resurs. hur kan det då vara naturligt att korrigera en hund som släpper för långsamt?

obs att jag personligen inte har något emot att man korrigerar sin hund på ett måttligt sätt. jag gör det själv hela tiden för jag har för kort stubin för att kunna vara pedagogisk. men jag ser korrigeringen som ett uttryck för min egen irritation, inte som att jag gör hunden en tjänst!
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

/Ramona som jobbat på Scripp´s Institution of Oceanography i San Diego.

Lite off topic men HIMMEL vad spännande!! Jag bodde själv i San Diego i många år. Vad gjorde du där, var bodde du, när var det???

Du har givetvis, givetvis helt rätt. Jag ville bara inflika att jag träffat delfiner nere i Florida Keys som hade friheten att komma och gå som dom ville i havet, och som faktiskt ändå valde att komma tillbaka och "låta sig" tränas och simmas med. Jag antar att de tyckte det var enklare att få fisken serverad för en liten konst än att jaga själva...
Späckhuggarnas liv i Sea World etc är dock inget värdigt liv för ett djur som ska kunna "vandra" genom oceaner i flock...
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

men när använder den självsäkra hunden våld? jag kan bara komma på två tillfällen. 1) när den känner sig hotad. 2) när den försvarar en resurs. hur kan det då vara naturligt att korrigera en hund som släpper för långsamt?

Våld? Nu ser jag inte så dramatiskt på saken iof. Har aldrig sett en hund även emd stor självsäkerhet som inte tar till "våld" på en mycket stökig individ tillslut. Fördelen med att vara hund är ju att dom kan ju prata med varandra och på ett tydligare sätt visa vad de vill genom sitt kroppspråk. En bra "dominant" hund är mer verbal, men även dom får nog ibland och tar till fysisk korrigering, även om den sällan faktiskt är särskilt hård.

Kan tillägga att jag har haft en sjuhelsikes problem med släppanden på min hund, och jag försökte faktiskt shejpa bort det under en månads period...som jag i efterhand önskade att jag ägnat åt annat.

Jag körde dagligen, väntade ut på spontansläppande (som inte kom). Loss VET hon vad det betyder, så jag kommenderade loss..väntade, hon tuggade ur en stund och om hon så bara hade boll ur mun 1 sekund fick hon klick och bollvinst igen. Efter ett par veckor tragglade vi vidare, det hade blivit liiite bättre men det var knappt. Problemet är att hennes bytesdrift är så pass stor att det är för värdefullt för henne , hon ser ingen anledning att vinna bollen när hon kan ha den i truten när hon vill. Jag hade säkert kunnat fortsätta ett bra tag till och fått mitt släppande tillslut, men det tar över hälften av min träningstid att få ut bollen ur truten på min hund ser jag ingen anledning att fortsätta när det knappt ger utdelning.

Varför tar inte du ut en duktig klickertränare och klickar bort tjuveriet med maten egentligen? Det kom jag på nu, du har ju haft en del trådar om de problemet. Varför inte klicka/shejpa bort det?

obs att jag personligen inte har något emot att man korrigerar sin hund på ett måttligt sätt. jag gör det själv hela tiden för jag har för kort stubin för att kunna vara pedagogisk. men jag ser korrigeringen som ett uttryck för min egen irritation, inte som att jag gör hunden en tjänst!

Det är däremot något jag är emot, att bli irriterad och frustrerad på träning för DET om något skapar konflikt och ger sällan någon utdelning alls, hunden känner dessutom av det väldigt väl.

Man kan vara bestämd och tydlig utan att bli irriterad/sur.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Precis. Korrigerar gör man inte för att man blir sur, arg eller irriterad. En korrigering behöver inte ha något emotionellt inslag alls för det är när man lägger känslor i det som man riskerar att bli oschysst mot hunden. En korrigering är inget annat än ett sätt att tala om för hunden att handlingen var felaktig, inte att man själv är arg.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Hur ser du på det faktum att korrigeringar under inlärning bryter SEEKING circuit och den effekt det har på inlärning?

Hur menar du att inlärning går till?

Vad säger du om att det i studier visats att det går uppemot 70% fortare att lära in ett beteende enbart genom positiv förstärkning (mha sekundär förstärkare) jämfört med traditionella metoder med korrigeringar?
Att beteenden som lärts in genom PF befästs mycket starkare i minnet? (tack vare just den funktion som bla SEEKING circuit innebär, där informationen går direkt från reptilhjärnan till minnet) Denna typ av inlärning är omöjlig om man använder någon form av korrigering eller negativ förstärkning.

/Migo
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Hur ser du på det faktum att korrigeringar under inlärning bryter SEEKING circuit och den effekt det har på inlärning?

/Migo

Men vad jag har förstått så är det väl ingen här som förespråkar korrigeringar under INLÄRNING, utan som konsekvens när hunden väljer att inte respektera ett kommando som redan är befäst, eller gör något som den vet att den inte ska.

Jag skulle aldrig korrigera min hund om han tuggade på apporten på vägen in, eller missar ett kontaktfält i agilityn (=utebliven belöning + gör om), men kan rya till om han skulle få för sig att hoppa upp på matbordet eller smita ut genom dörren utan klartecken när han blivit åtsagt att vänta..
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Precis. Korrigerar gör man inte för att man blir sur, arg eller irriterad. En korrigering behöver inte ha något emotionellt inslag alls för det är när man lägger känslor i det som man riskerar att bli oschysst mot hunden. En korrigering är inget annat än ett sätt att tala om för hunden att handlingen var felaktig, inte att man själv är arg.

*Delvis kl*

Vår veka hanhund som hellre går undan än är med i konflikter kostade igår på sig att bli rejält arg på slyngelhunden som på olika sätt försökte stjäla hans egenupphittade kotte ur munnen. (jag hade gjort ett uppletande där han hittade mattes kotte)

Jag kan inte tolka hans agerande som något annat än att han hade fått nog och valpen/unghunden skulle veta hut. Nu och meddetsamma!

Man springer inte jämsides och medelst hopp och bett mot hans lilla mun försöker stjäla en kotte ostraffat. Plötsligt ser jag således denna lilla snälla hund stanna upp och sedan (med kotten i munnen) attackera valpen varhelst han får tag i henne. Han morrar och hugger och när hon slutligen ligger platt på marken med alla benen i vädret, så spottar han ut kotten och biter henne i framtassen.

Då plötsligt skriker hon till, far upp som skjuten ur en kanon och springer runt, runt oss i cirklar och hugger tag i grenar i buskar och vi får ingen kontakt med henne.

Efter ca. 30 sekunder kommer hon till mig och jag sätter på kopplet och promenaden fortsätter som om ingenting hänt. På vägen hem är hon på vår gamla hund igen och brottas och vill ha igång honom och han besvarar leken och de har kul igen.

Jag tror inte att det var sista åthutningen i livet för denna framfusiga, men väldigt vänliga hund, men nog tyckte jag att jag kunde lära mig något av min hunds agerande.

Det är vettigt att tydligt, snabbt och effektivt markera en gräns och när den är efterlevd, så beter man sig som vanligt igen.

Jag tycker att relationerna dem emellan blivit lite bättre det senaste dygnet också, då den äldre hunden nu inte verkar lika rädd och osäker kring henne. Jag tror han blev stärkt av att hans markering gav ett så snabbt resultat.

:bow:

Så - för att summera - självklart måste man som mänsklig ledare över sin hund reagera tydligt och så hårt som krävs när hunden muppar med en. Utan att för den skull vara arg eller sur. Bara tydlighet; "hit, men inte längre"!
 
Senast ändrad:
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Hm.
Finns det inte en kille i Norge, med en Malle, som är uppe i IPO 3 (eller om det var skydd/högre), och som bara pysslar med klickerträning "enligt canis-modellen"?

HUR framgångsrik han är vet jag inte, bara sett en filmsnutt på ekipaget...
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Lite off topic men HIMMEL vad spännande!! Jag bodde själv i San Diego i många år. Vad gjorde du där, var bodde du, när var det???
Det var 1994. (shit vad länge sedan). Jag fick ett stipendium att åka över och praktisera. Med lite tur så visade det sig att pappas bekant hade en dotter som bodde i La Jolla, så jag bodde där ett tag, men det var svårt med transport då jag inte hade körkort, så jag flyttade till en annan familj jag lärt känna som bodde i Oceanside. Hon jobbade på ett företag som låg precis bredvid Scripp's, så även om det var längre att pendla gick det fortare att pendla än att ta sig till Scripp's med buss. Mestadelen av tiden bodde jag i Oceanside. Men jag skaffade mig en pojkvän som bodde i Mira Mesa, så jag bodde där i perioder också.

På Scripp's testade jag mest vatten. Skittråkigt! Ut med båten varje dag för att ta vattenprover. Men det var ju mycket annat roligt också. Mata hajarna, fiskarna. Hälla bakterier i de artificiella tide pools som fanns. Jag jobbade extra på Stephen Birch Aquarium & Museum (det ingår ju i Scripp's) för att tjäna lite pengar också, så jag hade hur roligt som helst där. Sen var vi en del på Seaworld och kollade hur skötarlivet ser ut där.

Jag ville bli marinbiolog på den tiden så min praktik gick mycket ut på det. Det var nog även min praktik på Scripp's som gjorde att jag inte ville bli marinbiolog sedan. Jag ville ju bli delfintränare eller någonting annat tufft, men det är ju verkligen inte så vardagen ser ut för de flesta marinbiologerna, utan det handlar ju om vattenprover och åter vattenprover.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

en klickertränad hund är inte mer intresserad av mat än andra hundar, den är mer intresserad av sitt klick. men det är förarens klick som är intressant, att andra runtomkring står och klickar verkar inte ha betydelse för hunden. exakt hur det fungerar vet jag inte, jag vet bara ATT det fungerar. jag har ju själv stått bland ett gäng andra som klickat, och ingen hund har reagerat på någon annan än förarens klick. klick är egentligen det samma som ett "bra", men mycket mer exakt och utan de värderingar som en röst har.

du måste inte heller belöna med godis, utan belöningen kan få vara just det att bita i ärmen. godis verkar intensitetshöjande på min och många andra klickertränade hundar, men ibland vill man ha ännu mer ös och då är det bara att byta belöning till något som ger mer energi, t ex boll, trasa eller ärm.

Nog reagerar min hund när en min träningskamrat klickar åt sin hund.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Hm.
Finns det inte en kille i Norge, med en Malle, som är uppe i IPO 3 (eller om det var skydd/högre), och som bara pysslar med klickerträning "enligt canis-modellen"?

HUR framgångsrik han är vet jag inte, bara sett en filmsnutt på ekipaget...

Jo (har träffat honom) , som jag sa är klickermetoden mycket populär inom IPO. Jag har dock aldrig hört talas om någon som enbart klickar. Man klickar, liksom korrigerar.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp