Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!
Och Amen på det.
Och Amen på det.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nu kommer vissa att skrika högt att då måste vi ändra reglerna och anpassa dem efter hundarna osv osv. MEN verkligheten är inte riktigt sån' !
Fast vad är problemet om träningen bedrivs "normalt" egentligen?
Det är väl just det "normala" som diskuteras. Om det är "normalt/okej" att höja rösten eller ta ett fast tag i kopplet.
Detta blir juh Onormalt om man ska gå helt enligt den mjuka metoden.
Det jag tror Swat menar är att det är allmän uppfattning att den mjuka metoden tar längre tid en de lite hårdare metoderna och att det inte finns tid för den helmjuka metoden när det talas om Yrkesutbildning.
Men sedan vill jag då också säga att jag inte menar att jag tror att poliser och väktare dänger skiten ur sina hundar men tror att de går efter det jag kallar "mellanmetoden" som värken är den hårda eller den mjuka metoden och jag tar föregivet att de är det du kallar det "normala". Eller det är åtminstone det jag kallar det "normala".
Men nu menade jag inte så, utan att jag anser att man inte ska behöva försvara den typen av träning, vilket jag upplevde att Swat gjorde , men säkert omedvetet! Hon är definitivt inte ensam om det heller.
Så, jag försår precis vad som menades..men ville bara "muntra upp" meningen då den lät så bister (säkert omedvetet).
Sedan vill jag göra enför ditt sista uttalande. Jag har sällan sett hundar som är så ivriga och glada över att få komma ut att arbeta som just skyddshundar.
Jag anser att dåliga beteenden ska brytas snabbt som attan. Harley var ju extremt skotträdd från början och det löste jag faktiskt genom att korrigera rädslan. Tillslut vart han bara lite orolig vid smäll, men fullt kontaktbar och med fötterna på jorden.
Samma sak skulle gå utmärkt helt utan att använda obehag via tryck på halsbandet.
Nej, du lyssnar inte på vad jag säger. Det är skillnad på att veta att en handling är felaktig och att veta att det var något annat som önskades. Det finns vissa beteenden som jag absolut vill att hunden ska veta att det var fel, fel fel och våga inte göra det igen. Den effekten uppkommer inte utan en korrigering. När det gäller andra handlingar så är det fullgott att han förstår att jag vill något annat och då duger det med att ignorera och göra om.
Och när det gäller mjuka korrigeringar som utförs 25 gånger så är det gräsligt mycket mer oschysst och tjatigt mot hunden än en ordentlig. Hamnar du dessutom med en hund som faktiskt har lite anlag i sig så är det inte så enkelt som att du får en kanonbra kontakt enbart genom att ignorera. Där kan det behövas regler och ramar i unga år för att inte hunden ska dra iväg och greja lite som den vill.
Den allmäna meningen i den här tråden verkar dock gå i en anda av att korrigeringar av hund är farligt, fel, kränkande och bla bla bla. Jag protesterar å det grövsta då det är en fullt naturlig metod som hunden förstår och som liknar deras eget sociala samspel. Hundar mår bra av en svar/vit värld och ska därför också få leva i en sådan. Många verkar också ha svårt att skilja på inlärning och fortsatt träning. Det tjatas om inlärningspsykologi (forskat på människor) och positiv förstärkning. Det man missat då är att korrigeringen kommer in först efter inlärningen av ett moment. Korrigerad blir hunden när den kan momentet men väljer att inte åtlyda kommandot (här skiljer sig dock uppfostran och vardagslydnad från tävlingsträning). Då kommer någon säkert att hävda att då har inte hunden förstått. Blaha säger jag bara för hundar är inga viljelösa djur som alltid vill göra vad föraren säger. De har egna idéer också.
Folk får gärna köra helt operant och klicka bäst de vill, så länge de inte försöker köra ned det i halsen på alla andra också. Velourtomtarna börjar gå för långt och har glömt vad en hund är för något. Det är så mycket känslor inblandat i deras hundägande att hunden ses som en egen person och behandlas mer som ett barn än en hund. Det är inte schysst mot hunden. När det går så långt att man inte ens får höja rösten mot hunden, då har det gått för långt. Det är helt snett att man får säga nej åt en människa, men inte en hund när det är människan som är så utvecklad att vi kan lösa konflikter utan höjda röster.
Man kan träna alla sorts djur (som länge ansetts som "otränbara"); allt från katter och höns och får att göra helt otroliga saker. Vi kan också få några av väldens absolut mest farliga rovdjur (tex späckhuggare) att lyda utan att använda NÅGRA SORTS KORRIGERINGAR ALLS. Men hundar! de måååååååste man använda sådana metoder på för det är det enda som funkar, mår bra av osv. Wtf? Små, väldigt, väldigt domesticerade och extremt lättränade flockdjur? och skyddshundar ska vi inte prata om!!![]()
Som jag tidigare skrivit här; när kunskapen tar slut kommer korrigeringarna.
Fast du kan inte jämföra träning med ex späckhuggare med träning av hundar. Träningen med späckhuggare bygger helt på positiv förstärkning MEN de har aldrig några krav på att späckhuggaren MÅSTE göra något i jämförelse med ex hundar som måste komma på inkallning alltid, måste sluta bita i jackan osv. En späckhuggare "mutar" man, om du gör detta så får du belöning sen, har varit på vattenshow med späckhuggare och man kan lungt säga att de inte alltid hade lust att göra det tränaren sa, en ville inte enns komma in i uppvisningspolen och simmade då aldrig in
Skillnad på ett keldjur som ska fungera i familjen och ett viltdjur som man tränar att göra vissa beteenden på kommandon men själva väljer om de vill träna denna gång och i övrigt får göra vad den behagar.
Fast du kan inte jämföra träning med ex späckhuggare med träning av hundar. Träningen med späckhuggare bygger helt på positiv förstärkning MEN de har aldrig några krav på att späckhuggaren MÅSTE göra något i jämförelse med ex hundar som måste komma på inkallning alltid, måste sluta bita i jackan osv. En späckhuggare "mutar" man, om du gör detta så får du belöning sen, har varit på vattenshow med späckhuggare och man kan lungt säga att de inte alltid hade lust att göra det tränaren sa, en ville inte enns komma in i uppvisningspolen och simmade då aldrig in
Skillnad på ett keldjur som ska fungera i familjen och ett viltdjur som man tränar att göra vissa beteenden på kommandon men själva väljer om de vill träna denna gång och i övrigt får göra vad den behagar.
jag förstår hur du menar och jag håller absolut med, delvis![]()
Jag vill att mina "krav" ska vara det hundarna helst vill. Det jag vill vill dom! I teorin alltså.. Sedan är ju allt svårare i praktiken. Hundarna får ju göra sina val själva, vad de behagar, men därför ser jag till att hjälpa till lite, styra valen. Göra det som är rätt lättare och kanske till och med ta bort vissa valmöjligheter (tex sätta koppel på hunden) om risken finns att hunden kommer att välja "fel".
Jag kan förstå och acceptera att situationer uppstår där man måste ta tag i hunden, rycka i kopplet el dyl för att undvika ett värre scenario som kanske kan bli farliga. Det jag inte tycker är OK är resonemanget att bestraffning i någon form är nödvändigt eller ett måste. Om jag känner att jag måste ta i hunden så beror det antingen på att jag inte uppfyllt någon av mina plikter som matte/tränare eller beskyddare av min lilla flock. Men det är ju aldrig försent, man kan ju alltid ändra på sitt beteende![]()
Om jag känner att jag måste ta i hunden så beror det antingen på att jag inte uppfyllt någon av mina plikter som matte/tränare eller beskyddare av min lilla flock.
men nu förutsätter du att man måste korrigera hunden för att den ska förstå vad som inte är önskvärt. det är ju inte sant. man kan lätt uppnå det på samma tid och med samma tillförligtlighet på andra sätt.
dock så bör man skilja på momentträning (oavsett syfte) och på förhållandet till hunden. en hund som tycker att den är kung kommer helt klart att vilja bestämma när och hur den ska göra saker. men då är det ju fär man ska gå in och justera. inte i själva momentet.
min hund måste också ovillkorligen stanna när det kommer en kanin. en vacker dag kanske kaninen springer över vägen och då får hunden absolut inte följa efter. två starka drifter, två krav på ovillkorlig lydnad. varför skulle de kräva totalt olika träningsmetoder?
det är ganska spännande att så fort diskussionen om korrigeringarnas vara eller icke vara kommer upp på tapeten, då ska det alltid pratas tjänstehundar, och med tjänstehundar avses alltid polis- och väktarhundar (aldrig räddningshundar som ju till skillnad från de andra verkligen kan verka avgörande på liv eller död). men det är i princip aldrig någon som faktiskt HAR en tjänstehund som deltar i diskussionen? ska vi kanske lämna det därhän, och istället diskutera tävlingsträning som ju är det de flesta av oss sysslar med?
Varför tar hundar i varandra , eller varför ryar dem åt varandra?
Jag kommer inte med något dominanssnack nu, det är bara en vanlig frågeställning.