Som ett barn av gruvan (rakt nedstigande led i flera generationer av gruvarbetare 
) och född/uppvuxen i grannorten Malmberget så tycker jag att ni gör rätt i att besöka gruvan! Har varit under både Kiruna och Malmberget, det är oerhört spännande första gången.
Att gruvan har så stor inverkan på samhället är inte så märkligt när man är född där. Man lever ju indirekt av den. Min far och alla mina syskon jobbar antingen direkt åt LKAB eller åt underentreprenörer som gör jobb i gruvan. Klart gruvan har ett maktgrepp om städerna, men det är inte helt ogynnsamt för invånarna.
Min far måste flytta från sin bostad inom två år om jag minns rätt, pga. gropens utbredning i Malmberget. Då blir han självklart erbjuden annan bostad, dock till en ganska hutlös månadskostnad eftersom det är nybyggnationer. Varje gång jag åker opp på besök har staketet ätit upp mer och mer av staden. Stigarna jag red på när jag hade mina hästar där (nu snackar vi bara 4-5 år tillbaka i tiden) kommer aldrig mer gå att vandra. DET är för mig sorgligt! Och fascinerande samtidigt! Lägenheterna som min mamma bodde i när hon var ung och just hade flyttat ihop med min pappa, de jämnades med marken för flera årtionden sedan och idag finns där inte ens någon mark, bara en stor fet grop.
Och jag borde veta bättre än att påbörja inlägg om gruvan, slutar aldrig skriva då...
) och född/uppvuxen i grannorten Malmberget så tycker jag att ni gör rätt i att besöka gruvan! Har varit under både Kiruna och Malmberget, det är oerhört spännande första gången. Att gruvan har så stor inverkan på samhället är inte så märkligt när man är född där. Man lever ju indirekt av den. Min far och alla mina syskon jobbar antingen direkt åt LKAB eller åt underentreprenörer som gör jobb i gruvan. Klart gruvan har ett maktgrepp om städerna, men det är inte helt ogynnsamt för invånarna.
Min far måste flytta från sin bostad inom två år om jag minns rätt, pga. gropens utbredning i Malmberget. Då blir han självklart erbjuden annan bostad, dock till en ganska hutlös månadskostnad eftersom det är nybyggnationer. Varje gång jag åker opp på besök har staketet ätit upp mer och mer av staden. Stigarna jag red på när jag hade mina hästar där (nu snackar vi bara 4-5 år tillbaka i tiden) kommer aldrig mer gå att vandra. DET är för mig sorgligt! Och fascinerande samtidigt! Lägenheterna som min mamma bodde i när hon var ung och just hade flyttat ihop med min pappa, de jämnades med marken för flera årtionden sedan och idag finns där inte ens någon mark, bara en stor fet grop.
Och jag borde veta bättre än att påbörja inlägg om gruvan, slutar aldrig skriva då...
