Alexandra_W
Trådstartare
K går på ett tredelat tränsbett med droppe, lösa ringar. Har fungerat fint på det, kunnat tugga lite väl på det i perioder, men har för det mesta varit lugn och fin i munnen, tagit lagom stöd och svarat fint på bettet.
Jag tycker det är lite väl kort, men när jag erbjöd henne ett likadant men en storlek större talade hon tydligt om att det INTE passade.. Så hon får gå med det 'korta'.
Nu är hon under igångsättning efter 2 månaders vila, har samma bett. Och hon knaprar väldigt på det, inte tuggar utan verkligen biter (men hör ljudet av tänder mot metall). Jag har provat höja och sänka det osv, men utan större skillnad (mer än att hon verkar vilja ha det högt, många rynkor i mungipan blir det..)
Knaprandet är inte hela tiden, utan är 'värst' i början av turen (kan börja redan på stallgången), och avtar efter hand. I slutet av turen brukar hon för det mesta gå med stängd, lugn mun.
Hon verkar inte 'störd' av bettet, hon tar det villigt när man tränar, går med öronen framåt och lyssnar bra på bettet generellt, kan ta väl mycket stöd ibland dock (men jag är lite skadad av valacken som är ultralätt i munnen). Men det knapras..
Jag har/har haft en teori om att det är när det blir 'mycket' för henne, förväntan att få komma ut, mycket att titta på, lite överenergi osv och det är därför som det brukar försvinna i slutet av passet. Men det är bara en teori som sagt, kan ju inte säkert säga att det ÄR så..
Har idag roat mig att på stallgången prova lite olika bett, dels erbjudit henne samma bett is torleken större, och det knapades ju redan på stallgången, men hon tycks inte tycka illa om det längre iaf. Sen provade jag ett rakt, svagt böjt och hon tycktes inte tycka illa om det heller, och knaprandet försvann ju helt. MEN, det är ju inte så konstigt, då det är mycket svårare att 'plocka upp' ett rakt bett så att man kan knapra på det.
Funderar dock på att prova rida på det, men jag vill egentligen inte det
Dels för att jag ogärna vänjer unghästar med icke tävlingsgodkända bett, och dels för att de är såpass mycket 'luddigare' för en unghäst än ett ledat bett.
Men, även om jag provar rida på det och knapret försvinner, så är ju frågan om det är för hon inte har något behov av att knapra på det, eller för att hon inte KAN knapra på det? (Och jag är inte mycket för symptomlösning, föredrar att hitta grundproblemet och lösa det. Av den anledningen så tänker jag inte sätta på nosgrimma och på så sätt bli av med knapret..)
Men någon med erfarenheter, teorier eller vilda ideer?
Hon är kollad i munnen för en dryg månad sedan, såg bra ut. Visar inga tecken på munproblem, reagerar inte med att kasta med huvudet när man tar i tyglarna eller så hon har som sagt generellt en god bettacceptans och lyssnar fint på det (även om hon kan ta lite väl med stöd ibland, men det är en bebis som sagt..). Har en vargtand i överkäken på vä sida som dock hitills inte stört henne ett dugg, och därför fått vara kvar.
Jag tycker det är lite väl kort, men när jag erbjöd henne ett likadant men en storlek större talade hon tydligt om att det INTE passade.. Så hon får gå med det 'korta'.
Nu är hon under igångsättning efter 2 månaders vila, har samma bett. Och hon knaprar väldigt på det, inte tuggar utan verkligen biter (men hör ljudet av tänder mot metall). Jag har provat höja och sänka det osv, men utan större skillnad (mer än att hon verkar vilja ha det högt, många rynkor i mungipan blir det..)
Knaprandet är inte hela tiden, utan är 'värst' i början av turen (kan börja redan på stallgången), och avtar efter hand. I slutet av turen brukar hon för det mesta gå med stängd, lugn mun.
Hon verkar inte 'störd' av bettet, hon tar det villigt när man tränar, går med öronen framåt och lyssnar bra på bettet generellt, kan ta väl mycket stöd ibland dock (men jag är lite skadad av valacken som är ultralätt i munnen). Men det knapras..
Jag har/har haft en teori om att det är när det blir 'mycket' för henne, förväntan att få komma ut, mycket att titta på, lite överenergi osv och det är därför som det brukar försvinna i slutet av passet. Men det är bara en teori som sagt, kan ju inte säkert säga att det ÄR så..
Har idag roat mig att på stallgången prova lite olika bett, dels erbjudit henne samma bett is torleken större, och det knapades ju redan på stallgången, men hon tycks inte tycka illa om det längre iaf. Sen provade jag ett rakt, svagt böjt och hon tycktes inte tycka illa om det heller, och knaprandet försvann ju helt. MEN, det är ju inte så konstigt, då det är mycket svårare att 'plocka upp' ett rakt bett så att man kan knapra på det.
Funderar dock på att prova rida på det, men jag vill egentligen inte det
Dels för att jag ogärna vänjer unghästar med icke tävlingsgodkända bett, och dels för att de är såpass mycket 'luddigare' för en unghäst än ett ledat bett. Men, även om jag provar rida på det och knapret försvinner, så är ju frågan om det är för hon inte har något behov av att knapra på det, eller för att hon inte KAN knapra på det? (Och jag är inte mycket för symptomlösning, föredrar att hitta grundproblemet och lösa det. Av den anledningen så tänker jag inte sätta på nosgrimma och på så sätt bli av med knapret..)
Men någon med erfarenheter, teorier eller vilda ideer?
Hon är kollad i munnen för en dryg månad sedan, såg bra ut. Visar inga tecken på munproblem, reagerar inte med att kasta med huvudet när man tar i tyglarna eller så hon har som sagt generellt en god bettacceptans och lyssnar fint på det (även om hon kan ta lite väl med stöd ibland, men det är en bebis som sagt..). Har en vargtand i överkäken på vä sida som dock hitills inte stört henne ett dugg, och därför fått vara kvar.
