Sv: Treåring som knaprar på bettet, byta bett? Bettförslag?
Var nog otydlig i mitt inlägg, eller så misstolkade du. Jag förtydligare iaf.
Det som är A och O och körorder från samtliga instanser just nu är att så snart det är möjligt (utan onödig stress/press såklart, men finns det en 'fast trac' - ta den) få henne att återgå till ett korrekt rörelsemönster igen, och bryta det felaktiga hon lagt sig till med de senaste två månaderna. Rent fysiskt och kroppsligt finns nu inget som hindrar henne från att röra sig korrekt nu, mer än att hon ju snedmusklat (pga att hon tidigare inte KUNNAT röra sig korrekt). Dvs bekvämast för henne är ostkrokandet. Alltså kommer hon när hon har ett val gå som en ostkrok så långt det är möjligt. Min uppgift är att få henne att gå rak (rörelsestörningen kommer ju försvinna över tid när hon musklar om och stärker sig mer liksidigt igen).
Så självklart ska hon gå rakt, det är det allt går ut på. Men för att få henne rak måste jag få henne loss. Det går att göra med händerna på ryggen (dvs helt utan bett), men det tar betydligt längre tid. Det går finfint att göra på det raka bettet med, om jag får 'snirkla' lite (som igår). Men jag har inte helt lätt (oavsett häst ska tilläggas) att göra det rakt fram i skritt på grusväg när de så statkt försöker/vill gå snett. Får jag däremot fuska lite (t ex genom att lirka loss ett fastbitet bett mha en rörlig hand), så skapar jag en lättare/bättre grundförutsättning för mig själv att påverka henne med säte och skänkel t ex. Det jag vill ha är inte en statisk form med handen, jag vill ha henne att sluta använda min hand som ett femte ben. Hon går fortfarande som en ostkrok även när jag fått henne att sluta hänga i vänstertygeln, och jag förväntar mig inget annat i det läget. Lite samma tänk som när de är oroliga i munnen och är ganska flaxiga med huvudet. Jag håller samma stöd oavsett var de har huvudet, och låter dem själva räkna ut var eftergiften finns. Men skulle inte försöka såga ner eller liknande, utan låter dem bara räkna ut var det är behagligast (dvs var eftergiften finns). Lite samma sak här, jag försöker inte forma henne mha handen, däremot så ser jag till att det inte blir det förväntade att luta sig på min vänstertygel, genom att när hon gör det lirka med väsidan av bettet. Inte lirka för att börja/sänka/höja hals/huvud, utan bara för att få henne att släppa i och med att det inte finns något bekvämt, statiskt stöd att luta sig emot.
Sen om hon när hon slutat hänga sig fast där går med huvudet i skyn, går som en ostkrok eller har huvudet nere vid knäna - DET bryr jag mig inte om. Men när hon släppt bettet kan jag lättare påverka henne med sits och säte. I de där låsta lägena skiter hon rätt hårt i vad jag påtalar däruppe - hon fastnar i en statisk form, när hon däremot inte hänger, så lyssnar hon på vikt och skänkel, och då kan jag jobba med den för att få henne att använda kroppen korrekt. Sen blir det ju lite dominoeffekt, hon är ju inte dum i huvudet tack och lov, och som igår när hon inser att man får mer stöd och hjälp av matte när man går korrekt så tar hon ju tacksamt emot det. Hon VILL göra rätt, men måste förbi 'men matte det GÅR INTE?!'
Ofärdig i kroppen är hon inte, om du menar ofärdig för sin ålder. Däremot är hon ju inte färdig i meningen som en vuxen häst, men det hör ju ihop med åldern.
Men det som är A och O just nu, och körordern från alla inblandade, är att komma till ett läge där hon använder sin kropp korrekt, och att hon jobbar där en stund. Såpass länge att hon stärker och bygger upp sina muskler, men inte sålänge att hon blir trött. Vägar dit finns det ju många, och vissa vägar tar jag inte, punkt, men det som är körorder på är att hon går så lite som möjligt av passen i fel form (dvs sned eller liknande, det är ju inga höga krav som ställs på damen egentligen, hon ska använda hela kroppen och ta i lika mycket med båda bak och vara 'normalt rak'. Huvudet högt eller huvudet lågt osv är helt irrelevant egentligen, det hamnar rätt när kroppen jobbar rätt och inget jag bryr mig i.)
Ordern från vet är 40 min uppsutten skritt/dag. Inget jag (eller vet) skulle göra med en treåring annars, men nu är prio ett att se till att hon kommer ur den onda cirkeln. Ordern från ET är förutom vetordern att sätta igång henne i normalt jobb så snart som möjligt (läs: såfort kotledsinflammationerna är väck), och att hon ska gå ordentligt (avbryta strax innan hon blir svettig) varannan dag, och varannan dag vila, som just nu översätts 40 min uppsutten skritt. Jobbet ska vara varierat; ridning, tömkörning, longering etc.
Om det behövs spänn in henne vid t ex longering (tänker jag icke göra dock).
Det KÄNNS jädra bakvänt dock även för mig, fast det var värre förra gången när equiatrikern beordarde varannandagsjobb (och varannan hagvila) enligt ovan. Kändes alldeles för 'mycket' på en 'sån liten en'. Dubbelcheckade med vet som sa 'kör på' och jag gjorde det (nästan, ibland fungerade det inte att rida varannan dag pga mitt jobb och så). Trots att hon kändes blä i trav (rörelsestörning), och jag egentligen om JAG fått bestämma enligt eget huvud hade gjort i princip motsatsen, jobbat väldigt lite och mer rejäl återhämtning emellan. Men det fungerade utmärkt, och jag kan förstå tanken bakom. Att det viktigaste är att bryta den onda cirkeln, och det så fort som möjligt. Och att då blir det intensivträning en kortare period, för att nå exakt samma mål som man kunde gjort mer lågintensivt under en längre period. Men ju längre hon går sned, dessto större risk för kompensationsproblem (dvs ledinflammationer).
Problemen nu är enligt både vet och equiatrikern nytt och inte ett återfall i det gamla, utan något har hänt, hon har endera vurpat eller liknande, eller vid kastning/uppvak kring sövningen. Och jag är beredd att hålla med då det kom så direkt efter operationen, och inte fanns minsta lilla av det innan. Sen kan ju kanske den tidigare snedheten gjort att hon vid trauma har 'lättare' att halka tillbaka i snedhet än en häst som inte varit vind på det sättet innan, det känns iaf väldigt logiskt för mig.