Sv: TREDJE Vinthundstråden!
*lite halvt knapplån*
Jag ställer mig till er som inte har nån aning om hur framtiden ser ut. Men jag har ju ändå hundar, och valp och bla bla. Min filosofi är att det löser sig. Jag tar det som det kommer. Nu har jag iofs ganska långtgående planer, i form av mastersutbildning och försök att komma in på forskarprogrammet.
(Man ska sikta högt har jag hört.
) Men, jag är sån som inte gråter om jag ändrar mig. Att det är mitt mål just nu innebär inte att jag inte kommer byta mål med tiden. Jag är ganska impulsiv och gör det jag mest känner för. Då ångrar man minst. För ett år sedan hade jag inte en tanke på att flytta till Sthlm, ändå sitter jag nu här och är riktigt nöjd över det.
Vet inte ens vart jag kommer befinna mig i höst, Sthlm eller Gbg, men hundarna följer ju med vart jag än bor och jag löser hundvakt om så krävs.
För övrigt undrar jag om jag är den enda som har sjukt dålig erfarenhet av otrevliga vintishanar? De som gett sig på Cerberus mest har varit salukis, greyhounds och borzoier.
Så himla tråkigt, för jag vill vill vill verkligen tycka om borzoier t.ex. Men det är svårt när man bara träffar intetsägande tråkhundar eller griniga hanar som gruffar om Cerberus ens tittar på dom. Jag vet ju såklart att inte alla är sådana, och vad gäller salukis så har jag ju träffat lite trevliga också (typ bukesalukisarna och några till). Men senast igår så fick jag höra "han är ju egentligen snäll för han skadar ju ingen hane, han bara trycker till dom lite och skräms" om en stor borzoihane som jag vägrar släppa Cerberus med. Jag förstod förvisso vad hon menar, men alltså. Jag tycker inte det är okej att min hund blir attackerad och nedtryckt även fast den andra bara hugger i luften/pälsen och inte drar loss köttbitar liksom.
Min erfarenhet av vinthundshanar har blivit att dom är lynniga och inte tål att någon vill ge sig ur leken t.ex. Cebbe gillar t.ex. inte att bli rammad, då stannar han, säger ifrån med ett morr, och går sedan iväg åt ett annat håll. Han tycks inte vara intresserad av nåt tjafs eller bråk utan går hellre runt och luktar för sig själv än leker med nån han inte riktigt kommer överens med. Men flera gånger har hanar (inte bara vintisar nu då) gett sig på honom då istället. Nu på senare tid har han börjat svara upp lite, sedan går han till mina ben. För nån vecka sen så var det en hane som heeela tiden gick med nosen tryckt mot Cerberus hals, med spänd hållning. Cerberus försökte vika åt andra hållet, leka med dom andra osv men hanen sprang ifatt honom och fortsatte så fort Cerberus stannade. När ägaren försökte ta hunden så gav han sig på Cebbe istället, så ägaren släppte. Samma sak om jag försökte koppla Cerberus, som ju inte alls tyckte det där var nån trevlig sits. Det slutade med att jag fick använda Zoria som lockbete och liksom successivt smuggla ut Cebbe ur rastgården. Högst otrevlig hane tyckte jag det var.
Är det fler av er som har såna erfarenheter eller är det Cerberus som är så fjantigt snäll som drar till sig alla lite smådumma hanar? Jag hade inte tyckt det var okej om min hane betedde sig så, å andra sidan är Cebbe min första hane så jag kanske bara har fått in en lyckoträff som har en mild grabb?
