Tror jag behöver hjälp att lämna min sambo..

[Mela99]

Ja, jag har ju skrivit här om min psykiska ohälsa och alkoholproblem etc. Egentligen tar det emot att ens starta den här tråden, men vet ärligt talat inte vart jag ska vända mig. Folk här på Buke verkar ju ha väldigt vettiga åsikter..

Försökt försvara min sambos agerande och mitt eget och vårt förhållande i ca 1 år nu (innan dess tyckte jag allt var som en dans på rosor), men vette f-n alltså.. Tror på riktigt att det inte fungerar längre, och att jag egentligen bara drar ut på det i hopp om någon slags "återförening/återförälskelse/återsamförstånd", precis som med mitt ex då jag kan se att åtminstone de 2 sista åren kunde vi båda lätt ha varit utan.

Han har från att ha varit världens drömprins gått till att ljuga och gå bakom ryggen på mig, slutat respektera mig och har noll support what so ever angående min alkoholkonsumtion ("du har ett problem inte jag, jag dricker när jag vill, jag går ut när jag vill (vilket är varje helg han inte jobbar och dricker fler dagar än det) vill jag köpa hem sprit så gör jag det - ge fan i den, ska vi köpa hem sprit älskling osv). Vet att han förmodligen har ett problem med alkoholen också, och underlättar ju inte saken. Men stör mig något så enormt att han inte vill erkänna det, och om han nu inte har det att han inte kan stötta mig "jag ska inte behöva sluta dricka bara för att du behöver det".

Jag har aldrig bott ensam. inte heller varit singel sen jag var 15. Det är så himla skrämmande! Vet att jag är så jävla vek, men känner typ att om jag ska behöva leva själv kanske det är bättre t.o.m att stanna i ett förhållande som inte är 100. Sjukt! Fanns en tid då jag hade skinn på näsan och var extremt självständig (i mitt förra förhållande/tonåren), men nu med den här killen/mest min självkänsla känner jag mig så liiiten..

Fattar inte hur jag ska palla.. Samtidigt som jag VILL sätta ner foten och låta meddela att jag tolererar inte det här..

EDIT: GIVETVIS är inte mina alkoholissues eg. hans problem, men tycker ju ändå man kan stötta sin partner.. Kräver inte ens att han ska sluta helt, för det vet jag aldrig kommer hända, men att vi kan kompromissa och han kanske kan dra ner drickandet osv men neeej.. Å så skyller han på min FARSA att han aldrig lärde mig hur man ska dricka, WTF?! Har hans morsa el farsa lärt honom då, kan man tycka, när han dricker som han gör idag, drack VARJE DAG över tre ÅR i sträck när han bodde i sitt hemland och jobbade i bar, rökte på sen han va 14 osv.

Ååh, sorry, men bara GAAH! Önskar jag var starkare i mig själv.

 

[prinsessfeminist]

Ja, jag har ju skrivit här om min psykiska ohälsa och alkoholproblem etc. Egentligen tar det emot att ens starta den här tråden, men vet ärligt talat inte vart jag ska vända mig. Folk här på Buke verkar ju ha väldigt vettiga åsikter..

Försökt försvara min sambos agerande och mitt eget och vårt förhållande i ca 1 år nu (innan dess tyckte jag allt var som en dans på rosor), men vette f-n alltså.. Tror på riktigt att det inte fungerar längre, och att jag egentligen bara drar ut på det i hopp om någon slags "återförening/återförälskelse/återsamförstånd", precis som med mitt ex då jag kan se att åtminstone de 2 sista åren kunde vi båda lätt ha varit utan.

Han har från att ha varit världens drömprins gått till att ljuga och gå bakom ryggen på mig, slutat respektera mig och har noll support what so ever angående min alkoholkonsumtion ("du har ett problem inte jag, jag dricker när jag vill, jag går ut när jag vill (vilket är varje helg han inte jobbar och dricker fler dagar än det) vill jag köpa hem sprit så gör jag det - ge fan i den, ska vi köpa hem sprit älskling osv). Vet att han förmodligen har ett problem med alkoholen också, och underlättar ju inte saken. Men stör mig något så enormt att han inte vill erkänna det, och om han nu inte har det att han inte kan stötta mig "jag ska inte behöva sluta dricka bara för att du behöver det".

Jag har aldrig bott ensam. inte heller varit singel sen jag var 15. Det är så himla skrämmande! Vet att jag är så jävla vek, men känner typ att om jag ska behöva leva själv kanske det är bättre t.o.m att stanna i ett förhållande som inte är 100. Sjukt! Fanns en tid då jag hade skinn på näsan och var extremt självständig (i mitt förra förhållande/tonåren), men nu med den här killen/mest min självkänsla känner jag mig så liiiten..

Fattar inte hur jag ska palla.. Samtidigt som jag VILL sätta ner foten och låta meddela att jag tolererar inte det här..

EDIT: GIVETVIS är inte mina alkoholissues eg. hans problem, men tycker ju ändå man kan stötta sin partner.. Kräver inte ens att han ska sluta helt, för det vet jag aldrig kommer hända, men att vi kan kompromissa och han kanske kan dra ner drickandet osv men neeej.. Å så skyller han på min FARSA att han aldrig lärde mig hur man ska dricka, WTF?! Har hans morsa el farsa lärt honom då, kan man tycka, när han dricker som han gör idag, drack VARJE DAG över tre ÅR i sträck när han bodde i sitt hemland och jobbade i bar, rökte på sen han va 14 osv.

Ååh, sorry, men bara GAAH! Önskar jag var starkare i mig själv.

Utifrån vad du skriver om dina egna bekymmer, så skall du nog fokusera på vad du behöver för att bryta mönster, vad du behöver för stöd för att lyckas med det - och fatta beslut därefter. En sambo som själv har alkoholbekymmer (som förnekas) kommer aldrig kunna hjälpa dig.

 

[Shaggy]

Ja det låter som om han har problem med beroende han också.
Det här med förhållanden är jag dålig på men när det gäller att vara singel är jag mycket erfaren. Jag har varit singel sen jag flyttade hemifrån och jag älskar det. Ingen som stökar ner förutom jag själv (och det är jag duktig på ), ingen som klagar på att hästarna tar för mycket tid, ingen som snarkar så jag vaknar, ingen som lägger sig i mina vanor osv. När jag någongång känner mig lite ensam är det bara att plocka fram telefonen och slå en signal till en vän och prata en stund.
Bara för att du blir singel nu så betyder det ju inte at du måste vara det hela livet. Du kan ju hitta någon ny att dela livet med.

 

[Magiana]

Du pallar. Du vet bara inte om det själv än. Beroende på vilka svårigheter du behöver övervinna finns det olika typer av hjälp.

Själv älskar jag att vara singel. Jag gillar att vara diktator i mitt eget hem och behöver inte ta hänsyn till någon. Det passar mig perfekt.

 

[Monstermom]

Du ser ju själv att förhållandet är dåligt för dig. Det spelar ingen roll hur han borde vara, vad han borde göra, hur det skulle kunna vara, vad som är ditt ansvar, vad som är hans ansvar, har han själv problem, osv. Det som spelar roll är om förhållandet är något som är bra för dig, eller något som är dåligt. Det är (väldigt tydligt!) det sistnämnda, det är absolut den enda motivering du behöver.

Att du sen är så beroende av ett förhållande och aldrig varit själv, det är ytterligare en god anledning att leva själv ett tag. Men ytterligare anledningar behöver du ju som sagt inte.

 

[Lovisaleonora]

Vad är bra med ert förhållande?

Jag tycker det är magstarkt att kräva att han ska leva sitt liv utifrån dina problem. Att stötta handlar inte om att göra ingrepp i sin egen livsföring. Det säger egentligen mer om dig och din syn på hur en relation ska se ut, vilka krav du har på en partner än hur han är.

Jag håller med om att du nog bör vara själv för att ta reda på vem du egentligen är. Det är lätt att skylla sina val på andra, men när man står där själv är det många av vanorna som kommer genom mina aktiva val.

 

[susanne]

Det är klart att det är skrämmande att vara singel om man aldrig varit det i vuxen ålder men du vet nog också att det inte är en bra anledning att stanna i ett dåligt förhållande. Om man inte vill bo själv så kan det vara bra att bo med en kompis. Eller någon släkting. Dina föräldrar kanske kan stötta dig lite extra.

 

[karindk60]

Vad är det helt konkret du behöver hjälp med? Du vet ju att du inte kan stanna i relationen. Behöver du hjälp med flytt, med att hitta bostad, med att ta dig därifrån, eller??

 

[tanten]

Vad är det helt konkret du behöver hjälp med? Du vet ju att du inte kan stanna i relationen. Behöver du hjälp med flytt, med att hitta bostad, med att ta dig därifrån, eller??

Ja, den frågan har jag också. Buke är bra på att stötta och hjälpa. Men inte i blindo.

Vad behövs?