Tror ni på övernaturliga fenomen?

[MacGyver 2.0]

Åh Gud... Jag ryser, men bara på ett positivt sätt!

Att mitt nick blev just spelberoende beror på att en kantor gav mig det smeknamnet eftersom jag spelar kyrkorgel fast bara som hobby, jag sitter nästan alltid ensam och spelar med undantag av om några besökare kommer in och lyssnar en stund. I en av kyrkorna som är riktigt gammal är det dock "någon besökare" som kommer in genom dörren till vapenhuset, dörren knarrar, ytterdörren däremot är låst så man går in genom lilla ingången om det inte är nåt speciellt. Denna "besökare" sätter sig i en bänk, bänken knarrar, och så hör man en suck. Detta återkommer mer eller mindre varje gång någon sätter sig vid orgeln så jag är inte ensam om upplevelsen och det finns kantorer som vägrat vara ensamma i kyrkan. I den kyrkan händer det en hel del.

 

[saltakatten]

Att mitt nick blev just spelberoende beror på att en kantor gav mig det smeknamnet eftersom jag spelar kyrkorgel fast bara som hobby, jag sitter nästan alltid ensam och spelar med undantag av om några besökare kommer in och lyssnar en stund. I en av kyrkorna som är riktigt gammal är det dock "någon besökare" som kommer in genom dörren till vapenhuset, dörren knarrar, ytterdörren däremot är låst så man går in genom lilla ingången om det inte är nåt speciellt. Denna "besökare" sätter sig i en bänk, bänken knarrar, och så hör man en suck. Detta återkommer mer eller mindre varje gång någon sätter sig vid orgeln så jag är inte ensam om upplevelsen och det finns kantorer som vägrat vara ensamma i kyrkan. I den kyrkan händer det en hel del.

Åh, kantor verkar vara ett så otroligt häftigt yrke (även som hobby). Jag sjunger, men är nog för lat för att lära mig ett instrument tragiskt nog. Man kan förstå att det finns de som inte vill vara där själva. Jag hade nog inte vågat! Men samtidigt låter det verkligen som att besökaren är snäll och inte vill något illa.

 

[MacGyver 2.0]

Åh, kantor verkar vara ett så otroligt häftigt yrke (även som hobby). Jag sjunger, men är nog för lat för att lära mig ett instrument tragiskt nog. Man kan förstå att det finns de som inte vill vara där själva. Jag hade nog inte vågat! Men samtidigt låter det verkligen som att besökaren är snäll och inte vill något illa.

Jag tror inte på elaka spöken, dom som kommer över på vår sida av "väven" vill säga nånting eller helt enkelt bara uppleva nutiden, det skulle vara häftigt att få spela fyrhänt på den gamla orgeln i kyrkan, jag har känt närvaron och lämnat plats bredvid mig mär ännu har inget hänt men en vacker dag så kanske det händer. Spöken är inte ett dugg att vara rädd för, en vacker dag blir vi också spöken.

 

[Mia_R]

Att mitt nick blev just spelberoende beror på att en kantor gav mig det smeknamnet eftersom jag spelar kyrkorgel fast bara som hobby, jag sitter nästan alltid ensam och spelar med undantag av om några besökare kommer in och lyssnar en stund. I en av kyrkorna som är riktigt gammal är det dock "någon besökare" som kommer in genom dörren till vapenhuset, dörren knarrar, ytterdörren däremot är låst så man går in genom lilla ingången om det inte är nåt speciellt. Denna "besökare" sätter sig i en bänk, bänken knarrar, och så hör man en suck. Detta återkommer mer eller mindre varje gång någon sätter sig vid orgeln så jag är inte ensam om upplevelsen och det finns kantorer som vägrat vara ensamma i kyrkan. I den kyrkan händer det en hel del.

Låter som ett trevligt spöke annars, oförargligt, kanske en fd kantor?

 

[saltakatten]

Jag tror inte på elaka spöken, dom som kommer över på vår sida av "väven" vill säga nånting eller helt enkelt bara uppleva nutiden, det skulle vara häftigt att få spela fyrhänt på den gamla orgeln i kyrkan, jag har känt närvaron och lämnat plats bredvid mig mär ännu har inget hänt men en vacker dag så kanske det händer. Spöken är inte ett dugg att vara rädd för, en vacker dag blir vi också spöken.

Jag känner precis likadant!

 

[Myzan87]

Jag tror som sagt på sånt och har tidigare upplevt olika saker.
Men dec -23 mådde jag dåligt psykiskt pga olika saker som hänt med bla förföljelse. Hade gått ner 8kg på 1,5månad och hade svårt för att komma till ro och somna. Så jag tänkte att för att få sova så lägger jag mej i soffan på nedervåningen. Man brukar sova gott i soffan och min mor brukar ofta sova där när hon hälsar på. Så jag stänger av tvn och lägger mej till ro och somnar hyfsat fort. Första natten vaknar jag av att det är myrornas krig (ni vet hur det kunde se ut på gamla tv-apparater när det inte var någon sändning). Jag är helt säker på att jag stängt av tven men stänger av den igen och somnar om. Andra natten händer precis lika dant efter ett par timmars sömn, det är myrornas krig igen. Min tv är en rätt modern historia med android och appar samt att jag ofta tittar på appeltvn. Men känslan jag fick då var att jag skulle upp och lägga mej i sängen så jag fick ordentlig sömn - allting skulle ordna sig.
Som sagt, tven hade jag haft i drygt 7år och hade aldrig gjort så innan samt att mamma hade sovit i samma rum rätt ofta i 5år. Och jag brukar gå upp varje natt för att gå på toaletten men hade aldrig stött på det då heller.

 

[MacGyver 2.0]

Låter som ett trevligt spöke annars, oförargligt, kanske en fd kantor?

Ja det skulle inte förvåna mig alls, jag skulle inte trilla av orgelpallen om nån började spela med utan tvärt om, då kanske musiken skulle kunna nå helt nya höjder, jag har hotat kantorerna med att jag kommer att spela på min egen begravning om det är möjligt, dom hoppas innerligt att jag ska överleva dom allihop.

 

[Sel]

Jag tror att det fungerar precis som med religion- att om man Vill tro/tror upplever man.

Å andra sidan vill jag gärna uppleva men tror inte, så för mig händer inget.

 

[MacGyver 2.0]

Jag tror som sagt på sånt och har tidigare upplevt olika saker.
Men dec -23 mådde jag dåligt psykiskt pga olika saker som hänt med bla förföljelse. Hade gått ner 8kg på 1,5månad och hade svårt för att komma till ro och somna. Så jag tänkte att för att få sova så lägger jag mej i soffan på nedervåningen. Man brukar sova gott i soffan och min mor brukar ofta sova där när hon hälsar på. Så jag stänger av tvn och lägger mej till ro och somnar hyfsat fort. Första natten vaknar jag av att det är myrornas krig (ni vet hur det kunde se ut på gamla tv-apparater när det inte var någon sändning). Jag är helt säker på att jag stängt av tven men stänger av den igen och somnar om. Andra natten händer precis lika dant efter ett par timmars sömn, det är myrornas krig igen. Min tv är en rätt modern historia med android och appar samt att jag ofta tittar på appeltvn. Men känslan jag fick då var att jag skulle upp och lägga mej i sängen så jag fick ordentlig sömn - allting skulle ordna sig.
Som sagt, tven hade jag haft i drygt 7år och hade aldrig gjort så innan samt att mamma hade sovit i samma rum rätt ofta i 5år. Och jag brukar gå upp varje natt för att gå på toaletten men hade aldrig stött på det då heller.

Jag är övertygad om att vi har följare och hjälpare och det är en befrielse att det numera går att diskutera ganska fritt om det här utan att bli betraktad som nåt konstigt psykfall. Jag har mött min skyddsängel, ord behövdes inga, hon stod i mitt sovrum/vardagsrum och jag sov definitivt inte utan hade precis stängt av tv-n och skulle släcka ljuset men det gick inte (belysningen har fjärrkontroll), hon bara stod där och utstrålade ren godhet och sen släcktes ljuset. Natten innan hade jag haft magplågor av magsåret och knappt sovit en blund, efter hennes besök har jag sovit som en gris och har aldrig mera haft ont i magen.

 

[MacGyver 2.0]

Jag tror att det fungerar precis som med religion- att om man Vill tro/tror upplever man.

Å andra sidan vill jag gärna uppleva men tror inte, så för mig händer inget.

Jag har aldrig varit en sökare varken inom ockultism eller religion men upplevt så mycket som inte går att förklara, jag var känslig redan som barn men på den tiden pratade man inte om sånt här för då blev man hånad. Min mormor upplevde också saker som inte går att förklara och hon var definitivt inte den som hittade på eller målade ut saker.

Vissa människor är inte mogna helt enkelt för att få uppleva saker, det är flera av varandra oberoende personer som sagt att jag är en gammal själ, det kanske ligger nåt i det men det går inte att bevisa.

 

[Sel]

Jag har aldrig varit en sökare varken inom ockultism eller religion men upplevt så mycket som inte går att förklara, jag var känslig redan som barn men på den tiden pratade man inte om sånt här för då blev man hånad. Min mormor upplevde också saker som inte går att förklara och hon var definitivt inte den som hittade på eller målade ut saker.

Vissa människor är inte mogna helt enkelt för att få uppleva saker, det är flera av varandra oberoende personer som sagt att jag är en gammal själ, det kanske ligger nåt i det men det går inte att bevisa.

Vi tror olika helt enkelt.

 

[Myzan87]

Jag tror att det fungerar precis som med religion- att om man Vill tro/tror upplever man.

Å andra sidan vill jag gärna uppleva men tror inte, så för mig händer inget.

Jag har vänner och kollegor som stänger dörren helt för att det inte finns nått för att det inte gått att ”bevisa”.
O andra sidan så tycker jag att det är en rätt så trevlig tanke att vi inte upptäckt allt eller kunnat bevisa saker, att det finns mer mysterium att utforska.
Vi kan exempelvis inte se luften vi andas men ändå finns den och någon har kommit på ett vetenskapligt sätt att presentera den på.

 

[MacGyver 2.0]

Vi tror olika helt enkelt.

Japp och det är helt naturligt, mina erfarenheter och upplevelser är inte dina och tvärt om, det är det som är motorn i diskussionerna.

 

[MacGyver 2.0]

Jag har vänner och kollegor som stänger dörren helt för att det inte finns nått för att det inte gått att ”bevisa”.
O andra sidan så tycker jag att det är en rätt så trevlig tanke att vi inte upptäckt allt eller kunnat bevisa saker, att det finns mer mysterium att utforska.
Vi kan exempelvis inte se luften vi andas men ändå finns den och någon har kommit på ett vetenskapligt sätt att presentera den på.

Och så den stora frågan, hur uppstod livet på planeten och varifrån kommer vi egentligen? Människan letar efter utomjordingar, jaha, men varför inte börja med oss själva istället och fundera ett par varv till?

 

[Catsu]

Jag är typen som vill ha förklaringar till allt och jag ser mig själv som ateist.

Trots detta har jag ända sen jag var liten, så länge jag kan minnas sett och upplevt saker som inte går att förklara. Jag växte upp i en lägenhet där köksluckor och dörrar slogs igen med en våldsam smäll. Någon vandrade genom hallen och in i ett av sovrummen. Jag såg henne en gång när jag var i övre tonåren och satt i köket och åt lunch.

Jag har upplevt mycket mer genom åren och än har jag inte hittat något sätt att förklara det annat än att det är döda människor som jag på något sätt ser glimtar av.

 

[sjoberga]

Och så den stora frågan, hur uppstod livet på planeten och varifrån kommer vi egentligen? Människan letar efter utomjordingar, jaha, men varför inte börja med oss själva istället och fundera ett par varv till?

Människans letande efter utomjordingar (i en bredare mening) handlar ganska precis om att förstå det universum vi lever i och oss själva. Såna frågor löses inte genom funderingar i människors hjärnor på kammaren utan handlar om att skapa mer kunskap, såndär som är reproducerbar och möjlig att leda i sannolikhet som korrekta uppfattningar av hur saker fungerar.

 

[MacGyver 2.0]

Jag är typen som vill ha förklaringar till allt och jag ser mig själv som ateist.

Trots detta har jag ända sen jag var liten, så länge jag kan minnas sett och upplevt saker som inte går att förklara. Jag växte upp i en lägenhet där köksluckor och dörrar slogs igen med en våldsam smäll. Någon vandrade genom hallen och in i ett av sovrummen. Jag såg henne en gång när jag var i övre tonåren och satt i köket och åt lunch.

Jag har upplevt mycket mer genom åren och än har jag inte hittat något sätt att förklara det annat än att det är döda människor som jag på något sätt ser glimtar av.

Det är exakt det jag menar när jag kallar det "en bugg i Matrix" eller "en spricka i rumtiden", jag brukar förklara det med att det är samma fenomen som på "ångradions" tid när åkerierna hade kommunikationsradio i lastbilarna och man kunde få in ett samtal på vanliga radion när dom passerade på vägen, en frekvensloop helt enkelt.

Eftersom våra kroppar fungerar med hjälp av elektriska signaler så varför skulle inte vi kunna drabbas av överhörning och frekvensloopar om vi är tillräckligt känsliga mottagare eller sändaren är tillräckligt stark?

 

[Hoarfrost]

Jag är en typiskt naturvetenskaplig person. Jag tror alltså inte på övernaturliga fenomen.
Med det sagt hade jag hellre levt i en värld där det fanns varelser, spöken och diverse annat. Har sedan jag var väldigt liten varit väldigt intresserad av sådant.
Jag tror också att människor som upplever eller ser saker i 8 fall av 10 faktiskt hade en upplevelse eller såg något. Deras upplevelse är givetvis inte osann (om de inte hittat på). Däremot kan man oftast förklara det på naturligt sätt. Jag har alltid letat efter den där historien eller upplevelsen som gör att den där världen jag hellre vill leva i blir sann.

Av alla mina upplevelser är det bara en som jag faktiskt inte kan förklara. Här är några.
- Farmor sade att hon skulle bli sädesärla när hon dog, hon sa det ofta och under hela min uppväxt. När vi kom till kullen där vi skulle gravsätta farmors urna satt det en sädesärla precis brevid hålet de grävt. Varje gång jag varit där för att hälsa på farmor sitter det en sädesärla precis där. Min hjärna säger att det är en slump och att det bara finns mycket mat där och att sädesärlorna bor i närheten. Mitt hjärta säger att det är farmor som hälsar - och varje gång jag ser en sädesärla säger jag "hej farmor!" och folk tittar på mig som att jag är tokig. Men det gör mig glad.
- En gång när jag sov i källaren hos farmor och farfar vaknade jag upp och tyckte att någon tittade på mig runt dörrkarmen, sedan försvann huvudet som kikade på mig. Det var givetvis bara min hjärna som fyllde i grejer i mörkret. När jag berättade om det runt frukostbordet säger min faster att hon upplevt samma sak men att hon fått en känsla av att det var hennes farbror som ville se att hon mådde bra.
- När jag jobbade i arkivet på jobbet och precis hade låst dörren för att gå upp hörde jag en duns. Jag öppnade igen och tittade vad det var som hade ramlat men såg inget och blev glad för här hade jag kanske ett tecken! Tji fick jag när jag hittade det som ramlat, bakom en hylla.
- Sover i min lilla stuga på landet. Hör steg på trappen utanför, och någon som vickar på stolen som står på trappen. Sedan inget igen. Här trodde jag också att det äntligen kunde vara något för vad för djur skulle göra så? En minkunge - skulle det visa sig.

Den jag inte kan förklara hände när jag en kväll var ute och sprang i skogen. Det är kolsvart, jag har pannlampa, vitt överallt och vräker ner snö. Jag springer på utan något större tempo eftersom det är tungt i snön och jag inte riktigt ser hur halt det är i underlaget. Vid något tillfälle ser jag en hare, och jag hör också vad som förmodligen är ett rådjur som skuttar bort. Annars är det jag, min andning, knarrandet om skorna och det där underbara ljudet när snö landar på snö.
Eftersom snön i vissa vinklar åker rätt in i ögonen tittar jag ner ganska mycket under rundan, jag kommer runt ett hörn där jag vet att det snart kommer en lätt sluttning ner och sedan sluttar det mycket mer längre fram, om kanske 40 meter. Därför tittar jag upp, för att se om jag kan se om det verkar halt där.
Det är då något springer rakt över stigen jag springer på. Det bästa sättet att förklara den är att säga att den såg ut som en mindre hare, utan öron, som sprang på bakbenen (på liksom tårna) och hade väldigt korta "armar", så om en hare hade sprungit på tå men inte hade några underarmar eller öron. Vit, eller möjligtvis vit och ljusgrå.
Min kropp reagerade direkt på den, jag har pulsklocka och om jag tittar precis där jag ser den går pulsen från att ligga runt 140-160 slag till 189. Fick rejält adrenalinpåslag. Sprang hem väldigt fort pga adrenalinet - men jag kände mig inte särskilt rädd för den. Det fanns spår där den hade sprungit över stigen.
Vad jag vet kan harar inte springa på tå Men trots att jag inte kan förklara den upplevelsen har jag valt att förklara den som att min hjärna bara fyllde i saker. Det var ju mörkt, och vit snö vräkte ner mot vit snö i ljuset av en pannlampa.

 

[Lyan]

Tack fina @Lyan för allt det du delade med dig av. Jag blev väldigt berörd av det du berättade. Jag har känt min farmors närvaro. Och även mina hästars. Men jag har inte riktigt känt min älskade hunds närvaro, trots att jag "kallat" på honom ibland för att få tröst när jag är ensam.

Jag tänker likadant. Jag undviker också att tänka på det övernaturliga (alltså mina egna upplevelser) eftersom jag har så mycket andra utmaningar, och vill inte bli distraherad (förlåt om det var en konstig förklaring).

Jag vet inte om det är någon tröst. Men jag ville bara säga en sak. Snälla ha inte dåligt samvete. Jag loggar sällan in, men jag har läst en hel del på bukefalos de senaste åren. Och om det är någon som bryr sig om sina djur så är det du. Min magkänsla är att du är en av de finaste människor jag nånsin "mött".

Tack, vad du är snäll Poppy var så svår. Hon dolde smärta så långt in som hon bara kunde. När hon väl visade att något gjorde ont så var det riktigt illa. Flera gånger visste jag inte att hon hade ont förrän vi fick bort det onda och hon blev gladare. Tex när hon började äta långsammare och jag först tog henne till min vanliga veterinär för tandgenomgång och rengöring under narkos. Fick hem henne med ”allt ser fint ut förutom en tandköttsficka vid en kindtand”. Hon åt fortfarande långsamt så några veckor senare såg jag till att få henne röntgad och den där tandköttsfickan var en så stor infektion att hennes käkben hade gått av om jag väntat lite längre och det enda hon visade var att äta långsammare. Det syntes inte förrän allt var läkt hur ont hon faktiskt hade haft när hon blev glad och började leka igen. Hon hade även artros, allergi och rädslor som vi kämpade med i flera år. Med facit i hand så skulle jag tagit bort henne redan när vi hittade artrosen när hon var 4,5, men med facit i hand så hade man ju aldrig behövt göra något fel någonsin…

Jag förstår din förklaring och känner ungefär samma själv.
Jag hade tidigare en förmåga att känna på mig när olika saker skulle hända. Jag vet inte om jag undermedvetet har tryckt undan det eller om det är medicinerna jag äter som hindrar den förmågan, men det är faktiskt skönt att slippa!

 

[Palermo]

Och så den stora frågan, hur uppstod livet på planeten och varifrån kommer vi egentligen? Människan letar efter utomjordingar, jaha, men varför inte börja med oss själva istället och fundera ett par varv till?

Det verkar rätt meningslöst att försöka TÄNKA UT hur livet uppstod på planeten. Det är ju en tydligt vetenskaplig fråga, inte något man kan få reda på genom tankeverksamhet utan massor av information utifrån.