Tycker ni om att vara själva?

[honung]

Jag tyckte bara det var en spännande kommentar du hade, som jag tolkade som att smutsigt hår och noppiga kläder var ogenomförbart om man bor tillsammans med någon annan. Och DET förstår jag inte, men vi kan lämna den diskussionen.

My god, säger jag bara om den tolkningen. Men tack, vi lämnar det för jag kan orimligen varken försvara eller förklara den ståndpunkten eftersom jag inte sa eller har den. Det enda jag sagt är att jag uppskattar att jag inte lever med ensamnätter som min enda ensamtid, eller att behöva be partner resa bort en helg för att kunna få ensamtid. Jag har shitloads av ensamtid och jag är i dag i den fasen av livet att jag uppskattar min ensamtid mer än någonsin.

 

[Marita73]

När jag var sambo försökte jag tvinga killen att åka till vänner och umgås/dricka alkohol. Till slut lyckades jag och lagom till jag krupit ner i soffan med hund, katter, en bra film och snacks ringde han för att säga att han hade ont i huvudet och var på väg hem.
Trodde fan jag skulle dumpa honom. Hur svårt ska det vara att festa loss med grabbarna när man är drygt 20 liksom???

 

[Lindon]

Jag och min man flyttade båda från våra rum hemma hos våra föräldrar direkt ihop i samma lägenhet och har bott tillsammans i 16 år nu. Finns det fler som gjort lika?

Jag kan undra hur det hade präglat mig att bo helt själv en period som de flesta ändå gör. Men bara rent hypotetiskt, vill för allt i världen inte leva utan min man! Men blir lite fascinerad över er som har ert helt egna hem och hur det måste forma en på vägen, jag har ju faktiskt aldrig haft det…

Jag flyttade ihop direkt med mitt ex från barndomshemmet, om jag sen var tillsammans med 3,5år - sen direkt ihop med min man. Var singel 2 dar där mellan och bodde väl typ på nån soffa Vi har 15 år tillsammans. Vi kände varandra från förr och synkade direkt, fanns liksom inte någon tvekan om att inte flytta ihop. Kunde ha skitit sig jo men men nej inte ännu har det iaf.

Vem vet, kanske jag nån gång får prova på att bo själv, om mot förmodan vi skulle separera eller han dö..hemska tanke.

 

[Pudlan]

Sitter och dricker te och klappar på hunden. Mannen är iväg och spelar golf, och varje år när golfsäsongen startar är det någon som skämtar om att jag inte kommer få se mycket av honom närmsta halvåret. ”Åh nej!” skämtar jag tillbaks men ärligt talat, att få dagarna själv på helgerna är extremt skönt. Jag tränar, pysslar hemma, myser med hunden, plöjer någon serie som han inte gillar. Ibland åker jag även till stugan på helgerna ensam.

Men jag vet att det är oerhört många som inte tycker om att vara själva någon längre tid. Ensamhet förstår jag, det är en sak, men att liksom vara i sitt eget sällskap en halv dag, en dag eller flera. En av mina närmsta vänner är så. Har vi bestämt att vi ska ses så ses hon gärna flera timmar tidigare, för hon blir så rastlös hemma.

Hur är ni?

Är mycket själv och har inga större problem med det. I bland känns fredag o lördag kväll ensamt. Ingen bjur hem en singel på kvällen. Men dagtid verkar det vara ok att vi promenerar och fikar nån gång.