Tystnadsplikt och relationer

[maria_b]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Min kompis som är psykolog såg på facebook att hon skulle på samma fest som en av sina patienter, hon var inte så road för hon dricker rätt mycket och var inte så pigg på att bli packad när patienten befann sig på samma fest
.

I det läget hade jag valt att vara nykter. Vet jag med mig att jag blir packad så hade jag hellre avstått att dricka. Skulle inte vilja visa mig såpass oprofessionell som man lär upplevas när man är packad, och dessutom finns det ju en risk att man börjar prata massa man inte borde med personen i fråga när man är väldigt full. Skulle hellre avstå alkohol helt än att vara rädd att göra bort mig i en sån situation.-

 

[escodobe]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Men läkarens partner fattar väl att du kanske är patient? Partnern lär ju inte börja förhöra sig om vem du är.

Nä, skulle skulle jag och sambon råka se varandra på stan i sällskap med någon okänd person så skulle vi drabbas av akut korttidsminnesförlust om den andre inte aktivt väljer att presentera tex en arbetskamrat eller gammal vän.

Vi har bägge många olika vänner och bekanta som den andre inte känner. Jag antar helt enkelt att han enbart talar om vem han träffat under dan om det har nån betydelse för mig. det är inte alls ovanligt att han tex fikar med folk jag inte känner.
Men vi väljer att inte jobba i samma stadsdel för att minska risken för krockar professionellt

 

[MM]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

När jag träffade min behandlare första gången så frågade hon hur jag ville ha det om vi träffades på på stan, och jag sa att det är helt okej att hälsa från bådas håll. Och vi träffas på då och då och det känns okej.

En gång träffade jag på min psykolog och hon var ute med en vän och jag sa hej på ren reflex och hon hejade efter det.
Senare på nästa samtal så sa hon det att hon inte visste om hon fick säga hej, men gjorde det när jag sa hej.

Det känns bra att dom inte säger hej först, för om jag är med någon som jag inte vill ska veta om min problematik och slippa ljuga om vem dom är om vi skulle träffas på på stan så är det bra att dom håller sig anonyma.

 

[Koltrast]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

kl

Kom att tänka på hur jag när jag var omkring tjugo jämt stötte på min psykolog ute på klubbar och konserter. Han var väldigt nyutexad och inte så mycket äldre än jag och jag tyckte det var förfärligt jobbigt. Mycket märkligt att råka stå och hoppdansa bredvid honom framför scenen. Ännu märkligare kändes det när han aldrig nämnde att vi stött ihop ute under våra samtal utan låtsades som ingenting. Hemskt svårt att förhålla sig till, tyckte jag som såg det som oerhört genant att jag börjat gå till en skrynklare.

 

[Silver Girl]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Läser sista terminen till socionom och har fått lära mig både i utbildningen och genom min praktik att om brukaren/klienten hälsar/tar kontakt på ex stan, då är det okej att hälsa och småprata lite om brukaren/klienten bjuder in till det så att säga. Men att som professionell inte ta första kontakten om man ses utanför professionens väggar utan att det är upp till klienten om det är "okej". Tänker nog det samma ang relationen mellan ex läkare och patient

Problemet med det är ju att man som läkare ofta träffar väldigt många patienter. De man träffar ofta och regelbundet är ju sällan något problem, men de man bara träffat någon enstaka gång, t ex på akuten är det inte alltid man kan komma ihåg vid ett hastigt möte på stan. Man kanske känner igen dem, men vet inte exakt var man träffat dem. I det läget känns det ofta oartigt att INTE hälsa, för det skulle ju kunna vara en ny sjuksköterska, eller medryttarens sambo eller någon annan som man träffat sporadiskt. Det är inte lätt, och inte självklart...

 

[Brandgul]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Jo, så tror jag det är för läkare också. Men hur gör man om patienten/brukaren/klienten tar kontakt och inte tar upp att man är patient och det finns åhörare. Träffar jag på läkaren ensam eller med min sambo i hissen är det ju absolut inga problem. Men om läkaren har sin partner med och jag hälsar?

Du menar att DU hälsar på läkaren, och sen är det hans uppgift att slingra sig för sin partner vem du är?

Om du hälsar känns det väl uppenbart att han får säga att du är patient, men inte vad ni pratar om.

Vill du inte att partnern ska veta att du är patient undviker du väl att hälsa.

Jag brukar rätt ofta hälsa på folk jag åker hiss med vare sig jag känner dem eller ej.

 

[em-pirre]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Jag hälsar inte självmant på patienter. Om de själv hälsar hälsar jag tillbaka. Då har de själv valt att avslöja att vi känner varandra, men sen vet ju inte de andra hur.

Jag brukar säga "gammal bekant" ifall nån frågar.

 

[kryddelydd]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Det gör väl inget att hälsa?
Man kan ju känna varandra/vara bekanta från vilket sammanhang som helst.
Det är väl ingen mer än du och läkaren som vet att du är patient?

Och dessutom: det är ingen mer än du och läkaren som vet varför du är patient.

Du kan ha träffat läkaren för en förkylning eller en fotledsstukning eller vad som helst som inte är det minsta laddat.

 

[Görel]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Jag låtsas som ingenting om inte mina klienter själva tar initiativ till att hälsa. Jag hälsar inte spontant på de jag känner igen men inte kan placera eftersom det kan vara en klient. Det har kanske hänt tre gånger på alla år att någon blivit stött men de förstår när jag förklarar.
I vissa situationer backar jag om jag möter en klient, t ex tar en annan tunnelbanevagn. Mina närmaste förstår varför och ifrågasätter inte. Skulle de gjort det skulle det inte fungera.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Jag hälsar på folk jag känner igen, oavsett var jag känner igen dem från (jobbar på systemet, apoteket, gynekolog, vc-läkare). Har nog aldrig fått fråga från sällskap vem det var jag hälsade på, om det inte är någon väldigt nära. Och då berättar jag, eller säger som det är att jag känner igen dem och tror att de jobbar på systemet, apoteket, vc etc).

Nu skulle inte något sällskap jag värdesätter utsätta mig för tredjegraden om vem jag hälsar på, så för egen del bryr jag mig inte. Och hade nog snoppat av om jag blivit förhörd.

Vad den jag hälsar på presenterar mig som inför sitt ev. sällskap bryr jag mig inte så mycket om. Jag förutsätter att det stannar vid "patient" eller liknande om det är en sådan relation. Alternativt fungerar ju alltid "gammal bekant" (aka småskolan) bra, det är ju ytligt och med tydlig distans.

 

[ainasoja]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Jag har en relation till en av mina neurologsjuksköterskor men den hade vi innan jag blev hennes patient. Våra söner gick på samma dagis så hon behöver inte ljuga till sina vänner ifall hon träffar mig utanför sjukhusväggarna!

 

[Görel]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Fast så enkelt är det inte.

Jag jobbade i flera år som socialsekreterare i ett område där en av mina närmsta vänner var postkassör och en annan barnskötare. De båda hade väldigt stor koll på invånarna i området och skulle jag hälsa på vissa skulle mina vänner per automatik förstå att jag träffat dem via mitt jobb.

 

[moiran]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Du menar att DU hälsar på läkaren, och sen är det hans uppgift att slingra sig för sin partner vem du är?

Japp!

 

[moiran]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Det gör väl inget att hälsa?
Man kan ju känna varandra/vara bekanta från vilket sammanhang som helst.
Det är väl ingen mer än du och läkaren som vet att du är patient?

Och dessutom: det är ingen mer än du och läkaren som vet varför du är patient.

Du kan ha träffat läkaren för en förkylning eller en fotledsstukning eller vad som helst som inte är det minsta laddat.

Mja, det är ju just det - det blir ju rätt genomskinligt att man är patient om man hälsar. Så om jag inte vill bli identifierad som patient så ska jag inte hälsa utan att låtsas som det regnar. Vilket ändå känns lite skumt om vi normalt pratar om livet i allmänhet, lite så där som man brukar med bekanta när man träffas professionellt. Så om jag tjenar på läkaren på en parkeringsplats så hade jag ändå inte tänkt att vända mig till hans sällskap och förklara "jag är en patient till honom/henne", lika lite som jag kanske hade tänkt att läkaren skulle förklara detta efteråt. Därför funderade jag på hur det fungerade där ute i verkligheten.

Vissa läkare är ju specialister. De kanske jobbar på akutpsyk, som onkolog, plastikkirurg eller något annat som kanske känns lite mer besvärande. Men visst - man skulle ju kunna vara en anhörig.

 

[pulkaskurk]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Nu är ju jag visserligen väldigt mkt och ofta på sjukhuset så det skulle kännas jättekonstigt om inte sköterskorna/läkarna som jag träffar minst varannan vecka inte skulle säga hej om vi stöter på varann på stan.
Någon har frågat om de får säga hej och för mig är det självklart att de får.
Andra minns jag inte om de frågat men vi brukar iaf heja på varann och tycker det vore skumt att inte göra det.

Jag känner det lite som att jag kan ju vara vem som helst om de har sällskap med sig och skulle sällskapet fråga så antar jag att de bara säger att jag är en patient och inte mer med det.
Om min sambo eller kompis hejar på någon jag inte känner så frågar ju inte jag ingående om vem det var?
Så då tänker jag att andra nog inte heller gör det.

Enda gången jag tycker det är jobbigt att hälsa på en läkare/sköterska är när sambon börjar att heja och eventuellt prata med dem och jag inte vet vem det är

 

[FannyN]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Jag har i hela mitt yrkesliv jobbat under sekretess och haft flera relationer med män som gjort det. Dessutom är de flesta vänner i samma sits. Man hälsar inte först. Om man småpratar så rör det annant än mående om man är flera. Sedan tycker jag det skulle vara förskräckligt om jag hälsade på någon och mitt sällskap frågar vem det är?! Som en treåring eller nåt. Jag har aldrig råkat ut för det. Om sonens pappa som är läkare skulle hälsat på någon så är det inte patient som är första gissningen heller utan jag skulle antagit att det var en vårdpersonal. Som läkare rör man sig på flera avdelningar, kirurgen, narkosen, iva, akuten, röntgen etc etc så det är ju hundratals med personer de jobbar med. Lägg sen till sjukhusfotografer präster säljare it avdelningen och forskningsfolk så är det helt ogreppbart. Ofta sa han att hjälp jag vet att vi jobbar ihop men jag har ingen aning om vad personer gör utan att se på kläderna.

 

[Rumpnissen]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Som de flesta andra säger så hälsar jag aldrig först, men hälsar givetvis tillbaka.

Jag jobbar på samma lilla ort som jag bor. Jag kan inte gå ner och handla utan att möta någon jag träffat i mitt jobb. Om jag har sambon/en kompis med mig och någon hälsar på mig så vet alla att det inte är lönt att fråga. Är det en spännande människa jag inte känner via jobbet kommer jag säkert berätta det ändå.

Det har hänt att jag träffar människor i sociala sammanhang, på fester, på öppna förskolan, via föreningar m.m. Jag låtsas som det regnar och som att vi aldrig träffats, om inte den andra säger något så klart. Dock är väldigt många öppna med att vi träffats via jobbet så det är ganska sällan det blir krystat.

 

[moiran]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Sedan tycker jag det skulle vara förskräckligt om jag hälsade på någon och mitt sällskap frågar vem det är?! Som en treåring eller nåt. Jag har aldrig råkat ut för det.

Är det så ovanligt? Jag tycker det verkar rätt vanligt. Inte med mening att förhöra, utan en fråga att ställa som vilken annan som helst om man inte har något speciellt att prata om och personen som hejar (patienten) i fråga skiljer sig lite från den grå massan.

Men det kanske är annorlunda just när man umgås i kretsar där alla jobbar med människor under tystnadsplikt - man är van vid att inte fråga och engagerar sig inte särskilt i människor man inte känner heller?

Jag skulle kunna fråga sambon av ren nyfikenhet eftersom vi bor i en liten stad, jobbar med samma personer och han inte har ett vilt socialt liv. Det är klart, om det bara är ett kort "hej" eller en igenkännande nickning så hade jag nog inte lagt märke till det. Skulle kunna vara expediten hos optikern. Ett "hej, hur är läget" utbyte däremot skulle jag faktiskt vara nyfiken på.

Hade jag varit ute med min syster hade jag inte frågat om personen ifråga väckte min nyfikenhet. Ovanligt smart, korkad, rolig eller nåt. Inte om relationen utan om vem personen är och är ju faktiskt rätt nöjd med svaret "Åh, han serverade på fiket Varma Koppen förut när jag hängde där" utan följdfrågor.

 

[Ninnurur]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Min sköterska på neuro har sagt att hon hälsar bara om jag hälsar först och därmed visar att det är ok att vi känner varandra. Vi bodde tidigare på samma gårdar och hennes barn går i skolan som ligger granne med mina föräldrars hus så vi springer ju på varandra då och då

 

[FeatherCloud]

Sv: Tystnadsplikt och relationer

Sedan tycker jag det skulle vara förskräckligt om jag hälsade på någon och mitt sällskap frågar vem det är?! Som en treåring eller nåt.

Oj, varför det?
Jag gör så, men har aldrig tänkt på att det skulle vara förskräckligt eller barnsligt? Om jag och min sambo träffar på någon som han uppenbart är bekant med, hälsar och kanske byter något ord med, brukar jag fråga vem det var efteråt. Jag tror han gör likadant om det är jag, inget konstigt.

För mig skulle det kännas konstigare om jag inte fick fråga vem hans bekante/arbetskompis/etc. är, men han har i och för sig ingen yrkesroll där han har patienter eller så, det skulle kanske förändra saken.