Undergångsåldern...

Sv: Undergångsåldern...

jag plockade ur mina P-stavar för att testa om migränen skulle minska - det gjorde den... Så den delen är ju inget alternativ för mig. (jag är steriliserad, efter 4 barn, så jag behöver inte fundera på den biten heller)
 
Sv: Undergångsåldern...

P-piller och migrän är ett väldigt individuellt kapitel. En del märker ingen skillnad av pillren, vissa blir bättre - men fler blir sämre.

Hormonell migrän, som du beskriver, lindras mycket riktigt ofta efter klimakteriet. För en del lyckliga själar försvinner den helt. Men under klimakteriet, däremot, kan man bli rejält mycket sämre. Dessvärre.
 
Sv: Undergångsåldern...

P-piller och migrän är ett väldigt individuellt kapitel. En del märker ingen skillnad av pillren, vissa blir bättre - men fler blir sämre.
jo, jag vet...
Hormonell migrän, som du beskriver, lindras mycket riktigt ofta efter klimakteriet. För en del lyckliga själar försvinner den helt. Men under klimakteriet, däremot, kan man bli rejält mycket sämre. Dessvärre.
glädjedödare där!! :mad:

;)

(jag vet även den biten, men hoppet är ju det sista som överger en...)
 
Sv: Undergångsåldern...

Hade diskussion för ett tag sedan då jag satte in en ny hormonspiral. Barnmorskan konstaterade att det var den sista jag behövde sätta in, sedan var jag minsann inte i riskzonen att bli gravid längre.
 
Sv: Undergångsåldern...

Min kollega som är 54 har kommit i klimakteriet och det hon märker mest är vallningar (hon kan svettas rejält, bara rakt upp och ner) och att hon har ont / är stel i framförallt händerna.
 
Sv: Undergångsåldern...

Jag fyllde 50 för ett halvår sedan och har samma fundering som du. Har inga tillsatta hormoner. Regelrätta värmevallningar vet jag inte om jag har haft, men jag kan vakna genomsvett på natten någon gång ibland - oftast när jag har det stressigt omkring mig. Är det vallningar?

Tätare mens än normalt har jag haft ett år ungefär. Dessutom långvarig. I våras var första gången mensen helt uteblev i ett par månader. Sedan kom den tillbaka var tredje vecka, alltså, jag blöder två veckor, har uppehåll en vecka (låter det inte underbart så säg :( ). Den här cykeln är det plötsligt inte så. Jag blödde två veckor, hade uppehåll en vecka, fick sedan en liten blödning som varade ett par dagar och nu vet jag inte vad som väntar. Ja ja den som lever får se... men nog är det lite opraktiskt att inte ha en aning om var man befinner sig i cykeln.

Humörsvängningar tycker jag inte att jag har märkt, däremot har jag varit trött. Mina hormonella migränanfall har minskat.

Jag ser fram emot att mensen ska sluta men undrar lite hur resten av mig kommer påverkas. På ett sätt är det lite spännande - ett nytt skede i livet.
 
Sv: Undergångsåldern...

Jag är 51 nu, och min mens slutade helt för ca 2 år sen. Innan dess hoppade den över nån gång ibland i 3 månaders-skutt. Jag tog ur den vanliga spiralen när jag var 49.
I somras och sommaren innan, hade jag vallningar på nätterna. Då det ändå är varmt, så spelade det ingen stor roll. Jag sov under ett lakan, och drog det av och på beroende på vallningarna. Idag kan jag få nån vallning nån gång ibland, men det är ingen större fara. Jag har ett sånt arbete så jag är klädd i underställ som transporterar bort fukt ;-)
För ca 1 år sedan misstänkte jag att jag var på väg att få en urinvägsinfektion, då jag kände mig kissnödig, fast inte var det. Konstaterade senare att det förmodligen hade att göra med torrare slemhinnor eller dylikt, då det inte blev sämre, utan bättre av sig självt.
Tankarna går ju till om man ska bli benskör eller så, men fortsätter mitt rörliga liv, och hoppas benstommen håller sig fräsch av användningen.
Jag har aldrig ens funderat på hormonbehandling, då jag är emot att behandla ett naturligt tillstånd. Och eftersom jag inte har några stora besvär, så funkar det fint.
Psykist känns det annars bara bra. Jag trivs med att bli äldre, och sakta ner lite i fart. Man behandlas lite med aktning, och känner sig ganska klok. Och så kan man "göra vad man vill". Jag har slutat bry mig om vad andra tycker, i lagom mängd. Jag mår bra helt enkelt!
 
Sv: Undergångsåldern...

Jösses, min är nere på ca 25dgr i mellan när jag inte tar sprutor, kanske redan dags. Typ tio år för tidigt, minst.
 
Sv: Undergångsåldern...

Jag funderar på det samma. Jag fyllde 40 i maj och har inte haft mens sedan i mars i år och nej, gravid är jag inte. Jag vet att jag borde kolla upp det...
 
Sv: Undergångsåldern...

Barnmorskan konstaterade att det var den sista jag behövde sätta in, sedan var jag minsann inte i riskzonen att bli gravid längre.

Det här med fertilitet har jag undrat lite över. Nu vet jag inte exakt hur gammal du är, men eftersom du är inne på temat.

Det verkar ju som att de flesta kvinnor menstruerar tills de är femtio, eller ytterligare några år. Men de äldsta barnaföderskor som jag har kommit i kontakt med, har varit högst 47 år gamla vid förlossningen. Och även det är ju ovanligt.

Det jag undrar är om det finns någon anledning att skydda sig mot graviditet från, säg, 47 år och tills man slutar menstruera? Hur stor är risken för barn då, menar jag? Eller är det missfall man skyddar sig mot?
 
Sv: Undergångsåldern...

åh, här var ju den här tråden igen!

Jag har funderat lite de senste veckorna - hur länge pågår själva övergången? Hur länge har man vallningar? osv...
 
Sv: Undergångsåldern...

Enligt min gynekolog ska man fortsätta skydda sig mot graviditet i minst eftt år efter menstruationenrna har upphört helt. Risken är ju inte så stor men vet flera som blivit gravida efter 50 ,visseligen har det slutat med missfall för dem men det är ju inte så kul det heller.ytterst förvånad över barnmorskans uttalande.
 
Sv: Undergångsåldern...

åh, här var ju den här tråden igen!

Jag har funderat lite de senste veckorna - hur länge pågår själva övergången? Hur länge har man vallningar? osv...

Klimakteriet pågår i ca 10 år sen är det ju väldigt olika vilka besvär och hur länge de varar. Ett par år med diverse besvär är nog vanligast.
Själv har jag mest besvär med blödningarna from hell. Började i för drygt ett år sedan med utebliven mens i flera månader sen i stort sett blödningar i flera månader, efter beh med gulkroppshormon har det blivit bättre ,oregelbundna ,rikliga men kortvariga blödningar.Fö har jag inte mycket symtom. Jag är 52år
 
Sv: Undergångsåldern...

Har inget skydd (sterilicerad sedan många år) och är därmed naturell;) 52 år.

Det började med oregelbunden mens för ett par år sedan. Vid vissa tillfällen höll det upp i flera månader för att sedan braka lös som för att ta igen för de förlorade gångerna verkade det som.

Det senaste året har sömnsvårigheter varit det mest framträdande. Ganska kort stubin, men det har jag haft även förut.

Betydligt mindre sexlust, men å andra sidan när det blir är det bättre. Hur nu det kan hänga ihop:angel:

Börjar känna lite svettningar nu, men inget som jag upplever som ett problem än i alla fall.

Jag vill inte ta mediciner så jag tänker härda ut så långt det går. Sedan tror jag också att om man går och väntar att något hemskt ska hända så gör det det.
 
Sv: Undergångsåldern...

Jag är 51 och har haft oregelbunden mens lite till och från de sista åren, men annars ingen skillnad. Hemskt humör har jag alltid haft så tror inte det har med klimaktieriet att göra :D
 
Sv: Undergångsåldern...

*kl*

Jag är 25 och upplever i princip ALLA dessa besvär. :mad: P-stavshelvetet ska UT!!
 
Sv: Undergångsåldern...

Senkommet svar i tråden: jag fyllde 40 i år (några veckor innan isättandet av innevarande (fniss) spiral). Så jag blev faktiskt en liten aning konfunderad över det tvärsäkra uttalandet från BM.

Sedan är jag inte helt säker på att spiralen verkligen är verksam i fem år som utlovas, efter tre år får jag tillbaka mens och alla andra problem förknippade med "inte-spiral-inne".
 
Sv: Undergångsåldern...

Ja, mot din ålder och spiralens livslängd, låter ju uttalandet lite förhastat. Det håller jag med om.

Och jag undrar egentligen inte heller om man kan bli gravid efter 45, tvärtom kan jag komma på tre kvinnor som fått barn vid 46-47 (utan att genomgå den där italienska behandlingen som gör att 63-åringar kan bli gravida).

Det jag tänker på är snarare spannet från, säg, 49-50 och fram tills att mensen upphör. Behöver man skydda sig då, och om man behöver det, är det då snarast missfall man skyddar sig mot?

(Nu är antagligen missfall även om man inte vill ha barn jobbigare än p-medel, enligt många, så jag vänder mig inte alls emot att man undviker missfall genom att skydda sig.)
 

Liknande trådar

IT & mobiler Jag söker tipps på hållbar laddkabel (2 meter) till IPhone. Nu vet jag inte om jag haft extrem otur, eller om jag misshandlat...
2
Svar
37
· Visningar
1 467
Senast: Badger
·
Kläder & Bli fin Jag fick tag på ett par helt underbara skor till mycket bra pris häromdagen 😍 Problemet är att de börjar skava redan efter ett par...
Svar
10
· Visningar
834
Senast: Lyan
·
Samhälle Har precis läst en låst artikel i Göteborgs-Posten där de intervjuat tre kvinnor som fått kontaktförbud utfärdade mot män". Männen har...
Svar
14
· Visningar
1 285
Tjatter Fram tills jag var 30 blev jag kollad typ jämt, även när jag köpte typ trisslotter. Nu fyller jag 38 i år och jag skulle säga att det...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
1 883
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Hingstval 2024
  • Shettistråden del II
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp