Unga idag.

[nexxa]

Sv: Unga idag.

Förstår precis vad du menar. Jag har i mitt liv varit utsatt och upplevt saker som många inte ens har haft tankar på. Har också bra eller sämre dagar men är rätt så genuint glad i mig själv och försöker vara positiv.

Vad man däremot inte får glömma är att vi alla lever olika liv. Vissa har varit utsatta mer än andra och ju mer man går igenom ju mer insikt får man över hur man reflekterar över och saker och ting. Själv märker jag att jag struntar i saker gällande mig själv "för det finns värre"

Och om det nu är något sådant exemlpel på någon som i dina ögon har ett fantastiskt liv får du tänka på att denne kanske inte upplevt samma som dig. Om någons föräldrar skiljer sig kanske det i dina ögon är en "piss i havet" jämfört med sådant som att du inte kan handla mat. Medans en annan person där ute upplever samma sak som en undergång och vill skada sig själv.

Men jag kan som sagt känna igen mig. När man lever i en katastrof och någon tror att hela världen skall gå under för en sak som för mig är en småsak känns det ibland irriterande. Dock brukar jag aldrig ta en sådan strid, jag vet vad jag upplevt och hur det känns för mig. Men jag skulle aldrig säga åt någon att de inte har rätt att bli upprörda över något jag anser oviktigt. Vi alla är olika på hur vi reagerar det som drabbar eller inte drabbar oss både fysiskt och psykiskt

 

[lizan]

Sv: Unga idag.

*knapp*


Sen får man inte glömma att vissa helt enkelt har fel på kemin i kroppen. Man behöver inte ha några dolda hemskheter för att må dåligt, det räcker med att kroppen inte producerar rätt, eller rätt mängder av, diverse hormoner, signalsubstanser och annat som behövs.

 

[Poisonous]

Sv: Unga idag.

25 år. Arbetslös, stor skulder, deprimerad, borderline/asperger/adhd-personlighet.

Hade en bra uppväxt förutom mobbing och ett sexuellt övergrepp. Och mår ändå såpass dåligt som jag gör.
Jag tror inte det beror på att "dagens unga" är känsligare, mer bortskämda, otacksamma eller liknande.
Snarare är det att det blivit tillåtet att må dåligt.

Förr i tiden behövdes kroppsliga fel och rejäla sådana för att "vara sjuk" nu vet man mer om hur människans hjärna fungerar och att det finns störningar.

Och sen reagerar alla olika.
En kär vän till mig har växt upp i en missbrukarfamilj, hen och syskonen har alltid haft det svårt och flyttat runt mycket. De är den starkaste person jag känner, alltid glad, muntrar alltid upp andra, glad och social.
Medan någon som upplevt samma sak kanske tagit livet av sig?

Man kan inte relatera helt till saker man inte upplevt

 

[lilstar]

Sv: Unga idag.

Man kan inte hålla på och jämföra lidande, det kommer alltid finnas någon som har det värre. Jobba med ditt eget mående istället för att klanka ner på andra.

 

[Niyama]

Sv: Unga idag.

Eller så är det bara så att jag känner igen mig, jag blev i perioder oerhört bitter och avundsjuk på människor med pytteproblem när jag själv brottades med dödsfall, depressioner och ångest. Jag vågar ändå påstå att de flesta ser mig som en empatisk person med rätt trevlig människosyn.

+ 1.

*kl*
Sen är det ett problem inom psykiatrin att folk åker till psykakuten för att dennes partner gjort slut, t.ex. Folk som är ledsna men faktiskt inte är psykiskt sjuka, självmordsbenägna eller destruktiva på annat sätt. Samma problem inom öppenvårdspsykiatrin, de har massor av patienter som egentligen inte behöver deras vård. Som egentligen skulle hanteras av t.ex. vårdcentralen.

 

[Tassetass]

Sv: Unga idag.

*kl*
Sen är det ett problem inom psykiatrin att folk åker till psykakuten för att dennes partner gjort slut, t.ex. Folk som är ledsna men faktiskt inte är psykiskt sjuka, självmordsbenägna eller destruktiva på annat sätt. Samma problem inom öppenvårdspsykiatrin, de har massor av patienter som egentligen inte behöver deras vård. Som egentligen skulle hanteras av t.ex. vårdcentralen.

Det där är sannerligen ingen lätt nöt att knäcka. För det kan också bli som för mig, som egentligen kom in helt fel i psykvården men hon som blev tilldelad mig sa till enhetschefen att (fritt citerat) "Den där ska inte vara här för hon är egentligen helt frisk men en kurator på vårdcentralen kan inte hantera henne, så hon stannar hos mig".

Jag blev nämligen, på grund av en tokig kurator som trodde att jag hade borderline, remitterad från vårdcentralen till avdelningen för sådana som har personlighetsstörningar och andra långvariga, svåra psykiska problem. Jag var ju egentligen "bara" i sorg efter min mamma och två vänner som dött i unga år.

 

[KrullTroll]

Sv: Unga idag.

Så där lite allmänt... Kastas det inte en del stenar i den här glashustråden? Den empati och sympati vissa anklagar TS för att sakna lyser med sin frånvaro i många av inläggen här, kan jag tycka.

pil i gummibåt eller bäver i trähus, men amen!

 

[Mirre]

Sv: Unga idag.

Så bara för att alla inte har levt ditt liv eller har samma upplevelser som du, så får ingen må dåligt? Gör någon det så är dem bara bortskämda?
Du har ingen aning om hur andra mår, varför folk mår si och så eller hur deras liv har varit. Inte har du med det och göra heller

 

[Sparrisen123]

Sv: Unga idag.

Håller med de flesta andra här i tråden...
Bara för att någon annan "har det värre" gör inte det en annan persons bekymmer mindre. Isåfall får man ju aldrig må dåligt/vara sjuk, för om jag har influensa och 40 graders feber har ändå någon annan cancer så varför ska jag klaga?
Vilket väldigt knepigt tankesätt, speciellt på någon som pluggat psykologi i tre år

Sen visst, jag kan förstå känslan av "Men ärthjärnor sluta klaga på era icke-problem", men därifrån till att på riktigt mena att deras problem inte är riktiga, känns väldigt långt. Det är så otroligt mycket man inte vet, och alla fungerar olika.
Kompisen som inte gått på stan och shoppat på två veckor kanske har shopping som ångesthantering. Eller att gå på stan kanske är det enda h*n mår bra av, så h*n mår dåligt av att inte ha gjort nåt kul på två veckor. Eller så har h*n massor av "riktiga" problem, som h*n inte vill nämna, och skyller därför på avsaknaden av shopping för att få prata om att h*n mår dåligt. Eller så är det nåt annat. Saken är den, att bara för att DU inte anser att det är ett problem så har din vän all rätt i världen att se det som ett stort problem, och att må dåligt för det.

Jag blir så ledsen när jag ser dagens unga människor beklaga sig över livet när dom egentligen har ett dugligt liv. Allt fler ungdomar skär sig, ska ta livet av sig och klagar över bekymmer som våra tidigare generationer knappt har sett som problem. Jag tycker att dagens ungdomar har blivit så fruktansvärt bortskämd och det gör mig så irriter, jag vet det är fel av mig att lägga energi på det men jag vill bara skrika ut: Du vet inte hur bra du har det!?

Men vet du det då? Vet du hur bra (eller inte bra) alla du träffar har det?
Och vilka bekymmer har våra tidigare generationer knappt sett, och på vilket sätt är det relevant för hur vi mår idag? Vi lever ju inte i samma samhälle nu som för 20-40-60 år sedan, så att en del av problemen är annorlunda nu är väl inte så himla konstigt.

 

[Hazel]

Sv: Unga idag.

kl

ett tag jobbade jag med att skriva av kyrkböcker, såkallade "dödböcker" där stod alltid dödsorsaken för personen. Och förutom att folk såklart dog av sjukdomar så fanns det lite annat som stod ut

Alkoholförgiftning
förlossningsdepression
självmord
Hysteri (psykologiska sjukdomar kan man tänka sig)

Ibland undrar jag om folk bara inbillar sig att det va så mycket bättre förr att människor inte mådde dåligt. Så är det naturligtvis inte, man hade kanske inte samma saker att må dåligt över, men dåligt har människor nog alltid mått.

 

[sthu]

Sv: Unga idag.

Sen får man inte glömma att vissa helt enkelt har fel på kemin i kroppen. Man behöver inte ha några dolda hemskheter för att må dåligt, det räcker med att kroppen inte producerar rätt, eller rätt mängder av, diverse hormoner, signalsubstanser och annat som behövs.

Exakt vad jag tänkte säga.

Jag har gått hos kurator i ett halvår pga depression med maniska perioder (inte diagnostiserad med något annat, och mig gör det det samma vad de kallar det). I början var det mycket prat om tidigare upplevelser och annat, men nu sista tiden har jag tagit en hel hög med blodprover som visat att saker och ting inte står helt rätt till. Jag har haft låga blodvärden, felaktiga hormonnivåer, störningar med andra signalsubstanser som ska hjälpa "må bra centran" i hjärnan..
Jag har alltså mått potta, trots ett bra och trevligt liv, skämts över det och haft skuldkänslor för att jag känner som jag gör (och för att jag skäms över att jag skäms..) och varit suicidal (nåja, är.... ) på grund av fysiska bekymmer.
Det är psykiskt också, men det finns många fysiska faktorer.

 

[dengra]

Sv: Unga idag.

Jag funderade över det där för ett tag sen. Jag tycker inte att ungdomar är sjåpigare nu än då. Däremot har jag funderat på hur samhället har förändrats över tiden.
Människor blir påverkade av miljön vi lever i, och det är även miljön som formar oss som människor. Kan det vara så att miljön har format oss till att nå bristningsgränsen? Är det kanske dags att kliva tillbaka ett steg eller två? Jag går en relativt pluggfri linje, ändå är jag inte klar med dagen förrän tidigast 23.00, oftast mycket senare. Det betyder att jag inte får tillräckligt med sömn heller. Jag äter inte alla mål mat, för jag har inte tid. Det var längesedan jag åt frukost då jag inte tar mig upp på morgonen längre. Allt detta leder ju till en obalans i kroppen, och det är kanske inte så konstigt att man helt enkelt saknar ämnen i kroppen som underlättar för psyket.

Sen är det ju som man nämnt tidigare, att alla människor reagerar olika. För vissa har upplevt värre saker än andra, men de värsta som hänt just den individen kommer alltid att vara det värsta, även om det handlar om en obetydlig sak.

Jag tycker att det är konstigt att man ska behöva "klaga" på ungdomar och deras mående. Man måste nog se hela bilden. Hur har de kunnat bli så att ungdomar mår dåligt i större utsträckning idag? (Vet inte om det är så, men det verkar så.) Vad är det som skiljer sig i samhället nu från då?

Skolan har förändrats, klimatet ungdomar emellan har kanske förändrats, jag vet faktiskt inte, då jag inte upplevt då. Bara nu, och visst är jag både utbränd och deprimerad. Kanske är jag ett exempel på en vek ungdom, även om jag vet varför det har gått som det gick för min del.

 

[Sparrisen123]

Sv: Unga idag.

Människor blir påverkade av miljön vi lever i, och det är även miljön som formar oss som människor. Kan det vara så att miljön har format oss till att nå bristningsgränsen? Är det kanske dags att kliva tillbaka ett steg eller två?

Jag tror att du kan vara nåt på spåret här. Om man tittar på vad människor "är till för" (det gör man ju hela tiden med hundraser, så varför inte?) så är det ju knappast det moderna livet med ofta stillasittande jobb/plugg, mycket mental stress och väldigt lite fysisk aktivitet. Till det en ofta ganska kass kosthållning. Inte så konstigt kanske att människor överlag mår ganska kasst...?

 

[Mammas]

Sv: Unga idag.

Och frågan är ju om det verkligen är så? En vän till min mormor sköt sig för några år sedan, han var alltså i sjuttioårsåldern och hade lidit av depressioner och självmordstankar hela livet. Men inte sökt vård. Det kan ju också spela in att det är mer ok att må dåligt, och att det satsas på att de som mår dåligt psykiskt ska kunna få vård. Men sedan kan också stressen väga in, människan verkar inte vara byggd för det här stressiga stillasittande livet som vi har i västvärlden idag.

 

[Myzan87]

Sv: Unga idag.

Instämmer i det som Elina8 skrev.

Jag kan inte hjälpa att fundera om det är så att vi;
1. Har sämre psykisk hälsa än tidigare generationer pga vår livsstil med bla mycket stress och prestige
2. Är bättre på att säga till när vi mår sämre
3. Att problemen har flyttats från svält och undernäring till depression och ångest
4. Kanske maten är ett problem?

Något är det som antingen har förändrats eller kommit fram. Och då borde vi kunna ställa kroppen till rätta?

 

[Angel]

Sv: Unga idag.


Håller med helt och hållet men lägger till att det är inte så konstigt att fler människor mår dåligt nu för tiden och att man märker det på ett annat sätt. Det finns många fler människor och rent generellt har vi större kontaktnätverk idag än för bara ett par år sen.

Sen tror jag faktiskt att alla hormoner/mediciner och annat skit vi får i oss på daglig basis vare sig man vill eller inte inte alls är nyttigt för kroppen och inte konstigt om man skulle bli påverkad av det. Sen är det klart det är "inne" med vissa diagnoser under olika tidsperioder men då är det ju redan konstaterat att människan mår dåligt på något sätt och därför kommit i kontakt med vården.

 

[sona]

Sv: Unga idag.

Tror också att mkt av vår psykiska dåliga mående kommer ifrån det du skriver, vi pressas dessutom i ganska tidig ålder, både i prestation och utseende. Vem har inte jämfört sig med sina klasskamrater i både högstadiet och gymnasium? Både vad det gäller utseende och betyg. Och jag tror dessutom att det går åt fel håll, det är yngre och yngre, faktiskt barn som mår dåligt och har självmordstankar.

Sen tror jag att "tonårsdepression" är ett rop både på hjälp och uppmärksamhet, det är nog få så unga som faktiskt verkligen vill dö. Och jag tror att många som mår dåligt och tar livet av sig när dom är äldre bara har "överlevt" länge, inte att dom inte mådde dåligt som unga..

 

[Pancakes]

Sv: Unga idag.

Saken är ju den att psykiska problem och svårigheter kan ju "vem som helst" drabbas av. Man kan ha haft en perfekt barndom, underbara föräldrar, mobbinfri skolgång, bra jobb och fungerande relationer. Men man råkade dra nitlotten när det kommer till genetik.

Så jag tycker inte alls att du ska tycka att andra behöver hjälpen bättre bara för att dom haft det värre. Du mår dåligt och då ska du såklart få hjälp.

Det är sådant man behöver höra, det negativa är man som sagt bra på att upprepa för sig själv. Det tog många år och hann bli skarpt läge innan jag blev övertygad om att jag behövde hjälp och det har verkligen öppnat mina ögon för hur jag mår.

 

[lilstar]

Sv: Unga idag.

kl

ett tag jobbade jag med att skriva av kyrkböcker, såkallade "dödböcker" där stod alltid dödsorsaken för personen. Och förutom att folk såklart dog av sjukdomar så fanns det lite annat som stod ut

Alkoholförgiftning
förlossningsdepression
självmord
Hysteri (psykologiska sjukdomar kan man tänka sig)

Ibland undrar jag om folk bara inbillar sig att det va så mycket bättre förr att människor inte mådde dåligt. Så är det naturligtvis inte, man hade kanske inte samma saker att må dåligt över, men dåligt har människor nog alltid mått.

Det här är väldigt viktigt att komma ihåg, att psykisk ohälsa inte är något nytt, bara mer uppmärksammat och mindre skämmigt än tidigare.

 

[Hazel]

Sv: Unga idag.

Det här är väldigt viktigt att komma ihåg, att psykisk ohälsa inte är något nytt, bara mer uppmärksammat och mindre skämmigt än tidigare.

dessutom får man tänka på att benämningarna för olika saker har ändrats mycket. Hysteri tex kunde bara kvinnor ha från början, eftersom man trodde det kom från livmodern. Likadant fanns det moderspassion som nog snarare va förlossningsdepression. Nu är inte dom orden från 1900 talet, men att man dog av hysteri hade ju helt klart med det psykiska att göra