Unghund med (för mycket?) integritet

[Kimmya]

Hej
Jag har varit och nosat på denna fråga förut i detta forum. Men jag har en Kelpie på 8 månader. Hon funkar jättebra och känns inte som att det är nått större problem egentligen. Men en sak gör mig lite orolig för framtiden och det är hennes (enligt mig) överdrivna integritet. Jag har ju känt till att Kelpies kan vara såna, så jag är inte helt oförberedd men jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare ändå.

Hon morrar (bits inte!) i en rad situationer. Det känns aldrig aggressivt. Om man försöker knuffa bort henne morrar hon, om man lockar iväg henne lyder hon oftast. Om nån annan hund kommer i närheten av hennes matskål, min ryggsäck, eller nån grej hon hittat under soffan eller nått så morrar hon.
Hon vaktade länge hallen mot min gamla hund varje gång vi kom in men efter att ha släppt in min gamla hund först i en månads tid så har det lugnat ned sig. Hon vaktar fortfarande vår plats på bussen om jag inte ser till att min gamla hund tar plats först. Osv osv

Det är så klart onödigt att knuffa på henne om hon inte gillar det. Och jag kan förebygga problematiska situationer. Men jag har ingen lust att låta hela hundlivet kretsa kring att förebygga problem och förklara för alla vi möter hur de ska hantera hunden. Jag har henne bland människor som inte är jättevana vid hundar och jag tycker att om nån har en hund i knät borde de kunna knuffa bort henne utan att det blir dålig stämning. Jag är rädd att hon en dag ska skrämma någon som skrämmer henne tillbaka.
Och så är jag rädd att hon en dag ska möta en hund som inte bara respekterar hennes surande och går och gömmer huvudet under soffan som min gamla hund, utan svarar emot. Mina har rykt ihop ett par gånger men det har aldrig hänt nått mer än att nån får dreggel på sig och min gamla hund har nu löst det genom att alltid gå undan. Hon vet ju att hon inte går miste om nått ändå. Jag är inte orolig för dem, men föreställer mig ett hundliv där jag kan umgås med andra hundägare utan att ständigt oroa mig.

Hon älskar människor och hundar och är inte osäker i övrigt. Bara att hon tror att folk och hundar ska ta hennes saker/platser. Hon verkar inte alls vara orolig för att nån skulle skada henne eller bråka med henne så det känns onödig om detta problem skulle få för mkt utrymme i vårt liv.

Jag har hitills försökt förebygga situationer bäst jag kan och när det är nått problem så har jag bara ignorerat hennes morrande och lyft upp henne och satt ner henne en bit bort. Då försöker hon krama mitt ben med sina framben. Jag har inte tvingat henne till nått orimligt när hon morrar utan bara tagit ned henne ur knät eller lyft bort henne från en hund hon muckar med eller lyft henne och satt ner henne där jag vill ha henne på bussen.
Hon har inga problem med att bli lyft om hon inte gått in i försvars-mode redan. Hon tycker faktiskt mycket om att vara i famnen och att klättra på folk osv.

Så har ni några tips? Övningar att göra? Bloggar att läsa? Jag har aldrig haft en sån här hund innan. Kan det gå över av sig självt eller blir det troligtvis värre med tiden? Annars är hon ju hur go som helst och modig och smart och samarbetsvillig!

 

[Lingon]

Är det typiskt Kelpie? Alla jag träffat har älskat människor och ingen av dem har surat det minsta lilla eller morrat mot folk i såna situationer. Snarare tvärtom. Vält folk av ren lycka att få hälsa och varit väldigt fysiska och buffliga och inte tagit illa vid sig om man knuffat lite. De har därför inte fått hälsa på folk som inte är vana vid den typen av hundar. Har man knuffat har de tagit det som en inbjudan till lek och blivit ännu mer exalterade och buffliga.

Jag vet inte hur du ska hantera det men jag hade haft svårt för att acceptera att min hund morrar åt mig eller andra.

Måste du lyfta henne? Ibland måste man men i de allra flesta fall så går ju samma sak att lösa genom att träna hunden att lyda och flytta på sig/sluta med det hon gör utan att göra något fysiskt. Bryt beteendet på annat sätt än att göra det fysiskt.

Jag kan inte minnas att vi puttat bort hundar från oss när jag växte upp. Snarare att mamma sa åt oss att vi inte skulle putta utan bara säga åt hunden att gå ner. Vi sa åt dem vad vi ville att de skulle göra. Backa, gå ner, lägga sig osv. Men det kräver ju att hunden vet vad man menar.

 

[Kimmya]

Har blivit varnad för integriteten hos Kelpie av både uppfödare och folk här på Buke. Men hon älskar folk, älskar att leka med främlingar, kryper gärna upp i knät på folk osv osv. Det är bara när hon tror att nån ska ta något från henne som försvaret drar igång.

Ibland måste jag lyfta henne, om vi t.ex. ska gå på bussen och hon har låst sig och hotar min gamla hund så att min gamla hund vägrar följa efter, så lyfter jag upp henne, och så får min gamla hund lägga sig och sen sätter jag ner henne brevid och då är allt bra igen. Försöker undvika det men svårt att se till att det aldrig händer och det går inte att hålla på att dalta med en hund i mittgången på bussen när folk ska förbi..
Vi kommer att träna bort denna situation och många andra, men problemet är ju främst i de situationer man inte har tränat.

Och jag tycker ofta att det låter som att folk här på Buke kan kontrollera sina hundars verklighet till 100%. Mina erfarenheter säger mig att folk, både hundvana och andra ofta knör lite på en hund som knör på dem eller helt sonika försöker resa sig fast de har en hund som ligger på deras bröst.Inga aggressiva knuffar alltså utan bara att fysiskt visa vad man vill. Plockar upp sin ryggsäck som ligger i soffan fast det ligger en hund bredvid.

Jag tycker att en normal sällskapshund som man har ute bland folk ska tåla att man fysiskt visar var man vill ha den, att någon kommer plötsligt och sätter sig brevid på bussen eller att någon, vem som helst faktiskt, kan plocka upp sin väska även om hunden har lagt sig brevid den. Samt att andra hundar passerar dem fast de har en pinne osv osv. Jag har umgåtts med massa hundar av olika sort och de få(!) som inte klarat sådana situationer skulle jag kalla för problemhundar.
Jag tycker inte att man kan ha en massa regler för sin omgivning om vad de får göra och inte så länge de är snälla och respektfulla, då får man väl stanna hemma med sin hund och det är ju inte så kul..

Eftersom hon inte gör nått annat än att morra skulle jag inte kalla henne för problemhund än, men känslan hon har kan ju leda till mer problem än så tänker jag.

 

[Kimmya]

Hon har inga som helst problem med att bli hårdhänt behandlad i lek etc det är bara när hon går in i resursförsvar som hon inte går med på att bli knuffad. Hon har flera mänskliga lekkompisar som hon leker väldigt hårdhänt med och hon tycker det är såååååå kul! Om hon tar i för mycket kan hon få en hård knuff och det är inga problem så länge det är en del av en social kommunikation och inte att hon upplever att nån ska ta hennes plats eller grejer..

 

[Lingon]

Jag tycker absolut att det är en varningssignal. Som sagt, vet inte vad jag hade gjort.

En hund som gör så hade jag inte låtit träffa vem som helst heller. Det är en fin tanke att alla hundar ska kunna klara av olika typer av människor (hundvana som hundovana) men faktum är att alla hundar inte klarar av det. En vi hade klarade inte av att träffa folk som var rädda för hundar. Han blev troligtvis osäker på att de betedde sig så konstigt och utstrålade rädsla så han blev liksom blockerad och hoppade på dem och skällde osv. Så skulle det komma någon som var det minsta rädd för hundar så stängdes hunden in under tiden. Lugnast för alla inblandade.

 

[Kimmya]

Jag hör vad du säger och respekterar det. Jag tror dock inte alls att det är givet att hon inte kommer klara av att ha bland folk, jag tror att vi är i läget där det avgörs om det ska bli riktiga problem i framtiden eller inte. Att bara acceptera att det inte går innan det ens är ett riktigt problem verkar inte konstruktivt.
Det är ju en brukshund!! Vi måste ju kunna träna tillsammans med andra och vara bland andra hundar utan att det blir massa gruff, det verkar tråkigt att aktivera en extremt intelligent brukshund om man ständigt måste hålla den borta från andra hundar och folk man inte instruerat noga hur de ska bete sig!
Och hon älskar ju folk och har ett avgränsat problem så jag tror nog absolut att det går att jobba med!

 

[AraSlei]

Spontant förstår jag att du tolkar det som hög integritet, men det låter som en rejäl dos resursförsvar också?

Jag har lite liknande problem med min wachtelhane. I trånga utrymmen (tvättstugan t ex) lackar han ibland ur på framförallt labradoren. De har inga problem med att dela tuggben eller leksaker utan leker tvärtom mycket tillsammans, men om jag t ex har en ryggsäck med grillkorv i så vaktar han den med sitt liv.
Han har inga problem med att de andra hundarna slickar rent hans matskål, men om jag ställer ner en gryta på golvet så vaktar han den.
Oftast går det bra att de sover tillsammans i sängen, men rör man wachtelhanen så blir han sur och går därifrån. Han bjuder gärna in till gos och kel, men drar sig tydligt undan om man initierar något sådant själv.

Jag pendlar lite i hur jag ska tolka honom, och det verkar som att det går lite i perioder. För min hanes del kommer det framförallt fram när han är fysiskt understimulerad.
Han har subtila signaler, ibland morrar han först men ibland spänner han sig bara, och sedan smäller det. Ser jag det i tid kan jag oftast bryta och avleda genom att locka/ropa undan honom. Tar jag i honom så smäller det, även om jag bara lägger händerna lugnt på honom, men inte mot mig utan mot labben (som det oftast är han blir förbannad på).

Jag anpassar en del i vardagen, t ex genom att inte låta dem tränga ihop sig i trånga utrymmen, ställer inte ner grytor/tallrikar osv utan att se till att det finns något till varje hund.
Han vaktar dock ingenting mot människor, utan främst mot labben. Det är sällsynt, men det händer att han vaktar även mot min tik.
Har han en uppgift är det väldigt sällan några problem. Han gillar verkligen inte mina föräldrars hane, men det är inga problem att t ex gå promenader med dem tillsammans.

 

[Bulldoozer]

Låter som hon är väl framme för sin ålder? Eller att du har en jätte-snäll äldre hund om åtta månaders valpen får bestämma över henne. Det inte bara att hon tycker att hon ska bestämma även över andra? Vissa hundar klättrar gärna upp i rang och tar även över om människan inte är bestämd nog och då kan det bli problem. Du har inte missuppfattat hennes integritet utan att hon faktiskt tycker att hon ska bestämma när det passar henne att flytta på sig?
Nu vet jag inte hur mycket ni tränar men jag skulle försöka träna mer framförallt nåt som tar ut henne mentalt. Sen befästa kommandon för flytta sig och inte låta henne klättra upp i knät en period utan att jag ber om det precis som att jag sen bestämmer när hon ska ner. Ta hjälp av en hundvan kompis och låt henne gå upp i knät på denne och sen ner igen. Faktiskt så måste ju faktiskt hunden inte upp i knät på hundovana personer.

Har i min närhet en person som har hund som resursförsvarar ägaren, fungerar super med andra människor och hundar när ägaren inte är med. Låter lite som det kanske dit det är på väg..

 

[Red_Chili]

Jag tycker att det mest låter som om hunden har ett stort resursförsvar, och har lätt att se "allt möjligt" som sina resurser.

När hon får mat osv, har ni rutiner kring det som hon känner sig trygg med och där hon kan veta att maten som getts henne alltid är hennes och inget som försvinner?

Har du något kommando för "backa" och "gå framåt"? Sådana kommandon skulle kunna vara användbara för att hon inte ska hinna hamna i en spänd situation. Min äldsta tik tex tycker att det är obehagligt med vissa hundmöten och spänner sig då mycket. Om jag bara försöker dra med henne så blir hon oundvikligen ännu mer spänd, men om jag istället säger "gå!" så gör hon det och släpper tanken på andra hunden mycket lättare.

Får hon lämplig träning (både fysisk och mental) så att hon är nöjd och tillfreds utan att behöva hitta på egna saker för att det ska hända något?

 

[Liran]

Har inga tips, men jag har träffat några kelpies som har för mycket ägande eller resursförsvar, så det kan inte vara sällsynt. Man blir lite förvånad när en glad, fjantig, ganska förarvek liten räka på 12-13 kg tar äganderätten på så stort allvar. Din hund är antagligen i sin jobbigaste ålder nu och ett tag framöver, så förhoppningsvis sansar hon sig lite om du bara orkar vara sträng men schysst mot henne.

 

[WildWilma]

Jag har en kelpie med ganska stort resursförsvar men ingen direkt integritet och en helt utan resursförsvar men med en jäkla massa integritet. Den första försöker skrämma bort andra hundar som närmar sig mig eller träningsväskan. Han slåss dock inte. Utan resurser är han "snäll" men kan "pratmorra" när man vill flytta på honom när han inte vill själv men bits aldrig. Den andra blir rädd om han känner sig trängd eller överraskad av någon som kommer för nära oavsett om det är människa eller hund. Han kan försvara sig/slåss.

Resursförsvaret är otroligt mycket lättare att träna än integriteten. Jag försöker lära honom att det lönar sig om andra hundar kommer fram till mig och får godis så får han också det, det fattade han snabbt. Nu vaktar han inte mycket mot vår andra hund så vi får främst träna när vi träffar främmande hundar. Gör han ett utfall så blir jag arg och skickar bort honom. Han verkar fatta men har lite svårt att behärska sig ibland.

Försök hitta situationer där du kan lära att det är positivt att dela med sig. Håll alltid hunden under uppsikt när ni är med andra hundar så du kan förutspå hennes reaktioner. Träna in kommandon för att få hunden att flytta på sig utan att behöva ta i hunden. "vart är godiset" och ha en bruk eller liknande som hunden får gå fram till och få en godbit.

 

[Milosari]

Min ena kelpie har också en hel del integritet och uppträder dominant mot andra hundar (styrt med järntass sedan gammeltiken dog när han var 11 mån. Han bestämmer över äldre tikar också. Han behöver inte slåss utan får i princip alltid den respekt han tycker att han förtjänar). Han protesterar mot allt som inkräktar på hans personliga space. Jag respekterar den till en viss gräns, men i min hunds fall så behöver man ”köra över” och tvångsgosa fast han inte vill. Ju mer han får dra sig undan, desto värre blir det. Så kan man ju inte riktigt göra med en hund med resursförsvar. Men jag tror faktiskt inte på att ge för mycket utrymme till sådana hundar. Utan att det eskalerar då.

Min hund är 7 år nu och har lugnat sig något. Han är också rätt svältfödd på kärlek sedan jag fick barn för ett par år sedan. Så då kan han eventuellt tänka sig att ställa upp på att bli klappad av folk utanför familjen haha. Han ställer sig så de kommer åt men ger ingenting tillbaka i form av hälsningsbeteenden eller så.

 

[Kimmya]

Hej
och tack Buke!!
Skönt att ha nån att bolla med.

För det första så skrev jag nog fel i rubriken, det är resursförsvar som är vårt problem. Hon har betydligt mer integritet än min gamla hund som inte har något alls av den varan. Men hennes integritet har nog inte inneburit några problem hittills, förutom att jag kommer vara tvungen att träna lite seriöst på kloklippning och sådär.. Hon har inga problem med främlingar och tar inte illa upp om nån går fram och tvångsgosar med henne utan förvarning. Hon kan bli lyft av främlingar och tar inte illa upp om de blir arga när hon sparkat dem i pungen.

Det är som en switch. Är switchen "off" är det inga problem. I 9 fall av 10 är det min gamla hund som slår på switchen, genom att finnas i närheten, gå förbi utanför den stängda dörren till rummet där valpen äter, genom att närma sig en ryggsäck (på ett bord) som valpen bestämt sig för att vakta. Och när switchen är på "on" då stelnar hon och morrar om man tar i henne. Hon kan hugga en i armen men aldrig hårt!! Hon kan också krama ens ben med båda sina framben (ser heeeelt sjukt ut med en valp som reser ragg och rynkar på nosen och kramar sig fast i någons ben). När hon går in i försvar gör hon alltså ingen skillnad på vem/vad utan försvarar sig mot resten av världen tills försvarslusten går över.

Lite beroende på situation så lyder hon även när switchen är "on". Det blir nog ännu bättre när hon blir bättre tränad, men hon blir ju lite svårare att få kontakt med.

Lustigt nog händer detta mest i de situationer när hon ALDRIG blivit av med en resurs, typ sängen, utfodring etc. Känns uppenbart att just detta är medfött eller inlärt innan hon kom till mig.

Ibland kan jag inte förstå vilken resurs det är frågan om men valpen beter sig exakt lika dant som när hon har en resurs. Kanske ser hon en resurs, kanske försöker hon bara bossa runt min äldre hund. Det är ju en vallhund som gillar att kontrollera sin omgivning så hon tycker säkert att det är jättekul att kunna påverka gammelhunden.
Min gamla hund har fått förklarat för sig (snällt!) att valpen är min och att jag tar hand om den så hon tittar bara förebrående på mig. På ett sätt dumt att lägga sig i hundarnas relation men gamlingen är för gammal för att jag ska kunna kräva att hon ska uppfostra min valp åt mig. Plus att jag tyckte hon var väl hård när valpen var väl liten. Nu i efterhand förstår jag att hon nog såg vad som komma skulle och förmodligen var exakt så hård som var lämpligt.
På detta sätt behöver jag ju inte ständigt vara rädd för slagsmål eller nått. Men valpen får kanske storhetsvansinne.. Hittills har hon vikt sig för hundar som säger till henne dock.

Det går att säga ifrån på skarpen för att få henne att sluta. Men det har bara hänt när det kommit helt reflexmässigt (typ liten valp hugger mot mitt ansikte, då skriker jag den i örat innan jag hinner förstå vad som händer.. så jag förstår att hundar kan ha svårt att tygla sina instinkter). Då blir hon väldigt undergiven och så. Men försöker så klart att aldrig bli sur i de här situationerna!

Får hon lämplig träning (både fysisk och mental) så att hon är nöjd och tillfreds utan att behöva hitta på egna saker för att det ska hända något?

Jag tror det. Hon springer lös i skogen ca en timme varje dag, och vi tränar varje dag på enkla saker (som att INTE göra nånting alls i en rad olika situationer). Hon är med mig till jobbet och får vara med om olika situationer som hon klarar med glans. Varannan till var tredje dag blir det ett spår, några skick på uppletande, lite klickerträning etc. Jag var sjuk innan jul och efter fem dagar med minimal motion/stimulans fick jag se hur hon kan bli när hon är understimulerad
och det tror jag inte att hon varit annars. Då var hon jobbig! Så utan att vara expert på vad en åttamånadersvalp ska göra egentligen gissar jag på att hon är har ett lagom spännande liv.

Jag ska lära henne "backa" och "hoppa ner" a.s.a.p. Samt träna omvänt lockande i fler situationer. Utfodringen t.ex. funkar jättebra vanligtvis, när jag ger min gamla hund springer valpen till ett annat rum och när jag kommer med valpens skål vägrar hon se åt den (eller smaka foderkulor man kastar på henne) tills man säger varsågod. Efter minimal träning med enbart positiv förstärkning, så träningsbar är hon iaf, och positiv träning sitter hårt som berget när den väl är befäst.

Tack för alla kloka svar! Lyckades inte svara er mer en och en (blev lååångt ändå), men uppskattar alla svar och läser och tar till mig vad ni skriver =D

 

[Kimmya]

Hmmm.. börjar undra om första löpet är på väg. Hon har fått ett jävla humör. Grejer som gick bra för två veckor sedan är plötsligt heeeeemska, utan anledning. Men vi ska köra lite shaping och trevliga övningar och gå tillbaka till att nudda tassen med kloklipparen och belöna det osv osv. Så kan det iof vara med valpar, det går framåt och sen går det bakåt och sen går det framåt igen..

Men, finns det någon som kan tipsa om en bra hundpsykolog i Göteborg med omnejd? Alltså någon som kan kolla lite på hunden och hjälpa till att bolla vad hennes problem egentligen är. Inte någon som ger en ett träningsprogram för att få bort symptomen utan nån som kan hjälpa mig att förstå varför hon är sån här så att jag kan välja ett sätt som funkar för oss båda.
Nån som har något tips på vart jag kan vända mig?

 

[mandalaki]

Alltså jag har inte ens hund. Men har ett mycket gott intryck av Pia Myrseth på Hundens hus i Högsbo som jag träffat. (Högsbo i Göteborg)