Uppdateringstråd 29

[Nepenthe]

Vad innebär "lite mer"? Jag gör hellre det krävande först (typ cyklar) annars åtminstone en timme. Är det för tätt inpå så kräks det upp.

Det här var passet jag delade i canicross/barmarksdrags-tråden.
Ja hade innan planerat att köra men jag är så yr på morgonen. Oftast motioneras de inte förens 14 tiden och äter frukost 08 men idag gav jag mindre mat då jag ville komma ut 11.30 ca.

 

[Mkb]

Det är det här som gör att jag ibland blir gråhårig när jag diskuterar MH med folk

-"Man ska inte träna inför MH"
*MH består av massa moment som ingår i basutbildningen för brukshundar*

-Mina vallhundar kommer bete sig på ett sätt som inte är så talande för deras karaktär, för de är inte grundfostrade med samma mall som brukshundar
-Åh nej, MH beskriver hundens inneboende egenskaper, inte nått vi tränar den till!

*MH beskriver hunden som att den saknar nyfikenhet för att den inte lämnar föraren utan frikommando*

Även om så träningen och förutsättningarna hade varit mer lika är jag lite allergisk mot just när det talas om inneboende egenskaper eftersom det är generellt svårt att skilja på arv och miljö. Lägger man till epigenetik blir det ännu mer komplicerat. Åtminstone i teorin kan det finnas skillnader i när ljudrädslor visar sig beroende på ras, kanske både av genetiska och miljö-skäl. Och då kan kanske också ett test vara bättre på att fånga upp ren ljudrädsla hos vissa raser, medan det fungerar sämre på andra.

Nu har jag inte läst så mycket om just skott men minns från när jag läste om ljudrädsla för fyrverkerier, som tillsammans med åska hör till samma kluster av ljudrädslor som skott, att ljudträning har en god skyddande effekt. Bara det är anledning nog att träna tycker jag. En annan miljöfaktor som hade en skyddande effekt var fysisk motion, det var intressant för mig eftersom jag hade blivit intresserad av mindre hundar pga praktiskt men störde mig på att det i några studier fanns kopplingar mellan mindre storlek och aggressivitet och andra problembeteenden. I en av studierna kring ljudrädsla hade man tittat på fysisk motion som faktor och när man justerat för det försvann också skillnaderna mellan små och stora hundar. Små hundar fick nämligen ofta betydligt mindre motion.

Så att man tränar dessa ljud specifikt är en miljöfaktor, att man tränar annat är också en miljöfaktor, traumatiska upplevelser förstås en annan, risken för att det är just miljöfaktorer och inte genetik som spelar in ökar ju också med åldern. Sedan finns potentiellt genetiska faktorer som egentligen inte har med ljudrädsla i sig att göra och sådant som smärta i rörelseorgan/muskel-skelett system eller andra åkommor. Ljudrädsla kopplat till fysiska problem debuterar generellt flera år senare än hos de som inte har sådana problem så smärta och sjukdom är väl kanske det första man kollar om hunden med debuterande ljudrädslan är över 6 år eller så.

Sedan finns det i teorin OBS bara i teorin så kanske talar ur arslet vid det här laget, också en möjlighet att det finns genetiska eller epigenetiska skillnader mellan raser i just när det debuterar. För tex depression (pratar inte längre om hundar) så verkar det finnas lite olika biomarkörer epigenetiskt beroende på just när i livet det debuterar. Gäller även en del andra sjukdomar. Sen vet vi att det hos djur finns olika epigenetiska modifieringar av bland annat hur de hanterar stress, att även sådant som miljöberikning, stress i tidig ålder och maternal care kan påverka det genuttrycket. Då finns det kanske en teoretisk möjlighet både att det existerar olika epigenetiska varianter av ljudkänslighet som debuterar vid olika tidpunkter (spekulation!), samt att isåfall kanske olika raser kan ha dessa modifieringar pga både genetik och miljö eftersom båda kan driva epigenetiska skillnader.

Hursomhelst, även om man tänker bort allt ovan så är det sällan eller aldrig riktigt så svartvitt som att man bara kan låta bli att träna på något specifikt och sedan i ett praktiskt prov kallt räkna med att man mäter enbart de inneboende egenskaperna eller rent genetiska förutsättningarna, eftersom miljön finns där hela tiden i olika grad.

Ursäkta det blev visst lite långt.

 

[Migo]

Även om så träningen och förutsättningarna hade varit mer lika är jag lite allergisk mot just när det talas om inneboende egenskaper eftersom det är generellt svårt att skilja på arv och miljö. Lägger man till epigenetik blir det ännu mer komplicerat. Åtminstone i teorin kan det finnas skillnader i när ljudrädslor visar sig beroende på ras, kanske både av genetiska och miljö-skäl. Och då kan kanske också ett test vara bättre på att fånga upp ren ljudrädsla hos vissa raser, medan det fungerar sämre på andra.

Nu har jag inte läst så mycket om just skott men minns från när jag läste om ljudrädsla för fyrverkerier, som tillsammans med åska hör till samma kluster av ljudrädslor som skott, att ljudträning har en god skyddande effekt. Bara det är anledning nog att träna tycker jag. En annan miljöfaktor som hade en skyddande effekt var fysisk motion, det var intressant för mig eftersom jag hade blivit intresserad av mindre hundar pga praktiskt men störde mig på att det i några studier fanns kopplingar mellan mindre storlek och aggressivitet och andra problembeteenden. I en av studierna kring ljudrädsla hade man tittat på fysisk motion som faktor och när man justerat för det försvann också skillnaderna mellan små och stora hundar. Små hundar fick nämligen ofta betydligt mindre motion.

Så att man tränar dessa ljud specifikt är en miljöfaktor, att man tränar annat är också en miljöfaktor, traumatiska upplevelser förstås en annan, risken för att det är just miljöfaktorer och inte genetik som spelar in ökar ju också med åldern. Sedan finns potentiellt genetiska faktorer som egentligen inte har med ljudrädsla i sig att göra och sådant som smärta i rörelseorgan/muskel-skelett system eller andra åkommor. Ljudrädsla kopplat till fysiska problem debuterar generellt flera år senare än hos de som inte har sådana problem så smärta och sjukdom är väl kanske det första man kollar om hunden med debuterande ljudrädslan är över 6 år eller så.

Sedan finns det i teorin OBS bara i teorin så kanske talar ur arslet vid det här laget, också en möjlighet att det finns genetiska eller epigenetiska skillnader mellan raser i just när det debuterar. För tex depression (pratar inte längre om hundar) så verkar det finnas lite olika biomarkörer epigenetiskt beroende på just när i livet det debuterar. Gäller även en del andra sjukdomar. Sen vet vi att det hos djur finns olika epigenetiska modifieringar av bland annat hur de hanterar stress, att även sådant som miljöberikning, stress i tidig ålder och maternal care kan påverka det genuttrycket. Då finns det kanske en teoretisk möjlighet både att det existerar olika epigenetiska varianter av ljudkänslighet som debuterar vid olika tidpunkter (spekulation!), samt att isåfall kanske olika raser kan ha dessa modifieringar pga både genetik och miljö eftersom båda kan driva epigenetiska skillnader.

Hursomhelst, även om man tänker bort allt ovan så är det sällan eller aldrig riktigt så svartvitt som att man bara kan låta bli att träna på något specifikt och sedan i ett praktiskt prov kallt räkna med att man mäter enbart de inneboende egenskaperna eller rent genetiska förutsättningarna, eftersom miljön finns där hela tiden i olika grad.

Ursäkta det blev visst lite långt.

Nu är väl iofs egenskaperna i MH ganska starkt ärftliga, om man tittar på populationsnivå i de raser som beskrivs i större skala. Sen är det ju inte ett komplett verktyg och det är inte till för att beskriva individer - egentligen. Om jag fattat det rätt.

Jag tillhör skaran som menar att MH/BPH inte skulle tillföra aveln speciellt mycket i min ras (iallafall inte den grenen av rasen som jag håller på med, sportaveln skulle absolut gynnas och vi skulle slippa de värsta nervösa avarterna som folk tyvärr avlar på idag).

När min uppfödning gick BPH så sa beskrivaren i förväg att de skulle avstå skott, för det var så stor risk att "BC blir traumatiserade av det", så föraren avstod. Hunden är totalt oberörd av ljud .

 

[Pilot]

Typ alla på "min" klubb tränar sedan hundarna är valpar, så det känns som att just skottdelen på MH absolut är en av delarna man inte kan lita på när det gäller MH. Men det kanske är annorlunda kultur på andra klubbar.

Ang att göra rasen en otjänst så är Bog en Border Collie och där är det nog typ ingen som skulle kolla på MHn för rasen i sitt avelsarbete.

Jag tänker att hunden utsetts för ganska mycket belastning under en längre tid på provdagen. Jag tror att även om man tränar skott så kommer det visa sig att den brister pga belastningen innan.


Halv kl

De flesta hundar kommer ju inte leva i en bubbla inför mh och jag hade själv velat veta om det är något jag tex borde avstå pga en rädd hund.
Vår klubb har en skytteklubb på 3 km avstånd och med hur platt det är i Skåne och att det alltid blåser så låter det väldigt bra vissa dagar.
Den andra klubben har (nästan) alltid skott på öppenträning eftersom det är ett moment i bruks/mondioring bla.
Så även om jag inte tycker man borde träna inför ett mh så känns det dels inte rimligt att utsätta hunden för saker den aldrig har upplevt innan, sen tror jag att det blir lätt som hobbyförare att lägga väldigt mycket värdering på ett mh som visar en minnesbild på en av ens hunds dagar när den är väldigt ung.

 

[Pilot]

Även om så träningen och förutsättningarna hade varit mer lika är jag lite allergisk mot just när det talas om inneboende egenskaper eftersom det är generellt svårt att skilja på arv och miljö. Lägger man till epigenetik blir det ännu mer komplicerat. Åtminstone i teorin kan det finnas skillnader i när ljudrädslor visar sig beroende på ras, kanske både av genetiska och miljö-skäl. Och då kan kanske också ett test vara bättre på att fånga upp ren ljudrädsla hos vissa raser, medan det fungerar sämre på andra.

Nu har jag inte läst så mycket om just skott men minns från när jag läste om ljudrädsla för fyrverkerier, som tillsammans med åska hör till samma kluster av ljudrädslor som skott, att ljudträning har en god skyddande effekt. Bara det är anledning nog att träna tycker jag. En annan miljöfaktor som hade en skyddande effekt var fysisk motion, det var intressant för mig eftersom jag hade blivit intresserad av mindre hundar pga praktiskt men störde mig på att det i några studier fanns kopplingar mellan mindre storlek och aggressivitet och andra problembeteenden. I en av studierna kring ljudrädsla hade man tittat på fysisk motion som faktor och när man justerat för det försvann också skillnaderna mellan små och stora hundar. Små hundar fick nämligen ofta betydligt mindre motion.

Så att man tränar dessa ljud specifikt är en miljöfaktor, att man tränar annat är också en miljöfaktor, traumatiska upplevelser förstås en annan, risken för att det är just miljöfaktorer och inte genetik som spelar in ökar ju också med åldern. Sedan finns potentiellt genetiska faktorer som egentligen inte har med ljudrädsla i sig att göra och sådant som smärta i rörelseorgan/muskel-skelett system eller andra åkommor. Ljudrädsla kopplat till fysiska problem debuterar generellt flera år senare än hos de som inte har sådana problem så smärta och sjukdom är väl kanske det första man kollar om hunden med debuterande ljudrädslan är över 6 år eller så.

Sedan finns det i teorin OBS bara i teorin så kanske talar ur arslet vid det här laget, också en möjlighet att det finns genetiska eller epigenetiska skillnader mellan raser i just när det debuterar. För tex depression (pratar inte längre om hundar) så verkar det finnas lite olika biomarkörer epigenetiskt beroende på just när i livet det debuterar. Gäller även en del andra sjukdomar. Sen vet vi att det hos djur finns olika epigenetiska modifieringar av bland annat hur de hanterar stress, att även sådant som miljöberikning, stress i tidig ålder och maternal care kan påverka det genuttrycket. Då finns det kanske en teoretisk möjlighet både att det existerar olika epigenetiska varianter av ljudkänslighet som debuterar vid olika tidpunkter (spekulation!), samt att isåfall kanske olika raser kan ha dessa modifieringar pga både genetik och miljö eftersom båda kan driva epigenetiska skillnader.

Hursomhelst, även om man tänker bort allt ovan så är det sällan eller aldrig riktigt så svartvitt som att man bara kan låta bli att träna på något specifikt och sedan i ett praktiskt prov kallt räkna med att man mäter enbart de inneboende egenskaperna eller rent genetiska förutsättningarna, eftersom miljön finns där hela tiden i olika grad.

Ursäkta det blev visst lite långt.

Det här är egentligen inget svar på din fråga, men jag har en hund som är skottfast och en som är skottberörd/reagerar på åska.
Den första verkar överhuvudtaget inte höra skott/åska fastän det kan dåna på ganska ordentligt på sommaren.
DET tycker jag är riktigt intressant.

 

[Red_Chili]

Såg på väderleksrapporten att det skulle regna ordentligt idag, så när jag vaknade tidigt och det inte regnade, ja då passade jag på att rasta hundarna. Nu sitter jag i soffan och det öser ner. Det är SÅ skönt att inte behöva gå ut just nu

Igår blev det en till aktiv dag för damerna. Vi inledde med promenad till rastgården, de nosade, strosade, lekte, nosade och strosade lite mer. Att "bara vara" ute är verkligen något vi uppskattar, annars är vi ju alltid på väg någonstans när vi är ute.

Hundarna var helt klart nöjda efter det, men så kom solen fram ordentligt på eftermiddagen och sambon fick en idé om att ge sig ut på inlines samtidigt som jag promenerade med hundarna. Sagt och gjort, och Lily tyckte det var jättebusigt allting! Hon hoppade mot sambon och vrålade, stökade runt och försökte få till så att de kunde ha kapplöpning ihop. Det var ju hur kul som helst att han plötsligt kunde rulla fram, och röra sig snabbt! Det blev ännu en tur till rastgård, och där sprang Lily längs staketet samtidigt som sambon åkte utanför Lite kul att hon reagerade så mycket på det hela, för hon är totalt obrydd om när främlingar åker inlines. Förvisso lugnade hon sig ganska snabbt nu med, när hon insåg att det inte blev någon kapplöpning, men kul hade vi!

Sedan blev det kväll och då ville lurchervännen med husse ut på promenad. Vi gick en längre rastningsrunda tillsammans och hundarna nosade, strosade och hade det mysigt. Husse passade på att träna några lätta tricks även med mina damer, eftersom de tiggde godis så mycket och vi ansåg att de åtminstone borde göra något för att få godiset, mer än tigga då. "Vacker tass" blev tricket, med resultatet att mina damer sprang fram och slog till honom med tassarna så fort han stannade efter det

När vi sedan skulle skiljas åt, då blev det ny godisutdelning och sedan stod Lily och lurchern och pussade på varandra en bra stund. De var så söta! De puttade lite på varandra med nosarna, slickade varandra i ansiktet och båda såg så otroligt glada ut. Så har de inte hållit på tidigare, lurchern har varit för vild och stökig. Men nu testar de att ha adaptil-halsband på honom och han har faktiskt blivit lugnare. Inte alls lika stress-stökig som innan utan nu mer "normal och glad-stökig unghund". Väldigt intressant att se.

 

[Bulldoozer]

När min uppfödning gick BPH så sa beskrivaren i förväg att de skulle avstå skott, för det var så stor risk att "BC blir traumatiserade av det", så föraren avstod. Hunden är totalt oberörd av ljud .

Just det där.. Beskrivande frågade både en och två gånger om jag verkligen skulle köra med skott. Alltså jag känner ju mina hundar + att det ju lite av vitsen att se att hunden fortfarande är skottfast efter lite belastning.

 

[Mkb]

Nu är väl iofs egenskaperna i MH ganska starkt ärftliga, om man tittar på populationsnivå i de raser som beskrivs i större skala. Sen är det ju inte ett komplett verktyg och det är inte till för att beskriva individer - egentligen. Om jag fattat det rätt.

Jag tillhör skaran som menar att MH/BPH inte skulle tillföra aveln speciellt mycket i min ras (iallafall inte den grenen av rasen som jag håller på med, sportaveln skulle absolut gynnas och vi skulle slippa de värsta nervösa avarterna som folk tyvärr avlar på idag).

När min uppfödning gick BPH så sa beskrivaren i förväg att de skulle avstå skott, för det var så stor risk att "BC blir traumatiserade av det", så föraren avstod. Hunden är totalt oberörd av ljud .

Jag menar inte att det skulle vara helt onödigt med MH/BPH generellt, menar inte heller att egenskaperna inte skulle vara ärftliga alls utan mer att de kan vara ärftliga på ett mer komplext sätt än vad man vanligtvis tänker sig a la Mendel, men jag lämnar det ämnet helt eftersom tråden är en uppdateringstråd och det blir garanterat för långt. Har en tendens att sväva ut totalt alltid.

Ja det är populationsnivå som är mest intressant, håller även helt med om att just vad som är intressant att mäta beror väldigt mycket på gren eller användningsområde.

 

[Petronilla]

Eller om man som jag bodde i ett väldigt pangande område runt nyår. Jag ville lära henne att slappna av och inte vara rädd så när hon kom 4 månader ung skulle husse starta ett motionslopp. Så vi satte oss nära startpistolerna och hade en mysig lugn stund.

När vi väl gjorde bph så ville dom ta om skottet för hon reagerade inte ens.

Saknar min kompis

 

[inverterad]

Angående ärftlighet för mentala egenskaper: Arvelius gjorde en uträkning på det inför införandet av mentalindex på collie nånstans kring 2010. De egenskaper som togs fram som viktigast för just collien, utifrån de moment som beskrivs på MH, var socialitet, nyfikenhet/orädsla, lek, jakt och skott. Arvbarheten för dessa egenskaper landade på mellan 20-30 % vilket för mentala egenskaper ansågs som ett mycket högt värde (man kan förstås inte jämföra med enkla fysiska attribut som öronform etc, där ska arvbarheten upp till typ 60-80 % för att räknas som hög). Den egenskap som hade lägst arvbarhet var skottreaktion, intressant nog.

 

[Ceta]

Blåbärstävling med Sparven idag 2/2 disk, men båda var mitt fel. Så skönt att ändå att se framsteg i träningen och att det märks på tävling!

 

[Tiffany]

Var på viltspårkurs med vår valp numera unghund. Hon är en stjärna! Idag gick hon ett spår liknande anlagsspår med vinklar och bloduppehåll och hon gjorde precis allting rätt. Helt otroligt duktig. Instruktören (som även är domare) bara "jaha hon kommer att väl att göra anlagsprovet när hon är nio månader ?"
Första gången hon spårade var igår.
Dessutom jätttebra att ligga tyst själv i bilen, vara bland andra hundar mm
I fredags morse var jag beredd att lägga ut henne på blocket var så trött på stökig unghund som vägrar bli rumsren , tuggar på allt, stökar på promenaderna, vägrar gå i koppel, skäller mm
Nu är jag jätteglad att vi har henne.

 

[Brie]

Rottispromenad i en annan stad i länet idag. Kanonväder, och alltid lika kul att så många människor reagerar glatt och positivt när de möter ett rottweilergäng

Klart vi poserade lite också.

 

[Elementary]

Rottispromenad i en annan stad i länet idag. Kanonväder, och alltid lika kul att så många människor reagerar glatt och positivt när de möter ett rottweilergäng

Klart vi poserade lite också.

Visa bifogad fil 143347

Blev lite förvånad över att känna igen var en bild här på forumet är tagen men ja det finns ganska många rottweiler häromkring så det är ju logiskt att det skulle ordnas träffar här.
Parken hade dock gärna fått se lite finare ut såhär på våren för att matcha den fina vovven!

 

[Kildegrei]

Izzy blir bara bättre och bättre i vallningen. För ett år sedan vallade hon knappt efter att jag råkat stänga ner henne genom att lägga för mkt press på henne. Fick helt backa bandet och uppmuntra henne att både busa lite bland fåren och våga vara olydig. Vet inte hur många gånger jag låtsades inte se när hon smög iväg och tjuvvallade. Anledningen att hon fick göra så var för hennes självförtroende växte varje gång. Jag åkte iväg och tävlade med henne trots att hon inte var så bra för jag ville se om hon klarade den pressen fast jag gjorde det mkt på hennes villkor.
Att jag ens tävlade med henne trots att hon inte var helt redo var för hon gör aldrig något dumt, tvärtom har hon en väldigt lugnande effekt på fåren. På de tävlingar hon presterade som bäst var just där fåren var väldigt nervösa och springiga, där många andra hundar körde på för hårt och det blev kaos lugnade hon direkt ner dem och allt blev hanterbart. Det stärkte henne oerhört och alla uppbyggande erfarenheter förra året har verkligen gett resultat.
Hon är helt annorlunda nu, mera på och hon tar för sig och tar plats på ett annat sätt. Igår tränade jag delning, ett moment som hon hatat tidigare. Jag hade svårt att få till det för fåren är inte så vana att bli delade på, jag började få till en lucka men fåren började gå ihop igen. Helt plötsligt var hon bara där och stoppade dem att gå ihop och sen kunde hon fösa isär dem
Det är också lite skönt och lugnande att det gör inte så mkt att det blir fel ibland för det mesta går att rätta till med tid och tålamod

 

[Bulldoozer]

Varit iväg och vallat med killarna. Stackars Spock sprang med full fart in i staketet då den hade en 90 graders vinkel mitt i .. Jag borde ha tänkt på det men han hade följt staketet tidigare och vänt in vid böjen.
Lite het på nya får men ändock snäll som alltid, öronen hade nog fått bubbelgum i sig. Nu märker jag tydligt att jag tränat alldeles för ensidigt med honom senaste tiden. Tyvärr har jag en tendens att fastna i saker istället för att gå vidare samt att jag är otroligt duktig på att glömma bort det vi egentligen skulle ha tränat på både på agilityplan och i fårhagen. Måste börja anteckna och skriva upp så som jag gjort när jag tränade hund på riktigt förut (när jag hade Nessie) eftersom jag inte kan lita på mitt minne eller att jag inte tappar saker på vägen.

Igår var en lugn dag för vovvarna, blev en tur till vattnet och Spock och Mary plaskade glatt ett tag.

Imorgon blir det agilityträning, då ska jag försöka komma ihåg att träna på bakombyten in i slalom med Spock..

 

[Brie]

Blev lite förvånad över att känna igen var en bild här på forumet är tagen men ja det finns ganska många rottweiler häromkring så det är ju logiskt att det skulle ordnas träffar här.
Parken hade dock gärna fått se lite finare ut såhär på våren för att matcha den fina vovven!

Inte den mest smickrande årstiden, rent fotomässigt!

 

[Lillefrun]

Angående skotträdsla. Alvin var inte ett dugg rädd för skott fram till han var lite över 8 år. Jag tränade platsläggande med skott utan en ryckning i kroppen. Var det skotträning kunde jag fortsätta träna med honom utan minsta lilla ryckning. Alvin kunde då vara lös på planen bredvid.

Men sen hände något som förändrade allt. Några dagar innan nyår gick vi i parken. Jag såg hur en pappa och son kastade smällare och bad dom sluta när jag gick med min hund. Dom gjorde det men när vi precis passerat slängde dom en smällare som fastnade i Alvins svans och smällde av på hans rumpa.

Han blev rädd för alla liknande ljud. Men lugnt och säkert har vi jobbat oss igenom det och han klarar utan att få panik dom flesta vanliga ljuden men inte just smällare

Men hur kan pappan, en vuxen person vara delaktig i att kasta en smällare på en hund?

Jag är så arg på dom och vad dom gjorde mot min lilla Alvin när smällaren fastnade i svansen. Innan var han lös överallt, jag litade på honom till 100%. Men nu kunde han ju plötsligt höra en bildörr och få panik så jag vågar inte ha honom lös på samma sätt.

Upplever det dock inte som ett problem i vardagen längre och det är så skönt för Alvins skull. Och min skull. Jag kan leva med att han inte kan gå lös hela tiden bara han mår bra och är säker.

 

[Fruentimber]

Igår spenderade jag några timmar med "min" valpkull, första besöket. Valparna är fyra veckor redan, tiden går så otroligt fort! Nästa besök blir vid 6-7 veckor, och då börjar det bli dags att bestämma sig för vem som ska följa med hem.

Små nafsande huliganer!

 

[Pilot]

Angående skotträdsla. Alvin var inte ett dugg rädd för skott fram till han var lite över 8 år. Jag tränade platsläggande med skott utan en ryckning i kroppen. Var det skotträning kunde jag fortsätta träna med honom utan minsta lilla ryckning. Alvin kunde då vara lös på planen bredvid.

Men sen hände något som förändrade allt. Några dagar innan nyår gick vi i parken. Jag såg hur en pappa och son kastade smällare och bad dom sluta när jag gick med min hund. Dom gjorde det men när vi precis passerat slängde dom en smällare som fastnade i Alvins svans och smällde av på hans rumpa.

Han blev rädd för alla liknande ljud. Men lugnt och säkert har vi jobbat oss igenom det och han klarar utan att få panik dom flesta vanliga ljuden men inte just smällare

Men hur kan pappan, en vuxen person vara delaktig i att kasta en smällare på en hund?

Jag är så arg på dom och vad dom gjorde mot min lilla Alvin när smällaren fastnade i svansen. Innan var han lös överallt, jag litade på honom till 100%. Men nu kunde han ju plötsligt höra en bildörr och få panik så jag vågar inte ha honom lös på samma sätt.

Upplever det dock inte som ett problem i vardagen längre och det är så skönt för Alvins skull. Och min skull. Jag kan leva med att han inte kan gå lös hela tiden bara han mår bra och är säker.

Stackaren! (och stackars dig! Måste varit grymt obehagligt)

Jag är ingen våldsam person men hade det hänt någon av mina hundar vet jag inte vad jag hade gjort. Tacklat pappan och polisanmält troligen. Men man är kanske mer upptagen av att se till att ens hund har det bra.