Urna

[SkorpSmulan]

Wow, det borde kanske egentligen vara självklart men jag tänker på en urna med människoaska och redan den tycker jag är stor och tung.

Har aldrig riktigt tänkt på det tidigare. Jag har bara antagit att det var allt, lådan var inte lätt att bära.
Blev tvungen att googla lite och hittade siffran på ca 25 kilo aska av en stor häst.

 

[Filura]

Första hunden fick komma hem i urna. Men, de andra två har jag sparat päls av istället (som jag hade borstat av och samlat ihop under åren). För mig känns det mer personligt än aska. Så jag sparar alltid lite päls när jag borstat hundarna.

 

[Josefiine]

Det kändes så självklart för oss att han skulle få komma hem igen.

 

[pepp]

Det kändes så självklart för oss att han skulle få komma hem igen.Visa bifogad fil 134134

Jag blir så rörd av sånt här den smutsiga lilla räven..

 

[Krålus]

Wow, det borde kanske egentligen vara självklart men jag tänker på en urna med människoaska och redan den tycker jag är stor och tung.

När farmor skulle urnsättas sa prästen att det vägde ungefär som när man föds så omkring 3/5 kilo det är ju inte så tungt.

 

[Roheryn]

Får jag fråga - när det handlar om häst är det förstås bara en del av askan?

Jag tror absolut att man får tillbaka allt. När jag var på klinikbesök med en av våra hästar och skulle betala, så skulle tjejen före mig i kön få tillbaka askan från sin häst, och det var en rejäl låda hon fick, precis på gränsen att hon orkade bära den!

Wow, det borde kanske egentligen vara självklart men jag tänker på en urna med människoaska och redan den tycker jag är stor och tung.

Jag tyckte urnan med pappas aska var märkligt lätt när jag transporterade den från begravningsbyrån till gravplatsen. En hel människa, liksom, i en liten kruka. Det var en oerhört märklig känsla.

Tillbaka till originalfrågan så vet jag verkligen inte hur jag kommer vilja hantera kvarlevorna av mina djur när den dagen kommer. Förra hunden ville jag inte få tillbaka askan av, jag kände att jag kunde minnas honom ändå. Nu har jag egen gård och egen mark, så åtminstone hästarna skulle kännas rätt att sprida ut över fälten där de levt större delen av sina liv. Nuvarande hunden är formellt min dotters, så det får ju hon bestämma, men det skulle nog kännas fint om även han fick sin sista vila på "sin" gård som han älskar så mycket. Jag skulle inte vilja ha något av djuren stående i en urna nånstans i hemmet - fick alldeles för märklig känsla av pappas urna för att det skulle kännas bra.

 

[Milosari]

Min första hund blev begravd på tomten där vi bodde då. För 30 år sedan var det på landet, nu ligger det en spårvagnsstation där. De två som kom efter finns i urnor hemma, tanken är väl att de ska begravas någonstans. Jag har dock lite svårt att skiljas från dem för de har varit döda i 10 respektive 11 år nu... Men jag gillar tanken på att spara aska och ta med sig i sin egen grav. Då är de ju med för alltid. Någon som vet hur man löser det rent praktiskt? Rekommendation på små lådor att spara askan i?

 

[Mia_R]

Jag vet inte om det är lagligt att begravas med sitt djur, men i pappas fall så begravdes katten med urna efteråt när ingen såg.

 

[Daff]

Jag funderar på hur jag ska göra med Doris när hon är borta. Jag har tänkt att jag skulle vilja gräva ner henne på mamma o pappas gård men det känns så kallt, ensamt och mörkt nere i jorden.

Har svårt att tänka mig att jag ska ha en urna ståendes hemma, jag tror inte riktigt att jag skulle koppla askan till den hon var? Kanske skulle kunna sprida den på några av hennes favoritställen men just nu känns inte det riktigt rätt heller.

Jag tror dock att jag kommer ha ett foto framme väldigt länge. Hade gärna haft med en favoritleksak men hon har ingen sån.

 

[Sassy]

Jag köpte en urna som ser nästan löjligt mycket ut som medlemmarna i koratfamiljen där den står. Andra får tycka vad de vill, för oss är det hjärtevärmande att se dem i ögonvrån många gånger om dagen.

 

[bollen__]

Vi valde att ta hem första hunden, dock är han i pappurnan man fick med. Tanken var att begrava honom hos min pappa, men jag klarade aldrig av det och nu är stället inte längre i vår ägo. I tisdags var det 11 år sedan han dog och den där pappurnan förföljer mig. Jag klarar inte av att begrava den men jag klarar inte heller av att ha den framme. Just nu bor han i hundhuset tillsammans med sina minnessaker jag sparat. Vi får se om han någon gång hamnar i jord.
Vi var rörande överens om att inte ta hem Sid, eftersom vi haft så svårt att släppa taget om Ulay.
Var och en gör det som känns bäst för en själv tänker jag

 

[igbest]

Vi har valt att inte ta hem någon hund som avlivats. Mest för att vi inte haft någon speciell plats som har betytt något speciellt samt att jag inte riktigt fixar att ha urnor ståendes, jag har hellre en minnestavla eller något annat minne från hundarna men jag tycker att alla får göra som dom vill och inget är konstigare än något annat

 

[Asko]

Med familjens första katt (eller den första i mitt liv iallafall) så togs kroppen hem i en skolåda då hon skulle begravas på sommarstället, jag minns ännu hur jag fick komma ut till garaget och klappa henne en sista gång. Jag hade inte varit med under avlivningen och det kändes fint faktiskt att få säga hejdå på det viset, och så var man vid den åldern morbidt nyfiken på vad döden innebar förstås.
Hon begravdes iallafall i ena änden av trädgården i sommarstället.
Nästa katt var lite mera min, men då hon blev akut dålig medan jag studerade i en annan stad så kunde jag inte vara med och så var hon inte så social av sig så vi var inte lika nära. Hon fick komma hem som aska i en urna, och så begravdes hon på ungefär samma ställe som den förra katten

Den nuvarande katten är så mycket mera min, och jag hennes. Jag kommer att gråta floder den dag hon går bort

Jag har tänkt att jag skulle vilja ha hennes kranium kvar faktiskt. Jag har ett par stycken kattkranium (falska) redan (jag gillar kranium och katter, blir lite av en naturlig kombination) och det skulle kännas speciellt med en av en egen högst älskad katt!
Men det är nog inte något som de kan ställa upp med när de bränner kropparna då benen blir till mest aska också. Och jag känner till metoden när man tar fram kranium från vilda djurs döda kroppar, det känns absolut inte som något jag skulle kunna göra och känns lite fel att göra mot henne. (Så du är inte den enda som är lite morbid @mysboll !)
Jag vet inte om jag kommer att ha kvar sommarstället då, annars blir det en naturlig begravningsplats för henne också då hon tyckt om det stället också. Men däremot så tänker jag absolut spara lite av hennes päls (från någon borstning eller helt enkelt klippa av när hon går bort), funderar dock på hur. Det finns fina urnor och det skulle kunna funka med pälsen i den också.

Såg dock häromdagen en video där någon gjorde en julkula med en genomskinlig julkula och stoppat in deras bortgångna katts bortborstade päls i den. Blev fint tyckte jag! Och med nuvarande kattens päls så skulle det se ut som snö

 

[jemeni]

Fick hem min i en fin trä urna, den har flyttat in i bokhyllan med favorit råttan.
Tanken fanns att sprida ut den men hon får nog stå kvar

 

[Daff]

Vi valde att ta hem första hunden, dock är han i pappurnan man fick med. Tanken var att begrava honom hos min pappa, men jag klarade aldrig av det och nu är stället inte längre i vår ägo. I tisdags var det 11 år sedan han dog och den där pappurnan förföljer mig. Jag klarar inte av att begrava den men jag klarar inte heller av att ha den framme. Just nu bor han i hundhuset tillsammans med sina minnessaker jag sparat. Vi får se om han någon gång hamnar i jord.
Vi var rörande överens om att inte ta hem Sid, eftersom vi haft så svårt att släppa taget om Ulay.
Var och en gör det som känns bäst för en själv tänker jag

Jag är rädd för att det ska bli samma sak för mig, att jag inte vet vad jag ska göra med urnan och att den bara kommer bli jobbig istället för någoning fint. Det känns "skönt" att läsa att jag inte är ensam med dom känslorna.

 

[Daisy]

Som jag skrivit om här under hösten så fick min gamla JRT somna in. Nu har jag beställt en fin liten urna för hennes aska och känner mig nästan lite morbid. Någon annan som också gjort det?

Jag har ju askan efter två hästar, hund och katt inne hos mig så tycker det är helt normalt. Försökte ett tag hitta ett litet hängsmycke att ha runt halsen som man kunde ha lite aska i, men hittade aldrig något då. Dags att ta tag i det igen tror jag.. Annars har tanken varit att strö ut dom, men känns lite trist om jag skulle flytta så askarna står kvar inomhus.

 

[Motacilla]

Jag är rädd för att det ska bli samma sak för mig, att jag inte vet vad jag ska göra med urnan och att den bara kommer bli jobbig istället för någoning fint. Det känns "skönt" att läsa att jag inte är ensam med dom känslorna.

Här är en till!
Jag har urnan med min hund hemma men inte framme. Det var meningen att begrava den på en närbelägen kyrkogård för djur, men när hunden somnade in var det fullt.

Har övervägt att begrava urnan på mina föräldrars lantställe men eftersom de funderar på att sälja är jag glad för att jag inte gjorde det. Vill inte tänka mig att något så viktigt är begravet på en plats dit jag inte kan gå.

Har även funderat på att begrava urnan på bakgården MEN eftersom vi sannolikt kommer att flytta härifrån förr eller senare så är vi tillbaka i läget: "grav på plats dit vi inte kan gå."

Att bli begravd i samma grav som urnan är verkligen värt att tänka på.

 

[Daff]

Här är en till!
Jag har urnan med min hund hemma men inte framme. Det var meningen att begrava den på en närbelägen kyrkogård för djur, men när hunden somnade in var det fullt.

Har övervägt att begrava urnan på mina föräldrars lantställe men eftersom de funderar på att sälja är jag glad för att jag inte gjorde det. Vill inte tänka mig att något så viktigt är begravet på en plats dit jag inte kan gå.

Har även funderat på att begrava urnan på bakgården MEN eftersom vi sannolikt kommer att flytta härifrån förr eller senare så är vi tillbaka i läget: "grav på plats dit vi inte kan gå."

Att bli begravd i samma grav som urnan är verkligen värt att tänka på.

Jag har precis samma tanke om att begrava hund eller urna på en plats som jag/mina föräldrar kommer flytta från ganska snart, det känns inte riktigt bra.

Men jag vet inte heller om jag bara skulle vilja lämna hunden för destruktion? Det känns inte heller bra.

Jag hoppas (och önskar) få leva i 40 år till och så länge vill jag nog inte släpa runt på en urna med aska så för mig känns det inte som ett alternativ att planera för att begravas tillsammans.

 

[Sel]

Här är en till!
Jag har urnan med min hund hemma men inte framme. Det var meningen att begrava den på en närbelägen kyrkogård för djur, men när hunden somnade in var det fullt.

Har övervägt att begrava urnan på mina föräldrars lantställe men eftersom de funderar på att sälja är jag glad för att jag inte gjorde det. Vill inte tänka mig att något så viktigt är begravet på en plats dit jag inte kan gå.

Har även funderat på att begrava urnan på bakgården MEN eftersom vi sannolikt kommer att flytta härifrån förr eller senare så är vi tillbaka i läget: "grav på plats dit vi inte kan gå."

Att bli begravd i samma grav som urnan är verkligen värt att tänka på.

Det är delvis därför jag vill sprida askan lite här och var på våra favoritpromenader. Även om jag skulle flytta någon annanstans är ju askan kavar i naturen och dit kan jag alltid gå, den ligger inte på privat mark.

 

[PatCed]

Jag vet inte om det är lagligt att begravas med sitt djur, men i pappas fall så begravdes katten med urna efteråt när ingen såg.

Var det inte nån kändis ( ulf Larsson? ) som fick med sina hundars aska i kistan ?