Utbyggnad av infrastruktur

[animalasia]

Vi befinner oss i ett läge då det satsas stort på elektrifiering i landet. Vi ska bli mindre beroende av fossila energikällor. Detta får konsekvenserna att nya elledningar kommer dras och infrastruktur som tågspår etc kommer utvecklas.

Jag befinner mig själv i en situation av att få egendom inlöst pga utbyggnad av elledningar. Det är en stor sorg samtidigt som jag inser att vi är vinnare i jämförelse med grannar som behöver bo kvar och får ta konsekvenserna av dels att bo nära elledningar och dels en signifikant minskning av värdet på bostaden.

Det är inte svart eller vitt. Vi behöver satsa samtidigt som den lilla människan också behöver värnas. Vad tänker ni om denna fråga?

 

[sjoberga]

Vi befinner oss i ett läge då det satsas stort på elektrifiering i landet. Vi ska bli mindre beroende av fossila energikällor. Detta får konsekvenserna att nya elledningar kommer dras och infrastruktur som tågspår etc kommer utvecklas.

Jag befinner mig själv i en situation av att få egendom inlöst pga utbyggnad av elledningar. Det är en stor sorg samtidigt som jag inser att vi är vinnare i jämförelse med grannar som behöver bo kvar och får ta konsekvenserna av dels att bo nära elledningar och dels en signifikant minskning av värdet på bostaden.

Det är inte svart eller vitt. Vi behöver satsa samtidigt som den lilla människan också behöver värnas. Vad tänker ni om denna fråga?

Jag tänker att i ett land som tillåter enskilt ägande av mark och fastigheter måste det finnas ett system där samhället kan ta viktiga beslut även för sådan mark, ett system som inte kräver förhandling med varje enskild markägare som kan säga nej utan är byggt på regler.

Jag tänker också att den enskilde ska bli ersatt på ett rimligt sätt, som gör att den ekonomiska frågan inte behöver skapa extra oro.

Och till sist tänker jag att det är en svår balansgång, bland annat i det där med att bestämma var gränsen går för att man är ”drabbad” av beslutet. Behövs marken att bygga på eller blir obeboelig, så är det ”lätt” men just för de vars situation påverkas negativt - men inte så att det inte är möjligt att bo kvar. Jag tycker definitivt att det bör gå att söka stöd i att finansiera eventuella åtgärder som minskar påverkan.

 

[animalasia]

Jag tänker att i ett land som tillåter enskilt ägande av mark och fastigheter måste det finnas ett system där samhället kan ta viktiga beslut även för sådan mark, ett system som inte kräver förhandling med varje enskild markägare som kan säga nej utan är byggt på regler.

Jag tänker också att den enskilde ska bli ersatt på ett rimligt sätt, som gör att den ekonomiska frågan inte behöver skapa extra oro.

Och till sist tänker jag att det är en svår balansgång, bland annat i det där med att bestämma var gränsen går för att man är ”drabbad” av beslutet. Behövs marken att bygga på eller blir obeboelig, så är det ”lätt” men just för de vars situation påverkas negativt - men inte så att det inte är möjligt att bo kvar. Jag tycker definitivt att det bör gå att söka stöd i att finansiera eventuella åtgärder som minskar påverkan.

Ja det är verkligen en balansgång. Min ena granne har fått sin mark delad i två och har nu en elledning tvärs över. I min kommun om du säljer skogsmark är priset mellan 175-180 kronor per kvadratmeter, svenska kraftnät betalar 3 kronor så det blir ju en enorm skillnad. Så för min granne blir det ju en ekonomisk katastrof.

 

[Ninnurur]

Ja det är verkligen en balansgång. Min ena granne har fått sin mark delad i två och har nu en elledning tvärs över. I min kommun om du säljer skogsmark är priset mellan 175-180 kronor per kvadratmeter, svenska kraftnät betalar 3 kronor så det blir ju en enorm skillnad. Så för min granne blir det ju en ekonomisk katastrof.

Varför blir marken delad? Vi har elledningar går rakt genom hagarna på stallet.

 

[animalasia]

Varför blir marken delad? Vi har elledningar går rakt genom hagarna på stallet.

Nu blir marken en del med huset och stall och en del med hagarna. Ledningsgatan går däremellan så därför borde ju hans mark bli två skiften istället för ett? För jag tror inte att han äger marken längre där ledningsgatan går, det kanske någon annan vet. Svenska kraftnät gör ju vad de vill där, anlägger vägar, tar ner träd, ansvarar för avverkning etc.

 

[Derivata]

Det är en sorg men samtidig ett måste, fast att jag bara är en drabbad i tredje generation så kan jag känna en bitterhet, framförallt när jag hör argumentet "om norrlänningar ska ha billigare ström så ska de betala dyrare för maten vi producerar" ge tillbaka mina åkrar då! De som dämdes över där på 50-talet, flera fotbollsplaner. Ge mig tillbaka min sjö med naturliga strandlinjer och fiske som mättat generationer, inte ett vattenmagasin där skogen bryskt slutar och fisken nu mer mest är planterad. Men å andra sidan ska jag vara nöjd, vi har ju kvar det mesta av vårt bara en tredjedel av åkrarna försvann. Längre ner efter vattenregleringen så försvann hela byar, där man fortfarande på våren innan vattenmagsinen börjar fyllas kan gå på den gamla byavägen och se kvarlämningar av hus- och ladugårdsgrunder. Det är ett stort fult månlandskap som tack och lov döljs av vinterns snö och vårsmältningen, när den kommer från fjällen.

Men å andra sidan, vattenregleringen i min bygd förde också med sig att denna isolerade bygd på bara några år gick från 1800-tal till modernt 1950-tal, vägar byggdes man knöts i hop med resten av världen på ett helt annat sätt. Det kom jobb, folk utbildade sig. Det kom el, det kom telefon. Det kom en del pengar, det kom bidrag för att bygga uthyrningsstugor som skulle ge bönderna inkomst genom uthyrning till den spirande turismen, dessa stugor kom att kallas "Träkor" man bytte ut den kon man inte längre kunde föda till uthyrningsstuga istället

Så nu har jag skrivit av mig min underliggande känslomässiga bitterhet, för jag vet ju att infrastrukturprojekt måste till om vi vill leva som vi gör. Detta innebär alltid att någon kommer att drabbas, den ekonomiska biten är kanske den enklaste att kompensera - men hur kompenserar vi känslorna och sorgen som uppstår? Jag har jobbat en del med markägarfrågor kring elproducerande enheter och i många av mina samtal har just inte det ekonomiska varit det största (även om den självklart har varit oherhört viktig) utan det är det emotionella, vad händer med mitt och farmors kantarellställe?

 

[Shaggy]

Ja det är verkligen en balansgång. Min ena granne har fått sin mark delad i två och har nu en elledning tvärs över. I min kommun om du säljer skogsmark är priset mellan 175-180 kronor per kvadratmeter, svenska kraftnät betalar 3 kronor så det blir ju en enorm skillnad. Så för min granne blir det ju en ekonomisk katastrof.

Det här är ju ett jätteproblem. Visst jag förstår att man inte kan betala fantasipriser men när ersättningen blir mindre än 2% av värdet så är det inte ersättning längre utan statssanktionerad stöld.

 

[animalasia]

Det här är ju ett jätteproblem. Visst jag förstår att man inte kan betala fantasipriser men när ersättningen blir mindre än 2% av värdet så är det inte ersättning längre utan statssanktionerad stöld.

Jag det tycker jag också. Grannen drog det till domstol och förlorade. Men jag tänker att det kommer bli fler som reagerar över systemet eftersom det planeras ytterligare projekt och fler kommer att påverkas. Senast vi hade så här mycket satsning var på 50, 60-talet och då var samhället ett annat.

 

[Thaliaste]

Ja det är verkligen en balansgång. Min ena granne har fått sin mark delad i två och har nu en elledning tvärs över. I min kommun om du säljer skogsmark är priset mellan 175-180 kronor per kvadratmeter, svenska kraftnät betalar 3 kronor så det blir ju en enorm skillnad. Så för min granne blir det ju en ekonomisk katastrof.

Nu blir marken en del med huset och stall och en del med hagarna. Ledningsgatan går däremellan så därför borde ju hans mark bli två skiften istället för ett? För jag tror inte att han äger marken längre där ledningsgatan går, det kanske någon annan vet. Svenska kraftnät gör ju vad de vill där, anlägger vägar, tar ner träd, ansvarar för avverkning etc.

Det här är ju ett jätteproblem. Visst jag förstår att man inte kan betala fantasipriser men när ersättningen blir mindre än 2% av värdet så är det inte ersättning längre utan statssanktionerad stöld.

Innan vi går i spinn över att staten stjäl mark kanske vi behöver mer och bättre säkerställd fakta i fallet?

@animalasia skriver att hen tror att staten övertagit marken, inte att så faktiskt skett. Enligt exproprieringslagen ska markägaren få marknadsvärde + 25% för marken som övergår till statens ägo, så om det i detta fall betalats ut mindre än 2% måste någon fakta saknas. Och om det verkligen skulle vara så, har markägaren överklagat SKV:s beslut och vad blev i så fall utfallet av det?

 

[athena]

Ja det är verkligen en balansgång. Min ena granne har fått sin mark delad i två och har nu en elledning tvärs över. I min kommun om du säljer skogsmark är priset mellan 175-180 kronor per kvadratmeter, svenska kraftnät betalar 3 kronor så det blir ju en enorm skillnad. Så för min granne blir det ju en ekonomisk katastrof.

Nästan två miljoner per hektar? Nä det tror jag inte på.

 

[athena]

Nu blir marken en del med huset och stall och en del med hagarna. Ledningsgatan går däremellan så därför borde ju hans mark bli två skiften istället för ett? För jag tror inte att han äger marken längre där ledningsgatan går, det kanske någon annan vet. Svenska kraftnät gör ju vad de vill där, anlägger vägar, tar ner träd, ansvarar för avverkning etc.

Man äger fortfarande marken.

 

[animalasia]

Innan vi går i spinn över att staten stjäl mark kanske vi behöver mer och bättre säkerställd fakta i fallet?

@animalasia skriver att hen tror att staten övertagit marken, inte att så faktiskt skett. Enligt exproprieringslagen ska markägaren få marknadsvärde + 25% för marken som övergår till statens ägo, så om det i detta fall betalats ut mindre än 2% måste någon fakta saknas. Och om det verkligen skulle vara så, har markägaren överklagat SKV:s beslut och vad blev i så fall utfallet av det?

Det är därför det kanske heter något annat än att SVK köper marken vi dragning av ledning. Jag ska fråga grannen om jag möter honom. Angående inlösen av fastigheter och 25% tillägg så har vi fått det som ersättning för vår bostad.

 

[animalasia]

Nästan två miljoner per hektar? Nä det tror jag inte på.

Ersättning enligt mäklare. Jag bor nära Göteborg.

 

[animalasia]

Innan vi går i spinn över att staten stjäl mark kanske vi behöver mer och bättre säkerställd fakta i fallet?

@animalasia skriver att hen tror att staten övertagit marken, inte att så faktiskt skett. Enligt exproprieringslagen ska markägaren få marknadsvärde + 25% för marken som övergår till statens ägo, så om det i detta fall betalats ut mindre än 2% måste någon fakta saknas. Och om det verkligen skulle vara så, har markägaren överklagat SKV:s beslut och vad blev i så fall utfallet av det?

Nej grannen har inte överklagat pga ekonomisk begränsning men han vann i ett annat mål angående ersättning för ersättning för avverkning.

 

[Angel]

Jag har ett par vindkraftverk i närområdet och visst stör det utsikten att det är någonting rör sig i närheten hela tiden (var skog ivägen tidigare och längtar tills det som planterats nu växer upp igen så de syns mindre men det värsta är ljudet. Det är aldrig tyst ute utan man hör alltid ett "swosh, swosh, swosh" som är väligt irriterande. Hoppas verkligen det blir mindre med mer träd i vägen Så visst påverkar det boende i närheten när det byggs ut.

Men ska fler transporter ske längs järnväg så behövs en upprustning, spåren är i ett väldigt dåligt skick på vissa ställen. Skulle mycket hellre bli utköpt och flytta än hamna alldels för nära någonting högtrafikerat. Men självklart måste utköp då ske till marknadspris. Har bott nära både järnväg och flygplats och visst vänjer man sig till viss del men skulle inte gilla om det gick tåg var tionde minut precis utanför fönstret.

 

[athena]

Ersättning enligt mäklare. Jag bor nära Göteborg.

Fast skog säljs inte där heller för 2 miljoner per hektar. Man kanske kan sälja tomter för det - men det man får ersättning för är pågående markanvändning.

 

[Mia_R]

Det är en tragedi för den som hamnar i vägen för utvecklingen och får sina hem inlösta, rivna, överdämda.
Vi får ersättning när de drar en kraftledning över vår mark, men det är fortfarande vår mark.

 

[vilde]

Så nu har jag skrivit av mig min underliggande känslomässiga bitterhet, för jag vet ju att infrastrukturprojekt måste till om vi vill leva som vi gör. Detta innebär alltid att någon kommer att drabbas, den ekonomiska biten är kanske den enklaste att kompensera - men hur kompenserar vi känslorna och sorgen som uppstår? Jag har jobbat en del med markägarfrågor kring elproducerande enheter och i många av mina samtal har just inte det ekonomiska varit det största (även om den självklart har varit oherhört viktig) utan det är det emotionella, vad händer med mitt och farmors kantarellställe?

Känslomässigt kan säkert farmors kantarellställe ha stor betydelse men i slutändan är det avgörande den ekonomiska kompensationen som när fastigheten inte löses in ofta bara är en bråkdel av den förlust fastighetsägaren gör och det ger ett enormt lidande för de som drabbas. En stor kraftledning kan lätt halvera värdet och göra det omöjligt att sälja och köpa en annan fastighet och det utan att ägaren kompenseras, det samtidigt som de som exploaterar gör mångmiljardvinster.

 

[animalasia]

Fast skog säljs inte där heller för 2 miljoner per hektar. Man kanske kan sälja tomter för det - men det man får ersättning för är pågående markanvändning.

Ja men oavsett huruvida mäklaren har övervärderat eller inte så är ju ändå ersättningen för låg. För jag tänker att det är skillnad på jordbruksmark, den kan du fortfarande bruka men en skogsbonde kan väl inte använda sin mark som ligger under en kraftledning? Du äger den fortfarande men får inte bestämma över den?

 

[animalasia]

Det är en sorg men samtidig ett måste, fast att jag bara är en drabbad i tredje generation så kan jag känna en bitterhet, framförallt när jag hör argumentet "om norrlänningar ska ha billigare ström så ska de betala dyrare för maten vi producerar" ge tillbaka mina åkrar då! De som dämdes över där på 50-talet, flera fotbollsplaner. Ge mig tillbaka min sjö med naturliga strandlinjer och fiske som mättat generationer, inte ett vattenmagasin där skogen bryskt slutar och fisken nu mer mest är planterad. Men å andra sidan ska jag vara nöjd, vi har ju kvar det mesta av vårt bara en tredjedel av åkrarna försvann. Längre ner efter vattenregleringen så försvann hela byar, där man fortfarande på våren innan vattenmagsinen börjar fyllas kan gå på den gamla byavägen och se kvarlämningar av hus- och ladugårdsgrunder. Det är ett stort fult månlandskap som tack och lov döljs av vinterns snö och vårsmältningen, när den kommer från fjällen.

Men å andra sidan, vattenregleringen i min bygd förde också med sig att denna isolerade bygd på bara några år gick från 1800-tal till modernt 1950-tal, vägar byggdes man knöts i hop med resten av världen på ett helt annat sätt. Det kom jobb, folk utbildade sig. Det kom el, det kom telefon. Det kom en del pengar, det kom bidrag för att bygga uthyrningsstugor som skulle ge bönderna inkomst genom uthyrning till den spirande turismen, dessa stugor kom att kallas "Träkor" man bytte ut den kon man inte längre kunde föda till uthyrningsstuga istället

Så nu har jag skrivit av mig min underliggande känslomässiga bitterhet, för jag vet ju att infrastrukturprojekt måste till om vi vill leva som vi gör. Detta innebär alltid att någon kommer att drabbas, den ekonomiska biten är kanske den enklaste att kompensera - men hur kompenserar vi känslorna och sorgen som uppstår? Jag har jobbat en del med markägarfrågor kring elproducerande enheter och i många av mina samtal har just inte det ekonomiska varit det största (även om den självklart har varit oherhört viktig) utan det är det emotionella, vad händer med mitt och farmors kantarellställe?

Jag förstår också att infrastrukturen måste byggas ut, absolut. Men jag tycker inte att det ska drabba enskilda personer så hårt som det gör idag. Jag tycker att det behövs en uppdatering av ersättningen.

Den känslomässiga effekten är jättestor, jag har en granne som är 90 och han hade drömmar om att lämna över sitt ställe till barnbarnen. Vi har levt med vetskapen om och sedan arbetet med dessa ledningar runt knuten i många år. Men nu har vi insett att vi nog inte är värst drabbade utan det blir alla dem som blir kvar.