Utevistelse olika djur

[ginnies]

Men om det skulle vara allmänt ansett och vedertaget så hade ju fler än du pratat om det.
Och helt ärligt så är du den första som påstår det och jag lever mitt dagliga liv bland olika kobönder.
Om man skall mäta kohälsa på ett objektivt sätt så måste man göra undersökningar.
Detta då det annars blir en massa tyckande och troende och gammal kultur i det hela ändå.

Men du lever ju ditt liv bland olika kobönder, det är väl också en massa tyckande och troende och gammal kultur? faktum är att även om utbildning har förbättras så går många av gårdar i arv och det gäller tankesättet också, svårt att bryta och om det är tillräckligt stora gårdar så har de arbetskraft som i mångt skiter i vilket, så slipper de själva se.

 

[ginnies]

Tills de blev för stora och bökiga för att lösa i ladugården.
Några veckor tror jag, men jag är inte säker.

Några veckor.... , då är de ju pyttesmå och bara bebisar och så tidigt slits inte juvret, de har ingen styrka i puppandet. Men kalvar ska gå längre, men de blir fråntagna sin mor och även behovet att äta den föda de ska ha ( visst Krav kalvar ska ha mjölk men det blir för dyrt ge tillräckligt) och /eller i den mängd de behöver.

 

[skogaliten]

Vad avser det där med att ta bort avkomman från kon..
Jag kan alldeles för lite om kor för att kunna uttala mig, men något lite om får och hästar. Och det är väldigt olika för de olika djurslagen.

Ett sto vars föl avlider i samband med födelsen, eller är dödfött vid normal fölningstid har ett tydligt sorgebeteende. Stoet försöker på olika sätt få igång fölet, står och vaktar det, och efter några dagar så sparkar det jord eller halm över fölet och ger upp och "går vidare". Inom det fönstret när stoet sörjer, så har det de två gånger jag varit med om detta, varit busenkelt att få stoet att ta emot ett adoptivföl. Det är som om stoet tror att hennes föl mirakulöst äntligen rest sig upp. Någon gegga med fosterhinnor har inte behövts.

Med tackorna är det annorlunda, dessutom så får de flesta tackor (utom ungtackor) mer än ett lamm, och de verkar inte kunna räkna hur många lamm de har...En väldigt liten andel av tackorna blir lammlösa p.g.a. dödfött lamm eller liknande. Dessa visar absolut inget beteende som antyder att de sörjer eller saknar lammet som inte blev.
Inte heller tackor som får trillingar eller fyrlingar, verkar sakna det lamm man tar bort, normalt adopteras lammet bort till en tacka som bara fått ett lamm.
Men om det gått ett dygn eller två, då har tackan hunnit knyta an till lammen ordentligt, då kommer ett sorgebeteende fram, i synnerhet om man lämnar kvar lammet hos tackan. Ytterst sällan händer det mig att lamm dör vid några dagars - en veckas ålder (har jag fått dem på benen vid födseln så ser jag till att hålla dem vid liv), men i år blev vi tvungna att avliva ett lamm med en svårt missbildad klöv som det till slut blivit kallbrand i. Den tackan försökte i det längsta få liv i lammet (vi la det i boxen för att låta henne sörja) och hon försökte få lammet att resa sig, gång på gång. Dagen efter tog vi bort lammet, hon fortsatte att ropa efter lammet i flera dagar, och verkade hängig och olycklig (kan också bero på överfyllt juver).
När lammen blivit 5-6 veckor, så trappar tackorna ner på tillgången på mjölk till lammen, samtidigt som vommen utvecklats nog för att lammen ska kunna äta en del fast föda. Då blir också lammen mer självständiga, och tackan blir inte alls lika ledsen som ovan om lammet skulle försvinna. Risken för lammen att förolyckas/tas av rovdjur ökar också när de börja vara längre från tackan.

Slutsatser:
Olika djurslag har olika beteende om avkomman dör eller försvinner omedelbart efter födseln.
Djur där många avkommor blir tagna av rovdjur som nyfödda, som lamm, tar någon tid på sig att knyta an till avkomman. Har ett litet eller inget sorgebeteende i det skedet.
Hästar har ett väldigt tydligt sorgebeteende omedelbart efter födseln, och verkar må bäst om de får leva ut det beteendet.

Så hur man ska göra med kor som är produktionsdjur, för att både få bra produktion, och god djuromsorg, vet jag inte, men det vore väldigt intressant att se välgjord forskning runt företeelsen.

 

[Inte_Ung]

Vilket väl är exakt vad du för vidare när du påstår att det är helt OK att ta kalvar från korna för att de inte lider av det utan glömmer och nöjt går vidare? Ett påstående utan grund som mest verkar användas för att motivera vad man gör.

Grund och grund.
De bönder som påstår det har väl samma grund som andra.
Man uppfattar det nog olika som människa.
Jag har skiljt på föl och ston och de verkar ju komma över det ganska så fort.
Men att jag gjorde det berodde på kultur "Man skall göra så".

Jag skulle vilja ha bättre underlag än olika uppfattningar och tyckanden för dessa spretar så.
Det finns så att säga många bud på "Hur det är".

 

[Inte_Ung]

Det är utslagskor, alltså sådana som sedan åker till slakt , har inte tillräckligt bra mjölk men mjölken duger till kalvarna.

Är inte det en bra lösning då?
Hur tycker du att man skall göra för att lösa problemet?

 

[Inte_Ung]

Håller med precis, säkert därför så många mjölkbönder inget "ser".

Jo och då så behövs ju verkligen en objektiv undersökning.
Hur många hästägare funderar om de gör rätt innan de ställer sin häst på box?
Jag tror att de liksom bara ställer dit den för att det är så som man alltid har gjort.
Gammal vana helt enkelt.
Vi har dem alla, jag med.
De gamla vanorna då.

 

[Inte_Ung]

Men du lever ju ditt liv bland olika kobönder, det är väl också en massa tyckande och troende och gammal kultur?

Javisst absolut fullproppat av det.
Gårdarna har gått i generationer och man gör oftast som man alltid har gjort.
Och förbannar bestämmelserna om längre kobås så att ladugården inte längre är godkänd.
Jag erkänner utan omsvep att jag är färgad av det.
Och pekar igen på att det därför behövs forskning i ämnet för att kunna visa på objektiv fakta.

 

[Inte_Ung]

Men kalvar ska gå längre, men de blir fråntagna sin mor och även behovet att äta den föda de ska ha ( visst Krav kalvar ska ha mjölk men det blir för dyrt ge tillräckligt) och /eller i den mängd de behöver.

Är det så vanligt fortfarande?
Med dåligt mjölkpris och fulla kvoter så får ofta kalvarna bara mjölk från gården.
Jag gillar varianten med en ko-amma som tar hand om några kalvar.
Det skall visst vara oerhört arbetsbesparande också.
Gården som jag visade i länken berättade att det alltid var dyrast med arbetskraftens tid, så allt som kunde skötas på annat sätt var bättre.
Där så borde man kunna få in det där med ammor.
Kossan har ju all tid i världen att dutta med kalven,

 

[Inte_Ung]

(kan också bero på överfyllt juver).

Det drabbas ju inte kossorna med tillgång till mjölkningsrobot av.
De går till roboten och blir tömda.

 

[Inte_Ung]

Jag har funderat litet på kor och kalvar.
Kunde det inte vara en bra lösning att kalvarna finns vid mjölkningsrobotarna så att kossorna kan gulla med dem medan de mjölkas?
Och kalvarna får en amma att dia.
Kor lägger ju sina kalvar i hög medan de går och betar, de gör inte som hästar som hela tiden har med sina föl när de vandrar.

 

[Monstermom]

Grund och grund.
De bönder som påstår det har väl samma grund som andra.
Man uppfattar det nog olika som människa.
Jag har skiljt på föl och ston och de verkar ju komma över det ganska så fort.
Men att jag gjorde det berodde på kultur "Man skall göra så".

Jag skulle vilja ha bättre underlag än olika uppfattningar och tyckanden för dessa spretar så.
Det finns så att säga många bud på "Hur det är".

Visst uppfattar folk saker olika (av olika anledningar), men du hävdade att @ginnies hade fel och påstod att kor inte far illa av att bli av med sina kalvar eftersom de inte funkar mentalt på det sättet. Ginnies svarade med att det inte alls var hennes erfarenhet, och då vill du ha data som stöder just hennes observationer. Dina egna (observationer eller hörsägen) behövde tydligen inte vara starkare än antaganden, men motsatsen måste bevisas... Jag är helt för att man ser saker kritiskt, men det vore nog bra att titta på sina egna föreställningar minst lika ofta!

Det var ju länge en "sanning" att djur inte kan känna smärta (inte bäbisar heller, minns en pojke som opererades för hjärtproblem, vad han led...), än idag finns det de som hävdar att de visserligen kan känna det rent fysiskt men eftersom de inte förstår vad de känner så lider de inte. (Vad jag minns fanns de argumenten även kring bäbisars smärta när tidigare antaganden började ifrågasättas...) Det finns ju finfina fördelar med att anta att varelser man har makten över inte kan lida, sett till egna vinster (såväl ekonomiska som själsliga). Därför borde verkligen antaganden av typen "äsch, det är ingen fara" ifrågasättas till och med hårdare än antaganden av typen "jo det är det visst" - motivationen till det senare är mindre grumlig, generellt sett. Sen tycker jag gott att allt kan ifrågasättas och studeras, men vill du välja ut en sak så börja i rätt ände.

 

[Inte_Ung]

Ginnies svarade med att det inte alls var hennes erfarenhet, och då vill du ha data som stöder just hennes observationer. Dina egna (observationer eller hörsägen) behövde tydligen inte vara starkare än antaganden, men motsatsen måste bevisas...

Hennes observationer blir bara ytterligare en hörsägen för mig.
Ett påstående bland många påståenden gjorda av människor med lång erfarenhet av kor.
Så ja, för att just hennes påstående skall väga tyngre än andras så behöver jag data som stöder det.

Mycket bra och tänkvärt inlägg f.ö.

 

[ginnies]

Är inte det en bra lösning då?
Hur tycker du att man skall göra för att lösa problemet?

Jovisst, jättebra, men dels tror jag inte det är så väldigt vanligt, dels så får säkert många uppfattning från media att det är kor som har det så, de slaktas, oftast ganska så kvickt efter fotot eller besöket.

 

[Migo]

Vad avser det där med att ta bort avkomman från kon..
Jag kan alldeles för lite om kor för att kunna uttala mig, men något lite om får och hästar. Och det är väldigt olika för de olika djurslagen.

Ett sto vars föl avlider i samband med födelsen, eller är dödfött vid normal fölningstid har ett tydligt sorgebeteende. Stoet försöker på olika sätt få igång fölet, står och vaktar det, och efter några dagar så sparkar det jord eller halm över fölet och ger upp och "går vidare". Inom det fönstret när stoet sörjer, så har det de två gånger jag varit med om detta, varit busenkelt att få stoet att ta emot ett adoptivföl. Det är som om stoet tror att hennes föl mirakulöst äntligen rest sig upp. Någon gegga med fosterhinnor har inte behövts.

Med tackorna är det annorlunda, dessutom så får de flesta tackor (utom ungtackor) mer än ett lamm, och de verkar inte kunna räkna hur många lamm de har...En väldigt liten andel av tackorna blir lammlösa p.g.a. dödfött lamm eller liknande. Dessa visar absolut inget beteende som antyder att de sörjer eller saknar lammet som inte blev.
Inte heller tackor som får trillingar eller fyrlingar, verkar sakna det lamm man tar bort, normalt adopteras lammet bort till en tacka som bara fått ett lamm.
Men om det gått ett dygn eller två, då har tackan hunnit knyta an till lammen ordentligt, då kommer ett sorgebeteende fram, i synnerhet om man lämnar kvar lammet hos tackan. Ytterst sällan händer det mig att lamm dör vid några dagars - en veckas ålder (har jag fått dem på benen vid födseln så ser jag till att hålla dem vid liv), men i år blev vi tvungna att avliva ett lamm med en svårt missbildad klöv som det till slut blivit kallbrand i. Den tackan försökte i det längsta få liv i lammet (vi la det i boxen för att låta henne sörja) och hon försökte få lammet att resa sig, gång på gång. Dagen efter tog vi bort lammet, hon fortsatte att ropa efter lammet i flera dagar, och verkade hängig och olycklig (kan också bero på överfyllt juver).
När lammen blivit 5-6 veckor, så trappar tackorna ner på tillgången på mjölk till lammen, samtidigt som vommen utvecklats nog för att lammen ska kunna äta en del fast föda. Då blir också lammen mer självständiga, och tackan blir inte alls lika ledsen som ovan om lammet skulle försvinna. Risken för lammen att förolyckas/tas av rovdjur ökar också när de börja vara längre från tackan.

Slutsatser:
Olika djurslag har olika beteende om avkomman dör eller försvinner omedelbart efter födseln.
Djur där många avkommor blir tagna av rovdjur som nyfödda, som lamm, tar någon tid på sig att knyta an till avkomman. Har ett litet eller inget sorgebeteende i det skedet.
Hästar har ett väldigt tydligt sorgebeteende omedelbart efter födseln, och verkar må bäst om de får leva ut det beteendet.

Så hur man ska göra med kor som är produktionsdjur, för att både få bra produktion, och god djuromsorg, vet jag inte, men det vore väldigt intressant att se välgjord forskning runt företeelsen.

Jag har sett ganska många tackor som tydligt sörjer förlorade/dödfödda lamm. Även om de haft andra som var friska.

 

[Migo]

Det drabbas ju inte kossorna med tillgång till mjölkningsrobot av.
De går till roboten och blir tömda.

Du låter ju inte ett djur som ska gå i sin gå till mjölkrobot...

 

[ginnies]

Hennes observationer blir bara ytterligare en hörsägen för mig.

Jag är mer förvånad att det tydligen är så få? som uppfattar kor på ett annat sätt- som jag då gör- än icketänkande, mjölproducerande robotar utan direkt några känslor för egen avkomma eller om så är , andra i gruppen.

Ännu mer förvånad att du hör dit, du brukar väl om någon tänka utanför ramarna? och inte gå på massans (här mjölkbönders) försäkran att så är det?

Ju mer jag ser och umgås med korna, desto mer försäkrad blir jag att massans mjölkbönder har helt fel.

Det som är djupt tragiskt i detta och oerhört svårt att hantera är att huvuddelen åker till slakt om inte förr ,så blir det även hos oss senare.Det är en jobbig bit.

 

[skogaliten]

Jag har sett ganska många tackor som tydligt sörjer förlorade/dödfödda lamm. Även om de haft andra som var friska.

Intressant att du observerat detta. Jag har inte gjort det, men vi har väldigt få sådana fall i vår besättning.

Jag skulle välkomna väl genomförda studier på får avseende detta med förlorade/dödfödda lamm, och flera beteenden i samband med lamningen. Hur reagerar de egentligen på adoptioner? Varför gillar ibland vissa tackor inte ett av sina (friska) lamm? Många, många fler frågor finns.

Det finns få forskningsrapporter att hitta, och överlag så forskas det väldigt lite runt får och deras beteende.

Friska, nöjda och "glada" får är också lättskötta och lönsamma får.
Mer forskning för fårens skull, jag är nämligen rädd för att alltför många skaffar får utan tillräckliga grundkunskaper om djursorten, och att får far illa i onödan.
Att skaffa hobbyfår har blivit väldigt populärt de senaste åren.

 

[Migo]

Intressant att du observerat detta. Jag har inte gjort det, men vi har väldigt få sådana fall i vår besättning.

Jag skulle välkomna väl genomförda studier på får avseende detta med förlorade/dödfödda lamm, och flera beteenden i samband med lamningen. Hur reagerar de egentligen på adoptioner? Varför gillar ibland vissa tackor inte ett av sina (friska) lamm? Många, många fler frågor finns.

Det finns få forskningsrapporter att hitta, och överlag så forskas det väldigt lite runt får och deras beteende.

Friska, nöjda och "glada" får är också lättskötta och lönsamma får.
Mer forskning för fårens skull, jag är nämligen rädd för att alltför många skaffar får utan tillräckliga grundkunskaper om djursorten, och att får far illa i onödan.
Att skaffa hobbyfår har blivit väldigt populärt de senaste åren.

Jag kan bara instämma. Förhoppningsvis är nya djurvälfärdspengen ett steg i rätt riktning.

 

[ginnies]

Är det så vanligt fortfarande?
Med dåligt mjölkpris och fulla kvoter så får ofta kalvarna bara mjölk från gården.

Förresten,dåligt mjölkpris håller jag med om men kvotsystemet är borttaget .

 

[Inte_Ung]

Du låter ju inte ett djur som ska gå i sin gå till mjölkrobot...

Nej men kossor som skall mjölka efter kalvning.
Så just det problemet har inte mjölkkon som man tar kalven ifrån.