Utlandsbukare!

[Raderad medlem 6459]

Sv: Utlandsbukare!

Åh jag hoppas verkligen att du kan realisera det någon gång Kan inte Herr Hund följa med, om allt annat skulle gå att ordna?

Jag har i princip gett upp att planera mitt liv men planerar inte ens resor tidigare än 6 mån i förväg längre, för saker och ting händer och förändras. Jag går så mycket på känsla och även om jag just NU vill åka till södra Afrika nästa sommar så vet jag att om bara ett par månader så känner jag annorlunda. Så ja, jag tar det som det kommer.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Utlandsbukare!

Jag älskar Wien och det har känts som hemma sen första dagen. Visst saknar jag Sverige ibland. Familjen och vännerna, såklart. Och maten! Men jag har inte direkt några planer på att flytta tillbaka den närmsta tiden. Jag har mitt liv och vänner här nu.
Jag upplever att österrikare är mycket mer vänliga och sociala än svenskar. Enligt ryktet är just wienare otrevliga men det tycker jag är en överdrift

Men du skriver ju i princip varenda tråd om hur konstiga österrikare är och att det är så svårt att få vänner? Har seriöst sett dig skriva det i säkert fyra trådar.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Utlandsbukare!

Jag bodde på Lanzarote ett år efter studenten Hästjobb (turridningsstall) med boende inkluderat, så det var väldigt enkelt på det viset. Det var jätteroligt och jag trivdes oftast himla bra! Vi var 5-6 svenska tjejer som bodde och jobbade ihop, som tur var fungerade vi väldigt bra ihop annars hade det nog kunnat bli en del drama

Eftersom det "bara" var ett hästjobb och på en utpräglad turistö så kändes det aldrig riktigt hemma, även om jag inte längtade hem eller vantrivdes på något sätt. Det kändes bara uppenbart att jag var där för en begränsad tid (som jag naturligtvis bestämde själv).

Åh Lanzarote, härligt! Jag förstår att det kändes som att det inte riktigt var hemma - när jag hör om au pair jobb på ett år och så så känns det alltid som att det för mig skulle kännas väldigt tidsbegränsat (på gott och ont). Jag är nog mer ute efter en mer permanent känsla i alla fall, om jag skulle komma iväg.

Vad fint att du trivdes så bra!

Jag bor i Istanbul sedan 2,5 år och fullkomligt älskar mitt liv här Jag har bott utomlands i princip hela tiden de senaste tio åren men det finns ingen plats som har gjort mig så saligt förälskad som Istanbul. Jag älskar maten, folket, pulsen, rytmen, vattnet, arkitekturen, utelivet ! När min pojkvän fick jobb här för ca tre år sedan sökte jag jobb för fullt och flyttade hit kort därpå.

Istanbul är dock galet intensivt, ibland kan jag få lite andnöd av alla människor, kaoset och trafiken ska erkännas. En annan nackdel är att det krävs en hel del pengar för att ha ett bra liv här - men har man det kan man leva helt otroligt bra. Som utlänning är det inte heller helt lätt alla gånger att bygga upp ett tryggt liv. Byråkratin är helgalen som ingen verkar förstå sig på, inte ens turkarna eller de som arbetar på de olika myndigheterna.

Jag får lite hemlängtan ibland, jag saknar naturen, djur, frisk luft, tystnaden, svensk mat, mer ateister och feminister ( ) och lite ordning och reda. Men när jag vandrar hemåt efter jobbet på kvällarna kommer jag ibland på mig själv att ha ett stort fånigt leende på läpparna - är så tacksam för att få bo här!

ÅH jag är SÅ avundsjuk på dig! (som du vet!) Kan inte fatta att jag inte nämnde Istanbul i min trådstart - det är nr 1 för mig om jag kunde bo (och jobba och så) var som helst. Det låter helt otroligt fantastiskt och trots kaos och trafik och alla människor skulle jag SÅ gärna få ett helt år att upptäcka stan. Kan inte tänka mig nåt bättre.

Istanbul skulle vara väldigt svårt för mig, särskilt om jag vill få vara med min kille. Men nån gång ska jag ha en lägenhet där, så är det bara.

 

[Agapi]

Sv: Utlandsbukare!

Men du skriver ju i princip varenda tråd om hur konstiga österrikare är och att det är så svårt att få vänner? Har seriöst sett dig skriva det i säkert fyra trådar.

Ja, det har jag gjort. Men då hängde jag mycket på ett speciellt område i stan. Det är en sort människor som är där och och det är inte den bra sorten.
Sedan februari har jag en helt annan umgängeskrets som består av både wienare och folk från andra delar av landet och de är alla underbara. Känns som om vi känt varandra hela livet.

 

[VLMF]

Sv: Utlandsbukare!

Jag har bott i USA, North Carolina, i flera omgångar, de flesta när jag var liten (fyra år och uppåt) så det är svårt att dra några slutsatser av det idag. Den längsta omgången var två år och de kortaste tre månader. Det jag fick med mig därifrån var väl flytande engelskspråkig vid fyra år. Och många av familjens kontakter, både i USA och runt om i världen som glatt träffas om man råkar vara i deras land. Många återbesök har det blivit också.

Efter gymnasiet bodde jag på Island och jobbade med hästar. Dock visste jag att det var en begränsad tid som jag ungefärligt bestämt innan och jag kunde inte tänka mig att bo kvar flera år. Men det var en otroligt lärorik tid och jag växte oerhört som människa. Från blyg 18-åring till en tjej med skinn på näsan och erfarenhet av människor och hästar som hjälpt mig många gånger i livet.

Idag funderar jag löst på att bo (eller åtminstone jobba) i Köpenhamn. Förvisso inte särskilt långt när man bor i Malmö sen två år men likväl utomlands Framförallt finns det spännande jobb i min bransch där och jag gillar Köpenhamn, det är inte heller långt från de vänner jag skaffat mig här i Skåne.

 

[Sandorami]

Sv: Utlandsbukare!

Gör det! Man upptäcker så himla många nya sidor hos sig själv och får dessutom ett land till att känna sig hemma i

Jag har bott i Japan i sammanlagt 2,5 år (1 år High School, 1 år Språkskola och ett halvår universitet) och det är nog bland det bästa jag gjort med mitt liv. Nu är jag en hemskt rastlös person och har väldigt svårt att stanna på samma plats under en längre tid, har även hunnit avverka 1,5 år i Norge men räknar inte riktigt det som att bo utomlands

Det jag tycker kan vara värt att tänka lite på är att även om det till stor del kommer vara bra, så kommer man känna sig utanför då och då, och även om man pratar språket kommer folk se på en som en "utböling". Nu är ju Japan väldigt speciellt eftersom det är ganska uppenbart om man inte är japan, men det är verkligen otroligt frustrerande när trots att man pratar helt förståelig japanska, får man ändå engelska tillbaka. Även att folk behandlar en annorlunda och liksom förväntar sig att man inte ska förstå kulturen och inte ens ger en chans, vilket kanske kan vara skönt i början men det är inte superkul att bli dumförklarad heller. Jag har en bild av att den här sortens problem kanske inte är fullt så påfrestande i t.ex Europa eller engelsktalande länder men det kan ju ändå vara bra att vara lite förberedd

Numer har jag lärt mig att helt enkelt acceptera det mesta av vad man får "stå ut med" som västerlänning i Japan och tycker absolut att fördelarna väger upp nackdelarna! Hur fantastiskt det är att träffa så många människor man aldrig annars skulle få träffa, lära sig ett nytt språk och känna att jag kan åka dit och känna mig precis lika hemma som i Sverige. Nu är jag hemma för att avverka mitt sista år på universitetet, sedan är planen att åka tillbaka och jobba i Japan ett par år. Är dock hemskt sugen på Australien också, så får se vilket av dem det blir först... så många länder, så lite tid

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Utlandsbukare!

Låter intressant!

Idag funderar jag löst på att bo (eller åtminstone jobba) i Köpenhamn. Förvisso inte särskilt långt när man bor i Malmö sen två år men likväl utomlands

Det gills absolut!! Skönt att det finns bra jobbmöjligheter, nära till vänner och att det går att lösa rent praktiskt. Och gud så skönt att kunna fortsätta 'karriären' men på en ny plats, att inte ge upp nåt utan bara bygga vidare.

Låter som bra planer tycker jag!

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Utlandsbukare!

Jättetack för att du delade med dig!! Det är just sånt här som är väldigt intressant att höra, hur det känns, hur det funkar. Jag förstår att just Japan är väldigt speciellt, gud så coolt att få vara där så pass länge och lära sig mer och lära känna landet bättre! Jätteintressant att höra om hur det är att vara "utböling" också, kan tänka mig att man får den känslan i varierande grad överallt.

Hur funkar det med jobbvisum och sånt till Japan? Kan du bara flytta tillbaka och söka på plats och få det lätt (både jobb och visum) eller är det bökigt?

Coolt att ha ett så annorlunda land som Japan som sitt andra hem

 

[Araminta]

Sv: Utlandsbukare!

Nu kan du ju redan min historia men jag tänkte jag kunde bidra med något till de andra i tråden

Kom till Berlin som turist första gången 2009, föll handlöst och har varit förälskad sedan dess. Efter ytterligare ett par turistresor och sammanlagt sex månader på olika språkskolor i stan blev jag bofast på riktigt i januari 2012. Flyttade ner på vinst och förlust, utan varken jobb eller boende. Med ett jävla flyt fick jag jobb efter en vecka och bostad inom en månad.

Jag kan bara hålla med Sandorami i det hon skriver. Även om Tyskland inte ens är hälften så annorlunda eller långt bort som många andra länder, så är det jobbigt att börja om så totalt. Bygga upp verkligen allt från grunden. Inte direkt men efter ett tag. Jag hade en rejäl dipp i höstas. Det var kallt, mörkt och jag insåg plötsligt hur oerhört sårbar jag var utan de där riktiga rötterna, familj och barndomsvänner.

Men man kommer över sånt om man vill. Och nu när jag, pga studier, är på väg härifrån är det med en enorm tyngd i bröstet. Förälskelsen sitter fortfarande i

Och ett tips: lär dig språket! - Det handlar om så mycket mer än att bara göra sig förstådd.

 

[Agapi]

Sv: Utlandsbukare!

Måste även tillägga: I Österrike får man månadslön 14 ggr/år vilket alltid är lika trevligt! Dessutom betalar man mindre skatt på de två extra lönerna.

Och så har ju Wien för fjärde året i rad hamnat etta på listan över Mercers lista över städer med bäst livskvalité

 

[hagel]

Sv: Utlandsbukare!

Jag är sjukt kluven när det kommer till det här med att flytta utomlands. Det är ju dock lite ironiskt, med tanke på att jag bott i Danmark de senaste sju åren . Fästmannen (dansk) vill gärna bo utomlands någon gång och det vill väl jag också. Typ. Vill helst av allt jobba med djurvälfärd på EU-nivå och skulle inte ha något emot att flytta till Bryssel, men annars så är jag inte särskilt äventyrslysten av mig . Det vore ju spännande, men samtidigt så trivs jag bra här och har mitt liv här.

Ja, jag vet inte jag. Att flytta "utomlands" till Köpenhamn i tjugoårsåldern var ju sjukt utmanande och spännande, nytt språk och nytt liv, samtidigt som jag flyttade hemifrån och allt det. Men nu är det "bara" hemma. Numera tycker jag det känns exotiskt att vara i Sverige .

Svammel svammel.

Jag är utlandsvensk, trivs som fan, saknar aldrig Sverige och känner mig mest hemma här. Men jag har samtidigt inget sug efter att "se världen" . Så med andra ord, så kan nog även vi tråkiga trivas utomlands och alltså borde alla satsa om de får chansen. Eller nåt !

 

[hagel]

Sv: Utlandsbukare!

Just ja, jag blir bara gladare och gladare för buke! Här får jag min dagliga dos av Sverige, svenskar och det svenska språket . Det behövs verkligen, eftersom jag inte hänger med alls annars, i allt från regeringsval till melodifestival. Tack buke!

 

[Sandorami]

Sv: Utlandsbukare!

Att söka visum i Japan är inte helt enkelt. Förra sommaren åkte jag dit i början av juni och tänkte bo hos mina värdföräldrar tills skolan började i september och tänkte att det borde väl bara vara att gå till immigrationskontoret och ändra från turistvisum till studentvisum. Ringde till Japanska Ambassaden i Sverige och fick till svar att jag var tvungen att komma hem till Sverige och få mitt visum utfärdat här, det var helt omöjligt att göra på något annat sätt. Försökte övertala dem att låta mig göra det i Korea eller Taiwan men det gick inte, så jag fick flyga hem tre veckor i augusti för att fixa det.

För att få något annat än turistvisum måste man ha en sponsor som kan gå i god för att man kommer ha en värdig sysselsättning, sponsoren är nästan alltid skolan om man är student, eller arbetsgivaren om man ska jobba. Att hitta en arbetsgivare som är villig att ställa upp som sponsor kan vara lite problematiskt, särskilt om man inte befinner sig i Japan redan och därmed inte kan komma på intervjuer. Plus att väldigt många ofta letar efter personer som redan har ett arbetsvisum för si och så många år och därmed inte behöver ett helt nytt.

Eftersom man måste få sitt visum utfärdat i sitt hemland är det inte ett drömscenarium att behöva åka dit för att söka jobb, eftersom det skulle innebära att jag ändå måste åka hem till Sverige och fixa visum. Min plan är att försöka få jobb som engelsklärare eftersom det ofta är lättast, och sedan söka jobb inom mitt område när jag väl är där och redan har ett visum.

Vet inte helt hur det fungerar i andra länder utanför Europa, men just visumprocess och sånt kan ju vara värt att ta med i beräkningen när man väljer land. Europa är väl förmodligen absolut lättast

 

[Hedinn]

Sv: Utlandsbukare!

Kom till Berlin som turist första gången 2009, föll handlöst och har varit förälskad sedan dess. Efter ytterligare ett par turistresor och sammanlagt sex månader på olika språkskolor i stan blev jag bofast på riktigt i januari 2012. Flyttade ner på vinst och förlust, utan varken jobb eller boende. Med ett jävla flyt fick jag jobb efter en vecka och bostad inom en månad.

Åh, kul att läsa! Jag är själv lite inne på att dra till Berlin och plugga tyska ett tag och sen eventuellt (förhoppningsvis?) bli kvar efter det. Hur gick du tillväga för att komma in på språkskolorna, fixade du dem på plats eller gick du via något svenskt företag eller så? Bör man ha några förkunskaper eller funkar det som ren nybörjare? Och hur ser det ut med jobb och boende, sen när man väl lärt sig språket en del?

 

[Hippocampus]

Sv: Utlandsbukare!

Jag jobbade på Grönland ett tag. Grönland var helt fantastiskt! Jobbet inte lika fantastiskt...hehe men det är ju vanligtvis inte det när man jobbar i en räkfabrik.

Jag sökte från Sverige och fick jobbet, fick svar typ en vecka senare. Det var lite annorlunda att komma dit men det var då jag fick upp ögonen för bergen! Jag har aldrig tänkt så mycket på berg innan mer än att "det är ju fint", men när jag kom dit så förstod jag helt plötsligt det magiska med berg.

Och det var helt okej att sitta och titta på havet, isbergen och valarna från stranden


Sen pluggade jag på Malta också. Helt fantastiskt fast där fick jag en stalker efter mig. Det var inte lika fantastiskt...


Jag skulle gärna ge mig ut igen, men nu har jag häst och den vill jag ha med isåfall. Och då lär det handla om länder som storbritanien, tyskland eller frankrike.

 

[Got2Be]

Sv: Utlandsbukare!

Jag bor sedan mars 2012 i Tyskland
Började en hästutbildning, men hoppade av flera orsaker av och har nu sökt till universitet
Inte så intressant tror jag eftersom att Tyskland är ju inte så lång bort och här bor ju rätt många svenskar!

 

[niardasp]

Sv: Utlandsbukare!

KL

Jag bodde och pluggade ett år i Arkansas, USA 2009-2010. Absolut det bästa jag gjort! Är däremot inte alls sugen på att bo i USA något mer. Som flera andra i tråden sagt kan det vara sjukt svårt att anpassa sig i början. Nya rutiner, nya människor, nya förväntningar.. Ingenting är som man är van vid och det är väldigt jobbigt men det är ju också en del av tjusningen med det hela så fort man kommit över det! Nu bodde jag i Arkansas vilket är väldigt annorlunda mot Sverige när det gäller främst religion och värderingar bland invånarna. Man känner sig lite udda om man inte går i kyrkan eller citerar bibeln på Facebook och abortdiskussionen eller homosexuellas rättigheter att adoptera är ingenting jag drog upp i första hand. Det kanske kan anses mesigt men på något sätt måste man anpassa sig efter situationen och om jag kunde undvika aggressiva diskussioner genom att svälja mina åsikter ibland så gjorde jag det. Däremot inte sagt att det är rätt att göra så men det är väl den största anledningen till att jag inte skulle vilja flytta tillbaka, majoriteten av folket i just Arkansas delar inte mina värderingar och åsikter när det gäller många viktiga grejer.

Sen var jag 6 månader i Australien 2011-2012 varav 3 av dessa spenderades på en djurpark i sydvästra Australien där jag bodde och jobbade. Trivdes så otroligt bra! Reste sen runt (främst på västra sidan) och blev kär i Australien. Vill absolut tillbaka och hade det inte varit för att min pappa blivit sjuk nyligen hade jag nog planerat att läsa en bachelor i Perth med start i januari. Nu blev det inte så så nu får vi se vad som händer. Australien är hittills mitt favoritland of all times och jag tänker mig att jag ska bo, plugga och/eller jobba där inom några år.

 

[Mineur]

Sv: Utlandsbukare!

Efter att ha googlat och inte hittat några instressanta bloggar alls så frågar jag här: kan ni inte snälla dela med er och berätta om era liv? Var bor ni? Varför? Hur trivs ni? Hur länge har ni bott där? Längtar ni tillbaka till Sverige? Är ni lyckliga?

Jag vill hemskt gärna läsa om era erfarenheter, nu när jag är "fast" här i Sverige i åtminstone ett år till

Jag har bott i Nice i 2,5 månader och i New York i 3 månader, men flyttade "på riktigt" för första gången till Skottland för att plugga på universitetet i för snart 2 år sedan. Jag stormtrivs! Nu är jag förvisso i Sverige om somrarna för att jobba och tjäna pengar (har ett jobb i Skottland också, men lönen i Sverige är dubbelt så hög), men resterande 9 månader bor jag i det regniga (!) landet i väst. Hamnade här av tre anledningar:

1) Jag ville utomlands och uppleva en annan kultur på riktigt
2) Jag hade alltid drömt om ett liv i Storbritannien
3) Universitetet passade mig, hade bra rykte och var gratis (det är f.ö. alla universitet i Skottland)

Jag älskar Skottland och jag älskar Glasgow. Det är Storbritanniens tredje största stad, och det är verkligen en helt perfekt studentstad. Billigt att leva, massor av bra restauranger, barer & klubbar och väldigt mycket bra och billiga lägenheter att välja bland. Samtidigt saknar jag livet i Sverige ibland, både vad gäller triviala saker såsom mat och olika platser, men även när det kommer till familjen, vännerna och - faktiskt - den svenska kulturen. Just det där sistnämnda trodde jag nästan aldrig att jag skulle sakna och uppskatta, men med åren har jag insett att jag nog helt enkelt är lite mer svensk och Sverige-kär än vad jag först trodde.

På det stora hela är jag jättenöjd med mitt beslut att flytta, även om jag som sagt saknar vissa saker så det gör ont emellanåt. Men jag är lycklig i Glasgow, och på ett sätt känns det som att jag har två liv. Ett lite mer livligt studentliv i Glasgow som jag älskar på sitt sätt, och ett lite lugnare "familje-liv" i Sverige där livsnjutningen är av ett helt annat slag.

I längden tror jag dock inte att jag kommer att stanna i Glasgow i alla fall, då det är just väldigt mycket av en studentstad och det är så jag vill ha den. Jag kommer nog att stanna kvar i Storbritannien när jag är klar med skolan (2015) dock, men då testar jag gärna England eller Wales. De låga lönerna (i genomsnitt 40-50 % lägre än de svenska), vädret och avsaknaden av familj, släktningar och riktigt nära vänner bromsar mig lite dock, men vi får se...

(bloggar rätt friskt om livet i Skottland också men tror inte jag får skriva ut sidan här. PM:a om det verkar intressant!)

 

[Araminta]

Sv: Utlandsbukare!

Åh, kul att läsa! Jag är själv lite inne på att dra till Berlin och plugga tyska ett tag och sen eventuellt (förhoppningsvis?) bli kvar efter det. Hur gick du tillväga för att komma in på språkskolorna, fixade du dem på plats eller gick du via något svenskt företag eller så? Bör man ha några förkunskaper eller funkar det som ren nybörjare? Och hur ser det ut med jobb och boende, sen när man väl lärt sig språket en del?

Språkskolor finns det en hel hög av och, vad jag har hört, är de av ungefär samma kvalité hela bunten. Priserna skiljer sig ganska markant men det verkar mest bero på ev. fritidsprogram och mer eller mindre upprustade lokaler.

Jag kunde inte ett ord tyska när jag åkte ner första gången så bokade skola via en svenska förmedling. Så här i efterhand så är det ingenting jag nödvändigvis rekomenderar även om det givetvis kan kännas tryggt. De som jobbar på språkskolorna kan engelska och är mer än vana vid vilsna turister. Att få plats har aldrig varit något problem men då har jag även åkt off-season (dvs inte i maj-augusti).

Bostad är helt beroende på vad du själv har för krav. Här bor majoriteten av folket i 20-30 års åldern kollektivt. Man hyr ett rum helt enkelt. Beroende på säsong, personlighet, ekonomi och egna krav så kan det var mer eller mindre svårt att hitta.

Hur det är med egna lägenheter vet jag inte helt.

På jobbfronten gäller det att ha tur och inte vara för kräsen. Cafe, restaurang och barjobb finns det många av men sällan heltid och ofta dåligt betalt. Som svensk är du jättepoppis hos diverse callcenters och marketingföretag. Jag hade jättetur och fick en praktikplats rätt omgående där jag sedan fick fast anställning. Riktigt så enkelt ska man nog inte räkna med att det är.

Rent generellt så ska man vara medveten om att Berlin är en väldigt fattig stad. Som svensk turist får man gärna intrycket att allt är billigt. Som arbetare i Berlin är det inte riktigt lika billigt längre. Lönerna matchar priserna så att säga och det syns även i standarden på bostäder etc.

(Jisses, vad långt det blev)

 

[Hedinn]

Sv: Utlandsbukare!

Tack! Jo, att lönerna matchar priserna vet jag, så är det väl egentligen överallt. Men syftet med det här vore väl inte att bli rik heller, så.