Vad är det för fel på mig?

[Busilibusan]

Skriver i ren desperation, anonymt nick, kommer säker bli ett långt inlägg, behöver skriva av mig, och om någon har råd eller tips så är jag bara tacksam.

Vad har jag gjort för fel, varför sitter jag här helt ensam och har inget hopp om något inför framtiden?

Tänk om jag kunde få lite närhet, det var 4 år sedan jag fick en kram ( av en kompis, spontant ute när vi sågs). Att inte ha blivit kramad på 4 år, det känns länge nu. Känner mig som att jag är äcklig, men jag duschar varje dag och byter även kläder dagligen, så jag borde varken lukta eller vara otäck att ge en kram?

Jag hade ett förhållande för 6 år sedan, det var katastrofalt förhållandemässigt, men sista gången jag hade sexuell kontakt med någon, och nu har jag bara glömt hur man gör och är rädd för närhet ( sex/kärlek ska väl vara fint, jag kände mig mest utnyttjad och som en kropp att "sätta på").

Jag har haft vänner, men de har flyttat, fått barn/familj och jag finns inte längre i deras bekantskap. Visst förändras människor genom åren, man kan växa ifrån varandra, men jag känner ändå att jag alltid ställt upp, jag har vänt mig själv ut och in många gånger för att hjälpa och ställa upp när det behövts, nu behövs jag inte längre och försvinner bort i deras nya liv. Det gör mig så ledsen.

Nyår, påsk, midsommar och jul är mardrömshelger. Försöker att inte bry mig, men slutar ändå med gråt. Sitter ensam, har kanske försökt att fråga någon jag tror är ensam vid dessa tillfällen om de vill hitta på något. De är upptagna.

Fyllde år för två veckor sedan. Inte jämt, men inte en endaste människa säger grattis. Det är inte viktigt, men skulle vara uppskattat). Min mamma ringde tre dagar innan och sa : Du fyller ju snart. -ja, om tre dagar, svarade jag tillbaka. -Hur känns det? Jo, tack, som vilken dag som helst ( hur ska det kännas tre dagar innan?) . Mammas svar: Jo, vi åker bort ett par veckor nu , men vi kanske hinner fira sen när vi kommer hem, ska ju iväg med dina bröder nu och ha semester.- Ja, ha så kul allihopa och hälsa dem...

Jag försöker, jag erbjuder mig hela tiden hjälp ( barnvakt, kattvakt, hundvakt, vattna blommor mm) , men inte ens detta ger mig en pluspoäng att få kontakt med någon. Extra känslig just nu , men är jag bara en hopplös person som inte har något värde, inte är bra på något,bara finns till varje dag att överleva. Livet suger.........

 

[ptr]

Tråkigt att läsa om! Men känner igen mycket.
Man får försöka ta hand om sig själv så mycket det går. Ingen mening med att försöka köpa sig vänskap genom att hjälpa till bara därför, alltsomoftast får man bra lite tillbaks.
Om de personer som säger sig uppskatta man hör av sig i sin tur inte hör av sig, är det då sant att de tycker det var roligt man hörde av sig - eller är det bara artigt pladder?

Det är segt men går att ta sig igenom. Antar att det handlar om att byta mönster och allt vad det skrivs och pratas om. Skaffa nya kontaktytor är med något. Lätt är det inte men det borde gå.

 

[Busilibusan]

Hur skaffar min sig nya :-) ? Känner mig bara ensam, alltid bjuden in som ett "andrahandsval", men då är man ändå bjuden iallafall ....

 

[Busilibusan]

Alltså jag börjar tröttna, inte på livet, men allt omkring. Att inte ha vänner, att inte dela något med någon, att alltid göra saker själv. Naturen är fantastik
tisktisik,är ni med ?

 

[Manza]

Det är inget fel på dig! Du har inte gjort något fel. Det är inte så att det finns vissa rätta val som automatiskt leder fram till social, karriärmässig och ekonomisk framgång, och andra felaktiga val som leder fram till att man känner så som du gör nu. Jag tror att få saker är så smärtsamt som ensamhet som inte är självvald. Att leva utan fysisk kontakt, ens platonisk, är svårt.

Det låter som att du har åkt på en del rejäla smällar, sådana som sätter sig på självkänslan. Skulle du kunna ta professionell hjälp för det? Det brukar man kunna få genom vårdcentralen.

Hur kommer det sig att du inte åkte med på semester med din mamma och dina bröder? Hade du velat åka med?

Det är lätt att tipsa om att försöka se positivt på tillvaron, att söka nya sammanhang, att analysera det egna beteendet. Men jag tänker att första steget kanske måste vara att du tar professionell hjälp för att kunna börja må bra igen?

 

[Anders]

Skriver i ren desperation, anonymt nick, kommer säker bli ett långt inlägg, behöver skriva av mig, och om någon har råd eller tips så är jag bara tacksam.

Vad har jag gjort för fel, varför sitter jag här helt ensam och har inget hopp om något inför framtiden?

Tänk om jag kunde få lite närhet, det var 4 år sedan jag fick en kram ( av en kompis, spontant ute när vi sågs). Att inte ha blivit kramad på 4 år, det känns länge nu. Känner mig som att jag är äcklig, men jag duschar varje dag och byter även kläder dagligen, så jag borde varken lukta eller vara otäck att ge en kram?

Jag hade ett förhållande för 6 år sedan, det var katastrofalt förhållandemässigt, men sista gången jag hade sexuell kontakt med någon, och nu har jag bara glömt hur man gör och är rädd för närhet ( sex/kärlek ska väl vara fint, jag kände mig mest utnyttjad och som en kropp att "sätta på").

Jag har haft vänner, men de har flyttat, fått barn/familj och jag finns inte längre i deras bekantskap. Visst förändras människor genom åren, man kan växa ifrån varandra, men jag känner ändå att jag alltid ställt upp, jag har vänt mig själv ut och in många gånger för att hjälpa och ställa upp när det behövts, nu behövs jag inte längre och försvinner bort i deras nya liv. Det gör mig så ledsen.

Nyår, påsk, midsommar och jul är mardrömshelger. Försöker att inte bry mig, men slutar ändå med gråt. Sitter ensam, har kanske försökt att fråga någon jag tror är ensam vid dessa tillfällen om de vill hitta på något. De är upptagna.

Fyllde år för två veckor sedan. Inte jämt, men inte en endaste människa säger grattis. Det är inte viktigt, men skulle vara uppskattat). Min mamma ringde tre dagar innan och sa : Du fyller ju snart. -ja, om tre dagar, svarade jag tillbaka. -Hur känns det? Jo, tack, som vilken dag som helst ( hur ska det kännas tre dagar innan?) . Mammas svar: Jo, vi åker bort ett par veckor nu , men vi kanske hinner fira sen när vi kommer hem, ska ju iväg med dina bröder nu och ha semester.- Ja, ha så kul allihopa och hälsa dem...

Jag försöker, jag erbjuder mig hela tiden hjälp ( barnvakt, kattvakt, hundvakt, vattna blommor mm) , men inte ens detta ger mig en pluspoäng att få kontakt med någon. Extra känslig just nu , men är jag bara en hopplös person som inte har något värde, inte är bra på något,bara finns till varje dag att överleva. Livet suger.........

Gå med i en förening

 

[tuaphua]

Hur skaffar min sig nya :-) ? Känner mig bara ensam, alltid bjuden in som ett "andrahandsval", men då är man ändå bjuden iallafall ....

Har du någon hobby?

Jag tycker jag träffat mycket folk via jobb, hobby etc. Och träffar man en blir det lätt kedjereaktion där man möter andra genom dem etc.