nexxa
Trådstartare
En av mina hästar, travstoet på 19 år har börjat bete sig konstigt och jag är mycket bekymrad för henne. Jag har ägt henne 7,5 år och känner henne relativt bra.
Hennes bakgrunds historia visar en hobbytränare som försört hennes mun med bett av olika typer (när jag tog henne till hästtandläkaren hade hon flerfaldiga felläkta frakturer i munnen)
Jag fick köpa henne för 1000 kr, jag hade fäst mig vid henne och ville rädda henne från ödet med jäst gammal betfor och dålig hovvård.
Hon var väldigt pessimistiskt inställd till livet, sur och bitchig, nästan ironisk över allt som gjordes , som om det bara var fjanterier. Men sen när jag lärde känna henne öppnades en sida där hon visade att hon faktiskt ville ha det precis så, nästan som om hon varit avundsjuk på andra hästar förut.
Jag började borsta, klippa manen som var tovig och full av knutor, borsta ut hennes svans och bjuda henne på äpplen och mat som var av god kvalitét. Hon blev mer och mer nöjd och hennes ögon utspelade belåtenheten, glad förväntan och lycka. Hon är som en öppen bok - jag vet direkt vad hon känner och tycker om olika saker.
Så började jag longera henne - hon fick panik och skenade (hon var riden på måfå utan någon utbildning och var därför inte van vid annat än hets) jag la ner arbetet direkt och väntade ett par månader och lärde känna henne mer innan jag provade igen. Denna gång gick hon fint i linan och jag avslutade snabbt.
Jag red henne en del för tränare och hon var en maffig häst (151 cm) hon var hoppad 135 utan problem (dock ej med mig) och hade fina gångarter och bärig galopp, helt enkelt en klockren travare lämpad för ridning. Eftersom jag hade fler hästar letade jag någon som ville rida henne lite lätt och kravlöst ett par dagar i veckan. Men det tänkte inte damen gå med på. Hon skenade och kastade av alla och lugnade sig inte förrän jag satt upp och red, då var hon som förbytt. Jag förstod att det inte skulle gå att komprimissa.
Under perioden var hon väldigt fin att rida, men också osäker, vilket fick mig att inse hur mycket hon gav mig, hur mycket hon ansträngde sig och litade på mig. Jag tog därmed beslutet att hon fick gå som sällskap resten av tiden. Hon verkade nöjd med detta och trivdes mer än någonsin.
Så hände en del grejer som gjorde att jag lånade ut henne som sällskap på foder. 3 h resa bort. Ett år gick jätte bra och jag fick trevliga bilder på henne och de andra hästarna. Men runt jul hade fodervärden bytt nummer och jag kunde inte under några omständigheter få fatt i henne. Just som jag var beredd att ge mig av upp till henne kom ett brev från en tjej som sade sig köpt henne.
Jag var chockad och grät som aldrig förr. Jag hade blivit lurad...! Tjejen i fråga hade ingen aning om hennes problem så hon lät mig ta tillbaka henne utan något krångel (de hade betalt 2500 kr). Hon kom hem. Mager och kantig som en unghäst, hon lät en inte lyfta hovarna, manen var lång och matt, hon var stirrig.
När jag släppte ihop henne med min valack igen (som jag haft 8,5 år) var allt som förr. Jag började så smått vänja henne vid att lyfta hovar igen, trimmade man och svans. Hon blev som förr, allt blev bra och hon njöt av livet igen.
Så flyttade vi till mitt egna ställe. Fortfarande gick allt bra, hon är lugn sålänge hon är med oss. Det är ca 3 år sedan hon kom hem till mig igen.
Men så har hon blivit som föbytt igen. Jag har även en åringshingst som varit på rymmen flera ggr in till henne och jag var rädd att hon råkat bli dräktig - veterinären var ute för ett par veckor sedan, men det visade inget.
Hon är helt vild, blandat med att hon 'tacklat' av, flera ggr har hon mejat ner folk för att ta sig fram dit hon vill - vilket är väldigt ovanligt för henne.
Jag är mycket orolig för henne, veterinär kan inte hitta något, hon har inte ont när man trycker på henne.
Någon med liknande problem, vad gör jag? Jag har funderat på betäckning men detta bromsade allt.
Hennes bakgrunds historia visar en hobbytränare som försört hennes mun med bett av olika typer (när jag tog henne till hästtandläkaren hade hon flerfaldiga felläkta frakturer i munnen)
Jag fick köpa henne för 1000 kr, jag hade fäst mig vid henne och ville rädda henne från ödet med jäst gammal betfor och dålig hovvård.
Hon var väldigt pessimistiskt inställd till livet, sur och bitchig, nästan ironisk över allt som gjordes , som om det bara var fjanterier. Men sen när jag lärde känna henne öppnades en sida där hon visade att hon faktiskt ville ha det precis så, nästan som om hon varit avundsjuk på andra hästar förut.
Jag började borsta, klippa manen som var tovig och full av knutor, borsta ut hennes svans och bjuda henne på äpplen och mat som var av god kvalitét. Hon blev mer och mer nöjd och hennes ögon utspelade belåtenheten, glad förväntan och lycka. Hon är som en öppen bok - jag vet direkt vad hon känner och tycker om olika saker.
Så började jag longera henne - hon fick panik och skenade (hon var riden på måfå utan någon utbildning och var därför inte van vid annat än hets) jag la ner arbetet direkt och väntade ett par månader och lärde känna henne mer innan jag provade igen. Denna gång gick hon fint i linan och jag avslutade snabbt.
Jag red henne en del för tränare och hon var en maffig häst (151 cm) hon var hoppad 135 utan problem (dock ej med mig) och hade fina gångarter och bärig galopp, helt enkelt en klockren travare lämpad för ridning. Eftersom jag hade fler hästar letade jag någon som ville rida henne lite lätt och kravlöst ett par dagar i veckan. Men det tänkte inte damen gå med på. Hon skenade och kastade av alla och lugnade sig inte förrän jag satt upp och red, då var hon som förbytt. Jag förstod att det inte skulle gå att komprimissa.
Under perioden var hon väldigt fin att rida, men också osäker, vilket fick mig att inse hur mycket hon gav mig, hur mycket hon ansträngde sig och litade på mig. Jag tog därmed beslutet att hon fick gå som sällskap resten av tiden. Hon verkade nöjd med detta och trivdes mer än någonsin.
Så hände en del grejer som gjorde att jag lånade ut henne som sällskap på foder. 3 h resa bort. Ett år gick jätte bra och jag fick trevliga bilder på henne och de andra hästarna. Men runt jul hade fodervärden bytt nummer och jag kunde inte under några omständigheter få fatt i henne. Just som jag var beredd att ge mig av upp till henne kom ett brev från en tjej som sade sig köpt henne.
Jag var chockad och grät som aldrig förr. Jag hade blivit lurad...! Tjejen i fråga hade ingen aning om hennes problem så hon lät mig ta tillbaka henne utan något krångel (de hade betalt 2500 kr). Hon kom hem. Mager och kantig som en unghäst, hon lät en inte lyfta hovarna, manen var lång och matt, hon var stirrig.
När jag släppte ihop henne med min valack igen (som jag haft 8,5 år) var allt som förr. Jag började så smått vänja henne vid att lyfta hovar igen, trimmade man och svans. Hon blev som förr, allt blev bra och hon njöt av livet igen.
Så flyttade vi till mitt egna ställe. Fortfarande gick allt bra, hon är lugn sålänge hon är med oss. Det är ca 3 år sedan hon kom hem till mig igen.
Men så har hon blivit som föbytt igen. Jag har även en åringshingst som varit på rymmen flera ggr in till henne och jag var rädd att hon råkat bli dräktig - veterinären var ute för ett par veckor sedan, men det visade inget.
Hon är helt vild, blandat med att hon 'tacklat' av, flera ggr har hon mejat ner folk för att ta sig fram dit hon vill - vilket är väldigt ovanligt för henne.
Jag är mycket orolig för henne, veterinär kan inte hitta något, hon har inte ont när man trycker på henne.
Någon med liknande problem, vad gör jag? Jag har funderat på betäckning men detta bromsade allt.
