Vad är det för fel på mig?

[tott]

Jag vet knappt ens var jag ska börja.
Var sambo med en helt fantastisk man som verkade avguda mig. (detta visade sig senare inte vara helt sant då han bit för bit ändrade på mig.)
Men jag var i princip alltid någon annan stans i tankarna.
Alltid med någon annan. Jag spenderade mycket tid online och pratade med många olika människor. Framför allt tre stycken.
Vi kan kalla dem x, y och z.
X spenderade jag timmar och åter timmar med på Skype, vi bara pratade, lärde känna varandra och jag avgudar honom!
Y är den typen av kille som verkligen är perfekt. Snygg som satan, trevlig och väluppfostrad, och han avgudar mig av någon konstig anledning.
Z är väldigt speciell och rätt svår att ha och göra med men av olika anledningar så hamnade jag med honom.

Jag har fortfarande sporadisk kontakt med x och y.
Dock ej med min x-sambo.
Jag bor ihop med z och har förklarat att jag inte vill ha ett traditionellt förhållande för jag kommer aldrig kunna sluta flirta.
Jag kan inte hjälpa mig själv, jag flirtar alltid. Ibland går det längre, ibland inte.
Jag älskar uppmärksamheten och det ger mig en kick när någon vill ha mig.
Som mest har det varit kanske 6-7 killar "på g" (återigen till 99% online)

Samtidigt så gillar jag alla dessa grabbar jag "håller på med" det är extremt fina människor och jag vill göra dem lyckliga.
Jag ser att z tycker att det är jobbigt men säger att det är okej. Han avgudar mig över allt annat och skulle göra vad jag än bad om. Och jag tror att det är anledningen till att han står ut.

Samtidigt kan jag inte släppa tankarna på x och y.
X har varit speciell för mig sedan dag 1 och y är bara för perfekt för att släppa.

Har jag inte hittat den "rätta " än eller är jag bara helt fucked up? Långt och osammanhängande och förvirrat men jag ville bara ventilera lite för det gör mig så frustrerad att jag inte kan älska denna fantastiska man som jag bor med.
Eller.. Jag älskar honom, bara inte på det viset

Det som jag reagerar på i din berättelse är ordet "avgudar" som du använder många gånger. Det ordet klingar inte alls bra i mina öron, då det gäller förhållanden och relationer. Ett skrämmande ord nästan.

 

[tott]

Har gått i terapi förut, dock inte för detta och har tyvärr inget förtroende alls för vården.
Ja, jag har extrem låg självkänsla och beroende personlighet utan spärrar.
Antingen äter jag inget och går mil per dag, eller vräker i mig chips och godis.
Antingen hatar jag världen eller älskar alla.
Jag vill att folk ska tycka om mig men jag kan inte förmå mig att älska dem förbehållslöst tillbaka.

Du måste först lära dig att älska dig själv! Det är nyckeln till mycket gott.

 

[Dubbelklick]

Jag tror du måste jobba med dig själv, din självkänsla och ditt självförtroende.

När jag läser ditt inlägg känns det som du är en tom mugg. Du är helt beroende av att andra kommer och fyller muggen åt dig, genom att bekräfta dig. Ju mer, desto bättre. Muggen ska alltid vara full, annars känner du dig tom.

Ingen annan än du själv kan hjälpa dig med det. Du måste fylla din egen mugg.

Oj, vad bra detta var. Känner med TS, känner igen mig med bekräftelsebehovet och annat. Så detta var så jäkla bra att jag funderar på att skriva upp och sätta på kylskåpet. Som en påminnelse. Och TS, du är inte helt fucked up. Frivillig kram.