Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

[Wingates]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Jag känner mig otroligt sällan otrygg när jag är ute. Är mest orolig att nån ska skrämma hunden eftersom han är rädd för främlingar. Det är dock en dobermann så jag tror vi skyddar och lugnar varandra!

 

[RubinNovak]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Även om du riktar dig till rädda personer så känns det viktigt att få uttrycka att alla faktiskt inte är rädda och därmed inte beväpnar sig med något.

Hur många är rädda när de är ute och kör bil? Jag är det inte, ändå har jag blivit påkörd, rejält, två gånger i mitt liv. Inte överfallen, dock.

Så det känns relevant att inte bara spä på rädslan att röra sig ute, utan kanske mer fundera över varför man är rädd? Det är ju ett allmänt mantra att kvinnor SKA vara rädda när de är ute, utan manligt sällskap som beskydd. Fast vi vet att det är farligare, statistikst sett för en kvinna att leva med en man, och risken att skadas är störst i hemmet, av honom.

Självklart ska man uttrycka det också! Men jag skulle uppskatta om det ämnet diskuteras i en tråd startad för ämnet i fråga. Det du skriver tillför ju ingenting i ursprungsfrågan.

 

[ameo]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

jag skulle uppskatta om det ämnet diskuteras i en tråd startad för ämnet i fråga

det fungerar inte riktigt så i ett diskussionsforum. man får finna sig i att inte alltid få de svar man önskat...

 

[RubinNovak]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Svarar alla!
Jag bor också i ett otryggt område, där blåljus och helikoptrar är vardag. Det har skett våldtäkter bara gångavstånd ifrån mig och ett lik har hittats 10 min härifrån. Jag pratar gärna i telefon på hundens kvällsrunda och är som någon annan skrev mer otrygg när hunden är med, för jag skulle inte klara att det hände henne något. Nu ska jag ju såklart härifrån snarast möjliga men lägenhet i GBG är inte det lättaste. Under tiden skulle jag vilja ha någonting med mig när jag rör mig ute under de stökigare tidpunkterna, för att kunna känna mig något lugnare. Det är då alltså vad man kan ha med sig ut som efterlyses i denna tråden. Tror knappast att jag är den enda som känner så, därför tänkte jag att tråden kan vara till nytta för fler Om man försöka undvika OT så gott det går iaf

 

[RubinNovak]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

det fungerar inte riktigt så i ett diskussionsforum. man får finna sig i att inte alltid få de svar man önskat...

Jo jag vet hur det funkar här (medlem sedan många år, nytt nick) men jag tycker det vore trevligt om åtminstone fokusen kan ligga på vad trådstarten handlar om. Diskussionen förstår jag men tycker nästan en egen tråd till ämnet hade passat bättre, så vi som vill diskutera tråden kan göra det Men i värsta fall kan jag ju kanske starta en till tråd där jag uttrycker mig tydligare

 

[Niyama]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Jo jag vet hur det funkar här (medlem sedan många år, nytt nick) men jag tycker det vore trevligt om åtminstone fokusen kan ligga på vad trådstarten handlar om. Diskussionen förstår jag men tycker nästan en egen tråd till ämnet hade passat bättre, så vi som vill diskutera tråden kan göra det Men i värsta fall kan jag ju kanske starta en till tråd där jag uttrycker mig tydligare

Alltså, vad är problemet? Det är ju inte så att tråden snabbt fått 1500 inlägg så du inte kan sålla ut svaren du vill ha. Fokus ligger ju på vad trådstarten handlar om, flera har svarat på det. Och flera har svarat lite annat, men på samma ämne.

 

[Enya]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Även om du riktar dig till rädda personer så känns det viktigt att få uttrycka att alla faktiskt inte är rädda och därmed inte beväpnar sig med något.

Hur många är rädda när de är ute och kör bil? Jag är det inte, ändå har jag blivit påkörd, rejält, två gånger i mitt liv. Inte överfallen, dock.

Så det känns relevant att inte bara spä på rädslan att röra sig ute, utan kanske mer fundera över varför man är rädd? Det är ju ett allmänt mantra att kvinnor SKA vara rädda när de är ute, utan manligt sällskap som beskydd. Fast vi vet att det är farligare, statistikst sett för en kvinna att leva med en man, och risken att skadas är störst i hemmet, av honom.

Jag är inte rädd när jag åker bil, det är nog inte jättemånga som är det. Även om det kanske är större risk att krocka än att råka ut för en våldtäkt i en buske.

Jag tror dock att den här rädslan för våldtäkt faktiskt grundar sig på att den blir så himla mycket mer personlig och sker på en mycket privat nivå.

Det är lättare att skaka av sig en bilolycka, som ju sällan är menad att skada mig som person än en våldtäkt som är helt riktat mot mig som person.

Så även om det för några inte alls är logiskt att vara rädd och inte alls förstår hur man kan vara det, så är det för andra väldigt logiskt. Jag tillhör den senare varianten, jag är rädd för att bli överfallen och våldtagen, eftersom det liksom skadar mest på ett psykologiskt plan än tex en bilolycka.

 

[Petruska]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Alltså, vad är problemet?

Man undrar ju det.

Nu har ju mycket snart fler inlägg ägnats åt vikten av att strikt hålla sig till urpsrungsfrågan, än åt att diskutera varför kvinnor skulle behöva strategier för att känna sig trygga utan manligt beskydd.

 

[Petruska]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Även om det kanske är större risk att krocka än att råka ut för en våldtäkt i en buske.

Det är lättare att skaka av sig en bilolycka, som ju sällan är menad att skada mig som person än en våldtäkt som är helt riktat mot mig som person.

Fast nog tror jag att det kan ha sina sidor att "skaka av sig" en någorlunda allvarlig olycka, som tex resulterar i lång vårdtid och framtida men av olika slag. Vi kan ju inte gärna jämföra överfallsvåldtäkt i en buske med att råka backa på en brevlåda.

Och det är inte kanske större risk att råka ut för en bilolycka än att bli våldtagen av en främling på allmän plats, det är större risk för en bilolycka.

 

[Aberdeen]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Jag tror dock att den här rädslan för våldtäkt faktiskt grundar sig på att den blir så himla mycket mer personlig och sker på en mycket privat nivå.

Det är lättare att skaka av sig en bilolycka, som ju sällan är menad att skada mig som person än en våldtäkt som är helt riktat mot mig som person.

Det tror inte jag. Hade det varit rädsla för våldtäkten som sådan hade du nog varit mer rädd för att umgås med män du känner i enrum.

Jag tror den här överfallsrädslan som många (inkl jag själv) bär på är dels ren evoultionell rädsla för mörker och främlingar, men framförallt det framförallt många tjejer får inpräntat i skallen. Gå aldrig ensam, ha nått som skadar med dig. Samhället underbygger den rädslan hela tiden. Som i Örebro för något år sedan när någon begick flera överfallsvåldtäkter och kvinnor rekommenderades stanna inne på kvällarna.
Att rädslan är statistiskt helt irrationell bryr man sig inte om.

 

[Enya]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Det tror inte jag. Hade det varit rädsla för våldtäkten som sådan hade du nog varit mer rädd för att umgås med män du känner i enrum.

Jag tror den här överfallsrädslan som många (inkl jag själv) bär på är dels ren evoultionell rädsla för mörker och främlingar, men framförallt det framförallt många tjejer får inpräntat i skallen. Gå aldrig ensam, ha nått som skadar med dig. Samhället underbygger den rädslan hela tiden. Som i Örebro för något år sedan när någon begick flera överfallsvåldtäkter och kvinnor rekommenderades stanna inne på kvällarna.
Att rädslan är statistiskt helt irrationell bryr man sig inte om.

Fast anledningen till att man inte är mer rädd för män man känner kan ju snarare det där man säger " inte skulle väl HAN göra något sådan!" eftersom man ju tror man känner honom.

Jag tycker att det är obehagligt att vara ensam med män jag känner och ute när jag är ensam.

 

[Miss]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Svarar alla!
Jag bor också i ett otryggt område, där blåljus och helikoptrar är vardag. Det har skett våldtäkter bara gångavstånd ifrån mig och ett lik har hittats 10 min härifrån. Jag pratar gärna i telefon på hundens kvällsrunda och är som någon annan skrev mer otrygg när hunden är med, för jag skulle inte klara att det hände henne något. Nu ska jag ju såklart härifrån snarast möjliga men lägenhet i GBG är inte det lättaste. Under tiden skulle jag vilja ha någonting med mig när jag rör mig ute under de stökigare tidpunkterna, för att kunna känna mig något lugnare. Det är då alltså vad man kan ha med sig ut som efterlyses i denna tråden. Tror knappast att jag är den enda som känner så, därför tänkte jag att tråden kan vara till nytta för fler Om man försöka undvika OT så gott det går iaf

Men rädslan sitter ju i ditt huvud

Du vill ha tips på nåt du kan ta med dig ut när det är som stökigast? Basebollträ? Pepparspray? Ska du avskräcka eller avvärja?

 

[Ramona]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Jag tycker att man är naiv om man tror att det är säkert att gå omkring på stan eller i förorten - oavsett ifall man är man eller kvinna. Jag vet inte vilka kretsar ni som är sådär orädda lever i, men jag har massor med kompisar som är poliser och väktare/ordningsvakter och det är banne mig inga bra saker de har att berätta. Mycket mörkas ju av polisen också, så det mesta kommer ju aldrig ut i press och media så att allmänheten får reda på att det i ett visst område har skett massor med personrån eller överfallsvåldtäkter den senaste tiden.

En av mina kompisar som är polis brukar säga till mig ifall hon vet om någonting i de områden jag befinner mig i. Jag rör mig mycket i centrum på kvällarna, eftersom jag jobbar sent och bor på andra sidan centrum från mitt jobb sett. Det var ett tag jag fick lova att åka bil, eftersom mina poliskompisar inte ville att jag skulle gå eller cykla genom ett visst område på kvällarna då det var mycket överfallsvåldtäkter där. Tyvärr har personrånen i Göteborg mångdubblats senaste tiden, vilket inte heller är kul. Då kan man liksom inte ha mobilen framme och prata med någon när man går, för då blir man helt plötsligt ett offer för omständigheterna eftersom rånarna vet vad för typ av telefon du har.

Jag har spray, som jag tyvärr sällan har med mig. Och jag gör ingenting aktivt för att skydda mig. Däremot vet alltid någon vart jag är, vilket gör att de kan larma ifall jag inte kommer hem eller hör av mig när jag kommit hem.....men det skyddar ju inte mot någonting utan är mer en räddning efteråt.

Jag tycker att man är lite naiv ifall man tror att Göteborgs stad är trygg - oavsett tid på dygnet.

 

[touche]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?



Det är alltid så på buke, är du rädd om dig själv/känner dig otrygg så är felet hos DIG. Jag vill självklart också att man alltid ska känna sig säker, men med allting som händer och vilka personer som finns kring oss så går det inte att vara säker. I mina ögon är det vettigare att känna till riskerna och att minimera dem så gott det går, än att blåneka till problemen "men hääär är det så säääkert!".

 

[No1]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Jag tror den här överfallsrädslan som många (inkl jag själv) bär på är dels ren evoultionell rädsla för mörker och främlingar,.

Jasså?
Borde då inte denna rädsla finnas med från början, och oavsett var man befinner sig?

Jag är inte rädd men jag är observant och tänker mig för.
Det här har kommit med åren och det beror på intryck och information, knappast på att jag är en paranoid kvinna.
Jag har även helt olika känslor beroende på om jag vistas på orten där jag arbetar eller om jag är där jag bor.

 

[nyponros]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

*kl

Det finns nog inte mycket jag kan göra för att känna mig trygg när jag är ensam ute sent på kvällen/nattetid. Jag tycker nästan alltid att det är obehagligt och är rädd att bli överfallen eller våldtagen. Jag tycker man hör titt som tätt om att det händer bara här i närheten så jag förstår inte varför den rädslan skulle vara så obefogad... Det är sällan det händer när det är ljust ute.
Jag har hund, men det är en liten cockerspaniel på 11 kg som jag inte tror skrämmer någon. Det skulle de eventuellt få ångra kanske, eftersom hon är betydligt kaxigare än hon ser ut, och ganska beskyddande om sin matte. Ensam går jag fort, med nycklarna knutna i ena handen och mobilen i den andra.

 

[No1]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Att känna sig trygg när man är ute ju egentligen en självklarhet att man ska göra. Verkligheten är inte riktigt så fin som tanken.
Att det är statistiskt större risk att bli överfallen, våldtagen, misshandlad eller mördad, eller allt, i hemmet av pojkvän gör ju inte att man ska blunda för riskerna som finns ute.

26 procent av sexualbrotten sker i offrets eller gärningspersonens hem enligt BRÅ.

Misshandlad och mördad misstänker jag dock att man nog i högre utsträckning råkar ut för i hemmet?

 

[Bewildered]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

*kl*

Nar jag bodde i sverige promenerade vi ofta sent pa kvallen, aven rultandes hem "ensam" efter pubben/klubben/nagot. Jag har blivit forfoljd hem (hande manga tjejer i/pavag till omradet jag bodde i.. man var tvungen att go forbi nagra av pubbarna for att komma till bron sa man syntes bra om man var ensam).

De sista 2 aren i den staden hade jag min schafer med mig nar det var morkt. Antingen for att han var den som kravde nattpromenaden, eller for att jag hamtat upp honom hos hundvakten efter festandet. Manga var det som gick omvagar i stallet for att folja efter en da... Nu vet jag att han har skarpan att ga upp i ratt hog aggression, och han laste personer mycket battre an jag sjalv gjorde sa han var mitt "larm". Beroende pa hur han forde sig visste jag om personen som narmade sig var hog eller full eller nykter osv. Det var skont, att kunna kika pa honom och "se" pa langt hall om vi "borde" dyka at sidan eller ej. Hade aldrig forlatit mig sjalv om nagot hant honom, mitt hjartegull! Men jag skulle ljuga om jag inte sa att han fick mig att kanna mig mycket tryggare, dels for att han var "avskrackande", dels for att han var sa duktig pa att lasa av folk!

Innan det om man gick hem sjalv var det stalhattekangor och nyckelknippa med kedja pa. (Ni bor inte ha nyckelknippan i handerna tjejer, latt hant att ni bryter era fingrar, slang dit en kedja som ni kan halla i och svinga nycklarna i stallet. Det gor ont det med.) Foljde nagon efter en sa ringde man "jourhavande fyllekompis" - det var en oskriven regel.

Ang. statistiken, en kille blev knivhuggen i min "infart", mitt i stan. Smastad. Sockersot liten svensk byhala, kan jag undvika det sa vill jag inte vara en del av sadan statistik om det kan undvikas. Sen ar jag inte "radd och otrygg", men det ar battre att tanka efter fore - precis som i bilkorning. If I'm going down, I'm going down fighting, sa jag vill iaf vara kapabel att lamna fina marken pa ev. garningsman-kvinna-spoke. Har? Bor mitt ute i ingenstans, ar inte morkradd - men skulle aldrig fa for mig att ut och jogga nar det ar morkt! Rovdjur... 4benta rovdjur! Dom ar bra mycket varre an 2benta.

 

[Jane_Done]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Självklart ska man uttrycka det också! Men jag skulle uppskatta om det ämnet diskuteras i en tråd startad för ämnet i fråga. Det du skriver tillför ju ingenting i ursprungsfrågan.

Beror väl lite på hur man ser det. Om man inte är rädd ute så känner man sig ju trygg. Det skulle ju kunna vara en lösning på ditt problem.

Jag har för mig att det för ett antal år sen cirkulerade en lista på vad MÄN kunde göra för att inte framstå som hotande för kvinnor. Typ, om du går bakom en kvinna en natt på en väg, gå över till andra sidan, sakta in farten så att du inte kommer ikapp, och om ni möts, ta ögonkontakt. Nån som kommer i ihåg den?

 

[escodobe]

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Just för att jag faktiskt HAR koll på på hur det ser ut gör att jag inte ällt rädd (en familjemedlem arbetar med sexualbrottslingar) både jag och sambon jobbar med kriminella ungdomar, jag har jobbat nära inpå personer i aktivt missbruk, osv.

Efter praktiken på Rattfylleri enheten måste jag dock säga att jag det var lite läskigt när det ick upp för mig hur många dom faktiskt kör påverkade.