Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

[monster1]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Om man inte har några glädjeämnen i sitt liv vad är då poängen?

 

[Jadzia]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Man hittar ett sätt att passa in. Om det är organisationen som gör dig stressad byt arbetsplats. Det måste finns fler företag där liknande tjänst finns. Om problemet är att du knte vill säga nej så behöver du lära dig att avstå från saker du vill göra.

Uppsök en kurator. De finns på närmsta vc och är fantastiska på att reda ut både praktiska och emotionella saker.

Få saker är omöjliga men resan dit kan vara förjävlig.

 

[Ridinglady]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Givetvis behöver man ha glädjeämnen i livet, men ibland får man ju tänka i nya banor för att få saker att gå ihop. Vill / måste man t ex jobba deltid och därmed får mindre pengar och svårt att få ekonomin att gå ihop, så kan man ju vara medryttare istf att ha egen häst ...eller låna ut sin häst på foder till ngn där man kan rida eller titta till hästen ngr dagar i veckan. Om du har svårt att finna dig tillrätta på en arbetsplats kan du ju t ex försöka hitta ett arbete där du kan jobba självständigt på distans eller fundera över om du kan bli egenföretagare tex.

 

[akleja]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Det är rätt svårt att ändra en organisation. Fördelen med att byta jobb är att man kan ta en något annorlunda roll på det nya stället (som innebär att man inte tar på sig mer än man klarar). Att byta roll på sin gamla plats är svårare. Kan du vara tjänstledig och testa något annat?

Visst ärdet stressigt på många arbetsplatser men trots allt varierar det och man har en viss valfrihet. Om man tar på sig för mycket som du skriver att du gör får du väl försöka fundera ut vad det beror på och om du kan hitta nån väg runt det. Att sluta jobba verkar rätt drastiskt, du skriver ju att du har en lång utbildning och tycker att du har viktiga saker att jobba med?

 

[monster1]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Jag förstår teorin, om jag inte hade min häst skulle jag inte hålla på med hästar över huvudtaget. Jag skulle nog inte ha några problem att leva utan häst just (däremot så vill jag inte leva utan djur i mitt liv). Men nu har jag min häst och hon kommer leva om inget tillstöter 6-10 år till minst. Så i teorin ingen häst visst, i verkligheten avliva fröken för att gå ned i tid och bli en gladare människa (!?!).

*kl*Men det är ju egentligen inte det jag frågar om här. För som sagt även om jag officiellt skulle gå ned i tid så är jag fortfarande den enda kompetensen inom mitt område på min arbetsplats = det finns ingen som kan avlasta min tjänst.

Problemet för mig är att hela arbetslivet är väldigt pressat. Det spelar egentligen ingen roll om jag jobbar i den typ av tjänst jag har nu eller om jag jobbar som konsult på privatsidan. Pressen på människor som arbetar är oerhört hög. Stressfaktorerna ser bara olika ut. I vilken typ av arbeten finns det ingen stress och press idag? Vem anställer dessutom en person med stresshandikapp, att byta jobb innebär ju att man ska vara attraktiv på arbetsmarknaden. Att byta jobb innebär dessutom oftast ytterligare stress eftersom man vill visa hur bra man är och vilket bra val de gjort.

Och jag tänker inte bara just nu jag har 30-40 år kvar i arbetslivet, jag ville ju jobba och utvecklas inom något jag brinner för .

Att jobba hemifrån och vara egenföretagare kräver att man har någon form av självdisciplin vilket jag verkligen inte har. Jag kämpar med att få disken diskad och räkningarna betalda i någorlunda tid. Så jag behöver definitivt hjälp med ramar.

 

[landsbygdsbo]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Medium verkar vara en lönsam bransch som kräver väldigt litet fysiskt arbete. Kan det vara nåt? Jag skämtar inte. En liten snabb googling ger resultat på ett flertal utbildningar.

Menar du att det finns utbildningar för att lura skjortan av svaga utsatta personer

 

[Pontevecchio]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Jag vet inte om arbetslivet är så hemskt idag?
idag tycker vi det för vi har för lite tid att utöva våra dyra hobbiesar.
En lyx jag inte kan känna att mina morföräldrar ens funderade över?

Vi kan dessutom bli "vad vi vill" och ha ett "roligt" jobb. Fanns den möjligheten förr?

 

[monster1]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Vem har sagt att det är hemskt? Jag konstaterar mest att det nog inte finns något arbete där det inte finns stress speciellt inte inom det jag arbetar med. När våra far och morföräldrar arbetade var det vanligt att bara ena parten arbetade (dvs mannen) och kvinnan var hemmafru. Det betyder i princip att man borde kunnat dra runt en familj på två halvtidstjänster eller åtminstone 60 %. Pensionssystemet såg också annorlunda ut när våra mor och farföräldrar gick i pension.

Sen beror det ju lite på hur långt tillbaka man väljer att gå. Eftersom jag jobbar inom kommunalsektor så är vi betydligt förre anställda men har betydligt fler arbetsuppgifter nu än tex om man tittar på 70 - 80 talet. Så sent som på 90-talet fanns det en hel avdelning för bara det jag gör. En chef, 2-3 ingenjörer, några assistenter och sedan arbetsledare och driftspersonal. Då hade man dels mindre område att sköta och även färre delar. Idag är det jag och en driftschef/arbetsledare + driftspersonalen.

Skillnaden var också att man slet ut sig kroppsligen man hade fysiskt tunga arbeten som slet på kroppen. Idag har vi yrken som sliter på oss mentalt istället. Det finns nog inget bättre eller sämre där.

Men, mitt problem är inte att jag inte hinner med mina "dyra hobbies" utan att jag inte orkar med mitt arbete under de 8 timmar som jag behöver utföra det 5 dagar i veckan. Deltidsarbete är inte aktuellt för att a) det finns ingen deltidstjänst b) även om det fanns det så skulle den aldrig bli deltid c) jag vill fortfarande utvecklas i mitt arbete och d) jag kommer aldrig någonsin kunna gå i pension om jag inte har en stadig löneutveckling på heltidslön.

 

[Jadzia]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Är det arbetslivet eller du själv som lägger pressen på dig?
I mitt fall är det oftast jag själv men där har jag fått mycket hjälp från kuratorn. Det gäller även rutinskapande i vardagslivet.

 

[sjoberga]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Fast svaret på grundfrågan är anpassar sig/löser problemet, skaffar annan inkomst eller anpassar sin arbetstid och då också sina kostnader så att man orkar med.

Det finns liksom ingen acceptabel formel för att slippa skapa sin egen inkomst, för att täcka de kostnader man måste ta och de man vill ta.

Men det finns mycket att göra - både med sig själv med stöd av andra - och med stöd av arbetsgivaren för att lösa upp de knutar som finns i organisationen som gör det jobbigt. Att man i slutändan måste prestera för sin lön är sällan förhandlingsbart dock.

 

[monster1]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Både och kan man säga. Jag har svårt att begränsa mig och tycker att det jag jobbar med är viktigt. Det leder till att förutom den relativt höga arbetsbelastning jag redan har skaffar mig mer arbeten. Jag har också svårt att sitta och se på när man fattar beslut på felaktiga grunder eller när arbetsmiljön för andra inte fungerar bra. Vilket leder till att jag försöker pressa in arbeten trots att jag egentligen inte hinner med. Detta jobbet är mitt första efter examen och jag har därför ingen tidigare erfarenhet att luta mig på och inte heller någon annan erfaren person att hjälpa mig på plats. Alla uppdrag jag får är som att uppfinna hjulet, jag har aldrig gjort det förr och jag vet inte hur det ska göras. Jag har försökt nätverka men det faller hela tiden tillbaka på att det blir jag som får hålla i nätverkandet vilket bara göra att det blir ytterligare en arbetsuppgift som måste göras.

Jag har redan varit en vända med psykolog och tabletter (går fortfarande på tabletterna) för ca 2 år sedan.

Min största oro är att jag inte kommer att hålla för arbetslivet, vad ska jag göra då?

 

[monster1]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Hur löser jag problemet då?

Har jag någonstans skrivit att jag vill bli sjukpensionär? Jag har inga problem att prestera för min lön. Problemet är snarare det omvända, jag vill hålla en högre kvalitet på det jag levererar än vad tiden tillåter. Det finns ju en gräns för hur slarvigt/hastigt man kan göra ett uppdrag utan att det i princip blir tjänstefel.

 

[Petruska]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Sådant som jag tycker är jobbigt skiljer sig rätt mycket från vad du beskriver, men jag har egentligen alltid tänkt på mig själv som en person som inte passar in i arbetslivet.

Min lösning - som fungerat utmärkt - har varit att enbart studera sådant som jag tycker är roligt, och att sedan bita mig fast i egentligen den enda organisationen jag någonsin har trivts i. Där befinner jag mig nu.

Det finns faktiskt en organisation till där jag skulle trivas, som jag känner till. Det enda jag kan invända mot den organisationen, är att löneläget knappast skulle möjliggöra hästhållning. Min nuvarande lön räcker tursamt nog till för att ha häst, däremot.

Jag har helt enkelt valt att acceptera att jag är mycket, mycket kräsen när det gäller arbetsplats, arbetskamrater och arbetsuppgifter.

 

[tanten]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Ja, det är inte mycket man får nog fortsätta jobba tills man dör helt enkelt. Eller bosätta sig i en stuga någonstans som är i såpass gott skicka att den klarar av tidens förfall från det att man blir för gammal för att renovera tills dess att man dör samt att man kan odla delar av sin egen föda att komplettera den skrala kassan med.

Exakt min plan!

Jag har skaffat stugan, jag har låga omkostnader och jag har trädgårdsland

 

[sjoberga]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Hur löser jag problemet då?

Har jag någonstans skrivit att jag vill bli sjukpensionär? Jag har inga problem att prestera för min lön. Problemet är snarare det omvända, jag vill hålla en högre kvalitet på det jag levererar än vad tiden tillåter. Det finns ju en gräns för hur slarvigt/hastigt man kan göra ett uppdrag utan att det i princip blir tjänstefel.

Där måste du få stöd hos din arbetsgivare för att hamna rätt i "kvaliteten" kontra effektivitet. Jag har ett helt gäng som är som du (vill överarbeta allt till perfektion), och det är viktigt att hela tiden arbeta med vad målen är och vad kraven är i "flöde" genom processerna. Det måste väl i alla fall finnas antingen en chef eller kolleger där ni kan föra en aktiv diskussion om detta. Bara själva belastningen att du verkar brottas med de frågorna själv, kan vara ganska stort bidrag till problematiken.

 

[Ridinglady]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Jag delar din problembeskrivning ang att utrymmet för den som inte presterar 100% är litet på dagens arbetsmarknad. Det finns en tydlig tendens att lägga över ansvaret för att orka med på individen och inte på organsiationen.

Det har är ju dock stora och övergripande problem där man å ena sida långsiktigt kan försöka åstakomma förändring genom t ex politiskt eller fackligt arbete men där man å andra sidan som indivit måste arbeta med sitt eget förhållningssätt för att orka med och överleva ...

Jag du behöver göra är att hitta en standard för "bra nog". En nivå där du är nöjd med ditt arbete och prestation även om du med andra förutsättningar hade kunnat åstakomma något ännu bättre. En liten tröst är man ofta blir bättre på detta med åren ...

 

[monster1]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Jag jobbar inom kommunalförvaltning, perfektion är inte ett ord som brukas hos oss. Jag blir mest nöjd om något projekt någonsin blir klart och försvinner från mitt bord istället för att det bara ska anlända nya projekt och bygga på mängden. Ett problem som jag ser det är att jag är ensam kompetens inom mitt område det betyder att om jag säger att jag inte hinner då faller "mina" frågor igenom ingen annan bevakar dem.

En fördel med sjukskrivningen är iallafall att jag kan/måste säga nej till olika saker. Annars blir det lätt så att om någon frågar och jag tycker att det är viktigt så har jag svårt att säga nej fastän jag redan har för mycket att göra.

 

[sjoberga]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Har du kollat in projektmetoden Kanban? Den har varit extremt nyttig för att visualisera flödet, begränsa stressen och bli effektivare i flera kontexter där jag använt den. Funkar även med bara en person inblandad.

Något som brukar döda effektiviteten i alla verksamheter är "många bollar i luften"-syndromet, istället är det bättre att kasta upp en i taget, varsamt fånga den, kasta nästa, varsamt fånga osv. Det fattar man ju bara genom att se det framför sig hur man ska göra.

Kanbans huvudide är att begränsa Work In Progress och istället maximera flödet till avslutade uppgifter.

 

[monster1]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Jo jag vet... Jag skrev en del om kvalitetsledningssystem och processer i mitt exjobb samt även om personlig effektivitet (det låter lätt i teorin). Senast för några veckor sedan gick jag en distanskurs via en app i telefonen i effektivitet för att sluta skjuta upp saker. Tyvärr hjälper inte det när man inte får något gehör hos sin ledning. Vi ska även arbeta med något som heter Lead som är ett annat kvalitetsledningssystem. Men vi missar hela tiden den viktigaste delen dvs återkoppling. Ledningen dvs avdelningscheferna är "gamla rävar" och har jobbat sig upp i organisationen och har därmed jobbat där länge och kan "sina vägar". Förvaltningschefen har kanske bara jobbat där ca 10-15 år men är lite frånkopplad verksamheten på något sätt.

Tyvärr har inte ledningen greppat det där ännu. Vi försöker förklara att slutdatum är betydligt viktigare än startdatum, men de gillar att säga att projekten pågår.

Nu när jag sjukskrevs så hade jag 7 pågående större utredningar samt några mindre samt deltagande i några till, 5 projekteringar (rituppdrag) varav ett större där jag även driver projektet och fyra mindre, 2 projekt som ligger ute på konsult respektive entreprenör som jag är ansvarig för, oändligt antal små uppdrag (exempelvis man vill ta ned träd-kolla på det), jag ska under kontorstid finnas tillgänglig på telefon och mail för att svara på frågor från våra politik och kommuninnevånare, jag sitter med i en hel del olika mötesgrupper ibland är jag med och fixar evenemang för att öka medvetandet kring mitt område. Jag skulle säga att jag sitter i möten ungefär 60-70 % av min arbetstid och på de övriga ska jag då hinna med alla utredningar, ritandet, protokoll skrivande, kommunikation med omvärlden, stå för utvecklingen inom mitt område (dvs själv scanna och och se vad vi skulle behöva göra för investeringar och hur vi kan utveckla olika delar) etc...

Sen är jag även kompetens stöd i andras projekt och deltar i lite projekt som ligger utanför förvaltningen.

Det är ju väldigt roligt jobb, jag tycker väldigt mycket om mitt jobb, problemet är att mitt huvud vill gå i tusen bitar.

 

[cassiopeja]

Sv: Vad gör man om man inte passar in i arbetslivet?

Funderar också mycket på det här. Jag upplever att arbetsmarknaden blir allt mer krävande på att vi ska vara snabba, smarta, trevliga, sociala, serviceminded, stresståliga, intelligenta, välutbildade, lyckade, målmedvetna, drivna, etc (av många naturliga skäl visserligen), men hur långt hänger vi människor med? Och var ska de som inte hänger med ta vägen? Min gissning är att problemet med stressjukdomar kommer att bli allt vanligare på arbetsmarknaden framöver, om inte människor slutar med att vara stresskänsliga. Var ska egentligen alla som inte är "supermänniskor" ta vägen? Om man är lite långsam? Lite osocial? Lite småkorkad? Har lite svårt för press och stress?

Jag har varit på väg att straffa ut mig själv från arbetsmarknaden pga stress, men har lyckats hänga mig kvar genom att byta till mindre kvalificerat yrke.