Bukefalos 28 år!

Vad har jag missat? Paus på 20 år & ny till Sveriges hästvärld

Man behöver inte bättre grepp om man inte har dragkamp med hästen.
Där håller jag inte med dig. Man håller i tyglarna även om kontakten är lätt = skönt med bra grepp som inte glider. Och man slipper skav, vilket man inte heller behöver hålla hårt alls för att få. Rider du på helt slaka tyglar jämt?
 
Just den här aspekten av hästvärlden har jag inte saknat. Så fort folk har olika åsikter blir det ofta så tråkig ton, och absoluta ståndpunkter, och så drar någon till med den där dräpande slutkommentaren "du vet nog inte så mycket om hästar va?". Jag är än idag otroligt rädd för att göra fel och bli dömd utan att ha fått förklara mig därför att jag växte upp i stall – massor med olika stall och olika typer av stall –, alla med samma utskällningskultur. Som ung medryttartjej i tävlingsstall var man ofta längst ner i hackordningen. På fem sekunder kunde man idiotförklaras av någon som inte ens brytt sig om att ta reda på varför man gjort som man gjort. Jag har läst flera trådar här på forumet där samma argumentationsstil och attityder finns kvar. Det är trist att se att detta inte är en av sakerna som hunnit utvecklas på 20 år, och det gör mig faktiskt väldigt mycket mindre sugen på att våga mig in i stallen igen. Jag kommer inte ha status, jag kommer inte veta bäst (vilket jag skiter totalt i numera, I'm återvändande tant and I'm proud). Det borde inte spela någon roll, men om jag inte missuppfattat tonen i några av de sista inläggen här totalt – och tonen i en hel del andra trådar – så kommer det nog fortfarande spela roll. Detta var en otroligt fin tråd full av pepp och stöd och välkomnande, vilket jag uppskattat enormt ska ni veta. När jag startade tråden visste jag inte ens om jag skulle få några svar! Hästvärlden är alldeles knökfull av framför allt otroligt starka kvinnor. Vi borde kunna ta vara på den styrkan bättre tycker jag.
 
Där håller jag inte med dig. Man håller i tyglarna även om kontakten är lätt = skönt med bra grepp som inte glider. Och man slipper skav, vilket man inte heller behöver hålla hårt alls för att få. Rider du på helt slaka tyglar jämt?

Jag vände mig bara emot att en ridskola hade som regel att man var tvungen att rida med handskar. Jag anser inte alls att det är nödvändigt att ha handskar när man rider. Det har jag bara om jag rider en häst som är tung i handen, vilket jag gör väldigt sällan.

Om man ska hantera en bångstyrig unghäst eller liknande finns ju en poäng. När jag longera har jag det eftersom hästen ibland blir lite väl glad och brallar loss och då är det skönt att ha handskar. Men i ridningen känns det oerhört överdrivet att ha det som krav på en ridskola. Det är väl upp till var och en om man trivs bäst med eller utan handskar.
 
Just den här aspekten av hästvärlden har jag inte saknat. Så fort folk har olika åsikter blir det ofta så tråkig ton, och absoluta ståndpunkter, och så drar någon till med den där dräpande slutkommentaren "du vet nog inte så mycket om hästar va?". Jag är än idag otroligt rädd för att göra fel och bli dömd utan att ha fått förklara mig därför att jag växte upp i stall – massor med olika stall och olika typer av stall –, alla med samma utskällningskultur. Som ung medryttartjej i tävlingsstall var man ofta längst ner i hackordningen. På fem sekunder kunde man idiotförklaras av någon som inte ens brytt sig om att ta reda på varför man gjort som man gjort. Jag har läst flera trådar här på forumet där samma argumentationsstil och attityder finns kvar. Det är trist att se att detta inte är en av sakerna som hunnit utvecklas på 20 år, och det gör mig faktiskt väldigt mycket mindre sugen på att våga mig in i stallen igen. Jag kommer inte ha status, jag kommer inte veta bäst (vilket jag skiter totalt i numera, I'm återvändande tant and I'm proud). Det borde inte spela någon roll, men om jag inte missuppfattat tonen i några av de sista inläggen här totalt – och tonen i en hel del andra trådar – så kommer det nog fortfarande spela roll. Detta var en otroligt fin tråd full av pepp och stöd och välkomnande, vilket jag uppskattat enormt ska ni veta. När jag startade tråden visste jag inte ens om jag skulle få några svar! Hästvärlden är alldeles knökfull av framför allt otroligt starka kvinnor. Vi borde kunna ta vara på den styrkan bättre tycker jag.
Min erfarenhet är att det fortfarande på vissa ställen kan finnas "vet bäst" personer och personer som pratar negativt bakom rygg om andras hästhållning, eller om andras hästkunskap. Det jag upplevt är att det dock inte är särskilt många, och förhoppningsvis går det att hitta ställen att rida på utan sådana personer. Jag skulle säga att de absolut flesta jag träffat är positiva och stöttande och välkomnande ♥️
 
Just den här aspekten av hästvärlden har jag inte saknat. Så fort folk har olika åsikter blir det ofta så tråkig ton, och absoluta ståndpunkter, och så drar någon till med den där dräpande slutkommentaren "du vet nog inte så mycket om hästar va?". Jag är än idag otroligt rädd för att göra fel och bli dömd utan att ha fått förklara mig därför att jag växte upp i stall – massor med olika stall och olika typer av stall –, alla med samma utskällningskultur. Som ung medryttartjej i tävlingsstall var man ofta längst ner i hackordningen. På fem sekunder kunde man idiotförklaras av någon som inte ens brytt sig om att ta reda på varför man gjort som man gjort. Jag har läst flera trådar här på forumet där samma argumentationsstil och attityder finns kvar. Det är trist att se att detta inte är en av sakerna som hunnit utvecklas på 20 år, och det gör mig faktiskt väldigt mycket mindre sugen på att våga mig in i stallen igen. Jag kommer inte ha status, jag kommer inte veta bäst (vilket jag skiter totalt i numera, I'm återvändande tant and I'm proud). Det borde inte spela någon roll, men om jag inte missuppfattat tonen i några av de sista inläggen här totalt – och tonen i en hel del andra trådar – så kommer det nog fortfarande spela roll. Detta var en otroligt fin tråd full av pepp och stöd och välkomnande, vilket jag uppskattat enormt ska ni veta. När jag startade tråden visste jag inte ens om jag skulle få några svar! Hästvärlden är alldeles knökfull av framför allt otroligt starka kvinnor. Vi borde kunna ta vara på den styrkan bättre tycker jag.
Sålänge man inte slänger sig med tvärsäkra uttalanden så finns det väldigt liten risk för att man får ett sånt bemötande.
Jag gissar att du syftar på mitt inlägg. För mig är det helt uppenbart att man saknar kunskap om man tvärsäkert vidhåller tex att folk inte skulle behöva handskar om de var mjukare i handen, trots att flera personer försöker förklara annorlunda.
 
Sålänge man inte slänger sig med tvärsäkra uttalanden så finns det väldigt liten risk för att man får ett sånt bemötande.
Jag gissar att du syftar på mitt inlägg. För mig är det helt uppenbart att man saknar kunskap om man tvärsäkert vidhåller tex att folk inte skulle behöva handskar om de var mjukare i handen, trots att flera personer försöker förklara annorlunda.
Ja, jag syftade på ditt inlägg bland annat, men mest som exempel på företeelsen. Det blir inte rättvist mot dig (eller mig för den delen) att tolka mitt inlägg som en reaktion på endast ditt inlägg, min frustration gäller ju en hel aspekt av kulturen inom vår idrott.

Jag förstår vad du menar och höll ironiskt nog med dig just i sakfrågan här. Men det är ju en dynamik som uppstår med tvärsäkra uttalanden på båda sidor, och ett slutgiltigt idiot-/inkompetentförklarande av motparten som effektivt sätter stopp för all vidare diskussion som jämlikar. Tänker att det som är uppenbart för den ene är subjektiv upplevelse för den andre. För mig handlar det alltså inte om vem som har fel, utan om hur man bemöter de man tycker har fel.
 
Enligt folk jag pratat med säger en del att de har handskar för annars får de blåsor. Stackars hästar säger jag.
Brukade få blåsor när jag var yngre. Men det var för att jag höll för lätt i tyglarna så dom gled rätt ofta. Så behöver inte vara synd om hästen fast det är såklart inte optimalt att inte ge den lagom stöd.

Avskyr fortfarande att rida med handskar, tycker inte jag känner detaljerna då.
 
Tycker Roeckl Grip är fantastiska på den punkten, de är så tunna. Efter jag testade dem red jag aldrig mer utan. Känner mig lite naken utan handskar.

Och nu i ett ögonblick av bristande impulskontroll köpte jag faktiskt ett par nya, trots att jag inte ridit än. När jag provade dem i butiken fick jag den där "äntligen hemma igen"-känslan som jag hoppas få när jag sitter upp i sadeln.
 
Min erfarenhet är att det fortfarande på vissa ställen kan finnas "vet bäst" personer och personer som pratar negativt bakom rygg om andras hästhållning, eller om andras hästkunskap. Det jag upplevt är att det dock inte är särskilt många, och förhoppningsvis går det att hitta ställen att rida på utan sådana personer. Jag skulle säga att de absolut flesta jag träffat är positiva och stöttande och välkomnande ♥️
Vad fint och uppmuntrande att höra! Och en bra påminnelse till mig att det ju ofta går att välja sina sammanhang ☺️
 
Fick ett bra boktips, Tillbaka i Stallet, är det någon annan bok förutom Ridhandboken ni tycker borde vara obligatorisk läsning?
 
Nu är det bestämt – jag ska få provrida i trygg-i-alla-gångarter-gruppen nästa vecka! Känner mig exalterad som ett litet barn ☺️

Man ska även göra iordning hästen innan 😨 Hur upplevde ni det, fellow återvändare? Satt rykta-sadla-tränsa också kvar i muskelminnet ungefär som själva ridningen?
 
Har uppfattningen av vad korrekt sits är förändrats? Ser många som rider med vad jag upplever som väldigt höga händer, ofta med handryggen uppåt och ibland med böjda handleder. Är det min kunskap som är dammig?
Något jag sett och inte gillar är att många nästan lutar sig bakåt istället för att vara raka i ryggen i lodrätsits


När började alla hästprylar glittra?
Det har glittrat i på tok för många år nu.
Ni som har erfarenhet av hästeri i både Sverige och andra länder, vad är speciellt för Sverige?

Vad har hänt med formen på ridstövlar? Är de nya modellerna bättre än de
Jag föredrar de gamla stövlarna.
Är det någon mer här som tagit en lika lång paus som jag?
3 år var min paus, men då såg jag knappt en häst under den tiden.
Rider numera alla med säkerhetsväst?
Nej, men funderar på att skaffa ett ryggskydd.
Använder ni pall vid uppsittning?
jag är pararyttare och sitter upp vid ramp.
Hur kommer det sig att underforumet för fälttävlan här är så dött? Hur mår fälttävlan i Sverige just nu?
Det är nog bara tillfälligt.
Hur mycket tror ni jag kan förvänta mig att komma ihåg när jag sitter upp för första gången igen?
det kommer tillbaka.
Finns det lätta vuxenklasser i alla grenar / tävlar det några vuxna i de lättaste klasserna?
Ja och ja.
Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?
det beror på vart i landet du befinner dig.
Vad räknas ens som hobby-/fritidsridning?
Du rider hemma för ditt eget nöjes skull.
Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?
1/v och det räcker iaf för mig.
Finns det hästar från seriösa uppfödare som är lämpliga som allroundhäst? Typerna för dressyr vs. hoppning verkar vara väldigt specialiserade.
det finns lite varstans. Nja inte mycket mer än innan.
det finns

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?

Har det skett någon utveckling ni tycker är extra bra?

I samma anda, finns det något fenomen ni saknar, eller något nuvarande ni stör er på?

Är det något särskilt jag ska tänka på när jag rider igen?
Ta det lugnt och lyssna på hästen.
Och slutligen: Vad exakt ropar ni när ni ska in i manegen i det här landet?
Jag kommer in nu.
 
Nu är det bestämt – jag ska få provrida i trygg-i-alla-gångarter-gruppen nästa vecka! Känner mig exalterad som ett litet barn ☺️

Man ska även göra iordning hästen innan 😨 Hur upplevde ni det, fellow återvändare? Satt rykta-sadla-tränsa också kvar i muskelminnet ungefär som själva ridningen?

Jag hade en vän med mig som fick hjälpa till. Jag kände mig osäker på det. Be ridlärare kolla utrustningen innan du sitter upp.

Jag hade glömt de små detaljerna t.ex. hur nosgrimman ska sitta (utanpå eller innanför sidostycket) och hur hårt den ska spännas. Hästen hade dessutom martingal vilket hästarna på ridskolan inte hade "på min tid".
 
Jag hade en vän med mig som fick hjälpa till. Jag kände mig osäker på det. Be ridlärare kolla utrustningen innan du sitter upp.

Jag hade glömt de små detaljerna t.ex. hur nosgrimman ska sitta (utanpå eller innanför sidostycket) och hur hårt den ska spännas. Hästen hade dessutom martingal vilket hästarna på ridskolan inte hade "på min tid".
Var det kul?
 
Nu är det bestämt – jag ska få provrida i trygg-i-alla-gångarter-gruppen nästa vecka! Känner mig exalterad som ett litet barn ☺️

Man ska även göra iordning hästen innan 😨 Hur upplevde ni det, fellow återvändare? Satt rykta-sadla-tränsa också kvar i muskelminnet ungefär som själva ridningen?
Jag började rida igen hösten 2020 efter ett uppehåll på 8 år. Som svar på din fråga ovan, ja! Det sitter kvar i muskelminnet. MEN! Det som inte satt kvar när jag började rida igen var själva musklerna :angel: Jag kommer aldrig glömma det ryggskottet jag fick av att kratsa hovarna innan lektion två, kunde inte röra mig normalt på flera veckor :o Jag tänkte ju att eftersom kroppen "kom ihåg" allt så var det bara att tuta och köra, men icke!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Akvarietråden IV
  • Kattbilder #9

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp