Jag har enbart ridit in en 6-årig valack som var vältränad sedan innan, körd samt arbetad mycket från marken. Idealiskt välmusklad, stark och smidig - så borde alla hästar få vara innan någon sätter sej på dem
Första gångerna red jag barbacka, något som jag fortsatt med under själva inridningen. Har dock i övrigt använt BB-sadeln som legat bra på honom, red med den första gången kanske 4:e eller 5:e gången jag satt på honom. Det är en sadel med flexibel bom, med iberiskt utseende, som placerar ryttaren i lodrät, "stående" sits - dvs går att jämföra med en vanlig engelsk dressyrsadel.
Nu när vi börjat galoppera har jag använt mej av en Frank Baines flatback hoppsadel, mest för att lätt kunna låta ryggen vara helt fri. Den placerar mej i en mer sittande sits (läs; stolsits) när jag sitter ner så den är inte idealisk i övrigt - lägger alldeles för mycket tyngd för långt bak på hästryggen, men fungerar för sitt ändamål och han är ganska befäst i att bära upp på ett vettigt sätt med ryggen (skulle inte vilja ha den på en nyss inriden häst). Tror inte den är så annorlunda motför andra hoppsadlar, de är ju gjorda för att man ska stå i lätt sits, inte sitta ner.
Nu börjar det dock vara dags att hitta bomlöst då hästen är lite för bred för BB-sadeln och arbetsintensiteten större (= större ryggaktivitet = sadeln blir ännu trängre).
Jag använder således samma sadlar på honom som på vilken ridhäst som helst, men kanske beror det litegrann på att han var så välmusklad, bärig och balanserad sedan innan, samt trygg. Att bära upp en ryttare i lodrätt trepunktssits med en ok rygg, var naturligt för honom från första steg.