Vad har ni i lön?

[Roheryn]

Jag med. Jag har aldrig upplevt ett jobb som fyller något behov för mig, som jag inte kan fylla bättre själv utanför arbetstid.

För mig är det liksom ett nödvändigt ont att jobba lönejobb, det förpestar vad det än är för ämne man jobbar med, suger ut passion och ambition, bryter ner och tröttar ut, till ingen nytta alls annat än att hålla det kapitalistiska ekorrhjulet igång. Att vara social på jobbet är en mardröm, jag litar inte på mina kollegor utan är mest rädd för dom, pga jag lider av att behöva prata med folk som är antingen okänsliga eller ointelligenta. Det blir för svårt för mig att våga föra en konversation då. Jag känner en svag tillfredsställelse över att nå mål på jobbet som individ, men mest stark stress om jag inte når målet. Personaltävlingar skiter jag fullständigt i, tycker det är fult och lite otäckt. Demotiverande.

Jag är bäst som människa när jag inte jobbar för lön. Gladare, mer produktiv, njuter av det jag gör, kreativiteten ökar. Jag är trevligast när jag själv får välja vem jag umgås med. Jag växer mest när jag reser eller utbildar mig på min fritid. Jag är friskast när jag inte behöver spendera majoriteten av min vakna tid utanför hemmagården.

Oj! Om jag kände så som du beskriver i mellersta stycket så skulle jag vara i full färd med att byta jobb! Visst jobbar jag också för pengar och om jag hade en stor förmögenhet skulle jag inte jobba, men det var faktiskt ett av målen när jag utbildade mig en gång i tiden - att ha ett jobb jag trivs med och som jag gärna utför.

 

[skiesabove]

Oj! Om jag kände så som du beskriver i mellersta stycket så skulle jag vara i full färd med att byta jobb! Visst jobbar jag också för pengar och om jag hade en stor förmögenhet skulle jag inte jobba, men det var faktiskt ett av målen när jag utbildade mig en gång i tiden - att ha ett jobb jag trivs med och som jag gärna utför.

Har provat många olika jobb. Det har inte med arbetsuppgifterna att göra, jag kan skyffla bajs eller flytta siffror och vara nöjd med båda. Men det har med hela konceptet att behöva vara på en arbetsplats så otroligt många timmar per dag, utan chans för återhämtning, och utan hänsyn till dagsform. Arbetsplatser är hemska för mig, oavsett utformning (även om vissa såklart är värre än andra). För mycket ljud, för mycket ljus, ej socialt accepterat att stänga ner regelbundet, massa socialt tryck (folk som vill prata med en överallt och hela tiden om absolut inget viktigt), med mera.

Det jag trivs allra bäst med är plugga universitetskurser halvtid och jobba fysiskt ca 25%.

Jag är autistisk.

 

[em-pirre]

Oj! Om jag kände så som du beskriver i mellersta stycket så skulle jag vara i full färd med att byta jobb! Visst jobbar jag också för pengar och om jag hade en stor förmögenhet skulle jag inte jobba, men det var faktiskt ett av målen när jag utbildade mig en gång i tiden - att ha ett jobb jag trivs med och som jag gärna utför.

Jag blir faktiskt lite provocerad av ditt inlägg. Det är ju inte bara så lätt. Vissa kanske faktiskt inte kan hitta ett jobb som funkar pga skäl som @skiesabove nämner. Vissa vill jättegärna studera, byta jobb osv men fixar inte skolan/läsa/studera.

Det är verkligen, verkligen inte så bara att man väljer att tjäna bra och därför går utbildning X och börjar jobba.

 

[Thaliaste]

För mig är det liksom ett nödvändigt ont att jobba lönejobb, det förpestar vad det än är för ämne man jobbar med, suger ut passion och ambition, bryter ner och tröttar ut, till ingen nytta alls annat än att hålla det kapitalistiska ekorrhjulet igång.

Det är helt okej att du inte gillar att jobba på betalt arbete såklart, men att lönearbete rent generellt enbart syftar till att hålla det kapitalistiska ekorrhjulet igång är inte sant. Det finns väldigt många andra arbeten, så om just den biten skaver så tycker jag du ska försöka byta jobb.

Faktum är att om inte mina förfäder och mina nuvarande medmänniskor arbetar, så skulle jag varken ha mat på bordet, ett hus att bo i, mediciner och verktyg som kan göra mig frisk och hel när jag blir sjuk eller skadar mig, kunna förflytta mig till vänner, familj, häst, arbete och sjukvård, eller ha en utbildning och få tillgång till information som gör att jag kan påverka mitt eget liv så mycket jag kan.

Det har naturligtvis varit väldigt viktigt att många människor har arbetat mycket och betalt skatt som finansierat uppbyggnaden av samhällsfunktioner och välfärdssystem. Men pengarna i sig har ju inte kunnat åstadkomma det, utan det ligger en helt ofantlig mängd arbetstimmar av helt vanliga människor bakom det, utan allt detta arbete hade vi inte haft det liv vi har idag, oavsett pengarna.

Ska vi fortsätta ha ett gott samhälle så måste några vara beredda på att göra jobbet, och jag tänker inte skämmas för att jag gillar att bidra till det allmänna, att det ger mig mening och glädje att förvalta det jag fått till mig och förhoppningsvis kan lämna över något som är ännu lite bättre till mina barn. Jag är varken pengakåt, karriärist, översocial eller rabblar managementfloskler hela dagarna, för att jag faktiskt "älskar" (dock ett ord jag inte brukar använda i jobbsammanhang, men mer än att bara gilla) att arbeta.

Men vi är såklart olika, och det är såklart helt okej att andra inte är som jag. Jag ville mest poängtera att även arbeten är olika, och om något är meningsfullt i ett arbete har jag svårt att se hur det skulle bli mindre meningsfullt för att jag får betalt för det jag gör.

Personaltävlingar skiter jag fullständigt i, tycker det är fult och lite otäckt. Demotiverande.

Är det vanligt med tvingande tävlingar för personalen? Det har jag aldrig varit med om på något jobb.

 

[sjoberga]

Är det vanligt med tvingande tävlingar för personalen? Det har jag aldrig varit med om på något jobb.

Det undrar jag lite också. Nog för att det förekommit både minigolf, mattcurling och bowling på frivillig basis (och det brukar alltid vara någon/några som inte är med och någon/några som inte deltar i själva tävlandet). Från säljföretag har jag hört hårresande exempel på tävlingar, men är det ett vanligt inslag i arbetet på andra slags företag också? Vilken slags tävlingar är det som åsyftas @skiesabove ?

 

[skiesabove]

Jag blir faktiskt lite provocerad av ditt inlägg. Det är ju inte bara så lätt. Vissa kanske faktiskt inte kan hitta ett jobb som funkar pga skäl som @skiesabove nämner. Vissa vill jättegärna studera, byta jobb osv men fixar inte skolan/läsa/studera.

Det är verkligen, verkligen inte så bara att man väljer att tjäna bra och därför går utbildning X och börjar jobba.

Tack!

Jag testar 130 i IQ på Mensas tester, jag är duktig på att skriva, jag har en kropp som är byggd för fysiskt arbete och som klarar det också. Jag lär mig oerhört snabbt, tar initiativ, kan planera min arbetsdag bra. Jag tycker om att göra saker, och jag tycker om människor också. Jag brukar alltid få komma till intervju och jag har inte fått det jobb jag sökt typ... 2 gånger? I mitt liv.

Men jag blir sjuk både fysiskt och mentalt av att försöka passa in i "heltid på en arbetsplats"-normen. Jag har åtskilliga sjukskrivningar för utbrändhet och autoimmuna skov bakom mig, och det blir så varje gång efter 1-2 år av heltidsjobb eller heltidsstudier på plats. Först får jag mycket ångest och svårt att sova. Sen blir jag förkyld hela tiden. Sen gråter jag på väg till jobbet och på väg hem, och sen börjar jag behöva gå och gömma mig och gråta under arbetsdagen också. Bromsar jag inte där så kommer en morgon när jag inte kan kliva upp ur sängen.

Jag passar inte in, trots att jag är kapabel och villig, så går det inte. Arbetslivet är inte byggt för mig.

Min plan just nu är att klura på om jag ska våga mig på eget företagande på en nivå jag kan försörja mig själv på. Författare, skogsguide, större inackorderingsstall, eller kanske alltihop ?

 

[skiesabove]

Det undrar jag lite också. Nog för att det förekommit både minigolf, mattcurling och bowling på frivillig basis (och det brukar alltid vara någon/några som inte är med och någon/några som inte deltar i själva tävlandet). Från säljföretag har jag hört hårresande exempel på tävlingar, men är det ett vanligt inslag i arbetet på andra slags företag också? Vilken slags tävlingar är det som åsyftas @skiesabove ?

Ja, tävlingar mot mål har jag varit med om på flera olika typer av företag. Men absolut värst på sälj ja . Provat säljande techsupport och som yngre mer rena säljföretag.

Stegtävling var det på senasta jobbet (laboratorie). Med en lista vid lunchrummet. Jag tycker det är obehagligt, sortera folk i bättre och sämre.

 

[sjoberga]

Ja, tävlingar mot mål har jag varit med om på flera olika typer av företag. Men absolut värst på sälj ja . Provat säljande techsupport och som yngre mer rena säljföretag.

Stegtävling var det på senasta jobbet (laboratorie). Med en lista vid lunchrummet. Jag tycker det är obehagligt, sortera folk i bättre och sämre.

Kommer på att vi var med på hittaut också (en slags orientering). Men deltagandet är både frivilligt och ganska sporadiskt, det blir lätt otäckare om det förekommer hets och nästan tvång att delta för att tävla. På sätt och vis gjorde det det, eftersom man fick en halv arbetsdag ledigt för att samla kontroller på promenad tillsammans i "lag".

Lite tankeväckande ändå; jag ska noga hålla koll på hur budskapet ser ut kring sånt framöver för att undvika att det upplevs som något negativt.

 

[em-pirre]

Tack!

Jag testar 130 i IQ på Mensas tester, jag är duktig på att skriva, jag har en kropp som är byggd för fysiskt arbete och som klarar det också. Jag lär mig oerhört snabbt, tar initiativ, kan planera min arbetsdag bra. Jag tycker om att göra saker, och jag tycker om människor också. Jag brukar alltid få komma till intervju och jag har inte fått det jobb jag sökt typ... 2 gånger? I mitt liv.

Men jag blir sjuk både fysiskt och mentalt av att försöka passa in i "heltid på en arbetsplats"-normen. Jag har åtskilliga sjukskrivningar för utbrändhet och autoimmuna skov bakom mig, och det blir så varje gång efter 1-2 år av heltidsjobb eller heltidsstudier på plats. Först får jag mycket ångest och svårt att sova. Sen blir jag förkyld hela tiden. Sen gråter jag på väg till jobbet och på väg hem, och sen börjar jag behöva gå och gömma mig och gråta under arbetsdagen också. Bromsar jag inte där så kommer en morgon när jag inte kan kliva upp ur sängen.

Jag passar inte in, trots att jag är kapabel och villig, så går det inte. Arbetslivet är inte byggt för mig.

Min plan just nu är att klura på om jag ska våga mig på eget företagande på en nivå jag kan försörja mig själv på. Författare, skogsguide, större inackorderingsstall, eller kanske alltihop ?

Jag funkar lite som du men inte riktigt lika svårt. Är också under utredning för neuropsykiatriska diagnoser. Det är jobbigt för hjärnan att jobba mot sig själv.

 

[Soapbubble]

Tack!

Jag testar 130 i IQ på Mensas tester, jag är duktig på att skriva, jag har en kropp som är byggd för fysiskt arbete och som klarar det också. Jag lär mig oerhört snabbt, tar initiativ, kan planera min arbetsdag bra. Jag tycker om att göra saker, och jag tycker om människor också. Jag brukar alltid få komma till intervju och jag har inte fått det jobb jag sökt typ... 2 gånger? I mitt liv.

Men jag blir sjuk både fysiskt och mentalt av att försöka passa in i "heltid på en arbetsplats"-normen. Jag har åtskilliga sjukskrivningar för utbrändhet och autoimmuna skov bakom mig, och det blir så varje gång efter 1-2 år av heltidsjobb eller heltidsstudier på plats. Först får jag mycket ångest och svårt att sova. Sen blir jag förkyld hela tiden. Sen gråter jag på väg till jobbet och på väg hem, och sen börjar jag behöva gå och gömma mig och gråta under arbetsdagen också. Bromsar jag inte där så kommer en morgon när jag inte kan kliva upp ur sängen.

Jag passar inte in, trots att jag är kapabel och villig, så går det inte. Arbetslivet är inte byggt för mig.

Min plan just nu är att klura på om jag ska våga mig på eget företagande på en nivå jag kan försörja mig själv på. Författare, skogsguide, större inackorderingsstall, eller kanske alltihop ?

Har du provat hybridarbete dvs jobba på plats 2-3 dagar och resten hemifrån? Många arbetsgivare är okej med det nu efter pandemin.

 

[skiesabove]

Kommer på att vi var med på hittaut också (en slags orientering). Men deltagandet är både frivilligt och ganska sporadiskt, det blir lätt otäckare om det förekommer hets och nästan tvång att delta för att tävla. På sätt och vis gjorde det det, eftersom man fick en halv arbetsdag ledigt för att samla kontroller på promenad tillsammans i "lag".

Lite tankeväckande ändå; jag ska noga hålla koll på hur budskapet ser ut kring sånt framöver för att undvika att det upplevs som något negativt.

Om du är i chefsposition, så har du möjlighet att börja förändra arbetslivet till mer tillgängligt även för de som inte tillhör neuromajoriteten .

Vi tänker inte alla på samma sätt - bokstavligen. Hjärnor fungerar olika. Vi blir motiverade av olika saker, och stressade av olika saker.

Jag upplever också att det är ganska vanligt att arbetsledare går en kurs om hur man motiverar sina anställda, men det dom lärt sig saknar helt verklighetsförankring och är endast motiverande för en ganska liten del av befolkningen. Det blir mycket "glättigt corporate bullshit".

Något jag har saknat hos arbetsledare är förståelsen för att tolerans för olikheter i arbetsgruppen måste upprätthållas uppifrån. För mig är det sociala på arbetsplatsen det största stressmomentet, flashbacks till högstadiet.

Konkret exempel: Chefen som tror det är problematiskt/dåligt att någon vill sitta själv på lunchen, och försöker uppmuntra folk att sätta sig med den personen / sätter sig själv där och börjar kallprata. Men för mig kanske det är mitt enda andningshål, och jag får svårt att ens äta upp min lunch av pressen att försöka lyckats med Lämpligt Kallprat med någon i chefsposition eller en kollega jag har svårt för. Jag har inte råd att äta ute varje dag, så då blir det skippa lunchen eller äta i min kalla bil, för att jag ska få min hjärnpaus samtidigt som näring intas. Dvs chefens insats fick mig att må sämre, för det var skönt att sitta själv för mig. Medans chefen tänkte att det var ledsamt för mig att sitta själv - hen förstod inte att folk fungerar olika.

 

[skiesabove]

Har du provat hybridarbete dvs jobba på plats 2-3 dagar och resten hemifrån? Många arbetsgivare är okej med det nu efter pandemin.

Föreslog det för min tidigare arbetsgivare men så fort restriktionerna lyftes så ville dom ha alla på plats igen.

Överväger om jag ska lära mig fler kodspråk (kan bara html och css), min sambo är programmerare och där är det betydligt mer accepterat med hybrid/hemma-arbete.

 

[sjoberga]

Om du är i chefsposition, så har du möjlighet att börja förändra arbetslivet till mer tillgängligt även för de som inte tillhör neuromajoriteten .

Vi tänker inte alla på samma sätt - bokstavligen. Hjärnor fungerar olika. Vi blir motiverade av olika saker, och stressade av olika saker.

Jag upplever också att det är ganska vanligt att arbetsledare går en kurs om hur man motiverar sina anställda, men det dom lärt sig saknar helt verklighetsförankring och är endast motiverande för en ganska liten del av befolkningen. Det blir mycket "glättigt corporate bullshit".

Något jag har saknat hos arbetsledare är förståelsen för att tolerans för olikheter i arbetsgruppen måste upprätthållas uppifrån. För mig är det sociala på arbetsplatsen det största stressmomentet, flashbacks till högstadiet.

Konkret exempel: Chefen som tror det är problematiskt/dåligt att någon vill sitta själv på lunchen, och försöker uppmuntra folk att sätta sig med den personen / sätter sig själv där och börjar kallprata. Men för mig kanske det är mitt enda andningshål, och jag får svårt att ens äta upp min lunch av pressen att försöka lyckats med Lämpligt Kallprat med någon i chefsposition eller en kollega jag har svårt för. Jag har inte råd att äta ute varje dag, så då blir det skippa lunchen eller äta i min kalla bil, för att jag ska få min hjärnpaus samtidigt som näring intas. Dvs chefens insats fick mig att må sämre, för det var skönt att sitta själv för mig. Medans chefen tänkte att det var ledsamt för mig att sitta själv - hen förstod inte att folk fungerar olika.

Yes, jag är i arbetsledande position och har underställda med väldigt varierande både önskemål, svårigheter, kapaciteter och behov - inklusive diagnoser inom NPF.

Jag upplever att det oftast finns en konsensus om förståelse kring det på hela min arbetsplats, men jag håller med om att man måste vara uppmärksam på när och om det blir tokigt. Och se till att alla vet att man kan gå till sin chef om man upplever problem; utan att man ska behöva riskera att bli negativt behandlad eller "klappad på huvudet" och ombes delta ändå mot sin vilja. För mig är motivering och coachning av mina underställda något som är extremt individbaserat.

Det var mer att ditt inlägg om just det där med inslag av personalgrejer som är tänkta att upplevas positivt, lätt kan bli en stress för en del - om man inte är noga med hur det utformas, kommuniceras och sedan också att man visar att hets och tvång inte alls är accepterat ute i personalgruppen under genomförandet heller.

Vi har haft en nästan exakt lika situation kring lunchen - men jag kan nog säga att det beror på det generella klimatet om det blir ett problem eller inte - om man vet att man blir accepterad så som man är (det finns givetvis oacceptabla beteenden också) så finns inte heller någon svårighet i att berätta att man vill sitta själv under lunchen och bli accepterad för det utan en massa följdfrågor. Det är väldigt många problem som aldrig blir problem med ett bra arbetsklimat som tillåter olika slags funktions- och önskemålsvariationer.

 

[hastflicka]

Jag tror inte att det är enbart att det är längre utbildning som gör att lönerna i USA är högre. Egentligen borde man nog titta på att ta med arbetsgivaravgifterna i Sverige som en del av lönen, eftersom det ingår pensionsförsäkring och andra sådana saker som kan behöva betalas av löntagaren efter att man fått löneutbetalningen.

De flesta arbetsgivare i dag som anstaller folk for heltidsjob ger ocksa en 401K, dar de ger en del och matchar hur mycket man sjalv kan satta in.

Min kompis från Texas studerade till motsv uska där i ett år, och tjänade sedan ca 5000 dollar. Här behövde hon, för samma jobb, 3-4 års utbildning och tjänar 2000€... Hon kände sig lite lurad kan jag säga...

Jobbar hon i Europa nu?

Fast lönenivåerna går ju inte att jämföra utan att också faktorera in vad man faktiskt får för pengarna

Det mesta, utom huspriser har i Portland omradet ar betydligt billigare har. Huspriser ar dock genom taket och en vanlig liten tre sovrums villa i en forort langt bort kostar over 4 millioner Svenska kronor. Det byggs galet mycket overallt, men det hjalper inte nar det flyttar in folk fran overallt annars.
Vi kopte vart hus for motsvarande 2.3 Svenska millioner ... Nu ar det vart 4.4 Svenska millioner efter 6 ar. Vi klagar ju inte, men det ar helt galet sa fort det gar.

 

[em-pirre]

De flesta arbetsgivare i dag som anstaller folk for heltidsjob ger ocksa en 401K, dar de ger en del och matchar hur mycket man sjalv kan satta in.



Jobbar hon i Europa nu?



Det mesta, utom huspriser har i Portland omradet ar betydligt billigare har. Huspriser ar dock genom taket och en vanlig liten tre sovrums villa i en forort langt bort kostar over 4 millioner Svenska kronor. Det byggs galet mycket overallt, men det hjalper inte nar det flyttar in folk fran overallt annars.

Ja.

 

[Thaliaste]

Tack!

Jag testar 130 i IQ på Mensas tester, jag är duktig på att skriva, jag har en kropp som är byggd för fysiskt arbete och som klarar det också. Jag lär mig oerhört snabbt, tar initiativ, kan planera min arbetsdag bra. Jag tycker om att göra saker, och jag tycker om människor också. Jag brukar alltid få komma till intervju och jag har inte fått det jobb jag sökt typ... 2 gånger? I mitt liv.

Men jag blir sjuk både fysiskt och mentalt av att försöka passa in i "heltid på en arbetsplats"-normen. Jag har åtskilliga sjukskrivningar för utbrändhet och autoimmuna skov bakom mig, och det blir så varje gång efter 1-2 år av heltidsjobb eller heltidsstudier på plats. Först får jag mycket ångest och svårt att sova. Sen blir jag förkyld hela tiden. Sen gråter jag på väg till jobbet och på väg hem, och sen börjar jag behöva gå och gömma mig och gråta under arbetsdagen också. Bromsar jag inte där så kommer en morgon när jag inte kan kliva upp ur sängen.

Jag passar inte in, trots att jag är kapabel och villig, så går det inte. Arbetslivet är inte byggt för mig.

Min plan just nu är att klura på om jag ska våga mig på eget företagande på en nivå jag kan försörja mig själv på. Författare, skogsguide, större inackorderingsstall, eller kanske alltihop ?

Jag förstår vad du menar, och jag ifrågasätter verkligen inte det. Jag tycker mer att det är sorgligt att det inte finns större utrymme för olikheter i arbetslivet, det låter ju inte som att det är ATT jobba du inte gillar utan HUR det har fungerat på de jobb du haft.

 

[Thaliaste]

Lite tankeväckande ändå; jag ska noga hålla koll på hur budskapet ser ut kring sånt framöver för att undvika att det upplevs som något negativt.

Ytterligare ett exempel. Under pandemin hade vi en (frivillig) stegtävling på avdelningen. Chefen hade lite dåligt samvete för att han låg så långt ner i listan (långt ifrån de 10 000 stegen om dagen...) och inte var ett gott föredöme för sina medarbetare. Jag tyckte istället det var jättebra, de i toppen av listan behöver liksom inte någon uppmuntran, de kommer att motiveras ändå. För dem som låg längre ner i listan blir det däremot en viktig bekräftelse att det inte är något man behöver känna sig dålig för.

 

[skiesabove]

Jag förstår vad du menar, och jag ifrågasätter verkligen inte det. Jag tycker mer att det är sorgligt att det inte finns större utrymme för olikheter i arbetslivet, det låter ju inte som att det är ATT jobba du inte gillar utan HUR det har fungerat på de jobb du haft.

Ja, jag har inget emot att jobba. Jag varken gillar eller ogillar det vanligtvis. Är det ett fysiskt jobb gillar min kropp det. Min hjärna gillar att jobba med problemlösning, och är bra på att ta in och komma ihåg stora mängder information.

Men att vistas heltid på en arbetsplats funkar inte för mig, som dom är utformade i nuläget.

Om jag på något magiskt vis kunde få en arbetsplats med hybridtjänst, eget kontor när jag är på plats, och en förstående chef, så skulle det nog kunna funka. Men hur hittar man det?

Min plan är att påta på med det jag kan medans jag väntar på utredning (den är påbörjad). Jag har inget behov av en autismdiagnos, förutom i arbetslivet. Ingen chef jag träffat vill anpassa arbetsplatsen om man inte kan visa upp pappersdiagnos och skrämmas med facket.

 

[Breaktown]

Det mesta, utom huspriser har i Portland omradet ar betydligt billigare har. Huspriser ar dock genom taket och en vanlig liten tre sovrums villa i en forort langt bort kostar over 4 millioner Svenska kronor. Det byggs galet mycket overallt, men det hjalper inte nar det flyttar in folk fran overallt annars.
Vi kopte vart hus for motsvarande 2.3 Svenska millioner ... Nu ar det vart 4.4 Svenska millioner efter 6 ar. Vi klagar ju inte, men det ar helt galet sa fort det gar.

Jag syftade mer på det som ”ingår” i din lön, inte vad du köper för den.

Typ arbetsgivaravgifter, kollektivavtal, semester, rätten till vabb, föräldralefighet osv. Jag menar inte att inget sånt finns alls i USA. Utan bara att eftersom det skiljer sig i innehåll och utformning mellan olika länder kan man inte bara jämföra lönenivåer mellan dem rakt av.

 

[Klura]

Tjänar 46000 kr/månad och jobbar som veterinär. Tycker min lön är okej, egentligen förtjänar man väl mer men jag klarar mig bra med den lönen och vill hellre att fler djurägare har råd med vården än att jag får högre lön. Jobbade extremt hårt första åren efter utbildning för pisslön och har höga studieskulder så är glad att vara på denna nivå nu.