Vad jobbar du med?

[chiliconcarne]

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?

 

[kryddelydd]

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?

Spännande frågeställning!
Och jättesvårt att strukturera upp utan en mindre uppsats.
Jag tror att det fortfarande finns en fördom om läkare som "glamouröst".
I verkligheten handlar det mesta om vardagstråk (jag är distriktsläkare, ser annorlunda ut i andra specialiteter) med rutinärenden, och en del arbetsuppgifter som är väldigt tråkiga (öppna bölder är inte kul, att undersöka ändtarmar är åtminstone inte glamouröst).
Jag tror att det finns en utbredd missuppfattning om hur "enkla" vissa uppgifter är som att förnya recept. "Det tar ju bara två minuter". Ja, men inte om man ska vara noggrann och se till att rätt uppföljning görs.

Bäst: De gångerna man faktiskt gör verklig nytta. Det är inte så ofta inom min specialitet som nyttan märks på en gång, men de gångerna är det väldigt roligt.
Sämst: ständiga krav på perfektion. Ingen kan uppnå perfektion men människor kräver det av sådana som mig. Att inse att man faktiskt inte kan förändra patientens situation.

Bra kunskaper och färdigheter inom annat yrke: inga. Det är så "udda" så man har inte värst nytta av detta inom "normala" andra yrken.

Vet inte hur jag kom på vad jag skulle bli, men hittade på det någon gång i högstadiet eller så.

 

[mooi]

Jag jobbar som skolkurator.
Folk tror att jag sitter på mitt kontor och pratar mindfulness, "plocka russinen ur kakan" ni vet..
I verkligheten går jag på möten. Mycket möten av olika slag. Jag har enskilda samtal om sånt som påverkar ens mående och vardag, stöd- och motivationssamtal (inte behandling!). Jag är lite av en sluss vidare när det behövs - för både elever och föräldrar. Jag har gruppaktiviteter, antingen i en klass eller med speciella grupper. Jobbar med pedagogerna, handledande osv. Finns med vid överlämningar mellan skolor, finns med i organisatoriska diskussioner osv. Jag är med i olika samverkansgrupper med aktörer utanför skolan.

Bästa med mitt jobb är såklart att jobba med människor, eftersom det är det jag gör. Jag gillar specifikt att vara med och försöka lösa kluriga problem, både direkt med en person och sedan runt individer. Sämsta med mitt jobb är att det är tungt ibland, jag får höra tunga historier och se mycket skit. I vissa situationer kännas det lite hopplöst - man är lite bakbunden känns det som eftersom det är så mycket mer än skolsituationen som spelar in för en person.

För andra jobb så är jag stresstålig och bra på att snabbt skaffa mig överblick över nya situationer. Jag är bra på att skapa kontakt med människor, både personal och "klienter/kunder". Jag har lärt mig mycket om samverkan med myndigheter och andra yrkesgrupper.

Jag har alltid intresserat mig för att jobba med framförallt socialt utsatta grupper. Har även jobbat på behandlingshem för ungdomar och i anstalt för män 18 år och uppåt. Jag läste Socialpedagogiska programmet på högskola och har funderingar på att komplettera - läsa till så jag blir Socionom. Har även funderat på att läsa till psykolog.

 

[Youmeoh]

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?

Jag tror att utomståendes bild av mitt yrke är väldigt färgat av film och tv, att det är väldigt tufft och våldsamt, att jag måste vara både stor och stark. Som att vi skulle slåss med folk var och varannan dag. Tvärtom, skulle jag nästan säga att det är i verkligheten. Jag har haft oändligt många fler fina och givande samtal med ofta ganska trasiga människor, än jag har legat på golvet och brottats. Dock behövs ju de där fysiska bitarna också när det väl gäller, även om det är extremt sällan. Jag kommer mycket längre i arbetet med hjälp av munnen än musklerna. Det är ett mycket roligt och omväxlande arbete varvat med halvtrist vardagslunk, ingen dag är riktigt den andra lik och jag vet aldrig vad som väntar när jag drar på mig uniformen på morgonen.

Det bästa med mitt yrke är som sagt att den ena dagen inte är den andra lik, sammanhållningen med kollegorna, att jag får träffa otroligt många olika människor och kan få känna att jag ibland gör skillnad för någon (ibland är dock denne någon inte en enskild person, utan kan också vara samhället i stort). Och jag behöver aldrig fundera på morgonen vad jag ska ha på mig på jobbet.
Det sämsta är att lönen inte är så bra som en skulle kunna önska, det kan vara påfrestande både fysiskt och psykiskt, att vi ofta ser mänsklighetens och samhällets baksida med allt vad det innebär och att jag nästan aldrig kan veta om jag kommer få sluta i tid eller inte.

Kunskaper jag kan ha med mig i andra yrken... Till skillnad från läkare jobbar vi ganska brett. Jag tycker själv att jag är bra på att både prata med och lyssna på människor, jag är stresstålig och flexibel och inte särskilt konflikträdd. Sedan tänker jag att allt det inrutade och säkerhetstänket kan komma att bli lite handikappande, åtminstone till en början, den dagen jag byter bana.

Jag visste inte riktigt att jag ville jobba inom det här yrket, jag halkade in på ett bananskal tack vare en kompis som rekommenderade mig. Jag tror inte att det är något jag vill arbeta med resten av livet, men jag trivs fruktansvärt bra med det just nu.

Vad jag jobbar som? Kriminalvårdare

 

[Araminta]

Kul tråd! Jag jobbar inte ännu men har nästan läst klart utbildningen till logoped och har snappat upp en del från praktiker.

Fördomarna kring logopedyrket är spridda och vaga, då folk i allmänhet har dålig koll på vad det är vi gör för något. Allt från de som inte vet alls och de som gissar på något med fötter eller logistik, till de som blandar ihop oss med talpedagoger och de som tror att vi lär barn säga R. Istället är det ett väldigt brett yrke där vi jobbar med alla former av kommunikationsproblem hos alla olika typer av människor. Barn, tonåringar, vuxna, äldre. Friska, sjuka, funktionsnedsatta. Språk, röst, tal. Vi finns lite överallt i samhället, främst inom kommun och landsting där vi jobbar på skolor och sjukhus.

Bästa med yrket är att man får leka med människor i alla åldrar. Det är enormt kreativt och humor är en grundsten i kontakten med alla patienter. Jag har haft enormt roligt med en man med global afasi som knappt kunde säga vad han hette. Å andra sidan är man samtidigt terapeut och får en del tunga historier i knät där systemet sätter käppar i hjulen för vad man skulle kunna göra.

Jag hittade yrket genom att lusläsa universitetets kurskatalog. Uteslutningsmetoden att stryka allt jag inte ville göra lämnade mig med logoped och sjuksyrra och mitt språkintresse fick mig att välja det första. Tack och lov. Logopedin har gett mig otroligt mycket som jag har nytta av konstant i min vardag: pedagogik, psykologi, vana att möta människor där de är och, inte minst, egna insikter om mitt egna språk och tal.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag jobbar med PR och Marknadsföring för en internationell modedesigner. Jag jobbar också i butiken/butikerna ibland.
Det bästa med yrket är att det är ganska fritt med mkt eget ansvar. Samtidigt kräver det rätt mkt sociala färdigheter. Jag måste vara ute mycket och knyta kontakter och hitta folk som kan vara ambassadörer för märket. Min uppgift är att få folk (främst offentliga personer då) att bära märket så att det kan höja försäljningen för märket här i Sverige. Rent krasst handlar det om att ordna press-events, skicka information till modemagasin, stylister och jobba med spons till utvalda personer. Tanken är att om jag väljer att sponsra en offentlig person/bloggare/tv-personlighet med tex. ett klädesplagg så är förhoppningen att det ska generera ökad försäljning.
Jag vet att jag har gjort ett bra jobb när det kommer massa folk och vill köpa en specifik sak för att de sett det på tex en blogg eller i en tidning. Sen fattar ju de flesta inte att det inte är en slump att de sett just den saken
Jag vill också gärna att modemagasin och stylister ska låna saker till plåtningar, vilket kommer generera PR för oss. Samtidigt är jag mycket ute på olika events själv och bär då alltid märket.

På sidan om så driver jag en blogg och får via den rätt bra kontaktnät och inbjudningar till tex modeveckor, visningar, events osv. där jag kan knyta bra kontakter som är till nytta för mitt andra jobb

Nackdelen med mitt jobb är väl att folk ibland inte fattar att man faktiskt jobbar. Folk tror att man rent planlöst bara driver runt och går på "fest" hela tiden.
Fördelen med mitt yrke är friheten, varierande arbetstider, det blir sällan långtråkigt. Jag är social och gillar att träffa människor hela tiden, det är nog en förutsättning!

Jag visste absolut inte vad jag ville bli, halkade mest in på detta på ett bananskal. Ursprungligen är jag utbildad arkeolog

 

[julgrisen]

Jag är socialsekreterare och jobbar med barnavårdsutredningar.

Skulle säga att det finns missuppfattningar åt båda håll gällande mitt jobb, antingen att vi tar barn frän deras föräldrar på lösa grunder hela dagarna, eller att vi aldrig gör något fast vi borde.
Det händer ju såklart att vi använder tvångslagstiftningen och tar barn från deras föräldrar, men det krävs mycket för att det ska finnas skäl att använda den och det är inte vi som fattar besluten, vi gör en ansökan till Förvaltningsrätten som är de som bestämmer om barnen ska vårdas enligt LVU eller inte. Om bedömningen görs att det är akut fara för barnet kan ordföranden i nämnden fatta beslut om att omedelbart omhänderta barnet, men det måste då skickas till Förvaltningsrätten som får avgöra om det var rätt beslut eller om vi ska släppa hem barnet.

Den vanligaste reaktionen jag får när jag berättar om mitt jobb är "det måste vara väldigt tungt", vilket ju på ett sätt stämmer, men det finns också mycket bra med det. Det roligaste är när det märks att det faktiskt blivit en skillnad, till exempel när jag träffar barn som har gjort en tydlig utveckling eller föräldrar som gjort förändringar i sina föräldraroller så de kan ta hand om sina barn på ett bättre sätt. Och när jag träffar mina placerade barn och ser att de är trygga och glada. Det gör allt annat värt det. Jag har också många fantastiska kollegor som alltid ställer upp och vi har väldigt roligt ihop. Sedan gillar jag att myndighetsutövning ger mig möjlighet att faktiskt förändra, det tror jag att jag skulle ha svårt med i andra socionomjobb.

Det sämsta är arbetsbelastningen, det är stressigt och jag känner ofta att jag inte hinner med det jag ska och att jag borde lägga mer tid på varje barn. Sedan är det psykiskt tungt förstås, det är svåra ärenden och svårt att släppa när man går hem. Innan jag började jobba med det här visste jag nog inte riktigt hur illa vissa människor faktiskt gör sina barn.

Jag tror att jag skulle ha mycket nytta av många saker i andra jobb, till exempel stresstålighet, vana att möta människor i kris och att jag har lärt mig att tvinga mig själv till att tänka bort jobbet på fritiden.

 

[Youmeoh]

Jag är socialsekreterare och jobbar med barnavårdsutredningar.

Skulle säga att det finns missuppfattningar åt båda håll gällande mitt jobb, antingen att vi tar barn frän deras föräldrar på lösa grunder hela dagarna, eller att vi aldrig gör något fast vi borde.
Det händer ju såklart att vi använder tvångslagstiftningen och tar barn från deras föräldrar, men det krävs mycket för att det ska finnas skäl att använda den och det är inte vi som fattar besluten, vi gör en ansökan till Förvaltningsrätten som är de som bestämmer om barnen ska vårdas enligt LVU eller inte. Om bedömningen görs att det är akut fara för barnet kan ordföranden i nämnden fatta beslut om att omedelbart omhänderta barnet, men det måste då skickas till Förvaltningsrätten som får avgöra om det var rätt beslut eller om vi ska släppa hem barnet.

Jag som lever med det där yrket privat, med bland annat en hel hög nära vänner i branschen, ser vilket hästjobb ni gör (såklart finns det rötägg som inte borde jobba där, bla bla bla, nu är det sagt innan någon kommer och gnäller). En stor fet eloge till er som orkar och gör ett sånt jäkla bra jobb!

 

[julgrisen]

Jag som lever med det där yrket privat, med bland annat en hel hög nära vänner i branschen, ser vilket hästjobb ni gör (såklart finns det rötägg som inte borde jobba där, bla bla bla, nu är det sagt innan någon kommer och gnäller). En stor fet eloge till er som orkar och gör ett sånt jäkla bra jobb!

Åh men tack! Ditt jobb är ju sjukt viktigt det också, vi är så himla bra!

 

[Raderad medlem 6459]

Och när jag träffar mina placerade barn och ser att de är trygga och glada. Det gör allt annat värt det.

Gud, är jätteemotional idag och började gråta när jag läste det här! Gud så fint! Vad viktigt det du gör är och vad otroligt fint att du är så engagerad! Ni är så viktiga!

 

[Mitten]

Jag har en liten LVU:ad tvååring hemma och jag är så imponerad av er yrkeskår. Ni får så mycket skit men gör så viktiga saker !!
Alltså, vi är familjehem åt en tvååring, vi är inte föräldrarna. Kanske bäst att vara tydlig .

Jag är ansvarig för analysmiljöer, är databasarkitekt typ. Har ingen aning om vad folk tror om det men förmodligen stämmer det

 

[julgrisen]

Gud, är jätteemotional idag och började gråta när jag läste det här! Gud så fint! Vad viktigt det du gör är och vad otroligt fint att du är så engagerad! Ni är så viktiga!

Alltså, tack! Det gör väldigt mycket att få höra det. Jag älskar oftast mitt jobb, men det är lätt att fastna i negativa tankar om att inte räcka till.

 

[Vallmo]

Jag jobbar med PR och Marknadsföring för en internationell modedesigner. Jag jobbar också i butiken/butikerna ibland.
Det bästa med yrket är att det är ganska fritt med mkt eget ansvar. Samtidigt kräver det rätt mkt sociala färdigheter. Jag måste vara ute mycket och knyta kontakter och hitta folk som kan vara ambassadörer för märket. Min uppgift är att få folk (främst offentliga personer då) att bära märket så att det kan höja försäljningen för märket här i Sverige. Rent krasst handlar det om att ordna press-events, skicka information till modemagasin, stylister och jobba med spons till utvalda personer. Tanken är att om jag väljer att sponsra en offentlig person/bloggare/tv-personlighet med tex. ett klädesplagg så är förhoppningen att det ska generera ökad försäljning.
Jag vet att jag har gjort ett bra jobb när det kommer massa folk och vill köpa en specifik sak för att de sett det på tex en blogg eller i en tidning. Sen fattar ju de flesta inte att det inte är en slump att de sett just den saken
Jag vill också gärna att modemagasin och stylister ska låna saker till plåtningar, vilket kommer generera PR för oss. Samtidigt är jag mycket ute på olika events själv och bär då alltid märket.

På sidan om så driver jag en blogg och får via den rätt bra kontaktnät och inbjudningar till tex modeveckor, visningar, events osv. där jag kan knyta bra kontakter som är till nytta för mitt andra jobb

Nackdelen med mitt jobb är väl att folk ibland inte fattar att man faktiskt jobbar. Folk tror att man rent planlöst bara driver runt och går på "fest" hela tiden.
Fördelen med mitt yrke är friheten, varierande arbetstider, det blir sällan långtråkigt. Jag är social och gillar att träffa människor hela tiden, det är nog en förutsättning!

Jag visste absolut inte vad jag ville bli, halkade mest in på detta på ett bananskal. Ursprungligen är jag utbildad arkeolog

Jag tycker ditt jobb låter jättekul.
Framförallt är jag övertygad om att du är som klippt och skuren för ditt jobb.
Det verkar passa dig jättebra. Du är alltid så fin och chic på dina bilder.

Arkeolog, nja.....naglarna och chaneldräkten skulle inte gilla det, tror jag.

 

[TheRedLightning]

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?

Hm, hur folk tror att mitt arbete är, tja det är väl att man är tjock, lyssnar på dansband, kort och gott ta alla fördomar mot lastbilschaufförer.
Hur det är egentligen, det är frihet under ansvar och det är så socialt och roligt. Jag trivs som fisken i vattnet, jag älskar det. Kommer till jobbet på morgonen, får mina papper vad jag ska göra under dagen, hoppar in i lastbilen och åker iväg till kunder och lastar/lossar, tjötar skit och har kul.

Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?

Det bästa är friheten, att kunna åka vart man vill utan att vara bunden till en plats.
Det sämsta är nog olycksrisken att råka ut för en allvarlig trafikolycka i jobbet.

Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?

Många, mitt självförtroende har växt något enormt under de få år jag jobbat som lastbilschaufför och har även många kunskaper och färdigheter från annat. Har jobbat med lite av varje innan jag hamnade här.

Hur visste ni vad ni ville bli?

Jag visste aldrig, eller jo lite kanske. Jag har alltid varit fascinerad av stora fordon, jag skulle bli lokförare för det var tufft och coolt, dock inte lika häftigt när jag insåg att i snitt upplever alla lokförare ett självmord under sin karriär, sen flyttade jag och det blev inte längre pendelmässigt läge att bli lokförare.
Hade ingen direkt plan vad jag ville bli istället.

Vad ni skulle läsa till?

Jag läste till Grafisk Designer och webbutvecklare och halkade in på ett bananskal på en yrkesförarutbildning för lastbilschaufför.

Vad ni skulle söka er efter?

Vad jag skulle söka mig efter? Hm, bra fråga. Har nog inget bra svar på den frågan.

 

[Vallmo]

Hm, hur folk tror att mitt arbete är, tja det är väl att man är tjock, lyssnar på dansband, kort och gott ta alla fördomar mot lastbilschaufförer.
Hur det är egentligen, det är frihet under ansvar och det är så socialt och roligt. Jag trivs som fisken i vattnet, jag älskar det. Kommer till jobbet på morgonen, får mina papper vad jag ska göra under dagen, hoppar in i lastbilen och åker iväg till kunder och lastar/lossar, tjötar skit och har kul.


Det bästa är friheten, att kunna åka vart man vill utan att vara bunden till en plats.
Det sämsta är nog olycksrisken att råka ut för en allvarlig trafikolycka i jobbet.


Många, mitt självförtroende har växt något enormt under de få år jag jobbat som lastbilschaufför och har även många kunskaper och färdigheter från annat. Har jobbat med lite av varje innan jag hamnade här.


Jag visste aldrig, eller jo lite kanske. Jag har alltid varit fascinerad av stora fordon, jag skulle bli lokförare för det var tufft och coolt, dock inte lika häftigt när jag insåg att i snitt upplever alla lokförare ett självmord under sin karriär, sen flyttade jag och det blev inte längre pendelmässigt läge att bli lokförare.
Hade ingen direkt plan vad jag ville bli istället.


Jag läste till Grafisk Designer och webbutvecklare och halkade in på ett bananskal på en yrkesförarutbildning för lastbilschaufför.


Vad jag skulle söka mig efter? Hm, bra fråga. Har nog inget bra svar på den frågan.

Så jäkla coolt jobb för en ung tjej (för det är du väl?).
Låter som ett kul jobb.

 

[hvala]

Jag jobbar som projektledare för investeringsprojekt i elnätet, dvs bygger elektriska anläggningar (ställverk). Det som är bra med att vara projektledare är att projektledning är rätt universalt så jag kan söka projektledarjobb inom nästan vilken bransch som helst sedan, när jag blivit lite mer erfaren. Och det är alltid en bra merit att ha erfarenhet av att jobba i och leda projekt. Jag gillar projektledarrollen för att jag gillar att styra (men utan personalansvaret som kommer med en chefstjänst), det går undan, är otroligt omväxlande och jag får ta mycket ansvar. Nackdelen med mitt jobb är att jag förväntas finnas tillgänglig mer eller mindre jämt, det är lite som att ha jour.

Till de som har lite tekniskt intresse och vill utbilda sig säger jag: välj en elkraftutbildning. Branschen skriker efter folk! Montörer, tekniker, ingenjörer etc. Det går att ta sig in både via KY-utbildningar och högskoleutbildningar. Själv är jag civilingenjör.

Jag vet inte riktigt vad folk tror om min bransch men jag tror att den har dåligt rykte. Elnät är en monopolverksamhet och många tycker nog att vi har för höga priser. Sanningen är att Energimarknadsinspektionen reglerar alla elnätsbolags intäkter så att ingen tar ut högre avgifter än vad som är skäligt. Många elnätsbolag höjer priserna just nu och det görs för att kunna förnya elnätet som till stor del är mycket gammalt. Anläggningarna jag bygger om är från 60- och 70-talet. De är varken personsäkra eller driftsäkra i sitt nuvarande utförande.

 

[FeatherCloud]

Jag är landskapsarkitekt i grunden med huvudfokus på planering, jobbar med översiktsplanering på kommun.

Folk tror nog generellt att jag har mycket mer "direktpåverkan" än jag vad jag faktiskt har, att jag är direkt inblandad i det som händer just nu på gatorna, eller att det är jag (eller kollegor) som bestämmer över alla hus som byggs. I allmänhet är människor också ganska dåligt insatta i att det är politikerna som fattar besluten och att vi tjänstepersoner får uppdragen av dem samt förser dem med underlag för att kunna fatta beslut. I "verkligheten" jobbar jag med kommunens långsiktiga utveckling och tänker mer på vad som ska hända om 10-20-30 år än imorgon. Det är ständiga avvägningar mellan olika intressen och försök att hitta så bra lösningar som möjligt på problem. Ofta ligger det ganska digra utredningar bakom beslut, vilket står i intressant kontrast till de två åsikter många också har om folk på kommunen; att vi är långsamma och att vi fattar beslut lite på känn.

Det bästa är att få vara med som spindeln i nätet där "allt" spännande händer! Att få fundera över vilka strategier som bäst bidrar till uppsatta mål, eller hur vi borde jobba bättre för att komma längre. Det sämsta är (paradoxalt nog) att man så sällan skapar något konkret och att det vi gör ligger så långt fram i tiden.

Skulle jag byta jobb tar jag med mig det jag lärt mig om att driva projekt, att vara analytisk och problemlösande och kunna göra avvägningar. Jag möter också ganska mycket människor och är (ännu mer än tidigare) van att prata inför många människor.

Jag har alltid varit fascinerad av städer, även om det började som en ren fascination för kartor snarare än själva staden som system. Därför var yrkesvalet ganska självklart, även om jag tog en del omvägar för att ta mig hit

 

[TheRedLightning]

Så jäkla coolt jobb för en ung tjej (för det är du väl?).
Låter som ett kul jobb.

Tja, det beror väl på vart man drar gränsen för ung.

Ja, jag har alltid gillat stora fordon och har nog haft lite fascination av lastbilar också, samt gillar att köra fordon. Har spelat mycket bilspel, som t ex Need for Speed m.m. Har väldigt lätt för att lära mig, har klarat alla mina uppkörningar på första försöket.
Jag brukar utmana mig själv i jobbet att göra det perfekt, det vill säga t ex att backa intill en brygga och stå spikrakt och speciellt sätta svåra backningar perfekt.

Ja, jag tycker det är ett kul jobb, jag får göra något jag tycker om (köra lastbil) samtidigt som jag utför mitt jobb. Jag kommer bli mycket ledsen den dagen jag inte längre kommer kunna köra, så jobbar med min kropp för att hålla så många år som möjligt, det är ändå ett relativt fysiskt krävande jobb trots allt, även om de får bort det mesta med hjälp av truckar och andra hjälpmedel.

 

[Raderad medlem 6459]

Intressant tråd!

Jag arbetar på en NGO med samordning samt som sakkunnig inom hedersrelaterat våld och förtryck.

Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?

Det bästa med mitt yrke är att jag faktiskt hjälper människor. Jag gör skillnad, varje dag. Jag får arbeta med något som jag verkligen brinner för och jag lär mig massvis varje dag.
Det sämsta med mitt yrke är att man aldrig blir klar, man kan aldrig göra tillräckligt, man kan kan inte hjälpa alla. Men så är det ju alltid här i världen.

Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?

Jag kan leda projekt, ge utbildningar, hålla föreläsningar, inspirera människor. Lyssna på svåra, tunga saker och hantera dem utan problem. Jag är bra på att hitta lösningar på problem och att koordinera olika instanser.

Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?

Jag har alltid haft ett brinnande intresse för mänskliga rättigheter; speciellt för kvinnor och minoriteter. Så för mig stod det mellan att läsa till socionom och att läsa samhällsvetenskap. Jag valde det senare men tror att oavsett val hade jag arbetat med något som liknar det jag gör idag. Jag älskar mitt jobb och känner att jag valt helt rätt.

 

[Similitude]

Jag jobbar som habiliteringsassistent på en gruppbostad för personer med funktionshinder (autism, downs syndrom, utvecklingsstörning mfl diagnoser). Jag har en tjänst på en gruppbostad för personer 40+ samt att jag jobbar som timvikarie på en annan där brukarna är ca 25 år. "Samma" typ av jobb men *ljusår* emellan, kan man säga.
Många tror att vi bara städar och lagar mat, och även om det är en stor del så är det långt irfån allt. Där jag har min tjänst så tar vi hand om *allt* eftersom våra brukare är i ganska dåligt skick både kroppsligt och mentalt. På mitt andra ställe är det mer som en fritidsgård där vi har otroligt aktiva brukare som har massor av aktiviteter. Naturligtvis efter förmåga och dagsform.

Det bästa med mitt yrke är brukarna. Jag bara älskar att vara med dom. Det är *underbara* personer allihop. Sämsta är att man inte räcker till. Vi hade behövt vara fler personal för att kunna ge dessa människor vad de behöver och förtjänar.

Att vi jobbar lågaffektivt är något som jag har nytta av i bemötandet med andra människor. Jag jobbar t.o.m lågaffektivt med min häst. Även mina kunskaper i teckenspråk. Jag tror framförallt min förmåga att "ta" andra människor är min främsta egenskap och som jag kan ha nytta av i vilket annat jobb som helst.

Jag är utbildad tandsköterska från början och har jobbat i tandvården. Habiliteringsassistent är mitt tredje yrke. (Jag har också varit egen företagare.) Just det här halkade jag lite in på ett bananskal då ett par i min närhet jobbar med detta och det behövdes folk och tja, på den vägen är det. Jag har nog alltid vetat att jag vill jobba med människor.