Vad jobbar du med?

[Stefffie]

Jag jobbar som management konsult på ett stort konsultbolag

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
Jag tror folk ser mig som någon mystisk kontorsnisse - möjligtvis någon som går in och bestämmer och styr om(/förstör) i företag

Hur det är i verkligheten? Tja - mycket kontor är det ju! En grej som jag tror många inte förstår är hur mycket variation och problemlösning det innebär ´- det handlar inte om att göra samma 10 arbetsuppgifter dag ut och in!

Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Man lär sig allmänt "business" och hur stora och små företag fungerar och hur hela ekosystemet liksom hänger ihop. En av de absolut bästa sakerna med mitt jobb är kunskaperna jag bygger i problemlösning, och hur jag ska tänka kring nya problem för att kunna bryta ner dem och hitta rätt svar - även om jag från början hade 0 kunskap om området.
En annan bra sak är variationen - eftersom vi jobbar projektbaserat så byts arbetsuppgifter, kollegor och arbetsplats ut mer jämna mellanrum!

Sämst - tja, ibland hade jag tyckt det var trevligt med lite fler "färdiga svar" och färdigskrivna manualer, framförallt gällande hur jag ska navigera min karrär... eller, kanske vill jag bara ha en handbok i hur man är vuxen!

Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Problemlösningen, förmågan att få saker och ting gjort, "stakeholder management" (hur man nu översätter det) och självförtroendet att även om jag inte har specialistkunskap inom ett visst område än, så kan jag klura ut vad jag behöver kunna och lära mig det!

Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?
Jag vet forfarande inte vad jag vill bli! Jag läste en kandidat i filosofii, politik och ekonomi, och det var en bred utbildning, precis som mina yrkesroller hittils.
När jag vet vad jag vill bli så går jag nog tillbaka och gör en master.

 

[Kilauea]

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?

Folk tror att det är ett ganska enkelt yrke. Det värderas inte lika högt som sjuksköterskor, fastän vi motsvarar det.
De tror att vi saltar räkningar, tar prover och behåller djur i onödan.
Egentligen är vi sjuksköterskor, fast i djurvården. Vi gör allt från att vårda inneliggande patienter (medicinerar, utfodrar, rastar, ger kärlek), tar prover, sköter narkos och smärtlindring, röntgar, tar hand om oroliga djurägare till att sköta receptionen och telefonen.

Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Det bästa är att få hjälpa till med att vårda djur, både förebyggande och akuta behandlingar.
Det allra roligaste, som jag går igång mest på, är när det kommer nåt akut. När de olika avdelningarna samarbetar, när varje sak som görs är livsviktig, när det handlar om liv och död. Det tycker jag är superkul.
Och att få planera även icke-akuta saker, men där noggrannhet och finlir är a och o.
Det sämsta är arbetsbelastningen, som ger stress och en känsla av att inte hinna med. En stor negativ sak just nu är också"drevet" mot djursjukvården och ifrågasättandet av sånt folk ibland inte har en aning om.

Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?

Om jag skulle söka nåt annat skule jag först få plugga och då ligger sjuksköterska mig närmast som intressant. Kunskaper om organ, anestesi, analgesi och provtagning skulle ge mig fördelar gentemot de som är helt nya i vårdyrket.
Vana vid receptionsarbete tror jag också vore nåt att ta med sig, likaså förmågan att styra upp arbetsdagen.

Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?

Trodde, från det jag var liten, att jag ville bli veterinär. När jag i högstadiet upptäckte de då kallade djursjukvårdarna insåg jag att det ju var det jag ville bli. Att jag skulle jobba med djur har alltid varit en självklarhet. Jag älskar mitt yrke, trots att det ofta är stressigt och tungt. Skulle jag sadla om skulle det bli till sjuksköterska, förmodligen med inriktning anestesi.

Är leg. djursjukskötare, jobbar framförallt med anestesi och analgesi på hund och katt.

 

[Vallmo]

De flesta vet antagligen vad jag jobbar med eftersom inte är världens bästa på att hålla låg profil här.

Jag arbetar som sjuksköterska på en psykiatrisk vårdavdelning.
Jag tror att många har en bild av att man sitter och pratar med patienterna väldigt mycket. Det gör man inte. Tyvärr, ibland får jag säga.
Många gånger så försöker vi faktiskt få patienter att prata mindre.
Det låter lite konstigt, men det är ganska ofta som pratet i sig bara ökar ångesten. Då är det viktigt att sätta gränser och bryta när man märker att någon varvar upp.

Arbetet som sjuksköterska handlar mycket om arbetsledning, dokumentation och att dela ut mediciner.
Man kan ha varit på jobbet en hel dag utan att egentligen pratat med någon patient. När jag jobbade natt var det annorlunda. Då kunde man ha tid att sitta ner lite mer.
Jag är faktiskt så nördig så jag verkligen gillar att hålla på med mediciner. Jag tycker det är kul att göra i ordning dom, dela ut dom till patienterna och svara på frågor om medicinerna.
Oftast räcker det med att jag tittat en gång på någons medicinlista och sen kan jag den utantill.

Det krävs att man är ganska stresstålig i den bemärkelsen att man inte är för nervös av sig. Man måste vara lugn annars smittar det av sig på kollegor och patienter.
Det krävs också att man är orädd av sig då det faktiskt förekommer en del hot och våld. Tyvärr har det blivit mer sånt i och med alla nya konstiga droger som unga tar och sen kommer dom in för att dom har blivit psykotiska.
Med orädd menas inte att vara dumdristig.
Man får heller inte vara rädd att fatta snabba beslut när det krävs. Det är jätteviktigt att personalen är trygg med en som arbetsledare. Det var särskilt viktigt när jag jobbade natt eller på andra udda tider då det är låg bemanning.

Det bästa med yrket är att få jobba med människor och när man märker att man gör skillnad för någon.
Jag tycker om att jobba med patienter som har emotionell instabil personlighetsstörning (borderline). De flesta andra brukar hata det, tyvärr.
Dom tjejerna är oftast raka och säger vad dom tycker och det tar dom typ två minuter att genomskåda någon.
Det kan vara förfärligt trassligt med dom för att dom har ångest och självskadebeteende och det är väldigt svårt att hjälpa dom.
De gånger man når fram och verkligen lyckas göra skillnad, ja då känns det så otroligt bra.

Det som jag lärt mig på jobbet och som jag har nytta av privat är att jag kan prata med alla slags människor. Jag är inte heller rädd för att någon är annorlunda och kanske har ett avvikande beteende.
Jag har också väldigt lätt för att få folk känna sig trygga och "öppna" sig om jag pratar med någon privat.
Jag har också lärt mig hur jag undviker att prata om mig själv om jag inte vill det. Om någon frågar mig något som jag inte vill prata om så ställer jag helt enkelt en motfråga och sen pratar den andra istället.
De flesta människor märker det inte utan tycker om att prata om sig själva om dom märker att man är intresserad.

Att jag hamnade inom psykiatrin var mest en slump.
När jag gick utbildningen till sjuksköterska så specialiserade jag mig på smärta och smärtbehandling och skrev min uppsats i det ämnet. Direkt efter utbildningen åkte jag till England och jobbade på uppvakningsavdelning och tog hand om nyopererade patienter.
Planen var att jag skulle läsa vidare till narkos eller intensivvård.

Sen kom jag hem. Lite annat kom emellan. Jag jobbade inom det privata näringslivet ett tag. Sen blev det psykiatrin av lite olika skäl. Och där är jag nu.

Hade jag valt utbildning idag hade det blivit inom trädgård/design eller inredning/design. Det är det jag brinner mest för. Jag ägnar i stort sett hela min fritid åt det och åt andra kreativa grejer som keramik, måla och sy.

Hade jag fått göra om något hade jag velat använda min utbildning till att resa iväg och jobba inom bistånd i andra länder ett par år.
Nu känns det inte aktuellt. Mina barn är fortfarande små och jag är inte purung heller direkt.

 

[Myzan87]

Jag jobbar som signaltekniker på järnvägen.

Det negativa är att det kan va sjukt stressigt. När man letar efter var felet är och alla ringer och frågar hur det går.

Det positiva är att jobbet är väldigt utvecklande och intressant. När man lyckas laga ett fel så tågen kan gå så känner man sig sjukt nöjd.
Sen har jobbet tagit mej hela vägen upp genom Sverige och jag har träffat härliga människor. Järnvägsbranschen är väldigt liten så man känner oftast någon gemensam.

Jag är elektriker från början så jag halkade bara in på detta.

Så det är mej alla skyller på när tågen inte går

 

[fryckan]

Jag är sjukgymnast, arbetar på hälsocentral

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
Många kommer och förväntar sig att vi bara masserar (för en del verkar det vara botemedlet för allt). Annars tycker jag många har bra koll på att vi använder träning i olika former som första behandlingsmetod och att det kan kompletteras med passiva behandlingar.

Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Det bästa är att hjälpa folk bli bra/bättre igen.
Det sämsta är all administration som tar oerhört mycket mer tid än vad man kan tro. Det är inte bara journaler utan förskrivning av hjälpmedel, möten, ronder etc. Sen också de patienter som faktiskt inte blir hjälpta...

Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Att jag varje dag får träna på att bemöta människor, eftersom vi alla är olika blir man inte fullärd på den punkten

Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?
Jag visste att jag ville jobba med människor. Har tränat och tävlat i många olika sporter sen jag var liten så till slut var det ett ganska självklart val

 

[Raderad medlem 19815]

Jag jobbar som management konsult på ett stort konsultbolag

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
Jag tror folk ser mig som någon mystisk kontorsnisse - möjligtvis någon som går in och bestämmer och styr om(/förstör) i företag

Hur det är i verkligheten? Tja - mycket kontor är det ju! En grej som jag tror många inte förstår är hur mycket variation och problemlösning det innebär ´- det handlar inte om att göra samma 10 arbetsuppgifter dag ut och in!

Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Man lär sig allmänt "business" och hur stora och små företag fungerar och hur hela ekosystemet liksom hänger ihop. En av de absolut bästa sakerna med mitt jobb är kunskaperna jag bygger i problemlösning, och hur jag ska tänka kring nya problem för att kunna bryta ner dem och hitta rätt svar - även om jag från början hade 0 kunskap om området.
En annan bra sak är variationen - eftersom vi jobbar projektbaserat så byts arbetsuppgifter, kollegor och arbetsplats ut mer jämna mellanrum!

Sämst - tja, ibland hade jag tyckt det var trevligt med lite fler "färdiga svar" och färdigskrivna manualer, framförallt gällande hur jag ska navigera min karrär... eller, kanske vill jag bara ha en handbok i hur man är vuxen!

Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Problemlösningen, förmågan att få saker och ting gjort, "stakeholder management" (hur man nu översätter det) och självförtroendet att även om jag inte har specialistkunskap inom ett visst område än, så kan jag klura ut vad jag behöver kunna och lära mig det!

Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?
Jag vet forfarande inte vad jag vill bli! Jag läste en kandidat i filosofii, politik och ekonomi, och det var en bred utbildning, precis som mina yrkesroller hittils.
När jag vet vad jag vill bli så går jag nog tillbaka och gör en master.

Jamen vad GÖR man som managementkonsult?? Jag har alltid undrat! Kan du inte ge några exempel?

 

[julgrisen]

Intressant tråd!

Jag arbetar på en NGO med samordning samt som sakkunnig inom hedersrelaterat våld och förtryck.


Det bästa med mitt yrke är att jag faktiskt hjälper människor. Jag gör skillnad, varje dag. Jag får arbeta med något som jag verkligen brinner för och jag lär mig massvis varje dag.
Det sämsta med mitt yrke är att man aldrig blir klar, man kan aldrig göra tillräckligt, man kan kan inte hjälpa alla. Men så är det ju alltid här i världen.

Åh vilket spännande jobb! Något liknande hade jag definitivt kunnat tänka mig när jag är klar med socialtjänsten. Har du läst några speciella utbildningar kring just hedersvåld?
Jag tror att socialtjänsten skulle behöva mycket mer kunskap om just den typen av förtryck, jag tycker att vi hanterar det bra när vi väl får kännedom om det men jag upplever att vi är väldigt dåliga på att identifiera just hedersproblematik i de ärenden vi har om det inte är uttalat från klienten, det gör ju att vi riskerar att missa jättemånga!
Håller ni några utbildningar eller nåt?

 

[sassiball]

Jag har jobbat som djurskötare i många år. Då det har skett förändringar på arbetsplatsen har jag nu endast den administrativa delen kvar, plus att jag tar hand om behandlingar av djuren.

Hur tror folk att arbetet är och hur är det egentligen?
Jag har fått uppfattningen att oinvigda tror att man antingen mockar dagarna i ända, eller utfodrar för hand. I verkligheten gör man ganska mycket praktiskt arbete, men det är många timmar med administrativt arbete också. Alla behandlingar/flytt/inköp/försäljning av djur registreras. Man räknar ut produktionsrapporter där man tittar på foderåtgång, tillväxt, stallplatsutnyttjande etc. Det ska beställas foder och medicin, skicka in rapporter till veterinär etc. Möten med veterinär, fläktsystem ska kontrolleras, utfodringsdatorn med tillhörande pumpar, omrörare, magnetventiler m.m. är en vetenskap för sig.

Det som är bra med arbetet är att jag har mycket ansvar och med det så växer man och tycker det är roligt att jobba. Lönen är bra . Det trista med mitt yrke är hur man blir bemött ute i övriga samhället. Sen är det också lite tråkigt att djuren man pysslar om ska gå till slakt. Det är ju så det är, men det känns varje gång en lastbil går till slakteriet.

Kunskaper och färdigheter som jag kan ha nytta av är dels att ta kontakt med människor, ordna möten, dels har min tekniska sida utvecklats. Hålla i alla trådar är jag bra på. Problemlösning likaså.

Hur visste ni vad ni ville bli?
Jag har alltid tyckt om djur, och gör inte så stor skillnad på häst, hund eller gris. Sökte mig tidigt till det arbetsområdet. Valde dock en helt annan utbildning, då arbetet kan vara tungt och på sikt när man blir äldre kanske man inte orkar med det. Jag söker annat arbete idag p.g.a.det.

 

[Raderad medlem 6459]

Åh vilket spännande jobb! Något liknande hade jag definitivt kunnat tänka mig när jag är klar med socialtjänsten. Har du läst några speciella utbildningar kring just hedersvåld?

Ja, det är ett jätteintressant jobb faktiskt! De utbildningar jag läst har 'bara' varit inom ramen för min utbildning på universitetet, samt inom mitt ideella engagemang (som alltid varit stort). Jag har även mycket erfarenhet av att komma i kontakt med främst tjejer som lever med den här problematiken från mitt ideella engagemang.

Jag tror att socialtjänsten skulle behöva mycket mer kunskap om just den typen av förtryck, jag tycker att vi hanterar det bra när vi väl får kännedom om det men jag upplever att vi är väldigt dåliga på att identifiera just hedersproblematik i de ärenden vi har om det inte är uttalat från klienten, det gör ju att vi riskerar att missa jättemånga!

Ja, vissa socialtjänster är jättebra och går in med bra stöd och med stor förståelse. Andra tyvärr fungerar inte lika bra, helt enkelt för att de saknar kunskap eller resurser för att ta hand om de här (främst) tjejerna.

Att ha svårigheter i att identifiera den här typen av problematik är nog väldigt vanligt tror jag, både hos skolkuratorer och socialtjänst. Men jag upplever att det blir bättre och bättre.

Håller ni några utbildningar eller nåt?

Vi håller främst utbildningar för oss själva, dvs jag arbetar på nationell nivå och utbildar våra anställda och volontärer som arbetar på lokal nivå. Vi är inte heller en organisation som renodlat arbetar med hedersfrågorna utan organisationen som sådan har egentligen en annan inriktning, som även då inkluderar heder.

För utbildningar är GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime) jättebra! Och likaså tror jag ROKS håller i utbildningar också.

 

[sjoberga]

Jamen vad GÖR man som managementkonsult?? Jag har alltid undrat! Kan du inte ge några exempel?

Hoppar in, då jag tidigare hoppat in som "managementkonsult" i mitt arbetsliv.

Tycker att @Stefffie delvis har förklarat det.

Man hjälper företag att få in nya perspektiv och kunskaper om hur organisationen kan utvecklas och förändras för att bättre nå de mål intressenterna har. Mitt område inom området är agile development och handlar då om hur produktutvecklande företag kan reformera sina processer för att fungera bättre. Effektivare, mer delaktighet från anställda, roligare, nöjdare kunder och högre vinster.

Man utbildar ledning och personal, sätter nya tankar i huvudet på personerna i företaget som företaget sedan själva kan anpassa. Och följer upp.

 

[Anna]

Jag jobbar som HR-administratör, helt utan HR-bakgrund, på ett systerbolag till Volvo Cars. Halkade in på ett bananskal när företaget behövde någon som hjälpte till med lite backloggad administration samt att lösa av i receptionen för semester i sex veckor för två år sedan. Jag blev kvar Och det är jag väldigt glad för, jag trivs verkligen med att jobba med människor och det är fantastiskt att vara med när ett företag byggs upp "från grunden" - det var 100 anställda ungefär när jag började, nu är vi 800 anställda och ett 1000-tal konsulter och leverantörer. Helt otroligt att få se det från insidan!

Jag jobbar i vårt Global Mobility-team, vilket innebär att jag pysslar mycket med anställda från utlandet - både sådana som flyttar hit för att bli lokalanställda och som "vem som helst", och de som kommer på utbyten från moderbolaget i Kina. Det är alltifrån att ordna med arbetstillstånd, betala ut relocationbidrag och förbereda inför deras ankomst, ha kontakt med externa konsulter som hjälper oss med sådant där de har "gräddfil" och bättre kontakter såsom för boende i vissa fall, bankkontakt, registrering på Skatteverket och så vidare, och sedan allmän hålla hand-hjälp när de väl kommit

Utöver mitt jobb i Mobility-teamet jobbar jag med all möjlig HR-administration. Jag sköter vårt resesystem, beställer visitkort, hjälper lönekontoret vid behov, korrekturläser och översätter texter och presentationer, har hand om vår gigantiska personallista till företagshälsovården, fixar med allmän HR-support, uppdaterar intranätet och pekar folk rätt i största allmänhet.

Eftersom jag har en så väldigt bred roll och de flesta vet vem jag är så tror de flesta på företaget att det är jag som gör allt - så det blir en hel del peka-rätt-service också. Jag kan oftast svara på det mesta, men frågor om lön, tjänstebilar, föräldraledighet, ersättning för reseutlägg och sånt är inte mitt gebit. Men jag har full förståelse för att alla tror det eftersom mitt namn står över halva intranätet och dessutom är jag en sådan som alltid svarar på mail och frågor fort så det är tacksamt att vända sig till mig Det är roligt faktiskt, jag har kontakt med så oerhört mycket människor varenda dag och det är härligt.

 

[Lillgrådis]

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?

Det är en väldigt rolig blandning av erfarenheter och inriktningar här! Jag har berättat om mitt jobb förut här men tar det igen, jag är jurist som började på domaryrket men jobbar sedan drygt tio år som åklagare. Nu kammaråklagare, specialist med inriktning på grova brott (rån, mord, grov misshandel, grova narkotikabrott) inklusive grova förmögenhetsbrott (bedrägerier, penningtvätt etc).

Många fattar inte riktigt att åklagare är en myndighet helt skild från domstolarna, man liksom klumpar ihop alla och tänker att vi sitter i samma byggnad. Jag har till och med blivit begärd som försvarare av någon som visste ungefär att "hon jobbar ju med sånt där med juridik".

Och även inom denna bransch så bygger många sin bild på tv-serier och filmer med det amerikanska rättsväsendet som grund. Man tror att det är mer eller mindre som en tävling för att vinna målen till varje pris med vilda konflikter i rättssalen och att alla skriker objection och släpar in överraskningsvittnen, när det oftast går väldigt lugnt och stillsamt till. Fast ibland blir det ju lite tjafs förstås!

Det bästa är att åklagaren sitter mitt i rättskedjan, vi jobbar nära polisen men också nära domstolen. Vi får följa större ärenden ofta alldeles från början och kan styra en ganska stor del av slutprodukten. Det är ett svårt jobb och omöjligt att bli fullärd. Det bygger väldigt mycket på erfarenhet så vi har dagliga diskussioner kollegor emellan, hur ska jag åtala/rubricera detta, räcker bevisningen verkligen här, får jag använda det här tvångsmedlet i det här ärendet, vad är en rimlig påföljd att yrka på, ska jag överklaga den här domen etc - vilket också är en av de mest givande delarna av jobbet.

Processförandet i rätten är oftast också en väldigt rolig del. När man får till ett riktigt bra förhör, eller lyckas presentera ett rörigt material på ett snyggt och bra sätt i sakframställan och plädering. Och jag tycker mycket om objektiviteten i åklagaryrket, att vi inte behöver eller ens ska föra talan om något "mot bättre vetande", till skillnad från försvararna som alltid har lojaliteten mot sin klient som styr. Och självklart är det en tillfredsställelse när en målsägande har varit utsatt för ett allvarligt brott och det får någon avslutning och någon vettig påföljd efter en bra och klargörande utredning och rättegång.

Det sämsta är att det finns stora delar som vi inte kan styra. Problemen inom polisorganisationen, där helt plötsligt en utredare sliter ensam i ett alldeles för stort och arbetskrävande ärende, kötider på NFC för tekniska undersökningar med mera. Och alldeles för ofta en tydlig bild att det finns personer (vittnen/målsägande) som vet exakt vad som hänt, men som av olika anledningar inte berättar eller backar från det de har berättat.

Det är också väldigt ingripande beslut för enskilda som man fattar som åklagare så det finns alltid en latent oro över att något blir fel. Och eftersom jobbet är så förbannat intressant och kan sluka en helt, så finns det en återkommande risk att man knäcker sig och jobbar för mycket, av sig själv eller helt enkelt för att det är nödvändigt i stora häktade mål. Det finns alltid något man kan göra mer eller bättre och det finns alltid områden som man behöver hålla sig uppdaterad på, IT-delen inte minst men också olika sätt att spåra och beslagta brottsutbyte/pengar. Det finns de som gillar massmediadelen, jag hör INTE till dem utan ser det som ett minus i jobbet för egen del. Men ett nödvändigt ont.

Skulle jag jobba som något annat så skulle jag helt klart ha nytta av att processa och sammanställa omfattande och svårbegripligt material på ett pedagogiskt sätt. Också av att möta och kommunicera med personer som inte alltid har en så lätt bakgrund, och att hålla mig lugn och saklig även när människor är missnöjda.

Att jag fastnade för juridiken och domstols-/brottmålsbiten var i samband med ett studiebesök på tingsrätten i högstadiet. Och att jag alltid har varit snabb att läsa och gillat att jobba med bökiga och omfattande material som jag kan stänga in mig med och pyssla tills det är klart.

 

[Lavine]

Jag jobbar i bokhandel (butik i en kedja) och känner igen mycket av det @Ces beskriver i jobbet som biblioteksassistent.

Många tror nog att vi läser böcker på arbetstid, och att vi fritt får läsa och låna hem av böckerna som är till försäljning, och så är det inte. Däremot har vi möjlighet att önska s.k. läsex av förlagen till butiken. Tid att läsa får man ordna själv.

Vad gör vi, vi packar upp varor (som beställs av en central orderavdelning eller ett datasystem) och ställer i hyllor och skyltar enligt centralt bestämd ordning. Jag tycker som Ces att det är som julafton att öppna boklådor! Vi har rätt små möjligheter till "fria händer", men tack vare att vi råkar ha en rätt stor lokal samt långt till huvudkontoret och nästa butik i kedjan så händer det att vi skyltar upp med böcker som vi själva vill visa... Jag kollar även igenom fakturor och är exponeringsansvarig (inget som ger mer betalt).

Sedan är det förstås mest "sälj". Förut hette mitt jobb bokhandelsmedhjälpare, nu är jag säljare. Detta är jag rätt sur över.

Positivt är att jag får klappa böcker hela dagarna, och alla bokmöten både med kollegor och kunder. Det är roligt att lösa gåtor som "jag vet inte vad boken heter eller vem som har skrivit den, men..." Negativt är att jag känner mig väldigt styrd i varje flytt av bokhög och även replik och rutin gentemot kund, och att det i vår lilla butik inte finns möjlighet till utveckling (därtill en chef som är lite... ointresserad) och därmed inte heller någon löneutveckling i sikte.

Jag visste/vet inte vad jag ville/vill bli, har jobbat i butik och på kontor, läst lite svenska, litteraturvetenskap, religion och en halv lärarutbildning. Ingen examen. Hade en dröm om att jobba i bokhandel. Nu drömmer jag kanske om att jobba i privat bokhandel eller på förlag eller på bibliotek. Eller något helt annat. Vet inte om någon skulle bli imponerad av mina uppnådda skills från jobbet i bokhandeln och anställa mig därför.

 

[Mineur]

Det är en väldigt rolig blandning av erfarenheter och inriktningar här! Jag har berättat om mitt jobb förut här men tar det igen, jag är jurist som började på domaryrket men jobbar sedan drygt tio år som åklagare. Nu kammaråklagare, specialist med inriktning på grova brott (rån, mord, grov misshandel, grova narkotikabrott) inklusive grova förmögenhetsbrott (bedrägerier, penningtvätt etc).

Många fattar inte riktigt att åklagare är en myndighet helt skild från domstolarna, man liksom klumpar ihop alla och tänker att vi sitter i samma byggnad. Jag har till och med blivit begärd som försvarare av någon som visste ungefär att "hon jobbar ju med sånt där med juridik".

Och även inom denna bransch så bygger många sin bild på tv-serier och filmer med det amerikanska rättsväsendet som grund. Man tror att det är mer eller mindre som en tävling för att vinna målen till varje pris med vilda konflikter i rättssalen och att alla skriker objection och släpar in överraskningsvittnen, när det oftast går väldigt lugnt och stillsamt till. Fast ibland blir det ju lite tjafs förstås!

Det bästa är att åklagaren sitter mitt i rättskedjan, vi jobbar nära polisen men också nära domstolen. Vi får följa större ärenden ofta alldeles från början och kan styra en ganska stor del av slutprodukten. Det är ett svårt jobb och omöjligt att bli fullärd. Det bygger väldigt mycket på erfarenhet så vi har dagliga diskussioner kollegor emellan, hur ska jag åtala/rubricera detta, räcker bevisningen verkligen här, får jag använda det här tvångsmedlet i det här ärendet, vad är en rimlig påföljd att yrka på, ska jag överklaga den här domen etc - vilket också är en av de mest givande delarna av jobbet.

Processförandet i rätten är oftast också en väldigt rolig del. När man får till ett riktigt bra förhör, eller lyckas presentera ett rörigt material på ett snyggt och bra sätt i sakframställan och plädering. Och jag tycker mycket om objektiviteten i åklagaryrket, att vi inte behöver eller ens ska föra talan om något "mot bättre vetande", till skillnad från försvararna som alltid har lojaliteten mot sin klient som styr. Och självklart är det en tillfredsställelse när en målsägande har varit utsatt för ett allvarligt brott och det får någon avslutning och någon vettig påföljd efter en bra och klargörande utredning och rättegång.

Det sämsta är att det finns stora delar som vi inte kan styra. Problemen inom polisorganisationen, där helt plötsligt en utredare sliter ensam i ett alldeles för stort och arbetskrävande ärende, kötider på NFC för tekniska undersökningar med mera. Och alldeles för ofta en tydlig bild att det finns personer (vittnen/målsägande) som vet exakt vad som hänt, men som av olika anledningar inte berättar eller backar från det de har berättat.

Det är också väldigt ingripande beslut för enskilda som man fattar som åklagare så det finns alltid en latent oro över att något blir fel. Och eftersom jobbet är så förbannat intressant och kan sluka en helt, så finns det en återkommande risk att man knäcker sig och jobbar för mycket, av sig själv eller helt enkelt för att det är nödvändigt i stora häktade mål. Det finns alltid något man kan göra mer eller bättre och det finns alltid områden som man behöver hålla sig uppdaterad på, IT-delen inte minst men också olika sätt att spåra och beslagta brottsutbyte/pengar. Det finns de som gillar massmediadelen, jag hör INTE till dem utan ser det som ett minus i jobbet för egen del. Men ett nödvändigt ont.

Skulle jag jobba som något annat så skulle jag helt klart ha nytta av att processa och sammanställa omfattande och svårbegripligt material på ett pedagogiskt sätt. Också av att möta och kommunicera med personer som inte alltid har en så lätt bakgrund, och att hålla mig lugn och saklig även när människor är missnöjda.

Att jag fastnade för juridiken och domstols-/brottmålsbiten var i samband med ett studiebesök på tingsrätten i högstadiet. Och att jag alltid har varit snabb att läsa och gillat att jobba med bökiga och omfattande material som jag kan stänga in mig med och pyssla tills det är klart.

Oj vad intressant läsning, skoj att du delade med dig!

MVH

Hon som tittat för mycket på Suits

 

[athena_arabians]

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?

Jag är berggrundsgeolog och jobbar med prospektering (dvs malmletning). Vad folk tror om mitt jobb varierar beroende på var jag är någonstans. Här i Bergslagen vet de flesta iaf vad jobbet går ut på om än inte exakt hur det går till i praktiken. På andra ställen kan jag få frågan: "Öh, du gräver upp gamla saker, va?" varpå jag svarar: "Ja, sådär 1,8 miljarder år gamla" (nej, jag är inte arkeolog).

Jag jobbar för små företag och det betyder att jag får fixa det mesta: Reseplanerare, värdinna, shipping agent, projektplanering med inhämtande av offerter etc, projektledning, kock och festplanerare förutom då att göra provtagning i fält, kartera borrkärnor, ha kontakt med relevanta myndigheter (oftast Bergsstaten och Länsstyrelsen), skicka prover på kemisk analys och tolka analysdata.

Min bakgrund inom jordbruk (uppväxt, jobb och skola) är också väldigt bra att ha eftersom många markägare är bönder. Det gör att det är lättare att samarbeta med dem och planera arbetet så det blir så lite skador och krångel för dem som möjligt.

Jag kan tillägga att utbildningen förberedde mig för en väldigt liten del av vad jag faktiskt gör det har varit mycket av crash course och learning on the job. Kul men väldigt utmanande och ibland lite väl stressande.

Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?

Det bästa är att jag får vara ute i naturen, jag skulle dö om jag var heltid på ett kontor (även om det naturligtvis ingår kontorsarbete också). Jag måste ofta läsa in mig på nya områden, nya analysmetoder och nya arbetsmetoder vilket jag tycker är roligt, man får leka lite nörd.

Det sämsta är att det är så osäkert, man vet aldrig när man har jobb (jag är konsult dvs egen företagare). Lönen är ok när jag väl jobbar, ca 30 000 kr/månad efter skatt, men då gäller det att man har jobb hela månaden också. Som anställd är tror jag ingångslönen är på ca 26 000 kr före skatt.

Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?

Jag har alltid jobbat med prospektering men mycket går att ta med sig inom miljö- och certifieringsarbete i stil med företag som Sweco. Min erfarenhet inom att planera och leda projekt tror jag man kan ta med sig till de flesta områden.

Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?

1. Jag visste inte (eller ja, jag ville först bli seminör som sedan ändrades till agronom och under en mycket kort period kemist ).
2. Läste agronom först och gillade inte det, halkade in på geologi när jag hade läst lite kemi.
3. Jag bara sökte inom naturvetenskap

 

[Praeterea]

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?

Jag jobbar som projektledare/ärendehandläggare på en av de största givarna inom det internationella utvecklingssamarbetet, dvs bistånd. Beroende på vilken del av arbetet folk relaterar till kan jag tänka mig att de antingen tror att jag bygger skolor och vaccinerar barn, alternativt minglar på cocktailpartyn med diplomater.

Vår roll är att vara med i hela kedjan, från förhandling om och formulering av projekt, till beslut om bidrag, för att sedan återigen förhandla med de aktörer som ska genomföra projektet, skriva avtal, följa upp hur arbetet går i förhållande till, granska rapporter och fakturor och betala ut bidraget. Det innebär mycket kontakter med allt från regeringstjänstemän, andra givare, NGOs och andra aktörer som genomför utvecklingsprojekt. Det är mycket skrivbordsjobb - läsa rapporter och underlag, skriva egna rapporter och underlag, kommentera andras rapporter och underlag, skriva utkast till beslut, avtal och annan kommunikation, kolla upp vad reglerna tillåter och inte tillåter.

Det bästa är att jag fortfarande (jag har bara jobbat här i 6 månader, så inte hunnit bli alltför cynisk än) tror att det gör skillnad. Att mitt jobb faktiskt påverkar människor och deras liv i en positiv riktning. Att det leder till att just den här delen av världen blir en lite bättre plats att leva på. Det är också spännande att jobba i en väldigt politisk miljö.
Det sämsta är att det ofta är frustrerande. Att det är stressigt samtidigt som byråkratin går långsamt. Att förändringar går långsamt. Att känna att det vi gör inte är tillräckligt, att det finns så många behov som vi måste prioritera bort, för att det går inte att göra allt samtidigt. Att det ibland blir lite för mycket politiskt och diplomatiskt spel.

Till nästa jobb kommer jag kunna ta med mig projektledningen, att jag kan leda, organisera och strukturera. För varje vecka lär jag också att jag faktiskt har en hel massa kunskap och framförallt att mina juridiska reflexer ofta är rätt - jag kan snabbt analysera vilka frågor som juridiskt sett kommer att bli knepiga och vilka som det med största sannolikhet finns ett logiskt juridiskt svar på. Jag hoppas att jag när jag åker härifrån har blivit bättre på att framföra mina åsikter i diskussioner, utan att för den skull bli sämre på att lyssna.

Jag läste till jurist för att jag ville ha ett yrke där jag kan vara delaktig i samhällsutvecklingen, där det finns möjlighet att jobba internationellt och där kommunikation är en viktig del. Just nu har jag hamnat helt rätt utifrån de kriterierna och jag trivs också väldigt bra, samtidigt som det som sagt är frustrerande på många sätt.

Jag befinner mig i början av min karriär och kommer nog stanna inom juristyrket den närmaste tiden, men det det är ju väldigt brett med många olika typer att jobb, så det kan bli något inom en helt annan inriktning också. Samtidigt finns det definitivt dagar då jag drömmer om att stänga av datorn och byta karriär till något som innebär att jag får vara utomhus mer, vara mer praktiskt och mindre byråkratisk.

 

[Araminta]

Jobbar som medicinsk sekreterare. De flesta vet knappt om att vi finns haha. Ofta får jag frågan om det är samma sak som läkarsekreterare (det är det gamla namnet på yrket) och om det verkligen finns jobb som det? Grejen är att det är jättebrist och läkarsekreterare är inte så bra beskrivning på vad vi gör, vi skriver inte bara journalanteckningar. Vi hanterar väldigt mkt av allt det administrativa inom vården, sånt som ingen tänker på att någon gör. Vi ger också mkt service till läkarna och till viss del andra yrkesgrupper i vården. Det är till oss alla kommer när datorn strular eller när de inte vet var ngt papper ska skickas
Det bästa med jobbet är att man får en bra inblick i olika sjukdomar, behandlingar med mera, att känna att man kan ge bra hjälp och service till kollegor. På min arbetsplats jobbar vi som ett team vilket gör det väldigt roligt. Gillar också att det inte är ett jobb som är lätt att ta med sig hem, jag kan släppa jobbet när jag går hem vilket inte alltid varit fallet innan. Det sämsta är att det blir mkt stillasittande, kan ibland kännas lite enformigt när det blir mkt diktat och man inte kan bryta med ngt annat att göra. Man blir ibland lite trött i öronen när man skrivit mkt. Men det allra sämsta är lönen, vi skulle ha 2-3000 mer tycker jag i ingångslön.
Erfarenheten av att jobba administrativt, vara organiserad och vara serviceminded tror jag att jag skulle kunna ta med mig till nästa.
Jag har tagit lång tid på mig att komma på att jag ville jobba med detta, läste en termin till tandhygienist (skittråkigt), utbildade mig till ridlärare och jobbade med det några år, fick för mig att jag skulle bli förskolelärare (inte min grej alls) men hoppade av och sedan kom jag på att jag skulle söka till sekreterarutbildningen och äntligen blev det rätt. Men är glad att jag har vågat prova och ffa byta när jag insett att det inte blev rätt. Ridlärarjobbet var mitt drömjobb men även det har sina baksidor och nu njuter jag av att kunna ha hästarna bara på fritiden igen, helt på mina villkor.

Åh! Ni är ovärderliga

 

[Tussinussen]

Det är en väldigt rolig blandning av erfarenheter och inriktningar här! Jag har berättat om mitt jobb förut här men tar det igen, jag är jurist som började på domaryrket men jobbar sedan drygt tio år som åklagare. Nu kammaråklagare, specialist med inriktning på grova brott (rån, mord, grov misshandel, grova narkotikabrott) inklusive grova förmögenhetsbrott (bedrägerier, penningtvätt etc).

Många fattar inte riktigt att åklagare är en myndighet helt skild från domstolarna, man liksom klumpar ihop alla och tänker att vi sitter i samma byggnad. Jag har till och med blivit begärd som försvarare av någon som visste ungefär att "hon jobbar ju med sånt där med juridik".

Och även inom denna bransch så bygger många sin bild på tv-serier och filmer med det amerikanska rättsväsendet som grund. Man tror att det är mer eller mindre som en tävling för att vinna målen till varje pris med vilda konflikter i rättssalen och att alla skriker objection och släpar in överraskningsvittnen, när det oftast går väldigt lugnt och stillsamt till. Fast ibland blir det ju lite tjafs förstås!

Det bästa är att åklagaren sitter mitt i rättskedjan, vi jobbar nära polisen men också nära domstolen. Vi får följa större ärenden ofta alldeles från början och kan styra en ganska stor del av slutprodukten. Det är ett svårt jobb och omöjligt att bli fullärd. Det bygger väldigt mycket på erfarenhet så vi har dagliga diskussioner kollegor emellan, hur ska jag åtala/rubricera detta, räcker bevisningen verkligen här, får jag använda det här tvångsmedlet i det här ärendet, vad är en rimlig påföljd att yrka på, ska jag överklaga den här domen etc - vilket också är en av de mest givande delarna av jobbet.

Processförandet i rätten är oftast också en väldigt rolig del. När man får till ett riktigt bra förhör, eller lyckas presentera ett rörigt material på ett snyggt och bra sätt i sakframställan och plädering. Och jag tycker mycket om objektiviteten i åklagaryrket, att vi inte behöver eller ens ska föra talan om något "mot bättre vetande", till skillnad från försvararna som alltid har lojaliteten mot sin klient som styr. Och självklart är det en tillfredsställelse när en målsägande har varit utsatt för ett allvarligt brott och det får någon avslutning och någon vettig påföljd efter en bra och klargörande utredning och rättegång.

Det sämsta är att det finns stora delar som vi inte kan styra. Problemen inom polisorganisationen, där helt plötsligt en utredare sliter ensam i ett alldeles för stort och arbetskrävande ärende, kötider på NFC för tekniska undersökningar med mera. Och alldeles för ofta en tydlig bild att det finns personer (vittnen/målsägande) som vet exakt vad som hänt, men som av olika anledningar inte berättar eller backar från det de har berättat.

Det är också väldigt ingripande beslut för enskilda som man fattar som åklagare så det finns alltid en latent oro över att något blir fel. Och eftersom jobbet är så förbannat intressant och kan sluka en helt, så finns det en återkommande risk att man knäcker sig och jobbar för mycket, av sig själv eller helt enkelt för att det är nödvändigt i stora häktade mål. Det finns alltid något man kan göra mer eller bättre och det finns alltid områden som man behöver hålla sig uppdaterad på, IT-delen inte minst men också olika sätt att spåra och beslagta brottsutbyte/pengar. Det finns de som gillar massmediadelen, jag hör INTE till dem utan ser det som ett minus i jobbet för egen del. Men ett nödvändigt ont.

Skulle jag jobba som något annat så skulle jag helt klart ha nytta av att processa och sammanställa omfattande och svårbegripligt material på ett pedagogiskt sätt. Också av att möta och kommunicera med personer som inte alltid har en så lätt bakgrund, och att hålla mig lugn och saklig även när människor är missnöjda.

Att jag fastnade för juridiken och domstols-/brottmålsbiten var i samband med ett studiebesök på tingsrätten i högstadiet. Och att jag alltid har varit snabb att läsa och gillat att jobba med bökiga och omfattande material som jag kan stänga in mig med och pyssla tills det är klart.

Tycker att du har ett jättespännande jobb!

 

[sjoberga]

Arbetar som utvecklingschef på ett företag inom elektronikbranschen (high-tech).

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
Den gängse bilden av vad civilingenjörer gör är att det är skittråkigt och att man sitter isolerad på en kontorsstol och programmerar och räknar matematik dagarna i ända.
Och egentligen är det ett magiskt yrke som kan innehålla nästan precis vad som helst, men i mitt fall innehåller det om väldigt mycket kontakt med olika oerhört kunniga och kompetenta människor runt om hela världen, bidrag till att föra kunskapsläget framåt inom området och vara med att lösa problem som ingen annan varit i närheten av att lyckas lösa förut. I unikt kompetenta team och projekt, där man varje dag lär sig massor av nya saker. Ett yrke utmärkt för den som aldrig kan släcka sin kunskapstörst. De uppfinningar jag varit med om att göra från scratch och att sedan föra till marknaden har genererat runt 100 direkta heltidsjobb, vilket känns som ett härligt bidrag till samhället i stort. Sånt hör man sällan om när civilingenjörsyrket beskrivs.

Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Det bästa är det som beskrivs ovan. Ett mycket varierande och oförutsägbart yrke med massor av möjligheter att göra nästan vad som helst. Varje dag är den andra olik. Och att det är ganska hyfsat betalt på många håll. Det sämsta? Vet inte riktigt. Kan egentligen inte komma på något direkt. Det krävs en hel del på utbildningen, men det tillhör liksom tjusningen. För en del kanske det skulle vara jobbigt att aldrig veta om det överhuvudtaget är MÖJLIGT att lyckas med en arbetsuppgift (dvs frågan är inte om det tar 1 dag, 1 vecka eller 1 år utan om det ens är möjligt), för mig är det också en del av tjusningen. Att göra förutsägbara saker som man vet på förhand kommer att lyckas tenderar att bli tråkigt. Har någon annan i världen nånsin gjort samma sak tidigare, är det inte samma sak när man lyckas själv.

Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Det allra mesta.

Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?
Alltid varit intresserad av naturvetenskap och riktig kunskap.
Av någon anledning blev Y målet direkt. Y = Civ ing inom teknisk fysik OCH elektroteknik. En så genial kombination, särskilt för såna som mig som vill göra nytta inom industrin snarare än akademin.

 

[athena_arabians]

@sjoberga: Det sista, om akademi vs industri, skriver jag under på. Jag var inte ett dugg intresserad av att forska när jag var färdig och jag är fortfarande nöjd med att jobba inom industrin. Sedan är det naturligtvis roligt att läsa artiklar om ny forskning (speciellt inom mineralogi och malmgenes) men jag känner som sagt inte någon lust att delta i den.