Seven Hills of Rome/Arrivederci Roma (1958)
Så kom stunden när jag skulle se min första film med den inte alls oattraktive operasångaren och skådespelaren Mario Lanza. Glatt tryckte jag på play och redan tio minuter in i filmen visste jag att det här bara skulle komma att barka en väg - åt fanders.
Det finns bra och dåliga musikaler, där de bra lyckas kombinera en bra handling med välgjorda musikalnummer som faktiskt är med och för filmen framåt och passar in i filmens handling. Sedan finns det sådana här musikaler. Musikaler som enbart känns uppbyggda runt musiken vilket inte är fel i sig men som fullkomligt struntar i om handlingen mellan numren är värt ett jota. Det är de inte. Eftersom musikalnumren inte heller kan lyfta filmen så är det som att bli dragen med munnen öppen i halvt stelnad cement i cirka 100 minuter. Dessutom kommer en lång helikoptersekvens med bilder av Rom som skulle kunna vara beställt av vilket resebolag som helst. 'Sista minuten-resor, direkt till Italien! Boka nu!'
Handlingen då. Lanzas karaktär Marc är en känd amerikansk sångare påväg till Rom där han stöter på den vackra Raffaela och betalar hennes tågbiljett eftersom hon blivit av med sin väska. Hon skall jobba hos sin morbror som - när de kommer fram - lägligt har flyttar till Sydamerika. Marc bjuder in Rafaella att bo med honom hos hans kusin Pepe. Väl där gör han livet till en misär för alla runtomkring honom, är en dryg snobb blir stött när folk inte hört talas om honom samtidigt som han är på jakt efter sin fästmö i Italien, till Rafaellas förtret. Vidare går jag inte med risk för spoilers.
När filmen äntligen var slut satt jag bara och stirrade på datorskärmen i besvikelse samtidigt som jag förbannade MGM för att de tyckte att det var acceptabelt att kasta en sådan här film till den filmtörstande biopubliken. Handlingen är påklistrad och ansträngd, musikalnumren inget extra, karaktärerna är lika djupa som ett litet IKEA-glas och karaktärsutvecklingen verkar ha fastnat i parkeringsläge. Hur den kunde få en sådan framgångsrik box office är mig oförståeligt.Jag har sett många, många Old Hollywood-musikaler men detta är nog den minst tilltalande.
2/5 - Och den tvåan får den på grund av att jag mot bättre vetande har någon tro på Mario Lanza ändå - jag måste se hans stora triumf The Great Caruso - och att han sjunger väldigt, väldigt bra. Tyvärr räddade det inte filmen.
Jag bifogar ett kort framträdande från filmen - för hans röst tål at lyssnas på!